Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Andra hade Björn Goop som idol – jag hade Lisa Persson”

Molly Eriksson, 22, som ansvarar för ungdom och utvecklingsfrågor på Svensk Travsport.
Foto: Svensk Travsport
1 / 7

Travsportens framtid ser ljus ut. 

I alla fall om man pratar med Molly Eriksson, 22, som ansvarar för ungdomsfrågor på Svensk Travsport.

Hon räds inte för att ta i problem – utan ser det snarare som utvecklingsmöjligheter. 

– Man måste vara ödmjuk inför att samhället ständigt förändras och då måste också vi vara beredda på att ändra vissa saker för att hänga med. 

Molly Eriksson minns tydligt den dagen som hennes pappa körde i väg henne till travskolan intill Kvinnerstagymnasiet hemma i Örebro. Hon visste inte det då, men det skulle bli startskottet på något som skulle forma resten av hennes liv. 

Därifrån gick hon från att köra ponny till att ”tvinga” pappa Lars-Erik till att ta b-tränarlicens för att kunna börja tävla med storhäst innan hennes 18-årsdag. Resan inom travsporten har bjudit Molly på alltifrån startgalopper i sista loppet på kvällstrav till att följa med proffstränare och deras personal på ”fintrav”. 

Hela familjen blev indragen i hennes stora intresse, och i dag saknar de alla de galna upptågen där det viktigaste alltid varit att ha kul och att få vara med. För i dag har nämligen Molly Eriksson ett annat uppdrag. Sedan tre år tillbaka arbetar hon heltid på Svensk Travsport för att flera ska få möjligheten att utvecklas och ta del av travet. 

Möt 22-åringen som formar vägen för den framtida generationen. 

– Jag kan uppleva ibland att när man pratar om framtid och ungdom så är det ofta man inte kopplar ihop dem. Det blir ”nu pratar vi framtid” – sen är det vattentätt skott – och sen ” nu pratar vi ungdom”. Man måste få med ungdomsperspektivet i allt, säger Molly Eriksson och fortsätter: 

– Det är så viktigt att de som fattar besluten nu inser sin roll. Att de fattar beslut som förmodligen inte kommer att påverka de så mycket – utan snarare de som är ännu yngre eller inte ens har hittat till travsporten ännu. 

”Ledarna fångar upp en” 

Det var via instruktörer på travskolan som Molly Eriksson verkligen tog sig in i travsporten. Anna Isabelle Karlsson, lärling och dotter till travtränaren Hans Karlsson, var en av hennes första kontakter. Där fick hon värdefull hjälp med sin första häst som senare stod uppstallad i familjen Karlssons stall. 

Men det fanns ytterligare en familj på Örebrotravet som varit viktig i hennes travhistoria. Det är Cajsa Friberg och hennes pappa, travtränaren Lars Friberg. 

– Cajsa var ju också instruktör på travskolan, det är en röd tråd där, det är ledarna som kommer in och fångar upp en. Utan Cajsa tror jag inte att jag hade varit, varken den personen jag är eller där jag är. Hon lärde mig mycket, säger Molly Eriksson och minns tillbaka: 

– Hon kunde typ sms:a mig när jag gick i sjuan-åttan: ”Vi ska åka till Solvalla, jag är ensam, vill du följa med?”. Då fick min mamma ringa till min lärare och be om ledigt. Det kanske inte var enligt skolbokens alla regler men det gjorde så mycket för mig att få vara med. 

– Cajsa var verkligen en sådan som inte brydde sig om att jag var flera år yngre, hon lät mig följa med. Jag var också med och praktiserade tillsammans med henne en vecka när de var nere på Luddes (Lutfi Kolgjini reds anm) gård över vintern. Det var också värsta äventyret. 

Fastnade för styrelsearbete 

Molly Eriksson körde och red en del lopp men snabbt var det något annat som intresserade henne – möjligheten att påverka sin omgivning. 

Hon tog en plats som ledamot i ponnytravklubben på Örebrotravet och kom även in som adjungerad i Örebro Travsällskap. 

– Vi försökte dra ihop en ungdomsgrupp, det var väldigt roligt. Sen är det som med mycket sånt där att det blir väldigt personberoende. När jag försvann så trappades det ned lite. Det är tråkigt. Men jag tycker att det är kul med styrelsearbete. Om vi i travsporten ska bli breda så måste det också synas i rummen där man fattar beslut.

Parallellt hade hon också börjat blogga för Svensk Travsports ungdomssida ”Unga travet”. Det var även då hon kom i kontakt med Lisa Persson som då hade en snarlik roll som den Molly Eriksson själv har i dag. 

– Lisa har varit lite av min idol. Andra hade Björn Goop som idol men jag hade Lisa Persson. När Lisa slutade på den tjänsten kom det in en person mellan mig och Lisa. Jag var sugen på att söka tjänsten redan första gången men då gick jag fortfarande på gymnasiet, men sen när den kom ut igen så passade det bättre och då sökte jag. 

Finns en förlegad bild av sporten 

Efter att ha läst naturvetenskapligt program på gymnasiet, samtidigt som hon jobbade i princip halvtid på Örebro/Linde travskola, så bar det av till Stockholm. Då hade hon fått tjänsten som ungdomsansvarig på Svensk Travsport. 

Men hon var ändå bekant med organisationen sen innan. Som 18-åring valdes hon nämligen in i styrelsen och fick sitta med där tills att hon fick sitt nya jobb. 

– Jag satt inte där så himla länge men det var väldigt roligt. Det är så klart en möjlighet att påverka. Och nu har jag själv deltagit när nya adjungerade utsetts till Svensk Travsports styrelse. 

Hon är nu inne på sitt tredje år som anställd av förbundet och numera har hon en roll som innefattar utbildning men även utvecklingen inom sporten. Från den positionen har hon drivit på frågan om att ta reda på vad ungdomar tycker och för ett tag sedan beställde de en undersökning från Ungdomsbarometern. 

– De har delat upp rapporten i utmaningar och potentialer. Utmaningarna är att bygga en relation till svensk travsport, steget till storhästtrav och sen har vi lite inkluderingsproblem. Det finns också en lite förlegad bild av travsporten utifrån och många ungdomar brottas med att många utanför sporten ser travet på ett sätt de själva inte gör.

”Pratar om att det var bättre förr”

Vad tror du behövs för att behålla och locka fler unga till travsporten? 

– Det är tre miljonersfrågan. Jag tror att det är viktigt att först och främst att förstå nuläget. Många pratar om att det var bättre förr, att ungdomar är lata i dag och att de inte vill vara i stallet. Man måste försöka hitta vart ungdomarna är och kan man sen fråga vad de förväntar sig eller vad de skulle bli glada för? 

– Det sättet vi ser travsporten på kanske inte är det sättet som våra utövare om 30-40 år kommer att se travsporten på. Man måste vara ödmjuk inför att samhället ständigt förändras och då måste också vi vara beredda på att ändra vissa saker för att hänga med. 

Något som också intresserar Molly Eriksson är hur tävlingsmöjligheterna ser ut för ungdomar samt inom breddsporten. Där brinner hon även för att fler hästar ska få chansen. 

– Vi ser att det finns mycket hästar som är bra läromästare men som inte riktigt räcker till på tävlingsbanan. De hästarna försvinner från statistiken eftersom att de pensioneras eller ställs av i någon hage. Det är jättetråkigt. 

– De finns inte med på träningslistan så utifrån statistiken ser det då ut som att vi gör exakt rätt sak. Det är klart att vi ska ge tävlingsmöjligheter till hästarna som syns i statistiken och det gör man – men de som inte syns då.

Hållbarhet är viktigt 

Att ge fler hästar chansen hänger även ihop med linjen om hållbarhet som Molly Eriksson tror kommer att vara viktig för framtidens aktiva inom travsporten. 

– Svensk Travsport har lagt in hållbarhet i alla kursplaner. Allt från knattar till proffs ska prata om hållbarhet och de tre benen: ekologiskt, ekonomiskt och socialt ansvar. Utifrån många rapporter, som styrks av den från Ungdomsbarometern, så är det något som unga värdesätter väldigt högt. Om en ungdom står och väljer mellan två sporter så tror jag att det är den som profilerar sig som en hållbar sport som kommer högre upp än den som inte gör det, säger Molly Eriksson och tillägger:

– Och att inte göra det och inte ta ställning är lite samma sak. Man måste verkligen uttrycka sina värderingar. 

En gång i tiden diskuterade hon hemmabanans öppettider för ponnytravarna – i dag är det travsportens framtid som ligger framför Molly Eriksson. 

Och hon räds inte utmaningar. 

– Jag gillar att se problemen för det finns alltid en lösning, sen gäller det att hitta sin del i att göra saker bättre. Ingen kan allt och jag kan inte allt. Jag är öppen för att fråga andra – även de som inte tycker som mig. Det tror jag också är en viktig grej för travsporten, att man vågar se problemen, att vi har gemensamma problem som vi sen också måste lösa gemensamt. 

Tre frågor till Molly Eriksson

Vad tror du kommer att bli viktigt för travsporten de närmsta fem åren?

– Det känns som att vi varit inne lite på det men det är väl så att vi måste jobba tillsammans. Vi inom travsporten har alla samma slutmål, sen kanske man gör saker på lite olika sätt, men att vi jobbar tillsammans och låter alla komma till tals. Vill man ha en bredd måste man låta bredden komma till tals, det gäller olika åldrar, kön, bakgrund och etnicitet. 


Vilken häst har betytt mest för dig? 

– Det måste vara min Oregon. Han var min första egna storhäst. Jag tog licens med honom och han har lärt mig mycket. ”Egon” är en häst med mycket personlighet.


Vilket är det finaste minnet du har på en bana? 

– Man har så många. Jag tror att det var första gången Oregon skulle starta i ett lopp. Det var inte jag som körde, det var Anna Isabelle Karlsson, det var på Färjestad en fredagskväll. Det var ett P21-lopp och han galopperade som tvåa in på upploppet, det är ett väldigt fint minne även fast han blev diskad. Det var ändå en milstolpe att komma dit.