Den jämförelsen blir närmast löjlig

Foto: MIKAEL ROSENQUIST / TR BILD / TR Media

Vem blir årets häst?

För mig är valet enkelt.

Joviality.

Mycket surr om vinnaren i Svensk Uppfödningslöpning, Tetrick Wania. Det har inte varit någon hejd på superlativerna om avelshingsten Walners lillebror efter att ha vunnit Sveriges största tvååringslopp trots galopp.

Jag var mest imponerad av kusken Riina Rekilä, den bruden är ju stenhård.

Inte bara som kusk, att hon lyckas sälja hästen för över 30 miljoner innan loppet går inte heller annat än att bli imponerad av.

Men låt oss vara ärliga.

Det var ingen högre klass på årets upplaga av Uppfödningslöpningen.

Att börja jämföra Tetrick Wania med några av de största vi haft i sporten redan nu tycker jag närmast blir löjligt.

Jag tror att hästen måste utvecklas en hel del för att ens vara en kriterievinnare nästa år.

Men det får framtiden utvisa.

Men bara sett till meriter.

Är ens Tetrick Wania bästa tvååringen?

Också det i lördags sprang nämligen Joviality distansen hela tre sekunder snabbare, 09,7, vid seger på Meadowlands.

Svenskfödd, svenskägd och utlandssvensktränad genom Marcus Melander.

Med nio segrar på tolv starter och svindlande 8,1 miljoner insprunget tillhör Joviality de bästa tvååriga stona genom tiderna.

Söker du på travsport.se så verkar dock Joviality vara ostartad.

Därmed även fel i topplistorna över årets uppfödare och seger-rikaste. Att inte kunna mata in de få svenskfödda som startar utomlands i datan är inget annat än svagt.

Ska det verkligen vara så år 2021?

I USA finns även vår egen tvååring Letsdoit.

Också han svenskfödd.

Med drygt 1,5 miljon på kontot efter sin första tävlingssäsong.

Frågan är vem som blir årets tvååring när priset ska delas ut på hästgalan?

Svaret nedslående.

Ingen av ovanstående miljonärer.

De får nämligen inte vara med i omröstningen enligt reglerna.

Då måste man vara svensktränad, oavsett var såväl häst som tränare är född.

Protektionism finns inte bara i omröstningen om årets hästar.

Bland uppfödarna pågår nu debatten om vad som ska få räknas som svenskfött.

Olika regler i olika travländer och att bråka om vad som är vad är för mig rena High Chaparral.

Vad jag själv tycker som ägare till två heta avelshingstar och som dessutom vill utveckla sporten så mycket som möjligt kan ni nog räkna ut.

Med såväl klassiska som storlopp avklarade kan vi nu även summera upp vilka det blir som kommer få de åtråvärda priserna på Årets Häst-galan till vintern.

I alla klasser utom tvååringarna vill säga.

Bland treåringarna är det självskrivet Francesco Zet. Redéns stjärna som vunnit både Kriteriet och Breeders’ Crown är ett solklart val.

Men även om Francesco Zet verkar vara en kanon gäller samma som för tvååringarna.

För att kunna kallas bland de värsta man har sett måste hästen vunnit i den äldre eliten först.

I fyraåringskategorin har Per Nordström världens otur. Att hans stjärna Önas Prince är född i fel årsskull och att segrar i Kunga-pokalen, Sprintermästaren och Breeders’ Crown därför inte räcker till.

För visst blir Calgary Games årets fyraåring.

Hästen har aldrig torskat och gör det inte här heller.

Även bland de äldre är det solklart.

Daniel Redéns Don Fanucci Zet har visserligen bara vunnit Elitloppet i år.

Men Elitloppet smäller högst.

När Årets Häst väl ska delas ut vet vi dessutom hur det gått med Redéns satsning mot Prix d’Amérique.

Att vi skulle få se Calgary Games i Frankrike redan i vinter när de just nu håller på med avelsbestyr tror jag bara är snack för rubrikerna.

Så hästen är nog alltjämt obesegrad när det är dags för prisutdelning.

Därför vinner Nurmos Årets Häst.

Fast min röst får Joviality.

Kul att min Prix d’Amérique-vinnare Gigant Neo fått ett eget lopp på Solvalla på lördag. Kul även att jag där tillsammans med några andra av travsportens riktiga legendarer kommer tilldelas en guldnål efter V75-tävlingarna.

Fast trots tunga meriter har de andra svårt att matcha min fyrling med förutom Paris även VM-loppet (His Majesty), Hambot (Scarlet Knight) samt Elitloppet (Iceland och Nuncio).