”Att hon står bakom mig känns fantastiskt”

Lisa Skogh under tiden som skötare till Maharajah.
Foto: Maria Holmén / TR Media
Lisa Skogh och Maharajah under ett träningsjobb på Solvalla.
Foto: Annika Lindblom
Margareta Wallenius-Kleberg
Foto: Maria Holmén / Tr Bild

År 2022 blir ett helt nytt kapitel för Lisa Skogh.  

I 12 år har hon jobbat som hästskötare för Menhammar men från och med årsskiftet plockar hon ut proffstränarlicensen.

Och hon gör det med fortsatt stöd av miljardären Margareta Wallenius-Kleberg.

– Att hon står bakom mig känns fantastiskt, jag vet inte hur jag ska beskriva det, säger 38-åringen. 

Lisa Skogh blir obekväm när hon får höra att hon kallas ”superskötaren” i artikelarkivet. Men som hästskötare med bland annat en Prix d'Amérique-seger på cv:t så är det sådant som kan följa med på köpet. För knappt åtta år sedan stod hon på Vincennes svarta kolstybb bredvid sin passhäst Maharajah som precis skurit mållinjen först som vinnare i prestigeloppet. 

I december 2009 påbörjade hon sin tjänst i tävlingsstallet ute på Menhammar stuteri som drivs av miljardären och Svensk travsports ”grand old lady” Margareta Wallenius-Kleberg. 

Men efter 12 år som hästskötare är det nu dags att stå på egna ben. Från och med årsskiftet är Lisa Skogh proffstränare och hon får direkt stöd av Travkompaniet som drivs av Eva och Jonas Kleberg. 

– De vill satsa på en tjej och jag har varit här i många år och de tycker att jag är duktig. De ville ge mig chansen helt enkelt och jag är fruktansvärt intresserad av tävling och tävling. Jag tänker att jag tar chansen nu när jag får den. 

”Missat ganska många högtider”

Den framgångsrika hästskötaren växte upp i Svanskog i Säffle och snabbt visade det sig att hon hade både en fallenhet – och ett stort intresse för de fyrbenta frustande djuren.  

– Min mamma och pappa sa att jag alltid älskat hästar så fort jag kunde säga ”häst”, jag vet inte hur gammal jag var då (skratt) men sen dess har det i alla fall varit så. De vet inte vart det har kommer ifrån. De har blivit hästintresserade tack vare mig men vi har inte haft några hästar hemma. 

Lisa Skogh var runt elva år gammal när hon fastande för travsporten. Hon fick ta över en travhäst som tävlat klart och snabbt upptäckte hon fascinationen när ett varmblod länger på stegen i traven. 

– Det var mycket roligare än att rida runt i ett ridhus, konstaterar hon. 

Hon sökte sig till alla miljöer där det fanns hästar. Hon borstade grannens häst, följde med sin vän till dennes farfars travstall och ställde gladeligen upp på alla sysslor som erbjöds. När det blev dags för gymnasieval beslutade hon sig för att gå Lilleruds naturbruksgymnasium med hästinriktning utanför Karlstad. Sedan väntade jobb hos travtränaren Jonas Moberg. 

– Mina föräldrar trodde att hästintresset skulle gå över ju äldre jag blev men det blev bara värre och värre, man lever ju med hästarna. Jag har missat ganska många högtider tack vare – eller på grund av dem, säger Lisa Skogh. 

Tog ”siesta” med stjärnhästen

Totalt blev det fem år hos Jonas Moberg. När han skulle skicka i väg en häst för tävling i USA åkte Lisa Skogh med – och hon blev kvar. Först arbetade hon åt Jonas Czernyson och sedan hos Harald Lunde i Kanada. Sen hamnade Svanskogtjejen ute på Ekerö. 

– Jag trodde nog inte att jag skulle få vara med om allt som jag varit med om. Det har varit en otrolig resa. 

De första åren jobbade hon åt Stefan Hultman som då var ansvarig tränare för Travkompaniets hästar. Genom åren har Lisa Skogh fått sköta flera fina hästar, men det är en som sticker ut: Maharajah. Hon fick honom som passhäst vintern mellan fyra och femåringssäsongen. 

– Det var ett sånt tillfälle då jag fick nypa mig själv i armen när jag fick förfrågan om att ta hand om honom, det var sånt som jag drömde om när jag var liten. Jag såg upp till de som var skötare till Victory Tilly, Ina Scot och alla de här som fick vara nära sådana hästar, och så fick jag ta hand om en sådan guldklimp. Det var en dröm.

Stjärnhästen var dock inte så imponerad av henne till en början, berättar hon. 

– Han var väldigt nonchalant då, han tyckte att jag var ”okej” men inte så mycket mer än så. Det var okej att jag höll på med honom liksom. Men sen, ju mer vi reste tillsammans, desto mer sammansvetsade blev vi. Det blir speciellt när man är så mycket med en och samma häst. 

Lisa Skogh syftar särskilt på perioderna när det var franskt vintermeeting. Då bodde de på franska ”travpalatset” Grosbois. Då tog de ofta en tupplur tillsammans mitt på dagen. 

– Han gick alltid och la sig efter lunch, han tog en liten siesta, då brukade jag gå in och lägga mig hos honom. Jag hade så klart kompisar där också men just då var jag ju där för honom. Jag älskade och älskar den där hästen, vi var riktiga kompisar så jag brukade lägga mig där, likt väl jag kunde ha gjort något annat. Vi låg och mös där i boxen, han hade rejält med spån, det var mjukt och skönt. 

”Då ville man skydda honom”

Att ta hand om en stjärnhäst bjuder på både upp och nedgångar, de fick Lisa Skogh erfara.

– När det inte gick bra var det väldigt många som tyckte väldigt mycket, då ville man så klart skydda honom. Det var väl det som var jobbigt med att ta hand om honom, samtidigt vägde de bra stunderna över, säger hon och tillägger: 

– Han är en fantastiskt klok häst och även om höjdpunkterna var när han startade och de här stora loppen, så var höjdpunken för mig också när man kom till stallet och släppte ut honom i hagen. Vardagen liksom. Han utstrålar något, det är svårt att beskriva... 

– Det är en ära att få jobba med en sådan häst varje dag, det önskar jag att varje skötare får uppleva någon gång. Det är speciellt.  

Vintersäsongen 2012/2013 blev inte alls vad kretsen kring Maharajah tänkt sig och hästen slutade oplacerad i Prix d'Amérique. Men i Olympiatravets final 2013 satte ”kejsaren” tvivlarna på plats. 

– Innan Olympiatravet hade det inte gått så bra i Frankrike. När vi kom hem var det så många sådana här tyckare som egentligen inte var nära hästen som sa att han var slut. Stefan Hultman och jag visste att hästen inte var slut men det var så många som tyckte och tänkte om honom eftersom att han var en sådan häst. Redan i försöket, det var på Mantorp, var han tvåa och flög fram. Redan då kände man ”nej, han är inte slut”.

Drömmen om Paris 

I finalen svepte Maharajah fältet och krossade ledande Sebastian K. Det var en uppvisning. 

– Han sopade rent totalt. Den känslan alltså. Jag gråter nästan när jag pratar om det nu. Han kom dundrande där mot en i sista sväng. Han bara lämnade de andra. De två segrarna, den i Olympiatravet när han var uträknad och i Prix d'Amérique där det var jävligt skönt att han fick sätta pricken över i:et, de två var så himla emotionella att få uppleva. 

Upplagan av Prix d'Amérique 2014 stod Maharajah som vinnare. Sedan dess har ytterligare en svensk häst vunnit, det då Readly Express vann år 2018, men därefter har de svenska ekipagen haft svårt att hävda sig i Frankrike. 

Hur tufft är det att tävla i Frankrike?

– Det är jättetufft, det är det, de franska hästarna är monster. De är fantastiska djur, så det är inte lätt, men ja, ”Marre” är kung. 

Hur många gånger har du varit där sedan han vann?

– Jag har nog bara varit där en gång efter att han vann. Det var några år sedan nu. Man får väl hoppas att man får någon häst så att man får åka dit igen.

En egen träningsadept?

– Ja, det hade varit en riktig höjdare, jag får satsa på det.

.Annika Lindh och Maharajah och Lisa Skogh.
Foto: Mia Törnberg / TR Media

År 2022 inleder Lisa Skogh med att ta över ett stall med 12 boxar på Menhammar. Där kommer sex hästar från Travkompaniet att stå, däribland hennes gamla passhäst hos Pasi Aikio tillika miljonären Alone. Hon får dessutom med sig Con Te Partiro som ägs av Anna-Lena Corell och Stall Kamrat. 

Stödet från Margareta Wallenius-Kleberg och hela Menhammar-familjen är ovärderlig, menar hon. 

– Att hon står bakom mig känns fantastiskt, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det är otroligt stort för mig att hon gör det och att få det här förtroendet. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta allt som jag har fått från hela familjen och alla därtill som stöttat mig. 

Vad drömmer du om som tränare? 

– Jag lever min dröm, att träna, jobba och leva med hästar, det är min dröm. Nu är det ännu ett steg till att jag ska bli egen tränare. Som jag sa, jag lever i drömmen att jag får hålla på med hästar varje dag. Det är svårt att toppa det som jag har varit med om i tävlingssammanhang, säger Lisa Skogh och fortsätter:

– Men jag drömmer fortfarande om att träna fram en häst själv som hävdar sig i de större sammanhangen. Jag vet hur svårt det är och hur mycket som ska klaffa, men det är väl drömmen, att stå där som tränare för en sådan häst själv. Jag vet inte om det är att drömma för stort, men man måste få drömma. 

Tre frågor till Lisa Skogh

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?

– Det är att få in ungdomar och nytt folk i travsporten, det tror jag är viktigt. Det är hästskötarbrist så man måste få in mer ungdomar. 


Vilken häst har betytt mest för dig?

– Det kanske är ett givet svar. Jag måste säga Maharajah, jag har fått uppleva så mycket med honom. Allt jag upplevt med honom är ovärderligt. Sen får jag lite dåligt samvete. Det är hästar som kanske aldrig ens har synts på en bana som betytt mycket ändå men vi har upplevt så himla mycket med honom (Maharajah) så då får jag säga honom. 


Vilket är det finaste minnet du har på en travbana?

– Det måste vara segern i Olympiatravet ändå. Det som var grejen då var att jag hade en häst till som startade den dagen. När jag stod med ”Marre” i provtagningsstallet ser jag hur den andra (Quality Question) vinner sitt lopp också. Hela den dagen var helt magisk. Det var en sådan dag man aldrig glömmer, från morgon till kväll.