Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det blev orimligt och lite orättvist”

Stina Nilsson berättade om sitt beslut att bli skidskytt på Skidsnack-galan 2020
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Foto: HARALD DEUBERT / IMAGO/IBL

Den första säsongen av det nya idrottslivet är över. 

Hur den var?

Stina Nilsson beskriver vintern som skidskytt med ord som ”himla kul”, ”utmanande” och ”precis som jag väntade mig”.

Men en sak var mer oväntad.

– Jag tycker själv det blev orimligt. Och lite orättvist, säger 27-åringen. 

Den här intervjun får en lite speciell början.

För jo, jag måste ju fråga.

Du, den här gången kommer det väl inte nån överraskning i efterhand?

– Nej (skratt). Det kommer inte att hända.

Stina Nilsson fortsätter:

– Men jag gav väl ändå någon hint förra gången? Om än väldigt vag?

Det är lite drygt ett år sedan jag senast intervjuade Stina Nilsson. Ett långt samtal om lite allt möjligt rörande livet som skidstjärna. Och visst, ett par svar var kanske lite underliga. 

Förklaringen kom någon dag senare. 

Det var då nyheten om att Stina Nilsson byter längdåkning mot skidskytte blev officiell. Det var då jag insåg att Stina Nilsson fintat bort mig totalt. 

Och nej, det vill man ju inte vara med om igen.

Lova nu att du inte ska börja med skidorientering, eller nåt.

– Nej, nej. Vi kan slå fast att jag blir kvar som skidskytt.

Tack.

Det var förstås helt självklart att Stina Nilsson kommer att fortsätta sin satsning som skidskytt. Så sent som för någon vecka kom också beskedet att Nilsson tagit en av de ordinarie platserna i skidskyttelandslaget.

Nästa mål: Att etablera sig på världscupnivå och försöka ta en plats i truppen till OS i Peking.

Stina Nilssons plan - en egen bana

Men just nu är Peking långt, långt borta. Stina Nilsson har ju semester. 

– Och jag mår faktiskt väldigt bra, säger hon.

Hon har lämnat lägenheten i Östersund och åkt söderut. I Malung har hon familjen - och sitt eget nybyggda hus vid en sjö ute i skogen. 

– Nu hinner jag vara där. Och det sätter jag stort pris på. För jag vet ju att när vi drar i gång med lägerverksamheten i maj - då är det i Östersund jag ska vara för att kunna utvecklas så mycket det någonsin går.

Får jag komma med en gissning?

– Okej.

Kan det vara så att du funderat på att anlägga en alldeles egen skyttebana i skogen vid ditt hus?

– Absolut har den tanken dykt upp (skratt).

Och?

– Vi jobbar på det!

* * *

När beskedet kom våren 2020 att en av världens absolut bästa längdåkare byter till skidskytte var första reaktionen från omgivningen total förvåning.

Den andra?

Stigande förväntningar.  

Det spekulerades på vissa håll om en snabb succé, om att Stina Nilsson redan första säsongen skulle etablera sig i världscupen, kanske till och med utmana om VM-medaljer.

Det var förstås orealistiskt.

Mitt i allt stod Stina Nilsson själv. Ytterst medveten om att omställningen skulle ta tid. Att hennes tålamod skulle prövas.

– Jag hade ju hela tiden sagt att första målet var att identifiera mig som skidskytt. Jag visste ju egentligen inte mer om skidskytte än vad jag sett på tv.

”Svårt att hantera för mig”

– Och absolut så var det perioder som var tuffare, när det inte gick som jag ville vare sig på skjutvallen eller i skidspåret.

Stina Nilsson fortsätter: 

– Det var mycket nya saker som blev ganska svåra att hantera för mig.

Handen på hjärtat - var det nån gång du tvivlade på att du tagit rätt beslut?

– Nej, aldrig. Det var ju ett beslut som kom inifrån mig själv, det var jag själv som kände ”Gör det, Stina! Du ska göra det här!”.

– Och därför var det otroligt skönt att till slut kunna vända den trenden.  

BESKEDET. Stina Nilsson har just gått i mål som 22:a i världscupen i Östersund.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Mer exakt i samband med världscupavslutningen i Östersund.

Fram till dess hade Stina Nilsson tävlat framför allt i IBU-cupen, steget under världscupen med alla dess stjärnor.

Och sanningen är att Nilssons resultat varit lugnt sagt ojämna. Ändå valde landslagsledningen att ge henne chansen i världscupen i Östersund - och det visade sig vara helt rätt.

I sin världscupdebut slutade Stina Nilsson 26:a i sprinten, 22:a i jaktstarten. Båda loppen med en rad etablerade världsstjärnor bakom sig.

– Det var så himla kul, säger Stina Nilsson.

Utveckla gärna.

– Hela min säsong var ju en enda lång utvecklingsresa. Jag började nere på en nivå i december, men utvecklades så mycket att jag den där sista helgen kände att ”Nämen gud, nu hör jag ju faktiskt hemma här!”.

– Det var en jättehäftigt. Så jäkla kul! Bara att få åka omkring där bland mina idoler. Att få chansen - och sedan ta den.

Var det först då du kände att du till 100 procent blivit skidskytt?

– Kanske var det faktiskt så. Jo, jag skulle nog vilja säga det.

Stina Nilsson: ”Extremt fokus på mig”

Men resan fram till de där dagarna i Östersund var alltså rätt krokig. Debuten i IBU-cupen slutade till exempel med en 99:e plats. Flera andra tävlingar gav också minst sagt blygsamma placeringar.

Det paradoxala?

Det mediala fokuset på Stina Nilssons första, trevande, steg in i skidskyttevärlden var massivt.

En normal vinter skrivs det knappt ett ord om IBU-cupen i svenska medier. Men nu var allt annorlunda. Efter nästan varje lopp toppade artiklar om Nilssons insats landets stora sportsajter.

– Ja, fokuset på mig var så extremt stort där i början, säger Stina Nilsson.

Hur upplevde du allt?

– Att det var lite orättvist. 

Varför?

– Fokuset riktades åt fel håll.  Det fanns ju andra tjejer på IBU-cupen som gjorde jättebra resultat - men som inte uppmärksammades alls. 

– De borde ha varit andra som fått synas i rampljuset än jag.

Stina Nilsson säger att hon upplevde allt som ”orimligt”. Och att det hela skapade märkliga situationer i den svenska truppen. 

– Som när man sitter i bussen på väg från tävlingen och någon framför har varit topp 6 och fått blommor - men det är jag som sitter där bakom och gör 6-7 telefonintervjuer.

Hur kände du just då?

– Att det här är sååååå konstigt. Att jag i stället borde ge telefonen till den som verkligen gjort något bra i dag. 

* * * 

Stina Nilsson karriär som längdåkare var lugnt sagt framgångsrik. Det räcker egentligen att nämna de fem OS-medaljerna och sju VM-medaljerna för att beskriva hennes nivå i spåren.

GULDTÅRAR. Stina Nilsson efter OS-guldet i sprint i Pyeongchang.
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

För många kändes därför en sak självklar - Stina Nilsson skulle förstås krossa allt och alla i skidskyttevärlden när det handlade om ren skidåkning.

Men nej, så blev det inte.

Gång på gång fick också Stina Nilsson svara på frågor om varför hon inte åkte snabbare.

Kändes det jobbigt?

 – Mmm. Men samtidigt kände jag att de som verkligen är insatta i skidskytte förstår vilken skillnad det är. 

Kan du förklara?

– Det är verkligen annorlunda att hänga på sig ett vapen och åka - i alla fall för mig. Och det är en process som jag fortsätter gå igenom.

Hur bra skidåkare är du egentligen i dag? Vad skulle hända om du ställde upp i en sprint i världscupen?

– Just sprint vet jag faktiskt inte. Det är ju faktiskt det som är längst i från det jag håller på med nu.

– Men i ett distanslopp så....eller... äh, jag vet faktiskt inte.  Nä, jag ska nog sluta jämföra mig själv som skidåkare kontra skidskytt. 

Varför det?

– Jag har ju gjort mitt val. Då känns det bara dumt att jag ska försöka hävda mig i en sport jag inte satsar på.

Men jag gissar att du i alla fall tittade på sändningar från skid-VM?

– Ja, det gjorde jag. Några lopp i alla fall.

Som damernas sprint?

– Ja, den fick jag med mig. Och det var jättekul för Jonna (Sundling, världsmästare)! Hon var jätteförtjänt av det där guldet.

Stina om Linn Svahn: ”Samma sits” 

I samma VM hade Linn Svahn det betydligt tuffare. Något som förstås Stina Nilsson noterade - och fick henne själv att tänka tillbaka på sin egen karriär.

– Jag känner igen mig lite i Linn. Jag har ju varit lite i samma sits, som under VM i Lahtis. 

Nilsson kom till VM i Lahtis 2017 som en av guldfavoriterna i sprint och sprintstafett. Men föll i den individuella sprinten - och fick nöja sig med fjärde plats i sprintstafetten. 

– Men Linn har alla möjligheter i världen att komma tillbaka starkare. Att se det som hände som extra tändvätska, säger Stina Nilsson.

När du nu såg på sändningarna från VM i Oberstdorf - kände du aldrig att det hade varit kul att vara med? 

– Mmm, folk tror ofta det. Men jag tror att jag både blivit lite ledsen och orolig om jag känt att jag velat vara där. Det hade inte varit så bra.

Och så är det inte?

– Nej, inte alls - och det är en fin känsla. Tiden som längdåkare är liksom ett kapitel i livet jag är jättenöjd med. 

Sedan säger Stina Nilsson.

– Men nu är det stängt. 


LÄS MER: Stina Nilsson får ny plats i landslaget: ”OS är målet” 


◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.