Bojan, fostrad i La Masia. Foto: Albert Gea
Bojan, fostrad i La Masia. Foto: Albert Gea

La Masia - Här formar Barcelona sina stjärnor

Publicerad
Uppdaterad
Att ett av världens bästa lag ställer upp med nästan enbart egna produkter i förstauppställningen hör inte till vanligheterna, men i Barcelona är det något av en tradition.
Mycket beror på vilken policy klubbens ledning vill satsa på. Under president Laporta har satsningen på egna spelare varit en klar målsättning.
När man talar om FC Barcelona måste man inkludera en presentation av La Masia. La Masia? Inte lika känt som Camp Nou, fast de båda byggnaderna ligger vägg i vägg. Camp Nou, en enorm anläggning, en av världens pampigaste fotbollsarenor med plats för strax under 100 000 åskådare.
I jämförelse, vad det gäller storleken, är La Masia en oansenlig liten byggnad, men pampig på sitt eget sätt, en kulturklenod byggd 1702. Sedan 1979 har La Masia fungerat som hem för de av Barcelonas ungdomsspelare som haft sina familjer på annan ort.

Under de trettio år som gått har La Masia tagit emot närmare 500 hoppfulla fotbollstalanger. 442 har kommit från olika delar av Spanien, huvuddelen, 208, från Katalonien, 75 från Andalusien, 42 från provinsen Valencia och återstoden 117 från övriga delar av landet, varav 2 från Madrid.
51 spelare har kommit från utlandet, uppdelade enligt följande; 15 från Kamerun, 7 från Brasilien, 5 från Senegal, 3 från Argentina, Guinea och Dominikanska Republiken. 2 från Andorra och Nigeria.
Ytterligare en var från 11 andra länder, dock inget skandinaviskt land.

Av de knappt 500 spelare som har passerat La Masia har 10% debuterat i Barcas A-lag och 9% spelat för andra klubbar i högsta ligan i Spanien eller utomlands. 27% har blivit proffs i de två divisionerna närmast under högsta spanska ligan och 36% har spelat som halvproffs eller amatörer i lägre serier.
18% gick aldrig vidare till seniorfotboll på högre nivå efter åren som ungdomsspelare.
I en presentation av La Masia som jag fick när jag besökte anläggningen hösten 1997 hittar jag, bland namnen på de 36 inneboende, tre som idag är etablerade storspelare.
Andrés Iniesta från Fuentealbilla i provinsen Albacete var bara 13 år och nyinskriven samma höst. De två andra var målvakterna Victor Valdés och José Reina, den senare mera känd som Pepe Reina, numera i Liverpool. Valdés och Reina, något äldre än Iniesta, hade anlänt till La Masia två år tidigare.

Bland dagens löften
återfinns en kille med namnet Fran Alvarez. Han kan spela på alla positioner. Enligt många iakttagare Spaniens största talang i sin åldersgrupp. Lägg det namnet på minnet.
I Barcelona är La Masia ett begrepp och en symbol som associeras med utbildning och fostran. Här har man format skolpojkar till ansvarsfulla samhällsmedborgare och utvecklat talanger till landslagskandidater.
Men snart är epoken La Masia, som hem för Barças unga löften, förbi.
Spelarna kommer att flytta till en modern och ändamålsenlig byggnad i fem våningar i anslutning till klubbens nya träningsanläggning idrottsstaden ”Ciutat Esportiva” i stadsdelen Sant Joan Despí i Barcelonas utkanter.

Nuvarande tränaren Josep Guardiola,
är själv en produkt av La Masia, och den förste Barçatränaren som har fått sin fotbollsutbildning i klubben.
Guardiola är övertgad om att de egna produkterna är mera pålitliga och ofta är bättre än de spelare som köps in.
Spelarna som kommer från La Masia får med sig något som gör dem speciella, känslan av at ha burit Barcelonatröjan sedan barnsben och ha fått ta till sig den särskilda utbildningen som klubben erbjuder under spelarnas mest utvecklingsbara ålder.
Det är därför kanske inte så konstigt om Guardiola litar speciellt på spelare som är fostrade i klubben. Den här säsongen har han ställt upp med åtta egna spelare i en och samma match, Valdés, Puyol, Pique, Xavi, Busquets, Iniesta, Messi och Bojan.
Av de åtta är dessutom sex katalaner, bara två kommer utifrån, Iniesta från Albacete och Messi från Argentina.

Också Guardiolas föregångare Frank Rijkaard satsade på egna förmågor. Även Rijkaard startade med åtta spelare sprungna ur den egna ungdomsverksamheten; Valdés, Oleguer (numera i Ajax), Puyol, Iniesta, Xavi, Messi, Giovani (idag i Tottenham) och Bojan. Under sina fem år i Barcelona lät Rijkaard 28 spelare ur de egna leden debutera i A-laget. Fem tillhör fortfarande A-tuppen; Jorquera, Messi, Bojan, Víctor Sánchez och Pedrito och alla har fått speltid den här säsongen.
Under Cruyff var inslaget av egna förmågor också stort.
Rekordet för eget fostrade spelare i samma match härrör från oktober 1995. När Barça bortaslog Betis med 5-1 ställde man upp med Busquets (far till Sergio i dagens lag) Ferrer, Sergi, Óscar, Carreras, Roger, Velamazán, och Moreno, alla egna förmågor, plus de värvade spelarna Abelardo, Nadal och Figo.
I andra halvlek byttes ytterligare tre egna spelare in; Celades, De la Peña och Guardiola, dagens tränare.

När jag var i Barcelona i höstas hade klubben flyttat träningen för alla ungdomslagen, dit även B- och C-lagen räknas, till nya Ciutat Esportiva.
Anläggningen som täcker en yta på 500x800 meter hyser 3 elvamannaplaner med naturgräs, 5 elvamanna med konstgräs, en sjumanna med konstgräs och en inomhushall för basket, handboll och futsal.
Alla planer och sporthallen var färdigställda, men byggnaden som skulle ersätta La Masia, med plats för 82 spelare, och en annan som skulle bli en administrativ enhet var fortfarande under uppförande.

Min ledsagare under besöket var Albert Benaiges. Benaiges har jobbat 19 år i klubben, först som tränare för olika ungdomslag, de senaste åren som ansvarig (coordinador) för de yngsta lagen, inom verksamheten.
Under mitt besök var bilden av föregående säsong fortfarande i färskt minne och Benaiges kunde se tillbaka på en fantastisk säsong 2007-2008 då klubbens olika ungdomslag vann nio av elva möjliga seriesegrar och dessutom tre katalanska cuptitlar.
Benaiges ser resultaten som ett bevis på ett mycket framgångsrikt ungdomsarbete.
Men större vikt än på alla titlar lägger Benaiges på hur spelarna fostras. ”Det räcker inte att få fram bra spelare, säger han, det gäller också att utveckla människan”. Benaiges ser stolt ut när han säger:
– Från 15 årslaget och nedåt råkade vi bara ut för tre utvisningar under hela fjolårssäsongen och då handlade det i samtliga fall om två gula kort. Att våra lag spelar bra fotboll och vinner är viktigt, men vi får inte tappa blicken från den fostrande uppgiften som vi också har. Vi vill vara konkurrenskraftiga samtidigt som vi fostrar goda idrottsmän. Och jag kan tillägga att fostrandet kommer i första rummet.”

- När de stora stjärnorna kan vara oregerliga och svåra att integrera taktiskt, är det spelarna ur de egna ungdomsleden som står för stabiliteten och balansen. Ronaldinho kunde argumentera att ’jag känner mig mera bekväm som forward’. Deco kunde förklara att ’min plats är på mitten’ och Thierry Henry hävda att ’min naturliga position är som spjutspets’. Därför bygger A-lagstränarna sina lag runt spelare som är fostrade i klubben.
– De egna spelarna är taktiskt skolade så att de kan anpassa sig till spel på olika platser. Bojan är medveten om att han inte kan agera på samma vis på kanten som i mitten. Xavi vet skillnaderna mellan att spela som offensiv eller defensiv mittfältare och Puyol är lika bra mittback som ytterback. Spelarna ur den egna akademin fostras att bli ”polivalenta” ,mångsidiga, de har fått lära sig utantill hur de skall agera på olika platser”.

På en av Barcelonas träningsplaner har 9-årslaget match.

En spelare skiljer sig med sitt blonda hårsvall från övriga. ”Ena gången får han spela ytter, nästa gång ytterback och ytterligare någon gång senare centralt på mittfältet. Han får lära sig grunderna i klubbens målsättning att göra spelarna mångsidiga.” Lintotten på plan är son till A-lagets Eidur Gudjohnsen.
- Vi låter spelarna pröva på att spela på olika positioner av två orsaker, förklarar Benaiges. Dels för att de skall lära sig grundkoncepten som gäller för varje position, och dels för att hitta platsen där de gör mest nytta för laget. Från 15 år får de en mer fast position, en där de bäst utnyttjar sina kvaliteter. Men kunskaperna om hur man agerar på olika platser bevarar de i hjärnans hårddisk. Det finns dock undantag. Messi, till exempel, ville från början spela på mitten, men fick nöja sig med kanten. Med tanke på hans storlek och speed, ansåg vi att han skulle bli mycket bättre som ytter” förklarar Benaiges.

Alla lag i klubben har som målsättning, att spela bollen efter marken, undvika långbollar och avancera mot motståndarmålet genom säkert passningsspel. ”Det är spelstilen som kännetecknar oss” påpekar Benaiges.
- Sedan Cruyff kom till klubben och introducerade den defensiva mittfältsrollen har vi spelat på det här viset. Vi vill vinna, men vi skall vinna med stil. När vi har bollen skall den spelas framåt. Bollen är vårt medium och därför måste vi inpränta solidaritet, samarbete och disciplin hos spelarna. Messi hade inte de här kvaliteterna från början, men har jobbat hårdare än någon annan i klubbens pojk- och juniorlag för att anpassa sig, preciserar Benaiges.

Träningarna visar tydliga tecken på en röd tråd. Kollektivet prioriteras före individuella prestationer. Spel i olika former dominerar träningspassen. Tyngdpunkten läggs på det bollförande lagets agerande och på att begränsa antalet tillslag. Det försvarande laget har som uppgift att ligga på försvarssida om motståndarna och försvararnas aggressivitet anpassas till det bollförande lagets mognad och skicklighet. Detta gäller högt upp i åldrarna.
Tyngdpunkten ligger på att utveckla passningsspelet, inte på att försvararna skulle vinna tillbaka bollen så snabbt som möjligt.
Från de allra yngsta till seniorlaget använder sig alla av samma system som kännetecknas av hur man använder yttrarna. ”Barça har spelat på ungefär samma sätt sedan slutet på andra världskriget”, förklarar Benaiges.
- Men när Cruyff, Barças tränare 1988-1995, kom hit moderniserade han systemet med utgångspunkt från hur man spelade i Ajax. Sedan dess spelar klubbens alla lag på samma sätt. Så när våra ungdomar tar steget upp i A-laget vet de hur de skall spela, de behöver bara lära sig några taktiska finesser, grundspelet kan de. När våra ungdomar springer ut på Camp Nou första gången vet de också vad publiken kräver och hur de skall svara på journalisternas frågor. Detta är nyckeln till framgång. Det gäller för spelarna att ta till sig klubbens kultur. Alla klarar inte av trycket eller får svårt att anpassa sig. Det gäller också uppträdandet, den som missköter sig blir inte kvar i klubben.”

Enligt Benaiges definition letar klubben efter spelare som har följande attribut.
I första rummet kommer intelligensen, den är fundamental. Idealet är dessutom spelare som är snabba, tekniska och som har starkt temperament.
Om man ska gå in på varje positions egenskaper så finns det skillnader.
-Målvakter skall ha spänst/hoppstyrka, de ska vara smidiga, ha bra reflexer, snacka i spelet och ha förmågan att styra laget. Försvarare vi letar efter ska vara aggressiva och här är temperamentet speciellt viktigt. De måste också klara av att driva och spela bollen framåt från sin position längst bak. Det är inte ovanligt att vi gör om mittfältare till försvare”.
- Mittfältare måste ha ypperlig teknik och vara mycket intelligenta. Om Barcelona har en tradition av att fostra duktiga innermittfältare så beror det på sättet vi tränar och hur vi tänker fotboll. Från Milla, Amor och Guardiola till dagens Xavi, Iniesta och Busquets har det skett en betydande utveckling. Här finns det skillnader. En del är mera specialiserade än andra, vissa mera offensiva, ytterligare andra kompletta allroundspelare. Bra anfallare är svårast att hitta. Vi letar efter spelare som är tekniska, snabba och som har målsinne. Det är i löpviljan och förmågan springa sig loss från sin bevakning där de flesta inte håller måttet”.
- När nya spelare kommer till oss från andra klubbar i början på varje säsong är de redan duktiga spelare, men har fortfarande mycket som behöver förbättras. För det mesta handlar det om spelare som har varit stjärnor i sina tidigare lag. Ibland har de fått spela som de vill, de kan vara egensinniga och egoistiska i sitt spelsätt och överdriver gärna det individuella. Här måste de lära sig det kollektiva spelets filosofi. De tre första månaderna handlar bara om att vänja sig vid vår spelidé. Spelarna måste lära sig att använda sina talanger för lagets bästa”.

De yngsta lagen består av spelare från Barcelona med omnejd.

När spelarna kommit upp i 12 -13 årsåldern börjar den egentliga gallringen. Då tar man in spelare utifrån som testas vid speciella uttagningar två gånger om året, i maj-juni och i september-oktober.
Det var i den åldern Iniesta och Messi kom till klubben.
Spelare som inte motsvarar förväntningarna släpps efter vårsäsongens slut. Det görs först efter samtal med föräldrarna och man hjälper alltid spelarna att hitta nya klubbar.

Pep Boada, tidigare tränare för Barças C-lag, är coordinador för klubbens 25 talangscouter; sex i Katalonien och 17 i övriga Spanien, en i Argentina och en som har hela Sydamerika som sitt bevakningsområde. De spanska ”cazatalentos”, talangjägarna, täcker regionen närmast bostadsorten där de varje vecka kan titta på upp till sex matcher i olika åldersklasser.
Talangscouterna är tränare och före detta spelare som känner starkt för klubben.
De har ingen fast lön, men får alla sina kostnader täckta. ”man måste se uppgiften som ett kall, den dagen den blir ett arbete ger det inte samma resultat” enligt Boada.
-Utanför Spanien är jakten på talanger mera informell.
-Rätt som det är ringer någon från exempelvis Argentina och berättar att han har sett en exceptionellt talangfull kille. Då ber vi honom skicka en video av en hel match, några korta klipp med mål och finter räcker inte. Om vi gillar det vi får se betalar vi flygbiljetten så att vi får titta på honom i aktion direkt. Förmedlarna som spontant hör av sig, gör det för att de är supportrar, eller för att, om allt skulle gå väl, kommer att få provision på spelarens framtida inkomster, säger Benaiges.

Barcelona har egna akademier eller samarbetar med utländska klubbar i Buenos Aires, Kuwait, Dubai, San Francisco.
I Egypten har man två och i Mexiko tre skolor. Sedan början på 2007 driver Barcelona i samarbete med klubben Atlético de Luján en fotbollsakademi i Buenos Aires. Målsättningen är att korsbefrukta europeisk metodologi med den medfödda talang som utvecklas i spelet på Buenos Aires dammiga gator och bakgårdar.
-Vårt arbete består i att kolla upp alla tips vi får. Om vi underlåter att göra det riskerar vi att missa talanger som Messi. Vi hittar inte alla framtida stjärnor, men vi ignorerar inga tips. Det är därför talangscouterna är så viktiga. Lika mycket de som aldrig kommer upp med blivande stjärnor, som de som hittar de verkliga talangerna. Innan vi kontrakterar någon går våra experter igenom spelarens uppväxtmiljö, tittar på hans temperament, disciplin och utbildning.” Efter många år som talangutvecklare är Benaiges säker på en sak.

- En spelare som har fått en bra uppfostran hemma har en klar fördel. Jag har sett många stora talanger misslyckas för att de inte haft det ordentligt möblerat i huvudet, eller för att de inte omgett sig med rätt personer. Många har misslyckats på grund av sina föräldrar.
– En bra talangscout skall ha förmågan att se in i framtiden. En välvuxen elvaåring kan se oerhört bra ut, men inte förrän hans jämnåriga vuxit ikapp honom kommer det att visa sig vad han verkligen går för. Därför är det svårt att veta med de allra yngsta spelarna. Inte förrän de kommer up i 15- 16-årsåldern, när de inte längre är barn kan man vara något så när säker. Det är naturligtvis billigare att ta hand om en talangfull trettonåring än att köpa honom när han blivit en världsstjärna. Dessutom skapar det klubbkänsla hos spelaren och en större acceptans hos supportrarna när en spelare kommit till oss i tidig ålder. Jag har varit med om att fostra många spelare som kommit hit när de var riktigt unga, och fått se dem utvecklas till män. Det ger en speciell glädje, både hos mig själv och hos spelarna. Detta här jobbet är oerhört viktigt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag