Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Kritiken mot OS-hjälten: ”Gjorde mig förbannad”

Foto: PATRIK C ÖSTERBERG/MEDIABILD
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG/MEDIABILD
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN

Han chockade simvärlden med sitt OS-guld 1980 – 18 år gammal.

Där emellan har Bengt Baron, 57, gjort resan från en fattig uppväxt till toppjobb i näringslivet.

I en intervju med SportExpressen berättar OS-hjälten om dopingen inom simsporten, familjesorgen, en omdiskuterad miljonbonus – och ledarskap.

– Man måste vara lite knäpp för att lyckas, säger han.

Högsommarvärmen är så tryckande att de stockholmare som ännu inte åkt på semester föredrar att sitta inomhus under lunchruschen.

Vi har tagit skydd i Scandic Anglais svalkade lobby vid Stureplan och tv-reporter Julia Navrén har knappt hunnit rigga upp kameran för intervjun, när den tidigare koncernchefen för Vin och Sprit, Bengt Baron, höjer händerna.

Han ber känsliga lyssnare att hålla för öronen.

– Ni får ursäkta, men vet ni hur man ser att en manta är oskuld?

Vid 57 års ålder är hans vardagar inte längre uppbokade med strategimöten och konferenser. Barons största fritidsintresse numera är dykning och platta havsdjur.

– Berätta, svarar jag.

– Det fascinerande är att honan, som är mycket större än hanarna, simmar och följs av hanarna som försöker få hennes uppmärksamhet. När en hane lyckas så biter de tag i hennes fena och kärlek uppstår. Man ser bitmärkena på fenan. Helt fantastiskt!

I kortärmad, rutig Abercrombie & Fitch-skjorta, beige shorts och loafers smälter den tidigare näringslivstoppen in som vilken turist som helst i myllret av människor.

Han tränar sex gånger i veckan och är lika smal som på bilderna när han vann det sensationella OS-guldet 1980.

Vi tittar på bilder från prispallen efter 100 meter ryggsim i Moskva.

Hemmahoppen Viktor Kuznetsov och Vladimir Dolgov står med sänkta huvuden bredvid en jublande 18-åring svensk som höjer armarna i skyn.

– Det fanns bara en taktik att gå på i finalen. Kuznetsov var storfavorit och taktiken var att skärra honom, säger Baron.

– Jag ville få en snabb start och ligga före honom direkt. I ryggsim så ser man inte om ens motståndare är 10 centimeter eller en meter före. Då är det lätt att börja tänka dåliga tankar. Det funkade. Jag fick en kanonstart och ledde efter 25 meter. Sen var det bara att köra. 

När förstod du att du skulle vinna?

– Vid 80 meter kände jag att det skulle gå vägen. Då hade jag hellre dött än torskat.

Viktor Kuznetsov, Bengt Baron och Vladimir Dolgov på prispallen i Moskva-OS 1980
Foto: JAN COLLSIÖÖ/TT NYHETSBYRÅN
Bengt Baron efter att ha vunnit finalen i 100 m ryggsim i OS i Moskva 1980
Foto: TT NYHETSBYRÅN
Bengt Baron i starten av OS-finalen på 100 m ryggsim i Moskva 1980
Foto: JAN COLLSIÖÖ/TT NYHETSBYRÅN

* * *

Bengt Baron är ett namn som förpliktigar.

Sanningen är inte konstigare än att hans föräldrar kommer från Tyskland med ett tämligen vanligt efternamn.

Familjen flyttade till Sverige i mitten på 1950-talet till ett uthus i det då tämligen obebyggda Järla i Nacka där Bengts två äldre syskon växte upp. 

– Idag hade man definierat oss som fattiga, utan tvekan. Jag har aldrig upplevt en brist på saker, men det är klart vi hade det knapert. Mina syskon är nio år och fem år äldre. Det var inte meningen att jag skulle komma också, säger han.

När Bengt var tre år flyttade familjen till Liberia i fem år innan man återvände till Sverige och Finspång där han som nioåring hittade simningen.

Han pekades aldrig ut som någon stor talang under juniortiden. I tävling efter tävling fick han se sig slagen av sina fysiskt större kompisar.

– Jag var jättesen i puberteten, säger han. 

– Det var frustrerande. Man tränar och tränar men ändå går det inte bättre. Och samtidigt gick det inte att kräma ur mer ur motorn. Det är klart att det var både jobbigt och tråkigt.

Var du nära på att sluta?

– Säkert, flera gånger. Samtidigt hade jag alla mina bästa kompisar i simningen. Jag hade ett stort stöd från tränarna och tänkte att någon gång måste jag börja växa. Till slut hände det även mig.

”Det var sjukt bittert där och då”

Som 14-åring var han inte bland Sverige 30 bästa i sin ålderklass.

Tre år senare, 17 år gammal, blev han svensk mästare för första gången. 

Som 18-åring vann han OS-guld – och som 19 åring slog han världsrekordet på 100 meter ryggsim. Förväntningarna var enorma på Bengt Baron inför EM 1981.

– Där missade jag finalen med en hundradels sekund. Då fick jag uppleva hissen åt andra hållet med pressen från media och mina egna förväntningar, säger han.

Du var 19 år…

– Och jag kom från lilla Finspång.

Hur tog du en sådan smäll?

– Det var sjukt bittert där och då. Jag var otroligt besviken. Samtidigt hade jag ett väldigt bra stöd från mina föräldrar som alltid hade fötterna på jorden. Då måste man gå tillbaka och fråga sig: vad är egentligen viktigt? Och någonstans så är det bara idrott.

Baron funderar.

– Men visst, det var som att växa upp i en mikrovågsugn. Allting gick så mycket snabbare för mig.

Behöver man inte speciellt typ av psyke för att orka nöta så många timmar i en simbassäng?

– Lite knäpp ska man vara. Det tror jag man måste vara oavsett för att lyckas – oavsett om det handlar om simning eller om man ska spela piano. Man måste vara galen och besatt av idén: ”hur bra kan jag faktiskt bli?”. Om man inte är besatt så blir det jobbigt med alla timmar i bassängen och kakelplattor. Men om man är besatt av den tanken och nyfikenheten så blir det en spännande del av resan.

Han fortsätter:

– Den stora talangen är inte att ha talangen. Den stora talangen är att orka förädla talangen. Jag är säker på att det finns 50 Björn Borg i Södertälje i dag. Men det finns ingen som är villig att nöta så mycket som han gjorde, för att ta reda på hur bra de kan bli.

Kuznetsov hade kommit tillbaka från en dopingavstängning i er OS-final. Kunde du vara säker på att alla var rena på din tid?

– På damsidan vet jag att det inte var så. Under EM 1983 i Rom fick varje nation ställa upp med två simmare i varje gren. De östtyska damerna kom etta och tvåa i alla grenar. Våra damer hade inte en chans. Där vet jag att det förekom doping. Hur utbrett det var på herrsidan vet jag inte. Jag tror inte att det var så utbrett. Det är tungt att släpa omkring med muskler i vattnet.

Bengt Baron, år 2019, vid sitt radhus i Järfälla
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG/MEDIABILD
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG/MEDIABILD

* * *

Bengt Baron såg livets dörrar öppnas genom simningen. 

Som 19-åring flyttade han till Berkley, Kalifornien, för att studera på handelshögskolan Haas School of Business.

– Det var min biljett till nästa liv. Min besatthet av att prestera i simning övergick till skolan. Jag fick uppmärksamhet och stipendier och tappade kanske lite skärpa i simningen, säger han.

Barons civila karriär tog fart när han började arbeta på konsultfirman McKinsey 1988.

Hans cv därefter innehåller toppjobb inom Coca-Cola, Frionor och Kodak innan han blev koncernchef på Vin & Sprit 2004.

– Det är svårt att rangordna alla uppdragen. Jag kan titta tillbaka på var och en av mina arbetslivserfarenheter och ringa in vad jag lärde mig och varför jag gick vidare, säger han.

Var kommer ditt driv i från?

– Barnslig nyfikenhet. Jag är ganska lättroad och tycker att det är spännande att göra nya saker. Jag gillar pirret av ”det här är kanske för svårt”.

Fakta: Bengt Baron

Ålder: 57 år.

Bor: Radhus i Järfälla.

Familj: Sambon Ninna, barnen Cecilia, 27, och Linda, 24. Tidigare gift med simmaren Agneta Mårtensson.

Tjänar: Omsatte 2 337 000 kronor i sitt bolag (5653 Sweden AB) år 2017

Simkarriären: OS-guld 1980 Moskva (100 m ryggsim), OS-brons 1984 Los Angeles (4x100 m frisim), VM-brons 1982 Guayaquil (100 m fjärilsim), VM-brons 1982 Guayaquil (4x100 m frisim)

Civila karriären: McKinsey 1988-1992, Coca Cola 1992-1994, Frionor 1994-1996, Kodak 1996-1999, Stepstone 1999-2001, Absolut Vodka 2001-2004, Vin & Sprit 2004-2008, Leaf 2009-2012, Cloetta 2012-2015

Men du måste ha fått göra en hel del uppoffringar?

– Jag har aldrig sett det så. Det är nog en del av min barnsliga nyfikenhet. Jag blir fokuserad på det jag sysslar med och tänker inte på fyra andra saker som jag skulle kunna göra. Om det ska vara värt att göra så är det väl lika bra att göra ordentligt?

– Även motgångar blir till verktyg i verktygslådan. Det säger jag till mina barn hela tiden: ni måste våga misslyckas. Annars blir det som amerikanerna säger: ”if your only tool is a hammer – everything will look like a nail”.

Miljonbonusen som väckte reaktioner

Flera gånger har Bengt Baron hyllats som en uppskattad företagsledare.

Som vd för konfektyrbolaget Leaf 2009-2012 tog han beslutet att företaget skulle gå samman med Cloetta för att förlägga huvudkontoret till Sverige. En konsekvens av beslutet var att Cloettas fabrik med 150 anställda i Gävle tvingades lägga ner – vilket möttes av hård kritik.

Att Leafs styrelse betalade ut en bonus på 7,3 miljoner till Baron för föregående års arbete – innan sammanslagningen som ledde till nedläggningen – underlättade inte kritiken. Fackliga ansvariga sa att Baron ”borde skämmas”

– Jag har absolut inga problem med kritik. Det som gjorde mig upprörd var att det kom kritik som bara var opportunistisk, som inte hade någonting att göra med sakfrågorna. Vänsterpartiets vice ordförande Ulla Andersson gjorde utspel om att jag fått bonusar för att lägga ner fabriker. Det är inte sant. Jag hade gärna förklarat varför vi gjorde det, och förklarat att vi till exempel hade plockat hem ett företag som betalar skatt i Sverige, säger han.

Varför gick du inte ut i medierna och gav din version?

– Nej, den vinner man inte. Det finns inte en chans.

”Jag är den första att förstå att folk reagerar”

Baron fortsätter:

– Det tuffaste är att titta medarbetarna i ögonen och säga att vi ska lägga ner fabriken. Jag kan förklara varför det är rätt beslut på ett rationellt plan, men jag förstår att det påverkar dem. Det jag blir besviken på är när det bara blir opportunism. Jag tycker inte att politiker ska ägna sig åt det.

Jag tror att bonusen på drygt sju miljoner sticker i ögonen?

– Att folk har synpunkter på bonusar och dess storlek förstår jag. Men de hade inte med varandra att göra. Det var inte samma styrelse, inte samma ägare. Det var två helt olika saker. Men man måste sätta det i ett sammanhang. Jag är den första att förstå att folk reagerar på bonusar. Men det är svårt att vara alla till lags.

Jag gissar att det är livet som företagsledare.

– Så är det. Det är alltid en svårt att få en organisation att gå i takt och ändra riktning. Det kan vara en ändlös frustration. Men det är fantastiskt när det går att driva igenom. Jag brukar säga att titlar inte spelar någon som helst roll, förutom när man inte kan komma överens. Då måste någon peka ut riktningen. Då kickar befogenheterna in.

Bengt Baron år 2013, vd på Cloetta
Foto: DANIEL ROOS/TT NYHETSBYRÅN
Bengt Baron, vd på Absolut Vodka
Foto: ANDREAS HILLERGREN/BILDBYRÅN
Bengt Baron med dottern Cecilia Baron på Idrottsgalan 2013
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

I dag har Bengt Baron trappat ner sitt arbete inom näringslivet. Han sitter i tre bolagsstyrelser och bor i ett radhus i Järfälla tillsammans med sin sambo Ninna. Döttrarna Cecilia och Linda bor inte längre hemma. Han beskriver sin tillvaro som väldigt enkel. 

Vad gör du med pengar?

– Jag är väldigt lyckligt lottad med det jag gör. Jag har inga stora behov. Min fäbless är att resa. Saker och prylar ger mig ingenting. Andra får göra det men jag är mer för upplevelser.

Är det känsligt att prata om pengar i Sverige?

– Ibland är det känsligt. Inte om du skrapar fram en miljon på Triss i Nyhetsmorgon. Eller om du skriver ett hockeykontrakt värt flera miljoner. Men om du arbetar så är det jättekänsligt. Om du är statsminister och får en löneökning med 2000 kronor så är det jättekänsligt. Jag tycker att det är Sveriges mest underbetalda person med det ansvaret den personen bär.

Sorgen efter pappan: ”En lång resa utför”

År 1993 gick Bengt Baron igenom sitt livs kanske svåraste kris när hans pappa bort i cancer.

– Den tuffaste tiden var tidigt i pappas sjukdom. Hjälplösheten. Att inte kunna göra något, säger han. 

– Läkarna förklarade att inte kunde göra någonting. Det var bara en lång resa utför. Den frustrationen var jobbig. På så sätt blev det nästan en befrielse för pappa och oss när han gick bort. Han begravdes på min dotter Cecilias ettårsdag. 

Vad har du lärt dig av den tiden?

– Det har väckt många tankar. Jag vaknar nästan varje morgon och känner mig lycklig. Jag förstår inte hur folk orkar lägga tid på avundsjuka och jämföra sig med dem som har det lite bättre. Jag har bestämt mig för att aldrig ta något för givet. Det enda som är djupt jämlikt är att vi alla dör. Det kommer hända oss alla.

Och vad händer sen?

– Det blir väldigt mörkt och väldigt kallt i en liten etta med jordvärme. Jag är ateist. Jag är för rationell för att tro att vi människor har dragit den vinstlotten också. Men visst, jag önskar att jag trodde på något. Det skulle göra livet enklare.

Det plingar till i mobilen.

Nyhetsnotisen berättar att Sarah Sjöström har vunnit brons på 200 meter fritt i VM.

– Hon är fantastisk. Men dagens simstjärnor kanske tycker att det är lite för kul att titta på Netflix och tjäna pengar i stället för att förbereda sig för livet efter karriären. Det är lite synd.

– Jag tror att man måste hitta tillbaka till nyfikenheten. Och avsaknaden av alternativ. Livet blir mer innehållsrikt om man hitta nya utmaningar efter idrottskarriären. Och då kan det vara obehagligt att börja längst ner i rankingen. Problemet är att ju mer man skjuter upp det ju svårare blir det. Jag förstår att de fortsätter tävla i fler år men jag är inte säker på att sporten gör dem en tjänst. 

Bengt Baron slår ut med händerna i ett leende.

– Man måste fylla sitt liv med mer än pengar.

Som att?

– Som att resa till världens hörn, dyka och titta på mantor.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.