Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Skulle vara tjänstefel av mig att inte göra det”

Nils van der Poel under VM i Holland i februari.
Foto: ERIC PASMAN / BILDBYRÅN
Under fredagen tränade Nils van der Poel i och runt Åre. Bland annat cyklade han i åtta timmar.
Foto: JOHAN AXELSSON / BILDBYRÅN

ÅRE. Det är vad som betraktas som en vanlig dag i Nils van der Poels liv.

Den dubbla VM-medaljören i skridsko startar med att – cykla åtta mil. 

När SportExpressen träffar honom några timmar senare har han gjort ytterligare ett långt pass – på skidor.

På frågan om han är vårt största OS-hopp i Peking svarar han:

– Ja, det är jag.

Efter VM i holländska Heerenveen i februari har Nils van der Poel, tack vare två guld och ett världsrekord, tagit ett stormsteg från anonymitet till att alltså bli vårt största guldhopp i vinter-OS i Peking i februari nästa år. 

25-åringen har kallat sig själv för ”en sällsynt fågel”. Bland annat på grund av sina udda och långtgående träningsmetoder.

– Han är inte som andra. Och det är menat som något positivt, säger hans agent Bo Johansson.

När han frågade SOK, Sveriges olympiska kommitté, om bilersättning till Nils kommenterade denne: ”Det behövs inte. Jag har ju cykeln”.

Efter en stund i Nils sällskap finns det ingen anledning för en utomstående att vilja ändra på uppfattningen att han skiljer sig från mängden.

När SportExpressen följde honom den här fredagen är det enda han inte tränar – skridskor. Det får komma senare, i höst nån gång.

Träning från sju på morgonen

Fredagen började strax efter sju på morgonen med cykling från Åre till Medstugan, fyra mil västerut. Och sedan tillbaka till det hyrda boendet, alltså åtta mil sammanlagt.

Efter vila, ombyte och lunch blev det ”fjällbestigning” från Fjällgården på skidor, så kallad skimo. Under en timme och 40 minuter stegade han på. 

Det gick snabbare att ta sig tillbaka om man säger så. 

Hur han tog sig ner?

Med fallskärm – typiskt Nils van der Poel – i alla fall halva vägen ner till trädgränsen: ”jag var sedan lite osäker på vindarna”.

Nils van der Poel med tränaren Johan Röjler. Notera Nils träningskläder – jeans och jeansskjorta.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Skulle du kalla detta för en vanlig dag i Nils van der Poels liv?

– Jag har ganska mycket frihet. Blåser det storm går jag inte upp på fjället. Men i stort har det varit en vanlig dag.

Hur ser då en ovanlig ut?

– Då ligger jag på en strand i Kroatien.

”Lever ett normalt liv”

Här tänker dock Nils efter:

– Det har inte gjort sedan jag var tolv. Men jämfört med andra idrottare så lever jag ett normalt liv. Jag trivs väldigt bra med den här livsstilen, men jag ser det mycket som ett jobb. När jag har tränat färdigt så är jag klar. Dessutom bor jag i Åre, jag är inte här på ett träningsläger.

Han menar vidare att han ”lever ett normalt Svenssonliv, även om jag inte är på ett kontor”.

Förra året tränade du 1 100 timmar – vet du hur många det blir i år?

– Det kommer att bli fler. Runt 15 procent mer. Det har inget att göra med OS, utan att jag upplever att det går att göra mer. Min uppgift är att göra mitt bästa. Detta är mitt yrke och det skulle vara tjänstefel att inte göra det. Oavsett om det är ett mästerskapsår eller inte. 

Om du inte träffas av blixten får du anses som vårt största OS-guldhopp. Håller du med?

– Ja, det gör jag. Samtidigt kan man bara förbereda sig så bra man kan. Gör man en liten felkalibrering, tränar lite för hårt eller lite för länge är allt borta. Att blir så bra jag kan innebär också att jag måste ta vissa risker i träningssammanhang.

Skulle ett OS-guld vara ett bevis på att du gjort allting rätt?

Svaret blir typiskt van der Poelskt:

– Det är i alla fall ett bevis på att jag gjort mer rätt än de andra.

Finns det en bortre gräns för hur länge du vill, kan och orkar leva med det här livs- och träningsupplägget?

– Det krävs väldigt mycket av mig för att göra det jag gör rent insatsmässigt. Jag skulle kunna göra det här tio år till, men har sagt att OS är nästa anhalt.
– Jag vann VM med drygt tolv sekunder på 10 000 meter. Det skulle vara tråkigt att vinna OS med det, och sedan nästa VM med lika mycket. Varför ska jag hålla på med det? Det förstör bara idrotten.

– Då är det bättre att jag berättar för de andra hur de ska göra för att slå mitt världsrekord. Och så kan de försöka göra det. 

– Jag tror dock att jag kan ägna mitt liv längre fram åt något mer meningsfullt än att vinna skridskotävlingar med så stor marginal som möjligt.

Säger Nils van der Poel och gör sig redo för än nu ett träningspass. Dagens tredje.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.