”Jag har inte gått över för att ge upp”

Gladare vinnare får man leta efter.

När Stina Nilsson förra helgen slog systrarna Öberg och tog hem segern i sprintloppet i SM i rullskidskytte, fanns det inga gränser för 28-åringens glädje.

– Detta är en milstolpe i min karriär. Att ta ett SM-guld gör mig oerhört stolt, sade hon, och studsade upp och ner i målområdet. 

Hon fick frågan om hon hade plats för fler utmärkelser i sitt prisskåp.

Svaret:

– Det har jag verkligen. Det här lilla guldet är så fint.

Sagt alltså av en person som bland annat redan klämt in ett OS-guld och två VM-guld i det där skåpet.

Stina Nilssons ”karriärbyte”

Efter Stina Nilssons ”karriärbyte” från längdåkning till skidskytte får medaljen i Sollefteå ses som det första uppskattande beviset på att hennes satsning betalar sig. 

Ändå väljer hon att även i fortsättningen ligga lågt.

– Oavsett var jag hamnar med det här, så kommer jag att summera bytet som rätt. Det är rätt därför att jag vid den tidpunkten verkligen kände att jag ville det här, säger Stina Nilsson.

Hon har två OS bakom sig (Sotji 2014 och Pyeongchang 2018).

I en intervju med SportExpressen i maj fick Stina Nilsson frågan hur hon ser på OS i Peking om ett halvår.

– Givetvis drömmer jag om att bli så bra att jag kan bli uttagen och får representera Sverige i Peking, sade hon då. 

Frågan om OS är oundviklig 

Det är naturligtvis oundvikligt att frågan åter dyker upp när hon fortsätter att ta stora steg i skidskyttet.

– Du måste komma ihåg att det är bara ett år sedan jag stod på skakiga ben i Idre. Allt var nytt, och jag var till exempel till och med osäker om jag sköt på rätt bana. Jag var hela tiden på efterkälken, tvungen att processa allting. Jag är inte alls lika stabblig nu, utan känner att jag har en stabilare grund att stå på, förklarar Stina Nilsson.

Så hur tänker du nu kring Peking?

– Vi vet alla hur jag startade säsongen i fjol. Under mina första tävlingar i Tyskland var det nog många som tänkte att ett OS var väldigt, väldigt långt borta. Jag ger och tar fortfarande på skjutvallen, så det är många steg som ska tas innan jag känner att jag är aktuell för ett OS.

Bara tre skidskyttar uttagna 

De enda skidskyttar som i nuläget är uttagna till Peking är Hanna Öberg, Sebastian Samuelsson och Martin Ponsiluoma .

– Jag vägrar att stressa på den här processen. Blir det så att jag inte platsar 2022, då ser jag det inte som omöjligt att jag håller på i fyra år till. Det här är ingen kortsiktig satsning. Jag har inte gått över till skidskyttet bara för att ge upp efter något år. Just nu är det kul och jag är i en utvecklande fas. 

Du siktar alltså vidare oavsett?

– Det här är inte mitt sista försök att nå OS. Jag har liksom inget slutdatum. När den dagen kommer när jag känner mig mätt, då kommer jag att känna det. Och berätta för världen om det.

Tappat ekonomiskt i intäkter

Att gå från att vara en av världens bästa längdåkare till att vara nybörjare i en annan sport ger naturligtvis också utslag på bankkontot.

Inkomsterna nu är givetvis inte de samma som när Stina Nilsson plockade hem guldmedaljer i  Pyeongchang och Seefeld.

Hon har förvisso samlat i ladorna, men hennes bolag (Stina Nilsson Ski AB) tappade 2020 1,2 miljoner kronor i intäkter jämfört med året före. Det går dock ingen nöd på henne. Sedan starten har bolaget samlat ihop ett eget kapital på 9,2 miljoner kronor.

– För mig finns det olika drivkrafter. Pengar har aldrig varit en av dem. Givetvis är de en förutsättning för att jag ska kunna hålla på med det jag gör, men det har aldrig varit en avgörande faktor för mig. 

Har du koll på hur mycket pengar du har?

– Nej. 

Till sist ytterligare en OS-fråga till Stina Nilsson. Följd av ett svar lika rappt som en snabb skjutserie på vallen.

Vad skulle ett tredje OS redan i februari betyda för dig?

– Du får väldigt gärna ställa den frågan efteråt. För då vet jag i så fall vad det har betytt.