Redan som ponnykusk spelade Mikaela Melander en huvudroll i de största sammanhangen. Hon vann bland annat Elitloppet med både gotlandsruss och shetlandsponny. Numera tar hon hand om några av de största fyrbenta talangerna i USA.
Sedan 2014 arbetar hon åt sin bror Marcus Melander och har således varit med under hela framgångssagan med blågula segrar på amerikansk mark. Med gården i New Jersey som bas har de tagit fram flera stjärnhästar, däribland superhingsten Greenshoe som Mikaela tog hand om.
– Det var ett väldigt roligt ägargäng på honom med stall Courant (Anders Ström reds anm), Hasse Backe, Lasse Granqvist och Morten Langli. De fick uppleva mycket roligt med honom. Det var verkligen en ”once in a lifetime-häst”.
15-20 ponnyer hemma
Namnet ”Melander” klingar igenkännande i travbranschen.
Stefan Melander har skördat framgångar både i USA (bland annat i Hambletonian) och hemma på svensk mark har han i år efter år tillhört tränartoppen. Och Stefan är farbror till syskonskaran Marcus, Mikaela och Mattias som i drygt åtta år verkat i USA med stöd av pappa Michael och mamma Madeleine.
– När vi var små var vi inte så mycket hos Stefan men sen började Marcus jobba där. Sen började även vi andra vara mycket där på somrarna och helgerna. Vi har lärt oss jättemycket där, det är nästan där vi har lärt oss allt från början, när vi var hos Stefan.
Inkörsporten till travsporten kom desto tidigare än så. När de var små bodde de på en hästgård i Bro som för allmänheten är mer känd som inspelningsplats av tidigare TV4-programmet Stjärnkusken. Där fanns det under syskonens uppväxt både stora travhästar och ett flertal ponnytravare.

– Vad kan vi ha haft? Runt 15-20 ponnyer kan jag tänka mig. Jag är inte säker men det var många, säger Mikaela Melander och skrattar.
De blev snabbt en samlingsplats för hästintresserade barn och ungdomar som bodde i närheten, och ofta kunde de köra alla tillsammans.
– Det var en väldigt rolig och lärorik tid. Jag fick lära mig hur mycket som helst. Du fick ju hålla på att balansera och greja. Vi fick leka mycket själva och du fick lära dig att köra också. Ponnyer är inte jättelättkörda. De ville helst bara galoppera och du vill bara köra så fort som möjligt hela tiden.
”En helt fantastisk dag”
Ett sabbatsår fylldes med jobb hos farbror Stefan innan gymnasiet väntade för Mikaela med inriktning på hotell och turism, men sedan var det bara hästar som gällde. Efter en kortpraktik hos Åke Svanstedt hade hon ett jobb som väntade där efter studenten.
– Jag jobbade hos Åke i sex månader och jag lärde mig väldigt mycket där. Sen började jag arbeta hos Marcus på en gång när han fick egna hästar i december, och där jag varit sedan 2014. Det är ett tag nu.
Det var även hos Svanstedt som hon träffade Lucas Wallin, paret har varit tillsammans i snart åtta år och tidigare i år gifte de sig i Florida.
– Vi skulle egentligen ha gift oss redan i december men de öppnade upp så himla sent i USA efter corona, då flyttade vi det till april i stället så att all vår familj kunde komma. Det var en helt fantastisk dag.

De bor tillsammans på Melanders gård där även Lucas Wallin driver sin egen träningsverksamhet. Några planer på att jobba med hästar tillsammans har de dock inte för dagen.
– Det vet jag inte. Då blir väl han sur för att jag ska bestämma allting, säger hon med ett skratt.
I vinter väntar de sitt första barn.
– Det ska bli jättekul. Han är beräknad i mitten av november, så någon gång där blir det. Jag har ändå mått ganska bra, vissa mår ju väldigt dåligt, men jag har mått bra gentemot vad andra mått när de varit gravida har jag lärt mig. Det är kul, jag jobbar på som vanligt.
”Väldigt tävlingsinriktad”
Mikaela Melander har alltid haft en dröm om att få jobba med hästar i USA, upplägget skiljer sig en hel del gentemot det i Sverige, berättar hon.
– Jag tycker bara att det är så himla härligt här. Du hinner med så mycket annat. I Sverige jobbar du hela tiden och åker på trav. Vi börjar tävla nu i april och de sista starterna gör vi november. Vi kanske har någon som är lite efter de andra som tävlar även i december men ofta är det färdigtävlat i november. Då har du hela vinterhalvåret då du inte behöver åka på trav, det är jättehärligt. Jag hatar vintern, det är jättekallt, säger hon och tillägger:
– Nu på somrarna börjar vi lite tidigare men vi är ofta klara runt klockan ett eller två på förmiddagen om vi inte åker på trav, och ibland ännu tidigare.
I Sverige körde hon en del lopp som lärling och vann bland annat Andreas Bergfeldts Minneslopp, men hon har inte känt något sug efter att köra lopp på amerikanska banor.
– I fall du frågar min mamma så kommer hon säga att jag var duktig, men ja, det gick väl okej för mig (som kusk) i alla fall.
– Jag är väldigt tävlingsinriktad så det är nog lika bra att jag inte kör. Då kan man bara skylla på kusken sen när han kommer av banan, då är det hans fel.
Tog hand om superhästen
I USA handlar mycket om säsongerna hästarna gör som två och treåringar. Mikaela Melander har vant sig men det gör inte mindre ont för det när de fyrbenta kompisarna lämnar stallet. Antingen väntar avelsboxen eller ofta en fortsatt tävlingskarriär i Sverige.
– Du lär dig det. Du vet att du bara har dem till låns, även om du fäster dig mycket så vet du det. Sen försvinner de ofta efter treåringssäsongen. Man blir van, i alla fall när man har jobbat så länge. Det var lite jobbigare i början.
Ett par hästar har varit jobbigare att säga hejdå till.
– Det var nog Greenshoe och Hypnotic Am. Hypnotic åkte och blev mamma, henne fick jag ha även när hon var fyra år. Jag fick ha henne ett extra år.
– Han (Greenshoe) åkte efter treåringssäsongen, han var så speciell och vi reste så mycket tillsammans, då får man ett så speciellt band med dem. Det var lite jobbigt men han åkte ju och blev avelshingst och jag har hälsat på honom några gånger.
Greenshoe vann lopp som Kentucky Futurity och värderades sedan enligt uppgifter till cirka 140 miljoner kronor som avelshingst. Han var en tävlingshäst med mycket egenheter menar Mikaela Melander.
– Rutiner var viktigt. Han skulle gå ut och in vid samma tid varje dag och vi fick jobba med honom mycket mellan säsongerna som tvååring och treåring. Han var väldigt pigg och olydig på banan när han var två år. Vi fick jobba för att få honom lugn som treåring och det blev han. Han var världens goaste och snällaste.
”Brukar inte sitta och tänka så”
I Marcus Melanders stall finns det mängder av topphästar som ägs av de främsta hästägarna i Sverige. Däribland Courant med Unibet-grundaren Anders Ström i spetsen och SRF Stable som drivs av Lennart Ågren, mannen bakom Svea Ekonomi.
Hästarna de satsat på har ofta köpts in för stora summor.
– Jag brukar inte sitta och tänka på hur mycket de är värda. Men det är klart att man vet om det, att de är väldigt mycket värda de här hästarna. De flesta i vårt stall är värda mycket pengar. De är väldigt fint stammade.
Mikaela Melander tar hand om Courants lovande sto Joviality S som vann Breeders Crown förra året, och hon har höga tankar om hästen.
– Jag har hand om två treårsmärrar och tre stycken tvååringar. Joviality har ju startat två gånger i år och vunnit båda. Hon har börjat väldigt bra. Det är kul. Hon är duktig. Hon utmärker sig inte så mycket, hon är bara lite sur men får hon som hon vill går det bra, precis som med alla tjejer.

Säsongen är ännu i sin linda i USA och längtan efter de stora loppen är stor, särskilt när det finns många talangfulla hästar i stallet.
– Det är jättekul. Det är det man jobbar för, att tävla på elitnivå och vara med i de stora loppen, men man får ändå ta hand om alla andra hästar också. Alla hästar behöver fortfarande lika mycket kärlek. Men det är väldigt kul att ta hand om så fina hästar.
Den största tävlingsdagen i USA är när Hambletonian körs under sensommaren. Mikaela tror att de har några hästar som kan räcka hela vägen i det prestigefulla treåringsloppet med en samlad prissumma på en miljon dollar.
– Ja, det tycker jag, vi har mycket fina treåringar i år. Många av hingstarna är väldigt jämna, och Joviality har gått jättebra. Jaya Bae (ägare Courant reds anm) är också jättefin. Hon kan också kuta.
Tre frågor
Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?
– Oj, det där vet jag inte, det är för svårt.
Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?
– Det är fortfarande när Greenshoe fick vinna Kentucky Futurity, då fick han äntligen vinna sitt stora lopp här. Och även när han gick under 1.50 nere i Kentucky. Jag tror aldrig att han körde på honom eller att han blev trött någon gång. Möjligtvis i ”Hambot” men då hade han lagt så mycket energi på andra saker.
Vilken häst har betytt mest för dig hittills?
– Det är Greenshoe, Hypnotic och Joviality, det är mina tre favoriter. Men mest är det väl Greenshoe för honom fick jag uppleva och jobba så mycket med.