Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

SALT LAKE CITY, 2002: Magda klev in i svenska hjärtan

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Jens Meyer

Antalet nationer: 77. 

Antalet deltagare: 2399 (1513 herrar - 886 damer). 

Tid: 8 - 24 februari. 

Antalet grenar: 78.

Salt Lake City sopade banan med sina konkurrenter när de tog hem spelen. Men trots en överlägsen seger var vägen fram till OS inte spikrak. 

 Det var vid IOK-sessionen i Budapest 1995 som mormonstaden i delstaten Utha fick spelen. 

 Östersund, Quebec och Sion utklassades vid IOK-omröstningen och Salt Lake City fick 

 spelen redan efter en röstomgång. 1998 på hösten brakade det löst för arrangörerna i Salt Lake City. Då avslöjades det att Salt Lake City inte fått spelen med justa metoder. 

 Konsekvenserna blev många. Huvuden rullade i Salt Lake City och ett antal IOK-ledamöter uteslöts eller avgick självmant. I mars 1999 vid en extra IOK-session i Lausanne uteslöts sex IOK-medlemmar. Tidigare hade fyra avgått på egen begäran. 

 I Salt Lake City avlöste den ena undersökningen den andra. Till slut kom man fram till att de blivande OS-arrangörerna uppträtt oetiskt men inte kriminellt. 

 För IOK:s del var det också starten på en ny era. IOK omorganiserades i grunden och 

 proceduren för att söka spelen ändrades. 

 Den största förändringen var att IOK-ledamöterna i fortsättningen inte fick besöka  

 kandidatstäderna. Dessa får i fortsättningen söka spelen på ”lika villkor” vilket bland annat  innebär att städerna i första omgången får ett formulär med ett antal frågor som ska besvaras. 

 IOK tar efter detta ut de städer som de anser har förmågan att arrangera spelen och städerna får efter detta ett mer utförligt frågebatteri att besvara. Efter detta besöks varje kandidatstad av en utvärderingskommission som går igenom varje stads koncept och efter detta skriver en rapport. Denna ligger till grund för IOK-ledamöterna röstning. 

 Få trodde att IOK skulle få igenom så många och genomgripande förändringar på så kort tid. 

 En av anledningarna till att det gick var den avgående IOK-presidenten Juan Antoni 

 Samaranch vilja till förändringar att göra IOK till en mer öppnare organisation. 

 IOK fick under den stora turbulensen kritik för att man varit sluten och aldrig velat redovisa sin ekonomi. Sanningen var att IOK:s finansiella status varit tillgänglig sedan 1981 men intresset från medias sida under åren fram till skandalen i Salt Lake City varit minimalt. 

 I september 2001 kom nästa bakslag för Salt Lake City. Den elfte september slog terrorister till mot World Trade Center i New York. Terroristerna körde in med två trafikflygplan i 

 tvillingtornen som rasade och över 3000 människor omkom i attacken. 

 Samtidigt befanns sig SOK i Salt Lake City med ett antal svenska journalister och de svenska förbundskaptenerna för vintergrenarna var också på väg till Salt Lake City. Dessa fick vända mitt över Atlanten sedan luftrummet i USA stängts. 

 Många ifrågasatte också om Salt Lake City skulle kunna arrangera vinterspelen men man var där fast övertygade om att spelen skulle genomföras.  

 Säkerheten sattes i främsta rummet och miljontals dollar spenderades för att garantera spelens säkerhet. 

 Den åttonde februari kunde spelen invigas. USA:s president George Bush förrättade 

 invigningen stående mitt i den amerikanska truppen och en hedersvakt bar in den brända flagga som hittats i spillrorna av World Trade Center. 

 Sverige åkte till spelen med en stark trupp. Det fanns stora förhoppningar på svenska 

 medaljer. Det uttalade målet var tio medaljer. Ett mål som skulle ses mot bakgrunden av att Sverige i det två senaste vinterspelen tagit tre medaljer i Nagano respektive Lillehammer. Här följer en resumé idrott för idrott från Salt Lake City. 

Bob

 Tyskland förväntades ta storslam i bob och lägga beslag på de tre guldmedaljerna som stod på spel.  På herrsidan lyckades man medan det ”bara” blev silver för damerna som debuterade på OS-rogrammet. Damtävlingen vanns sensationellt av hemmaåkarna Vonetta Flowers och Jill Bakken. Sverige hade i damtävlingen med Karin Olsson och Lina Erngren. Den olympiska debuten slutade med en 14:e plats bland 15 deltagande ekipage. 

Curling

 En överraskning, en sensation och två besvikelser, ja, så kan man sammanfatta OS-curlingen. Överraskningen stod Norges herrar för när de vann guldet och sensationen stod Storbritanniens damer när de segrade i damtävlingen. Besvilkelserna stod de svenska herrarna och damerna för som fick lämna curlinghallen i Ogden utan medaljer. De norska herrarna var knappast tyngda av meriter inför turneringen. VM-brons 2001 fanns visserligen med i bagaget men det var också allt. Detta skulle kunna jämföras med det svenska laget med skippern Peja Lindholm i spetsen som med sina två VM- och EM-guld fanns med i förhandstipsen om de ädlaste medaljerna tillsammans med Kanada. 

 Sverige tog sig till semifinal efter ett gruppspel som bjudit på både glänsande spel och mindre bra spel. Det glänsande spelet kom i matchen mot Kanada och efter det fyra raka gruppspelssegrar som säkrade semifinalplatsen. 

 Väl där väntade Kanada igen som fick en drömstart med en trea redan i första omgången. Pejas lag arbetade sig dock in i matchen och i den sjunde omgången vid ställningen 3-5 hade Peja chansen till en fyra men det blev bara en etta och kanadensarna kunde sedan hålla boet fritt från svenska poängstenar och säkra finalplatsen mot Norge. 

 I finalen darrade dock den kanadensiske skippern Kevin Martin som hade chansen att i 

 tävlingens sista sten bärga guldet. Hans sten blev dock för lång och Norge kunde vinna. 

 Sverige hade ju trots semifinalförlusten chans på medalj i bronsmatchen mot Schweiz. En nation som Pejas lag slagit både i VM- och EM-finalerna senast. 

 Svenskarna började dåligt och när Schweiz i sjunde omgången tog ledningen med 7-3 gick luften mer eller mindre ur dom. I den nionde omgången gav Peja upp matchen då han symboliskt gled in med sin sten i boet. 

 På damsidan imponerade Kanada stort med att vinna åtta av nio matcher. Det mest 

 nervpirrande under gruppspelet var den raffinerade striden om den sista semifinalplatsen. Det krävdes särspel mellan Sverige, Storbritannien och Tyskland. 

 I den fjärde omgången i särspelet kunde Storbritannien avgöra. Den svenska skippern 

 Elisabeth Gustafson satsade på en trea med sin sista sten men slaget blev för löst och 

 brittiskorna, eller snarare skotskorna (alla fem i laget är födda i Skottland) kunde i ställetstjäla en tvåa och sedan vinna matchen med 6-4. Av bara farten kunde sedan skotskorna i sin andra match slå Tyskland och ta den sista semifinalplatsen. För Sveriges del innebar förlusten i särspelet att det blev en sjätte plats. 

 Drömfinalen mellan Kanada och USA kom dock aldrig till stånd. Nej, dom fick nöjas sig att spela om bronset medan Storbritannien och Schweiz gjorde upp om guldet som också här Kanada fick nu i semifinalen möta Vitryssland och kanadensarna hade inga som helst problem med att vinna med 7-1 och därmed spela sig fram till en drömfinal mot USA. 

 En final där Kanada gjorde sin kanske bästa match i turneringen medan USA å andra sidan inte kom upp i den standard som man visat i tidigare matcher. Den kanadensiska 5-2-segern var säker och OS-guldet var tillbaka i ishockeyns hemland efter 50 år. 

 Ishockeyn räddades nu av damerna som kämpade sig till ett OS-brons efter suveräna Kanada och USA. 

 Inledningsmatchen mot Ryssland var också nyckeln till semifinalavancemang. Tjejerna hade ledningen med 3-0 en bit in i den andra perioden men ryskorna lyckades reducera till 2-3 inför slutperioden. Ett resultat som stod sig under hela sista perioden trots chanser för både Sverige att säkra segern och Ryssland att kvittera. 

 I den andra gruppspelsmatchen kunde Sverige genom en seger mot Kazakstan säkra en semifinalplats och det blev också en enkel seger med 7-0. 

 I den sista gruppspelsmatchen väntade Kanada och här var de svenska damerna som väntat chanslösa. Kanada dominerade stort (70 skott) och till slut rann siffrorna iväg för tröttkörda svenskor som fick se Kanada vinna med 11-0. 

 I semifinalen väntade USA för svensk del. Här gjorde svenskorna en bra match även om det inte räckte mot ett starkare USA som vann med 4-0. Men mästarinnorna från Nagano 1998 fick det lite besvärligare än väntat. Kanada hade också inte helt lätt mot Finland i den andra semifinalen. Några minuter in i den sista perioden ledde Finland med 3-2 men när väl kanadensiskorna lyckats kvittera kunde inget stoppa dem. Seger till slut med 7-3 och sedan kunde Kanada i finalen slå USA med 3-2. 

 Det var meningen att damkronorna skulle hämta inspiration från herrarna inför bronsmatchen mot Finland. De laddade upp med att se herrarnas kvartsfinal men som tur var uppträdde tjejerna inte lika oinspirerat och slarvigt som sina manliga kollegor i matchen dagen före. 

 Den svenska lagledningen valde att spela med 15-åriga Kim Martin i målet och det visade sig vara ett mycket lyckat val. Hon storspelade och var en stor anledning till att Sverige kunde vinna med 2-1 och ta hem OS-bronset. En annan anledning var Evelina Samuelsson som svarade för de båda svenska målen, båda i första perioden, samt att hela övriga laget kämpade och såg till att Finland tros övertag i skott inte lyckades göra mer än ett mål. 

Konståkning

 Konståkningen blev spelens ”dokusåpa” och då handlade det om paråkningen, köpta domare och en tävling som fick sin slutliga resultatlista först sex dagar efter det att sista paret avslutat sitt fria program. 

 Efter det korta programmet var det ryska paret Anton Sicharulidze/Jelena Berzjnaja i ledning. Sju av de nio domarna hade dom som etta före det kanadensiska paret David Pelletier/Jamie Salié. Efter det fria programmet hade fem av domarna det ryska paret som segrare och fyra det kanadensiska. 

 När det stod klart för publiken i arenan utbröt en visselkonsert modell högre och större. 

 I medier hävdades det att den franska domaren La Gougne efter påtryckningar från sitt 

 förbund gett det ryska paret för höga poäng för att i gengäld få rysk hjälp med att ge det 

 franska isdansparet högre poäng senare under veckan. 

 Uppgifterna var naturligtvis hett stoft och en kanadensisk protest kom också som ett brev på posten. 

 ISU, det Internationella skridskoförbundet, ville ta upp frågan på nästa kongress vilket inte gjorde saken bättre. IOK bad då ISU med hänvisning till den olympiska chartern att ISU skulle undersöka saken omgående. 

 ISU:s styrelse rekommenderade IOK att dela ut dubbla guldmedaljer vilket också blev fallet. 

 Att notera är att om man strukit den franska domarens poäng hade det ryska paret vunnit. Så när den officiella resultatlistan kom från ISU fanns det inga poäng för de två guldparen. 

 Så där skrevs det också konståkningshistoria.  

 Hela affären utmynnade också i att ISU såg över regelverket kring poäng- och 

 domartillsättningen. 

 I skymundan av denna konståkningens egen dokusåpa bjöds det på konståkning på absolut högsta nivå. 

 Herrarnas åkning vimlade av kvadruplar, konstnärskap och perfekt teknik. Segraren Aleksej Jagudin trollband publiken med en hisnande friåkning. 

 21-åringen, som vann VM 1998, 1999 och 2000 för att sedan försvinna med alkoholproblem var nu tillbaka fri från problem och ännu bättre än tidigare. 

 På damsidan blev det en rafflande avslutning. Storfavoriten Michelle Kwan, USA, såg efter det korta programmet ut att kunna ta sin hett eftertraktade guldmedalj. 

 Inför det fri programmet låg den 16-åriga amerikanskan Sara Hughes på fjärde plats och ingen räknade med att hon skulle kunna slå sig in bland de tre ”stora”, Kwan, Irina Slutskaja, Ryssland, och Sasha Cohen, USA.   

 Men Hughes satte press på trion efter en perfekt teknisk åkning, kryddad med ungdomlig entusiasm som kanske skylde det aningen omogna uppträdandet på isen. 

 Men Hughes insats innebar att de tre som låg före henne knappast hade råd med några tekniska missar för att behålla henne bakom sig i resultatlistan. 

 Kwan missade en trippel flip och placerades bakom Hughes. Men Kwan skulle ändå kunna vinna om Slutskaja inte placerades före henne i friåkningen. Då skulle guldet gå till Kwan eftersom hon var bäst i det korta programmet. 

 Slutskaja åkte för guldet men missar i några kombinationer förstörde guldfesten både för henne och Kwan eftersom domarna placerade Slutskaja före Kwan. 

 Något av den ”amerikanska drömmen” gick i uppfyllelse denna kväll i Salt Lake Ice Center och publiken var också mer eller mindre i extas efter den rafflande upplösningen. sdansen hade svårt att nå upp till samma mediala uppmärksamhet som paråkningen men bjöd på konståkning i världsklass som vanns av Moskva-födda Marina Anissina och Gwendal Peizerat, Frankrike. Det franska paret ledde tävlingen hela tiden. 

Rodel

 Georg Hackl var ute efter sitt färde raka OS-guld och femte raka OS-medalj i singel. 

 Nu blev det ”bara” silver men Hackl var inte speciellt nedslagen efter det. Han konstaterade att Armin Zöggeler, Italien, förtjänade guldet eftersom han varit bäst de senaste åren. 

 Bengt Walden blev 23:a i tävlingen I dubbel blev det tysk seger genom paret Leitner/Resch. Svenskarna Bengt Walden och Anders Söderberg vurpade i båda åken.  I damtävlingen dominerade Tyskland genom att ta samtliga tre medaljer. 

Skeleton

 Skeleton har funnits med på OS-programmet två gånge, 1928 och 1948. Det vill säga de gånger som spelen arrangerats i St Moritz i den klassiska banan Cresta run. 

 Grenen hamnade utanför det olympiska programmet eftersom man ansåg den vara för farlig. Men nu var den tillbaka i Salt Lake City och här blev det amerikansk seger både på herr- och damsidan. 

Alpint

 För svenskt vidkommande blev det tronskifte på damsidan. Anja Pärson tog över den svenska ”drottningtiteln” efter Pernilla Wiberg. 

 gjorde att hon tappade sin medaljplats och for ned till en sjätte plats. Meissnitzer gjorde några missar och hamnade 28 hundradelar utanför prispallen. 

 Nu gällde det för Anjas del om det skulle bli guld eller silver. Allt hängde på Janica Kostelic. Hon hade inte drabbats av någon medaljfrossa. Hon krossade sina konkurrenter och vann med  1,32 sekunder och var snabbast i båda åken och samtidigt blev hon historisk. Kostelic och Pärson sken båda ikapp med den flödande solen och Anja blev bokstavligt talat ungligt hyllad för sitt OS-silver. 

 Ylva Noén slutade som sjua medan Anna Ottosson åkte in på en nionde plats. 

 Den alpina OS-delen avslutades med herrarnas slalom i Deer Valley. Än en gång bjöds det på bedrövliga förhållanden. Under natten vattnades pisten och på morgonen kom varma vindar insvepande över Deer Valley och förstörde alla förutsättningar för en rättvis tävling. Av de 78 startande var det bara 33 som fullföljde båda åken. 

 De åkare som hade tidiga startnummer var de som hade hyggliga förutsättningar för att slåss i toppen. 

 Efter första åket ledde fransmannen Jean-Pierre Vidal, som startade som trea, före 

 storfavoriten, med startnummer ett, Bode Miller. De stod i en klass för sig själva och ledde med en sekund. 

 Markus Larsson gjorde ett mycket bra åk med tanke på att han hade startnummer 19 och låg elva. 

 Det andra åket blev dramatiskt. Larsson tog ledningen sedan de fyra före honom kört ur. Markus Larsson hade den tredje bästa tiden i andra åket vilket förde upp honom till en sjunde plats totalt. Fransmannen Sebastian Amiez fick på ett perfekt åk och tog ledningen. Ett perfekt åk fick också skotten Alain Baxter till och klättrade i resultatlistan. 

 Efter Baxter så föll den ena favoriten efter den andra. Bode Miller körde ur men till publikens förtjusning klättrade han upp i pisten och fullföljde men rasade från andra till 24:e plats. 

 Sist ut var Vidal som vid ett par tillfällen var nära att falla offer för svårigheterna men han 

 kunde till slut ta sig i mål och vinna sensationellt. 

 Nu var allt inte frid och fröjd eftersom det i efterskott visade sig att skotten Baxter inte 

 klarade dopingtesten. Han blev därmed av med sin bronsmedalj som vållat nästan alpin ”hysteri” i Skottland. 

Backhoppning

 Två tunga favoriter skulle göra upp om gulden i stora och lilla backen. Sven Hannawald, 

 Tyskland, och Adam Malysz, Polen, var de två som allt surrade kring. 

 Men en 55 kilo tung (?) schweizare som aldrig vunnit en världscuptävling snuvade favoriterna – och det två gånger om! Simon Amman slog alla med häpnad och den Harry Potter-liknande backhopparen tog inte bara sina konkurrenter med storm utan även publiken. 

Freestyle

 I puckelpist blev det favoritsegrar både på herr- och damsidan. Norskan Kari Traa hade 

 dominerat världscupen med fem av sex möjliga segrar fram till Salt Lake City och tog en 

 överlägsen seger. 

 Sara Kjellin kvalade in till finalen som tolva och inledde mycket bra innan hon körde ur. 

 På herrsidan var det två åkare som nämndes som storfavoriter – Finlands Janne Lahtela och USA:s Jonny Moseley som vann guldet 1998. Lahtela låg tvåa efter kvalet som leddes av en amerikan. Men inte Moseley utan den blott 18-årige Travis Mayer. 

 I finalen var det Lahtela som visade vad rutin betyder och tog hem guldet. Moseley fick nöja sig med en fjärde plats trots att han i sitt program hade ett mycket spektakulärt hopp. Ett hopp som publiken jublade åt men domarna var kanske inte lika imponerade. 

 Av de båda svenskarna klarade sig Fredrik Fortkord bäst. Han gjorde ett bra finalåk men 

 domarna gav honom inte så bra betalt som många ansåg att han skulle ha haft. Det blev en 13:e plats för honom medan Patrik Sundberg blev utslagen i kvalet och slutade 22:a. 

 I hopp var det på herrsidan mest tal om den regerande olympiamästaren Eric Bergoust, USA.  

 I kvalet gjorde den populäre amerikanen ingen besviken då han tog ledningen. 

 I finalen fanns det en riktig outsider – tjecken Ales Valenta. Hans finalhopp var tre 

 baklängesvolter med fem skruvar. Svårighetsgraden på det hoppet, som han var ensam om i världen, var betydligt högre än konkurrenternas. Satte han det skulle ha stora möjligheter att klättra från sin femte plats. 

 Valenta gjorde ett nästan perfekt hopp och satte i och med det en enorm press på 

 konkurrenterna. Ingen kunde matcha honom ända fram till favoriten Bergoust. Amerikanen gjorde ett perfekt hopp – ända till landningen som han missade totalt och rasade till sista plats i finalen. 

 På damsidan svarade schweiziskan Evelyne Leu för en fantastiks uppvisning och slog 

 världsrekord sammanlagt med poängen 203,16. Men i finalen missade hon landningen i båda hoppen och kom inte bättre än elva. Vann gjorde australiskan AlisaCamlin som grundlade segern i det första finalhoppet. Svenskan Liselotte Johannson, som gjorde sitt fjärde OS, men en miss i det andra kvalhoppet gjorde att svenskan hamnade sist i kvalet. 

Längdskidor

 Längdskidorna under detta OS blev ett sorgligt kapitel. För svensk del resultatmässigt sett och allmänt stavades allt det negativa Johan Mühlegg - tysken som numera tävlade för Spanien. 

 Hans framfart i spåren avslutades förs nära två år efter tävlingarna i idrottens egen domstol – CAS. 

 Redan efter den första tävlingen, den första tävlingsdagen på OS, började rykten surra kring honom. 

 I förhandssnacket inför 30 km masstart, som gjorde debut på OS-programmet, var Per 

 Elofsson naturligtvis en av medaljkandidaterna. I svensk media var det bara frågan om vilken medalj han skulle ta. 

 Och allt såg bra ut i början. Efter fyra kilometers åkning satte Mühlegg in en stöt och den 

 ende som vågade och kunde ta upp jakten var Elofsson som också var ikapp tysk/spanjoren efter sex kilometer. Men efter det tog det stopp för svensken. På hög höjd och tuffa banor sade Elofssons kropp stopp. Elofsson stumnade medan Mühlegg utan några synbara problem med varken den höga höjden eller banorna trummade på i sitt minst sagt höga tempo mot ett OS-guld. Elofsson rasade i fältet och bröt tävlingen efter halva loppet. Medan medier ifrågasatte Elofsson förberedelser kunde Mühlegg lägga ut texten om sin uppladdning på hög höjd och specialdiet. 

 Att specialdieten till stor del bestod i förbjudna preparat skulle visa sig först mot slutet avspelen. Senare visade det sig att Mühlegg tagit det förbjudna och nya medlet NESP som han trodde han skulle kunna slinka igenom dopingtesterna med. 

 I premiärloppet tog Chritian Hoffman och Michail Botvinov, båda Österrike, de övriga 

 medaljerna. Även dessa fick en släng av dopingryktena eftersom man i deras förläggning efter spelen hittade slängda blodpåsar. 

 Tre dagar efter premiärloppet var det dags för 15 kilometer i klassisk stil. 

 Här fanns inte Mühlegg med i startlistorna och han förklarade det med att han inte skulle ha en chans i ett så kort klassiskt lopp. Så här i efterhand var den mer troliga anledningen att han var tvingad att fylla på med mer NESP. 

 Per Elofsson var tillbaka och efter knappt halva loppet låg han på tredje plats efter de båda Skidtävlingarna i Salt Lake City går till historien som en av de mörkaste och resultatlistornas slutliga utseende kom först långt, långt, efter det att sista åkare gått i mål i Soldier Hollow. 

 För svensk del blev det också nattsvart. Enda ljusglimten var Per Elofssons brons och Björn Linds fjärde plats i sprint. 

Nordisk kombination

 Grenen dominerades denna gång av Finland och då i första hand Samppa Lajunen. 

 22-åringen tog tre guld, klassiskt, sprint och lag. Lajunens trippel varv den första sedan 1988 för Finlands del då Matti Nykänen tog tre backguld i Calgary. 

Snowboard

 På den alpina sidan hade man bytt ut storslalomen mot parallellstorslalom. Ett byte helt i publikens och åkarnas smak. 

 Av de fyra herrarna som ställde upp tog sig tre vidare till åttondelsfinalerna. 

 Stephen Copp satsade allt i första åket mot världscupettan Kosir, Slovenien, och körde ur och var då också chanslös i det andra åket. En 15:e plats blev det för Copp. 

 Daniel Biveson hade det förspänt inför sitt andra åk mot italienaren Feichter som körde ur i det första. Biveson gjorde ett par rejäla missar och körde ur i det andra åket och reglerna är då sådana att det är den som kommer i mål i andra åket som vinner. Bivesons placering blev elva. 

 Den tredje svensken, Richard Richardsson, hade inga problem i sin åttondel med att gå vidare. I kvartsfinalen väntade Kosir och honom slog Richardsson utan problem också. I semifinalen väntade den regerande världsmästaren Nicolas Huet, Frankrike. Huet föll en port före mål och i det andra åket stressade han i jakten på Richardsson och körde ut i ett tidigt skede.  

 Nu var det guld eller silver som gällde för Richardsson. I finalen väntade Philipp Schoch,

 Schweiz, som slagit den ena favoriten efter den andra i sin väg mot finalen. 

 Schweizaren hade bara två världscupsäsonger bakom sig och som bäst en sjunde plats i världscupen och det var i hans första tävling. Efter den hade han aldrig varit bland de tio bästa. 

 I det första åket var schweizaren nära att falla men kunde reda upp situationen men fick se sig slagen av Richardsson med 24 hundradelar. 

 Så Richard Richardsson hade guldläge men efter fem portar var han nära ett fall och 

 schweizaren var i överläge och nu var det svensken som jagade. Guldet försvann i utgången av flacken. Men det var två jublande glada medaljörer. Det gick inte att se skillnaden på guld och silverman i målfållan! 

 På damsidan klarade Åsa Windahl kvalet men föll i sitt första åk i åttondelsfinalen. I det andra åket dominerade Åsa mot amerikanskan Kosglow men segermarginalen på 75 hundradelar räckte inte för avancemang. Segern togs hem av fransyskan Isabelle Blanc. I halfpipe tog sig Magnus Sterner som ende svensk vidare till final. I sitt första finalåk såg allt perfekt ut till sista hoppet som Sterner tyvärr landade på kanten och det drog ned poängen. Men en sjunde plats inför det andra åket var ändå godkänt och satsningen var total men Sterner föll i mitten av pipen och föll också i resultatlistan ned till en elfte plats. Segrade gjorde amerikanen Ross Powers som grundlade segern med ett magnifikt första finalåk. På damsidan hade Sverige två deltagare, Anna Hellman och Janet Jonsson. Anna föll i det andra kvalåket medan Janet föll i båda. Segrade gjorde favoriten, amerikanskan Kelly Clark. 

Skidskytte

 Magdalena Forsberg kom till Salt Lake City med det egna målet att ta minst en OS-medalj. Pyleva tog guldet, Wilhelm silvret medan bronsmedaljen blev en uppgörelse med de tre tidigare guldkandidaterna. För Magdalena blev det ingen medalj, sprinten hade tagit det mesta av krafterna, och när Magdalena inte hade någon ”kick” i benen blev det en sjätteplats. 

 I damstafetten var Tyskland skyhöga favoriter och de infriade också förväntningarna även om guldet föregicks av några missar här och var så var segermarginalen betryggande 30 sekunder före Norge och Ryssland. 

 Herrtävlingarna kunde stavas Ole Einar Björndalen, Norge. Allt han rörde vid blev till guld. Det första guldet kom på 20 kilometer. Att norrmannen var den starkaste skidåkaren i fältet var alla eniga om. Inte minst med tanke på att han två dagar före skidskyttepremiären kom sexa bland längdspecialisterna på 30 kilometer. Men Björndalen försatte sig i ett svårt och vanskligt läge efter två bommar och inför den sista skjutningen var det landsmannen Frode Andresen som hade guldgreppet. Men Andresen sköt bort sig med tre bom i sista skjutningen och det öppnade för Björndalen som kunde vinna med en marginal på 36 sekunder. 

 Henrik Forsberg inledde med tre bom och då var dagen förstörd för hans del och han slutade som 47:a. Lite bättre gick det för Björn Ferry (38:a) respektive Car-Johan Bergman (40:e). Guld nummer två kom i sprinten och här ”chockade” Björndalen med att bara ligga fyra efter den första skjutningen. Men efter den andra skjutningen var Björndalen i topp och kunde defilera i mål med en segermarginal på 29 sekunder. 

 Här svarade Björn Ferry för en bra prestation då han åkte in som17:e man. 

 Med marginalen 29 sekunder i ryggen var det ingen som tvivlade på att Björndalen skulle ta sitt tredje guld i jaktstarten. Trots två bommar var det ingen som kunde hota honom och denna gång var marginalen till tvåan 41 sekunder.  

 Björn Ferry tappade till 24:e plats efter tre bommar i första stående. 

 Herrstafetten skulle bli en uppgörelse mellan titelförsvarande Tyskland och Norge. När 

 Björndalen gav sig ut på sista sträckan för Norge hade han en ledning på en dryg minut och då gjorde det detsamma att Björndalen fick ta till tre extraskott. Den norska segern och Björndalens fjärde guld var ändå hur säkert som helst. 

 Det svenska laget låg sjua after halva tävlingen men tappade ned till 14:e plats. 

Skridsko

 Tre nationer dominerade skridskon på långbana. Holland, USA och Tyskland. Tre guld 

 vardera med Holland som spetsnation med dessutom fem silver. 

 Herrarnas 500 meter blev dramatiskt. Hemmafavoriten Jeremy Wotherspoon föll redan efter några meter och den regerande mästaren japanen Hiroyasu Shimuzu fick se sig slagen av Casey FitzRandolph med tre hundradelar. Det var USA:s första OS-guld på distansen sedan 1980 då legenden Eric Heiden vann. 

 På den dubbla distansen slog en veteran till. Holländaren Gerard van Velde vann på 

 världsrekordtiden 1.07,18 och det var holländarens första medalj i OS- och VM-sammanhang. På 1 500 m togs segern av den gamle inline-åkaren, amerikanen Derek Parra. Här gjorde Johan Röjler en fin insats med svenskt rekord. 

 PÅ 5 000 meter fanns amerikanen Parra med igen. Själv trodde han nog att han säkrat guldet sedan han slagit världsrekord men då hade han inte räknat med att holländaren Jochem Uytdehaage skulle krossa det nysatta rekordet med över tre sekunder. 

 Johan Röjler svarade även här för en fin prestation när han gjorde sitt bästa halvmillopp 

 hittills i karriären. 

 Milloppet blev ytterligare en triumf för Uytdehaage. Här skulle landsmannen och minst sagt arge konkurrenten Gianni Romme ta guldet. Men han fick nöja sig med silver sedan Uytdehaage som första man i världen krossat 13-minutersvallen och åkt milen på 12.58,92. 

 Catriona Le May Doan, Kanada, regerande mästare och världsrekordinnehavare var 

 storfavorit på damernas 500 meter och infriade förväntningarna och var snabbast i de två 500- metersloppen. 

 På den dubbla distansen var USA:s Chris Witty favorit till guldet redan i Nagano men fick då nöja sig med silver. Men hon behövde inte vänta fyra år på nästa OS-start. Hon var med i sommarspelen i Sydney där det blev en femte plats i cykelns banlopp på 500 meter. Nu, på hemmaplan, var det ingen som kunde hota Utah-bon Witty, från att ta guldet på ny världsrekordtid. 

 Anni Friesinger, Tyskland, var en av de mest påpassade åkarna av media, och hon levde upp till uppmärksamheten genom att ta guldet på 1 500 meter. Det blev hennes enda medalj i Salt Lake City vilket kanske var en liten besvikelse för henne. Två fjärdeplatser och en sjätteplats blev facit i övrigt för mediernas gunstling. 

 På 3 000 meter blev det världsrekord av Claudia Pechstein, Tyskland, som länge hotades av holländskan Renate Groenwold. Men holländskans slutvarv var inte vasst nog för att hota Pechstein som vann med 24 hundradelars marginal. 

 På damernas längsta distans, 5 000 meter, tog Pechstein sitt andra guld i Salt Lake City och sitt tredje raka OS-guld på distansen. Den 30-åriga tyskan har en meritlista från OS och VM som är minst sagt imponerande. Sju OS medaljer sedan debuten 1992, varav fyra guld, och 37 VM-medaljer! 

Short Track

 Det som de allra flesta kommer ihåg från spelens short track-tävlingar är herrarnas 1 000- metersfinal. Steven Bradbury, Australien, hade som taktik att genomgående i alla lopp hålla sig i bakgrunden och inte vara med och fightas om tätplaceringarna och riskera ett fall i de täta loppen. I finalen föll alla åkarna i parti och minut och Bradbury var den ende som stod på skridskorna under hela loppet och med ett generat leende kunde han glida in över mållinjen och därmed ta Australiens första guld genom tiderna på ett vinter-OS. 

 Många såg australiensaren som en clown i dessa sammanhang men då hade man läst på dåligt. 

 Han var med och tog brons i stafetten i Lillehammer 1994 och på VM har det bland annat blivit stafett-guld. Annars är han en hängiven surfare i hemstaden Brisbane där han försörjer ig som skridskoförsäljare. 

 Skandal, tycket i varje fall Sydkoreanska skridskofans om 1 500 meters-loppet, där deras favorit Dong-Sung Kim blev diskvalificerad sedan domarna ansett att han spärrat vägen för amerikanen Apolo Anton Ohno som nu fick guldet. 

 Följden av domarnas beslut blev att sydkoreanska fans mejl-bombade arrangörerna vilket fick till följd att OS-servern havererade under ett antal timmar! 

 På herrarnas 500 meter togs guldet av Marc Gagnon, Kanada. Ett guld som konkurrenterna unnade honom sedan han som favorit fallit i de två senaste spelen. Den här gången gick det vägen. 

 I stafetten fanns Gagnon med i det segrande kanadensiska laget och var med sin rutin en mycket viktig kugge i laget. Gagnon blev också i och med stafettguldet Kanadas främste vinterolympier hittills med tre guld och två brons. 

 På damsidan dominerade Yang A. Yang med guld på 500 meter och 1 000 meter. Kinesiskan höll för favorittrycket och bevisade att hennes ställning som världens bästa short track-åkare var ohotad. 

 På 1 500 meter fick dock kinesiskan nöja sig med en fjärdeplacering. Här var det dubbelt Sydkorea på prispallen. 

 I stafetten dominerade också Sydkorea. Landet tog sin tredje raka stafetttitel och det hjälpte inte at Kinas Yang A. Yang åkte de två sista varven. Min-Kyung Choi åkte helt sonika ifrån kinesiskan. 


Källa: SOK

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.