Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Då tänkte jag på honom och pekade mot himlen”

Foto: LARS JAKOBSSON / TR Media

Rikard N Skoglund är i dag en av de mest anlitade kuskarna – och nu säljer han sin gård för att satsa ytterligare.
Men i jakten på framgångarna är minnet av hans pappa Anders som gick bort för 14 år sedan alltid närvarande.
Särskilt i samband med segern i Derbytstoet.
– Jag körde undan på bortre långsidan för att få vara lite själv. Då tänkte jag på honom och pekade upp mot himlen, säger 30-åriga travkusken. 

Rikard N Skoglund, 30, har de senaste två åren kört över tusen lopp – och tillhör numera skaran av landets främsta kuskar. 

Den första september bärjade han dessutom sin största seger hittills i karriären. Det när han vann Derbystoet med kompisen, Mattias Djuses sto – Racing Brodda. 

Segern slöt på ett vis ihop cirkeln – samtidigt som det troligen bara var startskottet på en lång karriär. 

”Travet var störst i familjen” 

Med pappa Anders Skoglund som travtränare var det inte otippat att det även skulle bli travinriktning för sönerna Rikard och Robert.

– Man satt på sådana där gunghästar på köksgolvet och lekte att man körde lopp när man var liten. Det finns något kort på det med mig och brorsan. Jag har haft travintresset hela tiden och det var ju var trav rätt igenom i pappas släkt, säger han och tillägger: 

– Jag hade andra intressen och spelade fotboll bland annat. Men det var travet som var störst i familjen.

Det har aldrig funnits något större tvivel att travet skulle konkurreras ut av några andra intressen heller. 

– Om man ville bli uppmärksammad av pappa så var det utifrån hur du körde ponnytrav eller presterade med hästarna. Det var ingen som tyckte att det var märkvärdigt om man gjorde tre mål i en fotbollsmatch, säger han och skrattar. 

– Från början var det att man kanske ville hålla på med det för pappas skull. Sen när man blev äldre var det genuint för sin egen skull. 

Körde kallblod tidigt 

Anders Skoglund var proffstränare och hade fina framgångar särskilt med gårdens egna kallblod. 

Då måste du ha börjat kört stora hästar tidigt. 

– Ja, jag brukade vara med och köra sulkyjobb på Bergsåkers bana långt innan man fick. Det finns ju åldersgränser för det där. Men jag satt och körde väldigt tidigt med hans kallblodshästar. Det var en bra grund att köra de tidigt. 

Du måste ha fått en bra känsla då? Man är ju inte så stark när man är så ung. 

– Ja och det var viktiga år när man fick köra svåra kallblod. Man var ju så lätt att man inte orkade med dem. Man måste försöka lirka med dem på annat sätt än att använda kraft. 

– När man är 11 år är man chanslös bakom en stor travhäst på 500 kilo. Då får man försöka prata med dem på annat sätt än styrka. 

”Får helt andra perspektiv” 

I juli 2005 omkom Anders Skoglund i en bilolycka på väg hem från Hotings travbana. En livsförändring som gör så ont att den knappt går att beskriva om man inte varit med om det själv.

– Det blev en riktig turnaround. I efterhand tycker man att man levde i en bubbla när man hade en pappa och en mamma och inte visste så mycket om världen. Man tror att allt ska bli på ett sätt och att det är frid och fröjd. 

– Man vet inte så mycket om livet i den åldern. När en sådan här grej händer får man helt andra perspektiv. 

– Det är ungefär som att vara färgblind och så plötsligt ser du färger, eller tvärtom då. 

Det är drygt 14 år sedan hans pappa gick bort. 

– Han är min grund till att jag började med trav och alltihop. Vi hade en nära relation med honom, både jag och brorsan. Vi var lika mycket kompisar som det var en far och son relation. Det hade varit väldigt kul om han fått vara med nu när man blivit äldre, att ha fått varit riktig polare med honom. Han var en skön prick. 

Efter storsegern: ”Pekade upp mot himlen”

Även Rikards bror Robert är aktiv inom travsporten som både tränare och kusk. De gör vad de kan för att pappa Anders ska vara så närvarande som möjligt i deras liv. 

– Jag kör med hans födelsedatum på hjälmen för att hela tiden påminna mig själv. Han är med mig på något vis när jag tävlar, säger Rikard. 

När det är V75 på Bergsåker försöker han att besöka gravplatsen och det är just de små sakerna som blir viktiga. 

Efter storsegern för ett par veckor sedan i Derbystoet finns ett exempel. 

– Jag körde undan på bortre långsidan för att få vara lite själv. Då tänkte jag på honom och pekade upp mot himlen. Då fick jag någon känsla av att jag var själv med honom en stund.

Trivs bäst i tävlingssulkyn 

Mycket har hänt de här åren. Efter att ha gått klart gymnasiet på Wången jobbade han som lärling hos tränare som Jan-Olov Persson och sedan Åke Svanstedt. 

2011 kvitterade han sedan ut proffslicens som den yngsta någonsin i Sverige. Men allteftersom har det blivit mer fokus på kuskandet där han accelererat år för år. 

– De senaste åren har varit fantastiska. Jag har fått förtroende att köra mycket lopp. Sen vill man alltid köra bättre hästar och av mer kvalitet. 

– Men jag vill köra så mycket jag kan åt alla. Jag kör så ofta och så mycket jag kan. Det spelar ingen roll om det är en bra eller dålig häst. Jag kör allt som jag kommer över. Ju mer du kör desto bättre blir du. Det är kul att träffa människor med olika sorts ambitioner. 

Din brorsa ser ut att träna mer, men du vill köra?

– Ja det har fallit sig så att jag tycker att jag är bättre på det och att jag har större möjligheter att lyckas med det. Jag har alltid siktat högt och vill vara med i toppen. Jag insåg tidigt att det skulle bli svårt att nå toppen som tränare, jag trodde att jag hade lättare att nå dit som kusk. Då valde jag det. Jag har alltid varit mer intresserad av tävlingsbiten. 

”Tränarna ska ha mest kredd” 

Samtidigt hoppas han att fler vill träna hästar också. 

– Det är många som fokuserar på att bli kuskar nu. Men vi behöver fler tränare. Det är svårt att slå sig in där och att få rätt stöttning av hästägare. Det är ju lite av en materialsport också. Jag hoppas att det kommer hända grejer där.

– Det är tränarna som ska ha mest kredd, det är de som gör jobbet. Vi behöver fler tränare. Både amatörer och proffs. Stora och små. 

Innan intervjutillfället har Rikard Skoglund varit och tränat med kuskkollegan Ulf Ohlsson som är bosatt i Knivsta. 

– När jag är nere här och kör i Stockholm brukar jag bo hos Ulf. Då försöker jag hänga med honom till gymmet. 

Och det har just blivit en utmaning med logistiken när antal styrningar ökat och blivit mer söderut. Det då Rikard och sambon Lina Bergström i dag bor på Wolmsta Gård i Njurunda utanför Sundsvall. 

”Inte för att se ut som Arnold Schwarzenegger”

Men det blir det snart ändring på, paret har nämligen köpt hus nära Eriksund i Sigtuna. Då blir det inte bara kortare resor – Rikard hoppas även få mer tid till egen träning. 

– När jag flyttar ned den första februari är målsättningen också att kunna fokusera mer på att träna. Jag sitter mycket i bil och jag sitter mycket bakom en häst. 

– Jag tränar inte för att se ut som Arnold Schwarzenegger. Det är mer för att få bättre hållning och för att slippa ha ont i rygg och axlar. Ett av mina mål är att bygga upp mig nu så att man har en grund för att undvika de problemen och hålla sig pigg och fräsch. 

Tanken på att flytta har funnits ett bra tag. 

– Jag har funderat länge på att flytta eftersom att jag vill komma ned i restider, få en lättsammare vardag och vara mer hemma. Att kunna komma hem på nätterna och umgås mer med min tjej. 

– Sen har jag börjat köra längre ned i landet och fått nya kunder som jag vill köra åt också. Jag skulle vilja bo lite centralare. 

Ska samåka med kuskkollegan 

Planen var att bosätta sig mer söderut inom fem år men nu gick det desto fortare. 

– Vi hittade ett fint hus som låg vid Eriksund och då tänkte vi att vi slår två flugor i en smäll. Min sambo vill ha nära till stallet. Hon vill helst ha eget stall men nu fick vi ett läge där vi kan hyra in oss på Eriksund med några hästar där, säger han och fortsätter:

– Det blir lite av det vi har i dag. Även om vi inte äger stallet själva så har vi nära dit.

Nu är förutom själva flytten, nästa steg att sälja Wolmsta gård. 

– Vi kommer att försöka sälja vår gård så fort som möjligt.

Han poängterar dock att han fortsatt kommer att vilja köra i Norrland – och planen är att samåka med Ulf Ohlsson. 

– Det är farligt att sitta själv och köra 50 mil på nätterna men nu kommer vi att kunna samåka. Båda två vill köra mycket i Norrland men vill också ha möjlighet att köra på banorna söderut. 

Rikard Skoglund har i dagsläget sex hästar på träningslistan och de hästarna är det sambon Lina Bergström som sköter. 

”Hon brinner för att träna hästar”

 Planen är nu att de ska stallas upp i Fredrik B Larssons stall på det stora travcampet vid Mälaren. 

– Vi hade relativt mycket hästar i början när jag satsade som tränare. Nu har vi lagt om lite. Jag kör mer och sen driver Lina ett mindre stall med hjälp av mig. Det är sagt att vi ska ha lite hästar i träning och hon brinner för att träna hästarna. 

För ett par veckor sedan tog som tidigare nämnt, Rikard sin största seger hittills i karriären. Den med Racing Brodda i Derbystoet. 

– Det var otroligt kul att ta den första storsegern med henne och den konstellationen. De har gett mig förtroendet att köra henne under längre tid. Det är en otroligt bra häst, stark, snabb och intelligent. Hon har allt för att vara en topphäst. 

Rikard N Skoglund efter segern i Derbystoet med tränare Mattias Djuse Foto: LARS JAKOBSSON/ TR Media

Och uppladdningen var om han själv får säga det – perfekt! 

– Det kändes som att i dag smäller det. I dag vinner vi. Jag, Lina och hennes syrra åkte till Köpenhamn dagen innan och åkte värsta karusellerna. Vi fick tänka på något annat och käkade på kvällen. Sen gick vi upp tidigt och åkte till Jägersro. 

– Sen bokade jag så att vi skulle kunna bo i Köpenhamn en dag till utifall det skulle gå bra. Det så att man kunde gå ut och fira lite. Jag hade planerat att vi skulle vinna loppet, säger han med ett skratt. 

Hästens tränare var Mattias Djuse, en vän som han känt länge – och han unnar både honom och skötaren Marcus Lilius all framgång. 

– Prispengarna sådana här gånger är sekundärt. Alla var värda det är och behövde vinna ett sådant här stort lopp. 

”Kul att knyta ihop säcken” 

– Mattias har jag känt i princip hela livet. Han har lyckats som tränare och köpt en fin gård. Han har mycket hästar som går bra men även han behövde en fullträff i ett sådant här stort lopp, säger han och fortsätter:

– Det visar också de andra hästägarna att Mattias kan vinna de stora loppen. Det kom rätt i tiden i hans satsning. Han kommer att vara en av de största tränarna åren framöver. 

Mattias är också en kompis som var där för Rikard när det var som tuffast, samma sommar som han mist sin pappa. 

De gick nämligen båda på travgymnasiet Wången. 

– När man kom dit var man vilsen och visste inte vad man skulle göra. Den första jag träffade där var Mattias. 

– Jag kom dit med farsans bortgång i bagaget och oron över en ny plats med nya människor. Vikten av att träffa Mattias vid pingisbordet var avgörande för mig. 

– Jag ville att allt skulle vara som vanligt och vi pratade inte alls om olyckan till en början. Det var kul att vi kunde knyta ihop säcken. Ganska precis 14 år senare vinner vi Derbystoet tillsammans. Det är ganska fantastiskt. 

Varje helg möter travreportern Josefin Johansson någon från travets värld - en del i SportExpressens satsning på travsport.

TRE FRÅGOR

Vad kommer bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren tror du?

– Det viktigaste är att hålla spelomsättningen uppe. Det betyder allt att ATG forstätter att vara starka i konkurrensen med de andra spelbolagen. Det för att i sin tur generera prispengar och medel till travbanor så att vi fortsatt kan ha höga prissummor. Det gör att vi kan attrahera hästägare och motivera uppfödare att fortsätta satsa. 

 

– Då har vi löner till hästskötare och allt. Så det viktiga är att de behåller omsättningen och att den håller sin standard. Det är grunden till allting. Det avlönare hovslagare, kuskar, hästskötare, uppfödare och allt.

Vilken häst har betytt mest för dig genom karriären?

– Där måste jag nästan säga Vildvitter. Det handlar om farsan och allting. Det var Vildvitter som satte i gång allt, gjorde att man började tro på sig själv och gjorde att jag och Robert kunde vinna på V75. Han är början till allt. Han kommer alltid vara den viktigaste. 

 

– Även om det finns många andra hästar nu som Racing Brodda och Weekend Fun som betytt mycket. Det finns flera hästar som betytt mycket för min karriär. Men det är korta är ju Vildvitter. Weekend Fun blev det trampolineffekt med och vi fick vinna flera V75 lopp med honom. 

 

– Sen Racing Brodda, att få vara med på hennes resa, vara med i stora lopp och att ha vunnit storlopp. Sen hade jag inte fått köra Weekend Fun så hade jag kanske inte fått köra Racing Brodda. Det är många på vägen och så har du ju On Track Piraten också...

Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Senast så är det ju segern i Derbystoet. Sen har vi V75-segern med Vildvitter. Sen var det också när jag blev champion på Hoting. Pappa var ju med om olyckan när han åkte hem därifrån. Det var kul att ta ett championat där, nu har jag i och för sig två stycken där, men det första championatet där var lite speciellt. Det var också tio år efter olyckan.