Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Är fruktansvärt – totalt vansinnigt”

Malin Andersson, tidigare skötare hos Lutfi KolgjiniFoto: tr / KANAL 75 AB
Solvallatränaren Reijo LiljendahlFoto: Maria Holmén / Travronden
Anja Westberg, ombudsman på Kommunal Foto: TOMMY PEDERSEN

Travbranschen har länge brottats med brist på personal. 

Flera orsaker har gjort att framför allt hästskötare söker sig till andra yrken. 

Något som är fortsatt bekymmersamt är den senarelagda starttiden på V75 och det ökande helgtävlandet. 

– Jag kan förstå att folk tycker att det låter jättetöntigt, vad gör en och en halv eller två timmar? Men det är jättestor skillnad, säger Malin Andersson, tidigare skötare hos Lutfi Kolgjini. 

Att det råder brist på hästskötare i trav-Sverige har få kunnat gå miste om. Allt eftersom har problemen gjort sig allt mer tillkänna. För drygt ett och ett halvt år sedan flaggade proffstränaren Maria Törnqvist för problematiken i en krönika i tidningen Sulkysport. 

Något som står klart är att problemet med att få tag på personal och att få dem att stanna fortfarande är aktuellt. 

– Det är ett ständigt diskussionsämne bland tränarna och det är lite tråkigt att det har blivit så, säger Solvallatränaren Reijo Liljendahl.      

Varför folk flyr hästskötaryrket är en komplex fråga. 

Men en gemensam nämnare som upprör är den ändrade tävlingsplaneringen som sliter hårt på travsportens personal. 

”Vi har pratat om kris i ett par år”

Att frågan är stor och rymmer många olika perspektiv råder det inte tvivel om. Utöver Reijo Liljendahl har SportExpressen är även pratat med Anja Westberg, ombudsman på fackförbundet Kommunal, och den före detta hästskötaren Malin Andersson. 

Det finns ett par faktorer att ta hänsyn till men först och främst:

Förändringen som skett över tid. 

– När jag jobbade hos Stig hade vi ett par hundra hästar och ständig kö på arbetssökande. När jag själv började som tränare hade jag fullt kompetent personal när jag hade hundra hästar i träning. Några år senare blev det en drastisk brist på hästskötare och då var jag tvungen att dra ned antalet hästar på grund av det. Jag orkade inte bära lasset själv. Det går inte att de har 10-12 hästar per skötare, då blir det drygt för dem, säger Reijo Liljendahl och fortsätter. 

– Jag beundrar killarna som driver storstall, det är ett ständigt gissel med personalen.

Anja Westberg vid fackförbundet Kommunal menar att det skett ett gradvis tapp som inte kunnat återfinnas i andra discipliner inom hästskötaryrket. 

– Det är något som skett gradvis som vi har pratat om i ett par år. Jag sitter också i hästnäringens yrkesnämnd där travet ingår och det är inget som sker över en natt, men i ett par år har vi pratat om att det varit en kris. Det har inte skett något dramatiskt.

Att ridsporten inte drabbats kan bero på att de har ett större upptagningsområde i och med etablerad ridskoleverksamhet. Svensk Travsport lanserade i våras en satsning för att uppmuntra flera att starta travskolor för att öka rekrytering till sporten.

”De var ganska lata och bekväma”

Bristen på intresserad och kompetent personal 

Tränare Reijo Liljendahl är en av de som tar upp påståendet.

– Det är brist på kompetenta hästskötare och vad det nu kan bero på är svårt att specifikt peka på, säger Liljendahl och fortsätter: 

– Det är ju så att mängden av ungdomar och människor som är intresserade av det här har minskat. Sen kan man konstatera att travskolorna producerar för dåligt med hästskötare till travstallar framför allt. 

Malin Andersson har arbetat som hästskötare i drygt 12 år hos Lutfi Kolgjini och upplever även hon ett minskat intresse över tid. 

– Jag tyckte att från det att jag började och vi fick praktikanter från travskolorna så blev det ganska så stor skillnad. De sista åren, jag vet inte bara om det var en slump, men de var ganska lata och bekväma. De vill kanske helst köra. Men praktikanterna de första fem åren förstod att man behövde göra lite tråkiga saker också.  

– Jag vet inte men de kanske har lite högre krav i dag. Och på ett sätt så är det kanske bra också, att man inte bara ska få göra skit. Men samtidigt så kanske man ändå måste göra de också.

”Det är fruktansvärt” 

Senarelagda starten på V75 och ökade helgtävlandet

– Eftersom att det är så lite hästskötare så belastar det den befintliga personalen mycket mer. Då kommer vi in på de här lördagskvällstävlingarna, resorna, V75 och det utökade tävlingsutbudet direkt på söndagar efter lördagar, säger Reijo Liljendahl. 

– Det tär på arbetskraften och det är det här som man förlorar många duktiga människor i vår bransch till andra yrkeskategorier, säger Reijo Liljendahl. 

Det var i augusti 2015 som starttiden flyttades från 14.30 till 16.20. Anja Westberg ombudsman vid Kommunal reagerar starkt på de svåra förutsättningarna som det bidrar till. 

– Det är fruktansvärt. Man tänker inte alls på de som jobbar med det här när man ändrar tider för loppen. Det är totalt vansinnigt. Man behöver den gruppen som sköter hästarna och jag skulle inte heller trivas att jobba så som många får göra, det är vansinne. Om sporten kan göra något åt det och få folk till att stanna kvar och vilja jobba så måste man se till det att göra det och ändra lopptiden. Men det kan ju inte facket påverka, men vi kan ju tycka.

Hon tror dock inte att det är svaret på hela gåtan för den rådande hästskötarbristen. 

– Det här hörde vi några medlemmar påpeka när de ändrade löptiden, de tyckte inte att det var bra. Men jag tror inte att det är det som är den stora orsaken till att det blivit som det har blivit. Det är jag för dålig på.

”Det måste gå runt på något sätt”

Prispengarna har inte hängt med kostnaderna 

Malin Andersson jobbade hos Lutfi Kolgjini som hästskötare i 12 år och har rest både i Sverige och utomlands med sina hästar.

Hon tar upp en aspekt med att prispengarna inte matchas ihop för att täcka kostnaderna. 

– Allt har ökat i kostnader för tränare, foder, spån, allt material och veterinär. Alla priser går upp. Men de höjer inte tränaravgiften i samma takt som att det andra höjs. Eftersom att de inte gör det så kan inte hästskötarnas löner höjas lika mycket, säger Andersson. 

– Hade man höjt träningsavgiften i takt med ökade kostnader så skulle ju ingen vilja ha häst i träning. Det förstår man ju. 

Mellanskillanden får hästskötarna täcka upp. 

– Då blir det att hästskötarna får fler passhästar i stället, när jag började hade vi sex passhästar kvar och nu hade vi på slutet åtta passhästar.

– Det är många som har fler passhästar än så. Men det är så tränarna får göra. De har inget annat val. De måste gå runt på något sätt och prispengarna går inte upp på samma sätt som allt annat.

”I min värld går det inte ihop”

Malin Andersson slutade för drygt tre år och jobbar nu som receptionist. Men hon hoppar fortfarande in i Kolgjinis stall och hjälper till när det behövs. 

Vad var det som gjorde att du valde ett annat yrke?

– Jag upplevde ett ökat tävlande om man jämför, det blev mer söndagstrav. Men sen framför allt när de senarelade V75. Jag kan förstå att folk tycker att det låter jättetöntigt, ”vad gör en och en halv eller två timmar?” Men det är jättestor skillnad.

– Men det handlar också att jag kände att jag ville ha familj. I min värld går det inte ihop att jobba som hästskötare och ha barn. Jag förstår att man kan göra det men jag hade inte klarat av det. Det är liksom allt eller inget för mig. Så det var väl en kombination. Men det blev ökat tävlande.

Vad hade kunnat få dig att fortsätta som hästskötare?

– Min spontana tanke är att sluta jobba helger. Men det funkar ju inte för det är då som det är V75 och de andra stora tävlingarna. Då vill man så klart vara med. I så fall är det att ha färre passhästar men jag förstår att det är omöjligt för tränarna att ha råd med det. Det är därför de måste höja prispengarna så att tränarna kan höja träningsavgiften.