Stina Nilsson om knepet för att klara ensamheten

Det har gått knappt en vecka sedan Stina Nilsson för första gången i karriären fick kliva upp på pallen som skidskytt. 

I lördags kom hon trea i sprinten i finska Kontiolahti, ”en glädjechock” beskrev 28-åringen det som då. 

Nu är platsen Estland och Otepää och när Stina Nilsson möter upp efter träningen strålar hon ikapp med solen. 

– Jag är jättestolt över det där loppet. Det är det absolut bästa jag har fått till. Jag hade en bra känsla inför och var jättesugen på att åka, säger Nilsson när hon med lite perspektiv ska summera sin hittills största framgång som skidskytt. 

– När jag åkte ifrån det liggande skyttet och kände att ”yes, jag kommer att få skjuta om det i det stående”, det var en otroligt härlig känsla. Jag hade ingen tid att gå på, och jag ville inte ha det. Men jag kände att min kropp svarade och att det gick fort. 

Vann sprinten i Kontiolahti gjorde tyskan Denise Herrmann, även hon före detta längdåkare, och tvåa kom Tiril Eckhoff, Norge. 

– Det var otroligt kul att det var två före detta längdåkare som stod på pallen. Jag tror inte att jag och Denise har varit på pallen samtidigt sedan OS i Sotji så det var häftigt att vi stod där tillsammans igen. 

”Det är komplext”

Det var i mars för två år sedan nyheten kom som fick en del att tro att det var första april. Men Stina Nilsson hade bestämt sig, hon skulle byta sport från längdskidåkning till skidskytte. 

Den första säsongen innebar mest tävlande i IBU-cupen, nivån under världscupen, men den här har framgångarna kommit.

Hon medger dock att det inte har varit lätt. 

– Skidskytte är en komplex sport, det räcker inte att känna att ”i dag är jag i jättebra form”, man ska skjuta om det också. Och tvärtom, det räcker inte att ”bara” skjuta fullt. Och det ena får inte lägga krokben för det andra.

”Jag drivs av det”

Stina Nilsson berättar vidare att hon var osäker på hur hennes satsning skulle landa.

– Jag har inte vetat var jag kommer att hamna i det här karriärbytet. Men att jag står här nu med en pallplats och har kommit så här långt, det är en ren stolthet jag känner. 

– Jag drivs jättemycket av att jag har utvecklas och jag är en mycket bättre skidskytt än vad jag var ifjol. Och jag tycker att det är jättekul att fortsätta hitta vägar. Det laget vi har det är otroligt starkt. Att ha Elvira (Öberg), Hanna (Öberg), Mona (Brorsson), Linn (Persson) och Anna (Magnusson), det är verkligen inspirerande att vara en del av det laget. 

Ovannämnda åkare var också de, som tillsammans med Stina Nilsson, ingick i det svenska OS-laget som tävlade i Peking tidigare i vinter. 

Nilsson var dock den enda som inte fick starta i något lopp i OS. 

– Givetvis blev jag besviken när beskedet kom men jag respekterade uttagningen. Och jag kan se att det driver hela laget framåt att det är så pass tufft att ta en plats. Konkurrensen är stenhård. Nu vet jag att jag konkurrerar med så starka tjejer. 

– Det är också en väldigt skön känsla när man får chansen, då har man slagit sig in i det laget och vet att det kan räcka långt. I stället för att given och inte riktigt veta var man står. 

– Får man chansen så har man gjort sig förtjänt av den. 

Trots att Stina Nilsson ställdes utanför OS-tävlingarna och i stället fick ägna tiden i Kina åt att träna så är hon noga med att vidhålla att hon gillar situationen. 

– Jag står för att jag tycker att konkurrensen är något som är väldigt bra och att det driver laget framåt. 

”En nyckel för att det ska fungera”

Stina Nilsson har tidigare berättat att hon snabbt kom in i skidskyttelandslaget och kände sig välkommen. Men de två första säsongerna i den nya sporten har på grund av coronapandemin och hårda restriktioner inneburit mycket tid ensam på hotellrum. 

För att slå ihjäl timmarna har Stina Nilsson haft ett långsiktigt och lite oväntat projekt, nämligen ett större broderi där hon broderat varje ny tävlingsort som hon har kommit till. 

– Det har ju funnits ganska mycket tid att brodera. Och det har varit en nyckel för mig för att det ska fungera när man är mycket ensam. Det har varit många timmar på hotellrummet nu i coronatider och då har vi alla olika hobbys. 

Nilsson har dock stenhårda regler för sitt broderi. 

– Jag missade bara ett par orter i början, jag broderar bara när jag har lust. Om jag har missat något ställe så kan jag inte bara gå tillbaka och brodera dit det. Jag broderar där jag står i stunden. 

I morgon väntar en ny sprinttävling för Stina Nilsson och de andra världscupåkarna i Otepää.

Om det finns förhoppningar på en ny pallplats?

– Vi får väl se, säger 28-åringen med ett brett leende. 

TV: Stina Nilsson om första pallplatsen