Bo Williams lysande karriär blev för kort

Det finns massor att säga om Bo William.

Om hans unika handlag med hästar, om hans enastående framgångar på banorna och hur han bar sitt öde efter en olycka som tog ifrån honom hans möjligheter att fortsätta den lysande banan som travtränare.

Men det som lyser allra klarast i min bild av Bo William är någonting annat.

Han var en glädjespridare.

Man blev varm inombords i hans sällskap. Några av mina finaste minnen inom travets värld är en rad luncher på Jägersrorestaurangen när Bo William la ut texten om trav och mycket annat.

Det var stor underhållning för de flesta vid bordet och mycket lärorikt.

Men det var inte bara i trängre sällskap som Bo William spred glädje omkring sig.

Han var en stor showman och bjöd alltid sin publik på det där lilla extra – om det så var i uttalanden före loppen eller i vinnarcirklarna efter segrarna.

Hans lysande karriär blev alltför kort och fick ett tragiskt slut när Bosse föll i en trappa 1988 och skadade sig så svårt att han låg medvetslös i tre veckor.

Med sin okuvliga vilja kämpade han sig tillbaka och vann till och med lopp. Men han hade inte samma kraft som tidigare och karriären var över.

Men han hann under sin korta tid som travtränare sätta stora avtryck i travsporten.

Främst då genom sönerna Jimmy och Johnny som bägge tävlat med stora framgångar i den absoluta världseliten.

Det kan också med fog sägas att Bosse var en nydanare i hela travsporten.

I Skåne var hans framgångar en inspiration för andra tränare till att nå höjder som de tidigare inte varit i närheten av. Framgångar som var helt okända före hans tid.

Tankarna nu går närmast till hustrun Solveig som stod vid hans sida under alla år.

Frid över ditt minne Bo William.