Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tre Tipsextra-lag som svenskarna älskade

Foto: PA PHOTOS TT NYHETSBYRÅN
Foto: IMAGO SPORTFOTODIENST/ IBL
Foto: STAFFAN JOHANSSON

Nästan varje fotbollsintresserade svensk har i dag ett favoritlag i England och anledningen stavas ”Tipsextra”. 

Här är tre lag som fastnade lite extra hos svenskarna framför tv:n. 

Texterna är utdrag ur boken ”Tipsextra”. 

Wolverhampton Wanderers

DÄRFÖR FASTNADE WOLVES HOS 70-TALETS TITTARE

Wolves fastnade hos tittarna – spelade hela 18 Tipsextra-matcher de första tio åren När Tipsextra startar 1969 är Wolverhamptons storhetstid definitivt över. Under två säsonger var klubben nere i andradivisionen, men fortfarande fanns hoppet och i den allra första Tipsextramatchen någonsin tog Wolves emot 

Sunderland. Hugh Curran avgjorde och skrev för evigt in sig i Tips-extras historieböcker. Matchen kanske inte sprakade, men en svensk sedvana att bänka sig i soffan på lördag eftermiddag var född. Det skulle bli ytterligare 23 matcher med Wolves varav hela 18 spelades från 1969 till 1978. 

Ytterligare tre i början av 1980-talet och så två stycken 1993. Därmed ingen slump att just 70-talets Wolves fastnade hos Tipsextra- tittarna. Ligacupfinalen 1980 och FA-cupsemin 1981 blev lite av hoppets sista suck för Wolves.

Ligaformen hade svikit under flertalet tillfällen under ett decennium med så mycket förhoppningar. Dessutom kändes två pokaler tunt i förhållande till hur ofta man var med mot slutet i cuperna. Ganska snart hamnade Wolves i ekonomiska trångmål, framför allt på grund av en renovering av Molineux, men ägarstrul och frånvaro av investeringar spelade också in och 1982 var man nära konkurs. 

Man gjorde även ett försök att värva Aberdeens framgångsrike manager Alex Ferguson, vilket tyvärr inte lyckades. Istället följde en sorglig tur så långt ned i djupet av ligasystemet som fjärdedivisionen 1986.

En period då det fanns stor tveksamhet kring om klubben verkligen skulle överleva länge till (utdrag ur boken ”Tipsextra”). 

IPSWICH TOWN

KRASCHADE IN I LYKTSTOLPE TVÅ VECKOR FÖRE FINALEN

Tre veckor före cupfinalen kör två extremt berusade spelare med bil in i en lyktstolpe Ipswich Town stod 1978 inför en ny milstolpe klart i nivå med ligatiteln 1962. Att få lyfta FA-cupen var på den tiden den enskilt största drömmen varje liten fotbollsspelande pojk närde. 

Men detta till trots så var det ingen garanti för en professionell uppladdning. Dryckeskulturen under sextiotalet hade aldrig helt och fullt övergått till en rakt igenom proffsig inställning. Bara tre veckor före finalen kraschar två (ej avslöjade) extremt berusade spelare med en bil mot en lyktstolpe.

Olyckan inträffade i närheten av ett taxikontor, som drevs av en klassisk Ipswich-supporter vid namn Mike Shelley som delvis var känd för att tidigare hjälpt en av de mest ostyriga spelare som någonsin tagit på sig en Ipswich-tröja – Mick Hill – som fick bo ute på landet och mata grisar för Shelleys räkning. 

Det krävdes därmed inte så mycket för att Shelley skulle känna igen de inblandade i kraschen samtidigt som han insåg problemen de skulle få om de åkte dit. De var relativt oskadade och han skickade hem dem innan polisen anlände med orden att om och när det kommer ut, säg att en hund sprang över gatan. 

När spelarna skulle förklara allt för Bobby Robson angav den ena att det var en Golden Retriever medan den andre hävdade att det var en katt. I den 77:e minuten avgjorde Roger Osborne finalen till Ipswichs fördel och nu hade Bobby Robson lyckats plocka hem en pokal för ett Ipswich som fortsatte att vara ett topplag i ligan och kommande tre säsonger skulle det dessutom blir två kvartsfinaler i FA-cupen (utdrag ur boken ”Tipsextra”). 

NOTTINGHAM FORREST

AGGRESSIVA VÄRVNINGAR TOG LAGET TILL TOPPEN

Klubben var 1975, enligt Brian Clough, på väg att ruttna – både inifrån och utifrån. I januari 1975 anlände Brian Clough i en Mercedes, vilken han köpt tack vare sitt avgångsvederlag från Leeds som för första gången gjort honom stadd i kassa.

Forest hade endast nio segrar i gamla division två, ett publiksnitt på 12 000 och var en klubb som, enligt Clough själv, var på väg att ruttna inifrån såväl som utifrån.

Unge och lovande Martin O’Neill samt en kedjerökande mittfältare med tendens till bilringar – John Robertson – var också på transferlistan. Duncan McKenzie hade redan lämnat. Brian Clough siktade högt. Som vanligt och för andra gången skulle han ta en oansenlig division två klubb till Europas topp. 

Detta genomfördes i enlighet med hans numera klassiska och aggressiva värvningstaktik. Han tog med sig John McGovern och John O’Hare från Leeds, där de ändå inte var välkomna. Värvade sedan ihop ett mittlås bestående av Larry Lloyd och Kenny Burns.

Båda ansågs vara svåra personer att ha att göra med. Kenny Burns var lat på plan och störig utanför. I Birmingham fick han extra betalt om han spelade forward, då han helst ville ta det lugnt i backlinjen. Men det var en begåvad och placeringssäker back som Clough visste hur han skulle nyttja. 

Larry Lloyd hade ett förflutet i Liverpool och några landskamper för England, men förde en tynande tillvaro i Coventry City. En spelare som gick på energi och temperament och var känd som en riktig bully, vilket ju stämde rätt dåligt med Brian Clough s filosofi om att hans spelare skulle uppföra sig korrekt på plan (utdrag ur boken ”Tipsextra”).