Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så säger man inte om man är svensk kvinna

Foto: OLLE SPORRONG

I fyra år har hon gjort sig redo sedan succén i Rio. 

Ensam har hon varit ”det säkra kortet” på kommande OS i Tokyo.

I dag ligger Sarah Sjöström på operationsbordet.

Lika ensam som hon alltid är. 

Jäklar vad det brann till förra året när hon i en intervju sa att ”de tävlingar där det finns mest pengar kommer att vara mest intressant”. 

För så säger man så klart inte. Inte om man är svensk, och i synnerhet inte om man är kvinna. 

Utan då gör man det man gör, för att man tycker det är kul. 

Det finns något väldigt älskvärt med att Sarah Sjöström inte är som alla andra. 

Man kan börja med att hon var 14 år när hon slog igenom och tog sitt första EM-guld. 14 år, mina vänners barn i samma ålder måste påminnas om att packa väskan till fotbollsträningen nästa dag. 

Sedan det där EM-guldet i Eindhoven vet ni ju hur det har gått för Sarah Sjöström.

Hon har simmat hem medalj efter medalj, slagit rekord på rekord. 

Samtidigt som en del tröttsamt känt sig tvungna att påpeka ”hur många simmästerskap finns det egentligen?”. 

Och visst, de simmar på lång, kort bana, och vete fan om det inte är på bredden ibland också, och det är EM och VM om vartannat. 

Men, oavsett hur mycket det har tävlats. Ända sedan Sarah Sjöström slog igen den där dagen som tonåring har hon varit bäst. 

Jag gissar, utan att veta, att det är underbart att vara bäst. 

Det är lättare att förstå att det är svårt att vara bäst. 

Att åka till OS i Rio med hela Sveriges förväntningar på sig om att ”fixa en medalj”. 

Sjöström fixade det där, och mer där till. 

Guld, silver, brons. 

Det var vad Sjöström hade i sitt bagage när hon åkte hem från Rio 2016, samtidigt som de allra flesta åkta hem med en väska tung av smutstvätt. 

Sjöström är annorlunda

Sommaren som gick skulle hon upprepa sin bedrift på OS i Tokyo, men sedan kom coronaviruset som har satt stopp för det mesta och det blev inget av det. 

Men Sjöström var lugn, kanske var det här första gången i hennes karriär som hon fick lite andrum. Bara vara hemma, faktiskt träffa familj och vänner och träna på. 

Det var åtminstone vad hon sa. 

Just det, ”vad hon sa”. För om de allra största idrottsstjärnorna alltid har varit svåra att nå så har Sarah Sjöström varit annorlunda. 

Bortom agenter och PR-människor har hon svarat ”ja, vi kan ses för en intervju, ska vi ta det vanliga stället?”. 

Hennes ”vanliga ställe” är ett enkelt fik på Södermalm i Stockholm där hon är stammis. 

När hon har varit hemma i Sverige har Sjöström aldrig backat. 

Hon har heller aldrig heller backat att säga vad hon tycker. 

Som det här med ISL, International Swimming League, den nya pengastinna ligan, där Sjöström i höstas under sex veckor vann 25 lopp sex veckor. 

När vi sågs för en intervju strax innan jul och jag frågade om hon visste hur mycket pengar hon tjänat, de allra flesta idrottsprofiler hade sagt ”ingen aning”, svarade hon: ”Japp, jag drog in ungefär 1,5 miljoner kronor. Och då missade jag ändå en av tävlingarna.”

Det är en ärlighet som är oerhört befriande i en värld full av klyschor. 

Men samtidigt, Sarah Sjöström älskar att simma. Timme efter timme ligger hon där i bassängen. Matar, längd efter längd. Filar, på instick efter någon tränares input, lite på tekniken i ett armtag.

Men ändå alltid ensam. 

Bortom tv-soffor hos Skavlan och lekprogram med Wikingsson, det är likförbannat hon som ska ta cykeln till Eriksdalsbadet och simma. 

Simma, simma.  

Sjöström är ensam

Lika ensam är hon i dag när hon lägger sig på operationsbordet för att operera sin armbåge, efter en halkskada i Stockholm inte långt i från stället där hon alltid ställt upp på intervju. 

Sjöström ska tillbaka efter skadan, det är vad hon säger själv, och för oss andra ge oss andra ett säkert kort på OS i sommar.

Det låter som en enorm uppförsbacke, men så tänker man:

Det är Sarah Sjöström. Samma person som nyss svarade så här på hur länge hon ska fortsätta simma:

”Jag skulle kunna hålla på med det här i 27 år till. Jag brukar säga att jag inte är så gammal men att jag är en gammal simmare. Men jag tycker fortfarande att det är oerhört roligt.”

Så klart vi kommer att se Sjöström i Tokyo i sommar. 

Vem kan tro något annat?

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.