Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Pete Sampras: "Var en helt bisarr stund"

Foto: Nils Petter Nilsson
Foto: Nils Petter Nilsson
Foto: Nils Petter Nilsson

Vissa menar att han är världens bästa tennisspelare någonsin.

Själv håller Pete Sampras sin vän Roger Federer snäppet högre.

SportExpressen har fått en exklusiv träff med 43-åringen som berättar om sin nervositet, karriärens vändpunkt mot Stefan Edberg – och när han brast ut i gråt mitt under en brinnande Grand Slam-match.

– Det var en helt bisarr stund, säger Sampras.

Man hade kunnat missta honom för att vara en vilsen, amerikansk turist.

Stockholm är fyra grader varmt och mångmiljonären Pete Sampras anländer i ett par gamla jeans, sneakers och en zip-tröja.

– Är det redan mörkt här?, säger han och skrattar när SportExpressen möter upp på Arlanda.

Han har rest ett halvt dygn från Los Angeles men är på gott humör – trots att minnena från Stockholm är dystra. På sju försök nådde Sampras aldrig längre än semifinal i Stockholm Open. Hans sista uttåg slutade med en krossad racket mot Jason Stoltenberg i första rundan 1998.

Ändå återvänder en av världens bästa tennisspelare någonsin till Sverige för spel i veteranturneringen Kings of Tennis under torsdag-fredag.

– Jag har tränat bra den senaste månaden. Jag har ett eget gym hemma och tränar några timmar varje dag, spelar en del golf. Tennis blir det kanske 10-12 matcher per år. Det ger mig fokus och struktur på dagarna. Jag gillar inte att inte slappa bort min tid, säger han.

"Han kan göra stora saker"

Sedan han lade av 2002 som 31-åring, skadeförföljd de sista åren, har han följt topptennisen på avstånd. Han har inga ambitioner att göra som många av sina samtida motspelare – att återvända till touren som tränare.

Men han har fortfarande åsikter om dagens tennis.

– Det är synd att spelet har blivit så endimensionellt. Det handlar om att vara bra från baslinjen i dag. Jag har alltid gillat kontrasterna – Borg mot McEnroe var fantastiska matcher. Jag och Stefan Edberg kom alltid fram på nätet, säger han.

– Men man måste lära sig nätspelet tidigt, och det tar tid och energi. Jag tittade på Borg, McEnroe och senare Stefan Edberg, och försökte ta efter. Det handlar om vad du ser som barn. I dag tittar alla på Nadal och Djokovic.

– Men jag är spänd på att se vad nästa generation att göra. Jag håller mina ögon på Grigor Dimitrov, som jag tror kan göra stora saker. Jag tycker att han har någonting extra.

"Det gnagde mig i månader"

Sampras slog igenom stort när han som nybliven 19-åring vann US Open 1990. Men sedan stannade utvecklingen av något. Han menar själv att förlusten i US Open-finalen 1992 mot Stefan Edberg blev ett uppvaknande.

– Jag kommer matchen... Ingen av oss spelade riktigt bra, men han vann på sin rutin. Och jag minns att jag långsamt tappade viljan under matchen. Jag kämpade inte. Jag var nöjd, på något sätt, av att bara vara i final. Och det gnagde mig i flera månader efteråt. Till slut kom fram till att jag måste börja slita mer. Jag ville inte tillåta mig själv att det skulle hända igen. Det blev en vändpunkt, säger han.

Minst sagt: under de kommande sju åren vann Sampras tolv av sina fjorton Grand Slams. Han håller än i dag rekordet för att ha slutat året som världsetta sex år i rad (1993-1998).

Han nådde sju Wimbledon-finaler och vann samtligt. På fyra möten med rivalen Andre Agassi i US Open, gick Sampras vinnande samtliga gånger.

"Jag sov aldrig bra"

Han var de stora matchernas man – men gick samtidigt, berättar han, en ständig kamp med sina nerver.

– Varje morgon inför en final var jag otroligt nervös. Jag sov aldrig bra. Jag åt aldrig bra, säger han.

Hur lärde du dig hantera det?

– Det kom allt bättre eftersom, tack vare rutiner och olika tekniker. När jag var 23-24 kände jag att jag var bättre än alla andra. Även om jag var nervös var alltid min motståndare mer nervös. Jag fick bättre rutin på mina grejer och fastnade inte i några konstiga saker.

Vilken av dina 14 Grand Slam-titlar väger tyngst?

– De sista segrarna var lite mer speciella. Min sjunde Wimbledon-titel och min sista US Open-seger 2002, när jag var 31 år.

Du hade ett par tuffa år med skador bakom dig och var nästan uträknad då.

– Precis. Jag hade slagit rekordet sex år i rad och var lite trött på att vara nummer ett. Det var mycket mental stress och flera Davis Cup-matcher där också. Jag nådde ett par finaler men föll flera gånger. Folk började räkna bort mig. Segrarna blev lite mer sköna efter det, när jag kom tillbaka.

"Det var helt bisarrt"

En lika märklig som oförglömlig stund i amerikanens karriär var kvartsfinalen mot Jim Courier i Australian Open 1995. Mitt i ett brinnande femte set brast Sampras ut i gråt när han skulle serva.

Han samlade sig, spelade ett par bollar – men tårarna fortsatte rinna.

Publiken var i chocktillstånd: Sampras gick under smeknamnet "Roboten" för sin förmåga att dölja sina känslor på tennisplanen.

Orsaken, som få visste då, var att hans tränare och nära vän Tim Gullikson hade insjuknat med en hjärntumör.

– Det var… väldigt speciellt. Det var flera veckor med uppdämda känslor och oro för vad som skulle hända med Tim. Det var helt bisarrt. Mitt i den här bataljen exponerade jag mig på ett helt annorlunda sätt mot vad jag hade gjort. Det var en stund man inte kunde förutse, eller förstå, varför det hände. Det var bara… bisarrt, säger han.

Man kan höra att Jim Courier skriker: "Vi kan spela i morgon istället, Pete" – och publiken börjar skratta.

– Det blev konstigt. Jag var inte på skämthumör direkt. Han trodde nog att jag var nervös, och bjöd på det. Vi var på två helt olika ställen, mentalt sett. När han släppte den kommentaren och folk skrattade hände något inom mig. Det klickade till i huvudet, och jag kopplade på. Jag började spela, och det gick bra till slut.

"Gör inte lika ont med Roger"

Sampras vann matchen. Men Gullikson avled ett år senare i sviterna av hjärntumören.

Först efter en tid gick Sampras vidare från sorgen.

Och på tennisbanan slog han rekord som kommer stå sig länge.

– Jag är nog mest stolt över min långa resa. Att jag rankades som världsetta sex år i rad och att jag var med i toppen under nästan hela min karriär. Jag vann Grand Slams som tonåring, som tjugoåring och som trettioåring, säger han.

Är det viktigt för dig att rekorden står sig?

– Ja, när man har slagit rekord så vill man att de håller. Nu sitter jag hemma i min soffa och ser Roger slå mina rekord. Men vad ska jag göra? Jag hade gärna väldigt gärna behållit dem – men om någon ska slå dem så är det Roger. Han är en fantastisk spelare och en god vän till mig. Då gör det inte lika ont. Snart kanske Nadal går förbi mig också i antal Grand Slams. Jag hade inte förutsett att det här skulle gå så snabbt. Men jag får bara lyfta på hatten. De är fantastiska spelare.

Ångrar du någonting under din karriär?

– Jag vet att vissa rekommenderade mig att ändra på mitt material – mina racketar och strängar - när jag spelade på grus. Det gjorde jag aldrig. Jag borde kanske ha testat att spela med en större racket, och en lite lättare strängning. Det hade gjort allting lite lättare och hade kanske hjälpt mig.

"Om Borg hade fortsatt..."

På gruset återfinns också en av de stora skillnaderna mot Federer. Schweizaren har tre fler Grand Slam-titlar än amerikanen, och sexton fler veckor som världsetta. Men han lyckades också vinna Franska öppna – något Sampras aldrig gjorde.

Mötet landar i tiotusenkronorsfrågan: Vem är bäst genom tiderna?

– Jag ser det som olika generationer. Rod Laver hade sin era, Björn Borg sin era, och sedan är det jag och Roger Federer. Det är svårt att jämföra. Borg kunde ha vunnit 15 eller 16 Grand Slams om han hade fortsatt. Men Roger har ändå de flesta rekorden. De talar för sig själva.

Så Pete Sampras är på andra plats?

– (Skratt). Jag är med i diskussionen där uppe i alla fall.

Pete Sampras spelar Kings of Tennis torsdag-fredag på Waterfront i Stockholm. Under torsdagskvällen möter han Mats Wilander i semifinal. Biljetter finns på turneringens hemsida.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.