I sommar har tre år passerat sedan Robin Söderling spelade ut hela sitt register mot David Ferrer i finalen av Swedish Open i Båstad.
Matchbollen är det sista minnet av 29-åringen på tennisbanan.
Körtelfeber och en efterföljande matthet - en så kallad "post viral fatigue", som kan följa med en virussjukdom - har stoppat Söderling.
Under tiden har tennisesset gjort sporadiska intervjuer, och förklarat sin hopplösa situation.
Plötsligt, för två månader sedan, kallade Söderling till presskonferens tillsammans med tävlingsledningen för Stockholm Open. Det spekulerades i allting mellan en comeback till ett definitivt avslut på karriären. Men som SPORT-Expressen på förhand kunde berätta presenterades Söderling som turneringschef.
Två månader in på sitt nya jobb trivs han bra.
- Framför allt får man en större förståelse för hur en turnering fungerar, jämfört med när man spelade. Som spelare kunde man tänka: "Vad fan, finns det inget vatten på banan?" Och så gnällde man lite på det. Men det går inte att sätta ihop sådant här på en vecka. Det är massvis av detaljer - alltifrån kontakten med sponsorer till att loger ska fixas, säger han.
Reser runt och träffar sponsorer
Arbetsdagarna ser olika ut.
Ibland sköter Söderling kontakten från kontoret på Artillerigatan 42 i Stockholm, där han sitter i IEC Sports lokaler. Men mest reser han runt och träffar kontrakterade och blivande sponsorer för turneringen.
- Kontakten med sponsorerna är roligast. Man får en inblick i hur de arbetar mot andra företag och sätter ihop allting. Och så ska vi få ihop ett startfält också. Nu är det som mest jobb med att locka spelarna till turneringen. Det är nu och fram till Paris (Franska öppna) som de flesta bestämmer sig. Sedan är det nästan för sent, säger Söderling.
Till höstens upplaga har Stockholm Open gjort klart med fjolårets finalpar Grigor Dimitrov och David Ferrer, som gör sällskap med världsfemman Tomas Berdych och framtidsmannen Jerzy Janowicz.
- Dimitrov är vi jäkligt nöjda med. Han är titelförsvarare och börjar verkligen få ur hela sin kapacitet. Om jag var en vanlig tennisåskådare hade jag verkligen velat se honom och Janowicz. Vi pratar med flera spelare och det ser ut som att vi ska kunna få loss några namn till, säger Söderling.
Hur reagerar folk när du presenterar dig som "Robin Söderling - turneringsdirektör"?
- De som är insatta i tennisen har oftast hört om nyheten och säger: "Ah, vad kul". Sedan är det många frågor om jag kan spela, så klart...
Ämnet är oundvikligt.
Med Robin Söderlings utträde från världsscenen som världsfyra går svensk elittennis igenom sin tyngsta period på mycket länge. 2009 slog Tibro-sonen igenom med dunder och brak när han besegrade Rafael Nadal i åttondelsfinalen av Franska öppna med 3-1 i set. På 60 matcher i turneringen är det alltjämt spanjorens enda förlust.
Söderling föll i finalen 2009 mot Roger Federer men var redan säsongens utropstecken på touren. Året därpå slog han Federer i kvartsfinalen av Franska öppna - men föll mot Nadal i finalen.
- Många såg mig som en utpräglad hardcourt-spelare. Men jag trivdes alltid bättre på gruset. Jag fick mer tid för mina svingar och kunde styra spelet på ett annat sätt, säger Söderling.
"Det blir lite bättre hela tiden"
Och än finns anledning för svensk tennis att hoppas. På presskonferensen i februari sa Söderling att han ville vara ett av turneringens 28 namn i höst.
- Jag hoppas fortfarande. Ända sedan början av sjukdomen har det blivit sakta - med betoning på sakta - bättre hela tiden. Jag har åkt på flera bakslag, men det blir lite bättre hela tiden. Jag tycker att jag har tagit kliv de sista tre-fyra månaderna, säger han.
På vilket sätt?
- Jag orkar mer. Jag tål mer träning. Kroppen återhämtar sig lite bättre. Det är svårt att förklara, men kroppen kan ta åt sig träningen. Den är inte bara nedbruten, som den var i början. Då var det bara rakt ner i källaren. Det var helt sjukt. Jag var helt slut. Kroppen bara kämpade för att komma upp över ytan.
Vad tänker man då?
- I början tänkte jag inte så mycket. Läget var så akut. Det var bara: "Okej, hur ska jag göra den här dagen?" Det är först nu, när jag har blivit bättre, man tänker hur tråkigt det var. Man börjar älta lite.
Små skillnader
De som har läst längre intervjuer med Robin Söderling under de senaste två åren känner igen vibbarna: Det blir långsamt bättre. Vad är det egentligen som är nytt den här gången?
- Det låter kanske konstigt - men det är små, små skillnader. Jag tål mer träning. Första året efter sjukdomen var jag dålig hela tiden. Men nu känner jag inte av det lika mycket på dagarna, säger han.
Hur mycket tränar du?
- Jag kör litegrann varje dag. Ibland är det bara rörlighet och stretchning. Ibland lite gym och tennis. Jag försöker hålla i gång varje dag men på ganska låg nivå.
"Att komma tillbaka" kan handla om att vara topp 100 i världen eller att slåss med världens bästa. Hur tänker du där?
- Precis. Om man ser det så, är det helt säkert att jag kommer komma tillbaka. Men jag har inte satt upp några exakta mål, om det är topp 50 eller topp 20. Jag vill kunna spela så pass bra tennis att jag kan hota alla spelare. Att känna att jag inte har en chans mot någon som är 15 i världen... Då skulle jag tappa lusten.
"Vore skönt ta ett beslut"
Mer än någonting annat saknar Söderling sin förlorade livsstil. Sedan tonåren har han vigt sitt liv till tennis på heltid - en livssituation som plötsligt har blivit omkullkastad.
Att dottern Olivia, 1,5 år, kräver hans uppmärksamhet ser han enbart som positivt.
Och det nya jobbet som turneringschef stimulerar tennisintresset.
Framtiden över sin egen tenniskarriär ligger inte längre i hans egna händer.
- Det har gått så lång tid, att på ett sätt vore det skönt att ta ett definitivt beslut. Samtidigt... Jag tycker att det är så himla kul. Man vill lägga av på sina egna villkor, säger han.
Söderling tar en paus.
- Man absolut... I bland känner man: "Fan, kunde inte det här ha hänt när jag var 33 år?" Då hade jag inte ens behövt fundera.
