Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Stängdes av: ”Det var ett oskyldigt misstag”

Se SportExpressen TV direkt.
Marianne Berglund firar VM-guldet.Foto: ROGER TURESSON
Berglund firar VM-guldet 1983.Foto: ROGER TURESSON
Marianne Berglund.Foto: JAMIE DETWILER / JAMIE DETWILER
Marianne Berglund.Foto: JAMIE DETWILER / JAMIE DETWILER
Marianne Berglund.Foto: JAMIE DETWILER / JAMIE DETWILER
Marianne Berglund. .Foto: JAMIE DETWILER / JAMIE DETWILER
1 / 7

Marianne Berglund, 57, blev vår första världsmästare i cykel.

Nu berättar guldhjälten om genombrottet, dopningsavstängningen och sitt nya liv i USA.

– Mitt dopningstest behandlades i Sverige och jämfördes med anabola steroider. Det var helt fel, säger Marianne Berglund

Marianne Berglund från Skellefteå skrev ett stycke svensk cykelhistoria när hon vann landsvägsloppet i schweiziska Altenrhein 1983.

Året efter flyttade hon till USA där hon fortfarande bor.

– Från 1984 till 2010 bodde jag i San Diego, då jag flyttade till Oregon där jag fortfarande bor, säger Marianne Berglund.

I dag arbetar hon för Les Schwab – ett familjeföretag som säljer däck och som har 7000 anställda över den amerikanska västkusten.

– Jag är ansvarig på företaget för ledarskapsutveckling och coachar olika chefer. Det är ett utmanande och roligt jobb som jag trivs mycket bra med, säger Marianne Berglund.

Hon har inte legat på latsidan sedan den dagen då hon klev av sin proffscykel.

– Jag försöker att leva ett aktivt och balanserat liv. Jag tycker att i Oregon där jag bor är väldigt likt Sverige. Jag vandrar, cyklar, tränar crossfit, åker snowboard, skidor och tränar yoga.

VM-ettan är också volontär för ”National Suicide Prevention Line”.

– Organisationen är främst riktad mot tonårsflickor. Jag tycker att det är viktigt att kunna ge tillbaka till andra med det jag kan. Jag kommer fortsätta att jobba som volontär även i framtiden.

Marianne Berglund höll som barn på med olika sporter i Skellefteå.

Minns första tävlingen med fasa

Hon började träna cykling på sommaren för att vara i form till vinterhalvåret.

Och hon minns sin första tävling med fasa.

– Ja, jag hade ingen egen cykel så jag lånade min pappas.

Men den cykeln måste väl ha varit för stor för dig?

– Ja, jag stod upp och trampade och tvingades sitta på ramen i en mil. Jag fick stora skavsår i baken. Inte klokt egentligen att jag valde att fortsätta cykla efter den debuten.

Några månader senare köpte hon en egen cykel.

– Jag jobbade hos en bonde och sparade pengar så jag kunde köpa en grön Bianchi som jag hade i många år och tävlade mycket på, säger Marianne Berglund.

Hon tränade bland annat med Jan ”X-et” Erixon, som senare skulle bli firad hockeyhjälte i Skellefteå och proffs i NHL.

– Jag hade fantastiska tränare som Bosse Norkvist och Stefan Markström. Utan Bosse, Stefan och några andra duktiga tränare hade jag aldrig lyckats vinna VM-guld.

När märkte du att du var bra?

– Det gjorde jag aldrig. Jag tränade och tävlade mot killar. Det var inga andra tjejer som cyklade i Skellefteå AIK när jag började i klubben. Men Stefan och Bosse peppade mig hela tiden och trodde på mig. Det gjorde att jag ville fortsätta att satsa.

1983 blev talangen från Skellefteå världsmästare. Hon åkte till schweiziska Altenrhein med bara fyra år av cykelträning i ryggen.

Det är ingen som räknade med att Sverige snart ska få sin första världsmästare i cykel på damsidan.

Det handlade om ett styrkeprov där det kom att krävas både mod, muskler, hjärta och hjärna för att lyckas.

Den här höstdagen den 3 september 1983 hade den unga svenskan alla ingredienser som krävdes för att ta guldmedaljen.

– Jag laddade upp inför mästerskapet med att bo i ett katolsk kloster nära tävlingsbanan, säger Marianne Berglund.

Hur vad det att bo i ett kloster?

– Det var lugnt och skönt, inget buller som störde. Jag kunde fokusera och förbereda mig inför loppet precis som jag ville.

Marianne Berglund om VM-guldet

Hon kände sig också i bra form.

– Mina ben kändes väldigt lätta, säger Marianne Berglund.

Den blågula cyklisten hamnade bland loppets tätkvartett. Flera av hennes konkurrenter försökte göra utbrytningar som misslyckades.

Inför målgången stod det klart att guldet skulle hamna hos Rebecca Twigg, Amanda Jones, Maria Canins eller Marianne Berglund.

– Jag hade olika strategier under loppet. När det var klättring skulle jag hålla mig nära Maria Canins, säger Marianne Berglund.

Två kilometer före målgången försökte Canins och Jones attackera – men Berglund lät sig inte luras.

Svenskan sparades sig inför spurten som hon visste var vass.

Amerikanskan Twiggs satte högsta fart 150 meter före mål. Marianne Berglund hängde med tätt bakom.

60 meter före målet gjorde hon så sitt segerryck.

Hur var känslan när du tog dig förbi amerikanskan?

– Jag var så fokuserad att jag inte märkte något annat än att jag gick förbi. Men visst var det en fantastisk känsla när jag gick i mål.

Amerikanskan Twiggs åkte in som silvermedaljör och italienskan Canins tog brons.

 Hur vill du beskriva tiden efter ditt VM-guld?

– Jag hade tur att få ett proffskontrakt och flyttade till San Diego. Jag blev kvar och tävlade i USA i tolv år. Det var en fantastik upplevelse. Under sommaren bodde jag och tränade i Colorado.

Som nyblivet proffs siktade svenskan på att vinna OS-guld 1984 i Los Angeles.

– Jag var i toppform när säsongen började, säger Marianne Berglund.

Hon tränade hårdare än någonsin.

– Men jag lyssnade inte på mina tränare och körde på i ett för hårt tempo, säger Marianne Berglund. Jag körde nästan varje dag extra träningspass utan deras vetskap.

Tappade sju kilo inför OS

Den blågula stjärnans kropp orkade inte. Den var utsliten.

– Jag tappade sju kilo, OS gick inte bra, säger Marianne Berglund som kom 25:a av 46 startande.

Vad hände efter OS?

– Jag cyklade inte på en månad. Jag festade, surfade och hade bara kul i San Diego.

Sju kilo tyngre och egentligen helt otränad ställde hon sig på startlinjen i Long Beach drygt en månad efter OS-fiaskot.

– Det kanske var min bästa tävling någonsin. Jag hade lärt mig läxan att aldrig mer träna så hårt som jag gjorde och dessutom att inte lyssna på mina tränare.

Marianne Berglund gjorde en sista satsning mot OS 1988 i sydkoreanska Seoul men hon slutade 44 i loppet.

Året efter testade hon positivt med efedrin.

– Det var mycket frustrerande. Efedrin är ett vanligt medel in många allergi- och hostmediciner. Efedrin höjer hjärtfrekvensen och din kroppstemperatur vilket gör att kroppen prestationsförmåga under ett uthållighetslopp som cykel minskar rejält.

Hur var det att bli anklagad för doping?

– Jag visste inte att örten mahuang, som listades som en vanlig ingrediens i naturliga kosttillskott, skulle innehålla ämnet efedrin. Mitt dopningstest behandlades i Sverige och jämfördes med anabola steroider. Det var helt fel, det är ljusår mellan dessa ämnen och hur de påverkar din kropp.

Du bodde i USA då - märkte du av uppståndelsen i Sverige?

– Nej, det nämndes knappt här i USA. Efedrin hjälper inte till att bli mer uthållig som det krävs att man är i cykel. Det var ett helt oskyldigt misstag och inte alls till min fördel fysiskt.

”Tacksam och nyfiken på livet”

1996 var världsmästarens cykelkarriär över.

– Jag var proffs i USA i tolv år och hade tur att få åka med flera fantastiska team. Jag är mycket tacksam över det i dag när jag ser tillbaka på min cykelkarriär. Det kändes också roligt och utmanande att satsa på en ny karriär inom konsultverksamhet.

Hur ser du på svensk cykel i dag?

– Jag har faktiskt ingen vidare koll. 

Tränar du något?

– Ja, jag är ganska aktiv. Jag kör min mountainbike minst två gånger i veckan med vänner. Jag tränar även yoga tre gånger i veckan och kör crossfit. När jag har tid så vandrar jag gärna och paddlar kajak.

Du älskar verkligen att hålla i gång?

– Ja, det för en stor del av mitt liv. Jag känner fortfarande en enorm glädje av att röra på mig. Det är enkelt och billigt nöje. Även om jag inte tävlar längre så tränar jag hårt, men det är bara för min egen njutnings skull.

Hur ser du på din framtid?

– Jag är tacksam och nyfiken på livet. Jag har ett annat perspektiv i dag än när jag var ung och tävlade. Jag är tacksam över att jag och mina nära och kära får vara friska och trivs med livet. Jag har haft min tid i solen, nu vill jag ge tillbaka till andra så att de kan upptäcka nya saker hos sig själva.

Vad tror du att du gör om tio år?

– Jag vill fortsätta att coacha människor för att de ska kunna nå sina mål och drömmar. Jag ser också fram att få mer frihet och mer kvalitetstid med min familj här i USA, men också i Sverige, Italien och Argentina där jag har familj och vänner.

Och din träning?

– Den kommer jag alltid att uppskatta. Jag kommer alltid fortsätta att träna yoga, åka skidor och surfa så länge jag bara kan. Men det ar också viktigt att balansera träningen med familjen, vänner och fortsatta att utbilda mig inom olika områden. Jag ser fram emot nya äventyr och utmaningar.

Berglund blev världsmästare 1983 i Schweiz

Namn: Marianne Berglund.

Ålder: 57.

Bor: Oregon, USA

Familj: Osvaldo som är läkare i genetik, sonen Alex, 19, som läser till helikopterpilot.

Äter: ”Det mesta, men inte kött”.

Dricker: ”Det som bjuds”.

Tittar på: ”Just nu Challenger: The Final Flight av J.J. Abrams och Glen Zipper”

Läser: ”Thinking Fast and Slow av Daniel Kahneman”.

Sport: Cykel.
Främsta meriter: 1983: Blev världsmästare i landsvägsloppet i Altenrhein, Schweiz.

VM-guld 1983, SM-guld i linjelopp 1979, 1984, 1987, 1991. SM-guld i lagtempo 1982 och 1992. SM-guld temp 1984 och 1992. Guld i Tjejtrampet 1990. Liberty Classic (Professional Championship) guld 1994. McLane Passic Classic World Cup 1995.

Ur arkivet:
Bounty och Linas cykelresa genom Europa

Bounty och Lina Hallebratt cyklade och paddlar från Europa till Istanbul.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.