Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Larmet: ”Inte värt att bli helt knäckt”

Genrebild. Bilden har ingenting med artikeln att göra. Foto: TR Media
Genrebild. Bilden har ingenting med artikeln att göra.

Fusk med betalningar, allt för långa arbetsdagar och utnyttjande av personer i beroendeställning. 

Det vittnar nu unga hästskötare om som knäckts av den svenska travindustrin. 

– Till slut går man in i väggen och det är inte värt att bli helt knäckt som människa för att göra någon annan nöjd, säger en 20-årig kvinna som vill vara anonym.

Hästskötarbristen är ett faktum – och något som sägs vara en anledning är arbetsvillkoren i stallet som inte går att kombinera med ett ”vanligt liv”. 

SportExpressen har pratat med två tidigare hästskötare som arbetat i travstall. De båda är i 20-årsåldern och tvingades sluta av samma anledning, kroppen sa ifrån, något som de båda säger berodde på orimliga krav från deras arbetsgivare. 

Samtidigt berättar de båda att deras arbetsveckor ofta sträcker sig betydligt längre än 40 timmar i veckan – och att de inte får betalt för övertiden som de förväntas att jobba.

Kärleken till hästen finns dock kvar och de båda verkar fortsatt inom sporten – men med egna hästar i stallet. Att det fortfarande rör sig inom travsporten är också ett av skälen till att de båda vill vara anonyma. 

”Utnyttjar – speciellt med betalningen”

Den första hästskötaren arbetade i en period i ett stall i södra Sverige. Personen menar att arbetsbelastningen är för hög då de har för många passhästar. Det i kombination med långa arbetsdagar och kort tid för återhämtning. 

– När man åker på trav upp från Skåne till Solvalla så får man vara uppe väldigt sent och köra själv. Man kanske kommer hem vid klockan två-tre på natten men måste ändå glatt kliva upp klockan fem och göra sitt jobb, säger hon och fortsätter: 

 –Det måste det bli ändring på. Det måste finnas en chaufför och sen måste man få extra betalt för alla de timmarna som man är borta. Det är alldeles för dåligt betalt. Sen ska man bli rättvist behandlad. Det spelar ingen roll om man är hästintresserad eller inte. Det är vad de utnyttjar, då speciellt med betalningen. De vet hur mycket man älskar hästar och att man gör allt för den hästen. De skiter i det för de vet att man aldrig skulle lämna hästen klockan fyra utan mat.

Varför tror du att det är så få som vågar prata om det?

– Dels tror jag att de är rädda för att hänga ut tränare sen är travvärlden en hemskt liten värld. Det är därför jag vill vara anonym. Jag tror att många hoppas på att det ska bli bättre. Men det kommer aldrig bli bättre om ingen gör något åt det och pratar om det.

Svårt att kombinera med familjeliv

Vidare menar hon att tränaren sällan hjälper till för att underlätta skötarnas arbetsbelastning. 

– De kan lika gärna åka hem efter att hästarna är färdigkörda och sätta sig i sina hus. De vet att det är vi som gör jobbet men de får in alla pengar. Det är inte rättvist någonstans. Vi gör mycket mer jobb än vad de gör, de är vi som ser till att hästarna hålls fräscha. Utan oss hade det aldrig gått.

Att åka på trav, det vill säga tävlingar, är något som är en stor del av skötarnas vardag och sällan utgår de särskilt stor ersättning för timmarna som de blir borta. 

– Vi får en viss summa, typ tvåhundra spänn för en utselning. Men det fuskas med det, de försöker lura i en i saker som inte stämmer, man får vara noggrann att skriva upp saker själv. 

Enligt personen så är yrket svårt att kombinera med relationer och familj.

– Det går inte att ha ett sådant här liv för alltid. Det kommer att bli färre och färre som håller på. Stall söker ju hästskötare hela tiden.

Svaret: ”Ställer inte bara in hästarna i garaget”

Arbetet som hästskötare slutade med att hon sa upp sig efter att ha drabbats av magsår. 

– Tillslut går man in i väggen och det är inte värt att bli helt knäckt som människa för att göra någon annan nöjd.

Att ersättningen för helgarbete inte betalas ut efter devisen obekväma arbetstider, i alla fall i många stall, är något som inte är ovanligt. 

Något som den andra hästskötaren som SportExpressen har pratat med berättar mer om. 

– Det här med röda dagar frågade jag om, jag frågade om jag skulle få vara ledig då. 

– Då sa han att ”man ställer inte bara in hästarna i garaget, någon måste ta hand om dem”. Då frågade jag om jag fick något extra för att det var röd dag, men då sa han att ingen någonsin i hans personal hade frågat om det. Det var som att det gör man bara inte, man får bara jobba ändå. 

– Jag har en kompis som jobbar i ett bra stall, de får extra betalt röda dagar. Men ja, det tyckte inte min arbetsgivare, och att han ska dumförklara mig för att jag frågade. Men jag måste ju få fråga. 

”Jag som har ansvaret för dem”

Personen tog studenten på Wångens travgymnasium och efter det blev det jobb i två olika travstall. Första jobbet var som hästskötare i Norge och där trivdes hon bra. 

Det var när hon började hos den andra travtränaren som hon tidigare sommarjobbat hos som det blev tungt. Från början var de två stycken som arbetade i stallet men tillslut var det bara hon som var kvar. 

Då var det tal om att hästantalet skulle minskas, men så blev det aldrig. 

Hur många hästar hade du hand om när du var ensam hästskötare? 

– 24 hästar. Fast tre stod på lösdrift men resten stod på box. Jag hade ansvaret för dem sen hjälpte han till ibland, men det är ju jag som måste ta in och ut och ha ansvaret över att de mår bra. 

Önskan: Att få betalt för timmarna man jobbar 

Tillslut fick hon nog – och blev sjuk. 

– Det kom inte mer personal och det blev bara fler hästar. En månad var jag själv och sen kände jag att jag inte pallade mer.

Vad tror du att förbundet skulle kunna göra för att stötta er i den här frågan?

– Prata med alla som har anställda för det verkar inte som att de förstår. Det är klart att det blir tajt med pengarna för dem också men vi ska inte behöva lida för det känner jag. 

– Man får höra ganska mycket från de som är äldre att ”förr i tiden då var man glad om man fick jobba med hästar gratis” liksom. Man är fortfarande kvar i att man ska vara ”glad” om man får göra det. Men nu är det andra tider tänker jag. 

Vad skulle få dig att återvända till hästskötaryrket?

– Om det blev bättre med löner och övertid, tider generellt, att man får betalt för de timmar man jobbar och inte behöver slita ihjäl sig för att hinna klart.

LÄS FÖRSTA DELEN I SPORTEXPRESSENS GRANSKNING AV SKÖTARYRKET HÄR.