Kan få OS-guldet på posten – efter 41 år

Blågul succé under sommar-OS i Tokyo.
Agneta Eriksson är en av de svenska simmarna som kan få en försenad medalj.
Foto: Privat
Det svenska laget firar sitt silver.
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Det svenska laget på prispallen.
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
De svenska simmarna silvermedaljören Per Holmertz (t. v.) och bronsmedaljören Per Johansson (t. h.) på prispallen med östtyske segraren Jörg Woithe.
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Det östtyska laget knep förstaplatsen.
Foto: IMAGO/IBL
Agneta Eriksson.
Foto: BERTIL S-SON ÅBERG / SVT BILD TT NYHETSBYRÅN
1 / 7

Flera svenska simmare kan få medaljer 41 år efter OS i Moskva.

Det internationella simförbundet har fått en ny president och vill göra upp med sportens förflutna.

Men vill Agneta, 56, och Per, 61, ha försenade presenter i sina brevlådor?

– Jag blir lite ställd här, säger Agneta Eriksson.

– Jag har ingen lust att driva caset, säger Per Holmertz.

Sverige har tredjeplatsen inför den sista sträckan på 4x100 meter frisim.

Den 15-åriga Agneta Eriksson kastar sig i bassängen och hundra meters simning senare står det klart att hon har lyckats. Sveriges lag med Carina Ljungdahl, Tina Gustafsson, Agneta Mårtensson och Agneta Eriksson har vunnit ett OS-silver.

Agneta Eriksson kommer ihåg glädjen från OS i Moskva 1980.

– Jag hade sistasträckan och simmade om holländarna som låg tvåa när jag hoppade i. Vi var glada över att vi tog ett silver, minns Eriksson.

Men borde inte Sverige egentligen ha fått en guldmedalj i lagkappen på 4x100 meter fritt?

Kan få medaljer efter 41 år

Efter Berlinmurens fall har den östtyska dopingen nystats upp steg för steg och efter rättegångar och stora hälsoproblem för tidigare idrottare har det slagits fast att systematisk doping pågick i flera år. 10 000 östtyska idrottare från olika sporter var inblandade. Vissa åkte fast samtidigt som andra misstänkta namn inte har hittats i dokument som bevisar att de dopade sig.

I OS 1980 simmade Östtyskland hem hela 12 guldmedaljer och totalt 30 medaljer. Med det resultatet var landet överlägset framför Sovjetunionen (22 medaljer) och Sverige (fem medaljer) som kom på tredje plats i medaljligan.

I maj i år avgick Finas (internationella simförbundet) tidigare vd Cornel Marculescu och Husain al-Musallam från Kuwait valdes månaden efter till president för Fina. al-Musallam sa då att Fina ska försöka göra upp med sitt förflutna och kompensera simmare som blivit drabbade av det östtyska fusket.

”Han lovade att inleda en försoningsprocess för idrottare som kände sig lurade av östtysk doping och sa att Fina skulle överväga att ge dem retroaktiva medaljer”, skriver The Times.

Svenskorna från lagkappen i OS 1980 är några av simmarna som kan få medaljer i brevlådan 41 år senare.

– Jag har inte hört någonting om det där så jag blir lite ställd här. Det hade varit bättre om man hade fått den 1980, säger Agneta Eriksson, nu 56 år.

Hur skulle det vara att få en medalj i brevlådan?

– Jag vet faktiskt inte... Det hade väl varit roligt att få den 1980. Det är ju från ett silver till ett guld så det blir ju en annan grej liksom. Guld är alltid guld. Silver glömmer man ju bort.

När Agneta Eriksson knep den där silvermedaljen framför Nederländerna gjorde hon det över sex (!) sekunder bakom ”omöjliga” Östtyskland. Det var samma tidsdifferens som mellan Sverige och Bulgarien på sjunde plats.

– Jag var inte så gammal. Det var inget jag tänkte på där men östtyskorna vann ganska stort. 

Nya medaljerna Sverige kan få från OS 1980

Per Holmertz, 100 m fristil, guld

Per Johansson, 100 m fristil, silver

4x100 m frisim damer, guld

4x200 m frisim män, brons

4x100 m medley damer, brons

Per Holmertz, 61, slutade tvåa på 100 meter fritt bakom östtysken Jörg Woithe på OS 1980. Han vill inte ha någon guldmedalj 41 år senare.

– Det där var en fråga som var uppe för 20 år sedan och jag har alltid sagt att det här kan vara av intresse om vinklingen blir att man pratar om riskerna och problemen med doping. Inte att jag ska stå på en bild och hålla i en guldmedalj, säger Per Holmertz.

Han tror inte att Östtyskland var det enda landet som sysslade med doping.

– Vi var förbaskat naiva i Sverige som inte fattade vad som föregick tror jag. Några gjorde väl det och vår gamla förbundskapten (Hans) Chrunak gick ut några år senare och var ganska tuff. Men personligen känner jag inte att jag har något på att vinna att (Jörg) Woithe dras upp.

Det blev en sivermedalj för Per Holmertz
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Per Holmertz i bassängen
Foto: PER KAGRELL
Per Holmertz tillsammans med Jörg Woithe
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN

”Det kan inte bli sämre”

Internationella simförbundet har inte bara dopade simmare att göra upp med. Även när det gäller förbundets eget förflutna finns saker att ifrågasätta.

Under Cornel Marculescus tid som vd delade förbundet ut ett hederspris till skandalläkaren Lothar Kipke – en av nyckelpersonerna i Östtysklands dopingprogram. Trots att Kipke, nu 92 år, har blivit dömd och straffad för sin inblandning har han behållit sin utmärkelse.

Petra Schneider var en av de dopade östtyska simmarna som vann guld 1980 och har lidit av hälsoproblem efter sin karriär.

– De kriminella behåller sina framgångar, sina priser och finns kvar i systemet medan vi inte har något att visa upp förutom mycket smärta, säger Schneider till The Times.

Hans Chrunak, mångårig och framgångsrik förbundskapten för svenska simlandslaget, vet inte om förbundet kommer förändras till det bättre när Husain al-Musallam kommer in som president.

– Det kan i varje fall inte bli sämre. Han är väl som sina företrädare kan jag tänka, utan att veta överhuvudtaget. Men det känns som att... det är långt ifrån verkligheten på den nivån.

Vad tycker du om att flera svenskar kan få medaljer i efterhand?

– Det var kanske på tiden om man säger så men det ska ju bevisas också att de höll på som det gjorde.

– Det känns som att det är lite i senaste laget. Vi hade Agneta Eriksson som var jätteduktig på 100 meter frisim i många år men hon fick bara ställa upp mot tre östtyskor som var före henne. Och det vet vi ju hur det gick till. Det var jävligt trist för de som tävlade på den tiden att hela tiden möta omöjligt motstånd.

”Jag kan inte säga det”

Agneta Eriksson tänker precis som Per Holmertz på de dopade konkurrenternas hälsa.

– Det är hemskt det som har hänt och många har blivit sjuka efteråt. Man har hört talas om simmare som har råkat illa ut och inte mår så bra, det är beklagligt. Men det var deras system, säger hon.

Pratade man om att de kunde vara dopade när du tävlade?

– Visst pratade man om det men det fanns ju inga bevis just då. Det har ju kommit fram i efterhand med vissa östtyska simmare. Jag var ganska ung då, jag var bara femton, så man tänkte inte så mycket.

Per Holmertz minns muskulösa östtyska kvinnliga simmare, som hans tidigare partner Lene Jenssen från Norge behövde tampas med. Hon var med i OS fyra år tidigare.

– Där fanns det dokument, där fanns det bevis. Jörg Woithe har vad jag vet aldrig bevisats dopad eller nämnts någonstans i dokument att han varit dopad. Därför kan jag inte säga det. Jag kan ha mina aningar men jag kan inte säga det, säger Holmertz.

– Jag har ingen lust att driva caset och stå där och kräva en medalj men kan en dopingdiskusson vara till nytta för dagens idrottare, det vill säga ”ge fan i det för ni kommer få skrumplever när ni är 40 och ni kommer dö”, och på det sättet gagna antidopingrörelsen, kanske jag kan vara med på ett hörn.

Sarah Sjöström om sin insats i OS

Sjöström tog silver trots sitt armbrott.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.