Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Joakim Askling - en svensk doldis i Italien

Joakim Askling flyttade från Sverige till Italien som 18-åring. Nu spelar han i Albinoleffes ljusblå tröja. Foto: Privat
Han är svensken i Albinoleffe.
Joakim Askling, 20 år, lämnade Sverige och Djurgården sommaren 2008 för äventyret och proffslivet i italienska Bergamo. Nu spelar mittbacken i klubben med Italiens i särklass tuffaste namn.
Sanktan.se träffade honom under en kort semesterhelg i Stockholm.

FAKTA

Med pappa som sin första tränare började Joakim Askling spela fotboll som knatte i Enskede IK.
Som 15-åring valde han att satsa på fotbollen och bytte till grannklubben Hammarby. Joakim spelade i grönvitt i tre år innan han bytte tröja igen - till blårandigt.
Konkurrenten Djurgården.
– Jag blev inte flyttad till HTFF efter första junioråret. Jag kände att jag inte ville vara kvar i juniorerna, utan jag ville spela på en högre nivå. Djurgården sa direkt att jag skulle få vara med i U21-laget, och få vara med och träna med A-laget ibland, säger Joakim Askling till Sanktan.se, om steget som senare ledde till Italien.

"För mig lät det väldigt bra"

I Djurgården fick han träna med A-laget under försäsongen och utvecklades. Men det blev ändå bara ett halvår i klubben.
För till sommaren hörde Albinoleffe av sig.
– Jag blev inbjuden till provspel. Jag skulle vidare till Fiorentina och Inter också, men jag kände att jag inte ville åka dit. Visst är det en dröm att komma till en storklubb, men nackdelen är att man blir en i mängden bakom A-laget, säger Joakim.
– För mig lät det väldigt bra med Albinoleffe.

Kunde inte språket

De flesta fotbollsspelares dröm är att bli proffs, och erbjudandet att flytta till Italien gick inte att tacka nej till.
Under sommaren 2008 flyttade han in på Albinoleffes spelarhotell. Utan att egentligen kunna speciellt mycket om det nya landet.
– Just i början var det väldigt jobbigt, att komma in och lära mig kulturen och språket. Men jag lärde mig italienska på sju månader, säger Joakim.
– Då var det jobbigt då. Men i efterhand är jag glad för det.
Vad var svårast?
– Det som var extra jobbigt var att jag hade kört en halv säsong i Sverige, och sen kom jag dit på deras försäsong. Så jag körde egentligen 1,5 säsong i rad utan vila. Jag var helt slut.

Hårda krav på en mittback

Joakim Askling tillhör Albinoleffes A-lag men matchas i Primavera. Han har ett A-lagskontrakt som löper två år till.
Konkurrensen är stenhård, och han slåss om två platser med flera rutinerade mittbackar.
– Mittback är den rollen där kraven är hårdast, och där det är svårast för en ung spelare att komma in. En forward kan ändå tappa bollen eller bränna två lägen om du gör mål det tredje. Men gör du ett misstag som mittback så blir det ofta farligt direkt, säger Joakim.
Albinoleffe har under säsongen slagits i botten i Serie B. Det gör möjligheterna till speltid mindre.
Joakim hoppas på att få spela med A-laget senare under våren. Men då måste klubbens placering i tabellen stabiliseras, tror han.
Vad måste du göra för att ta klivet in i laget?
– För min del handlar det om att vara koncentrerad matcherna igenom. Jag har höga toppar, men sen kan jag sväva iväg lite när vi själva har bollen och komma ur position. Det behöver jag öva på.
– Jag vill självklart bli bättre på allting. Skulle man möta en spelare som Drogba måste man lägga på sig några kilo, säger han.

"Namnet är sjukt"

I framtiden vill han spela i en förstaliga.
– Det är mitt mål. Om det blir med Albinoleffe eller något annat lag får vi se. Men jag trivs bra här, Albinoleffe är en bra klubb, säger han.
Hur har du utvecklats i Italien?
– Jag är inte samma fotbollsspelare längre, det känns nästan som att jag var ovetande om fotboll innan jag kom till Italien.
– Det som skiljer mycket är träningsmängden. I Sverige har du oftast träning i en och en halv timme varje dag i veckan. I Italien kan man hålla på i mer än tre timmar.
Albinoleffe är en ung klubb, bildad när lagen Albino och Leffe slogs ihop för att kunna konkurrera.
Reaktionerna på namnet har han vant sig vid.
– När jag berättade för vänner att jag skulle börja spela i Albinoleffe, då började de skratta automatiskt. Det förstår jag, namnet är sjukt. Helt galet, säger Joakim.
Och skrattar, han också.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!