Avslöjar fusket: ”Det ligger sprutor överallt”

Witold Bánka har precis hoppat in i bilen hemma i Warszawa, Polen, när han ringer upp SportExpressen. Han är ordförande för världens antidopingbyrå Wada och har andan i halsen.

– Till att börja med måste jag be om ursäkt! Jag skulle egentligen ringt i går, men jag hann inte, säger Bánka.

Det är fullt upp nu?

– Ja, jag satt fast i brådskande möten hela dagen.

Wada är mitt inne i en kris. Deras uppgift är att hålla dopingen borta från idrotten, men just nu sitter Witold Bánka och hans medarbetare i princip med händerna bakbundna.

Coronapandemin gör att antalet dopingtester i världen minskat drastiskt. På flera håll har de stoppats helt.

– Det är ingen hemlighet att det ser ut så här. Men om någon tror att det här är ett perfekt läge för att dopa sig, så vill jag varna den personen. Vi kommer att fånga dig, säger Bánka.

Hur?

– Så fort allting återgår till det normala så kommer vi att sätta in ett ökat antal tester. Samtidigt består vårt arbete av mer än bara tester. Vi har flera olika verktyg för att avslöja dem som fuskar.

Till exempel?

– Vi har vårt blodpass, där vi analyserar blodvärden över tid. Vi har underrättelsearbete. Och vi har nya analyser av gamla, sparade prover.

– Jag lovar dig, antidopingarbetet sover aldrig.

SportExpressen har varit i kontakt med flera olika idrottare som medvetet dopat sig. De vittnar om att det inte är några som helst problem att lura ett dopingtest som man är förberedd på, till exempel efter en tävling. Värre är det när testet kommer oannonserat.

– Det är enda sättet för dem att ta dig, om de verkligen dyker upp vid fel tidpunkt. Annars, när du är förberedd på ett test… då är det noll procent risk att du åker fast. I alla fall om du har professionell hjälp, säger den österrikiska skidåkaren Johannes Dürr som själv är avstängd på livstid.

Ett tydligt exempel på vilken effekt oannonserade tester har fick vi på de sibiriska mästerskapen i friidrott 2018. Vanligtvis görs det inte några tester där, men plötsligt dök dopingjägarna upp.

Då valde 36 idrottare att omedelbart stryka sig och lämna arenan.

– Jag minns det där, det var så klart anmärkningsvärt. Och det var inte första gången som flera ryssar strukit sig med kort varsel under liknande omständigheter, säger tv-profilen Jonas Karlsson som jobbar för Discovery och bland annat föreläser om doping.

– Den här händelsen skulle utredas, men jag har inte sett några resultat av en sån utredning. Rimligt hade ju varit att de som plötsligt försvann testades så snart det var möjligt.

Nu har dopingtester stoppats i nästan alla världens hörn. Hur ser du på den situationen?

– Det är klart att det är enklare att komma undan med sitt fusk om testerna är färre. För den som vill dopa sig finns det ett bra fönster nu när pandemin till stor del hindrar resande, och det går att motivera social distans och isolering. Men tester förekommer i viss utsträckning, även om de inte sker i den omfattning de normalt gör.

***

✓ 23 april 2020. Iten, Kenya.

Vad är det egentligen som händer i Kenya? Dopingtesterna har begränsats kraftigt under coronapandemin och utanför Karaminy-stadion i Iten ligger nu tre sprutor på marken.

Någon tar bild på sprutorna, skickar den till den norska journalisten Arve Bergan och han publicerar den på Facebook-sidan Antidoping World.

Sen börjar stormen.

– Det här är helt galet, säger Arve Bergan.

– Jag fick våldsamma reaktioner på den här bilden. Folk från Kenya skrev på Facebook att den var förfalskad och de hotade att polisanmäla mig. Sen gick Kenyas antidopingbyrå ut med ett pressmeddelande där de skrev att en norsk journalist försökte svartmåla dem. Varför gör de inte något åt saken i stället?

Kenya har haft problem med doping under en längre tid. Wada har placerat dem i sin kategori A över nationer där det är störst risk att idrottare dopar sig (övriga sju är Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Bahrain, Etiopien, Marocko och Nigeria). I skrivande stund är 55 kenyanska friidrottare avstängda för doping.

Jag kan berätta allting, om jag får vara anonym

För att få reda på vad som händer bakom kulisserna tar SportExpressen kontakt med en rad personer som är aktiva inom friidrotten i Kenya och en av dem är beredd att prata, i utbyte mot anonymitet. Det är en person som dagligen rör sig i samma träningsmiljö som flera av landets största stjärnor.

– Jag kan berätta allting, om jag får vara anonym. Annars är det farligt. Du vet, ett människoliv är inte värt så mycket här nere.

Hur reagerade du när du såg bilden på sprutorna vid Karaminy-stadion?

– Allvarligt talat, det där var ingenting speciellt. Det ligger sprutor överallt här. Det ligger sprutor i soptunnor, vid stigar, vid vägkanten... och ja, sprutorna används för doping. Anledningen till att Kenyas antidopingbyrå reagerade så starkt nu var att det fångades på bild och publicerades internationellt. Det ser inte bra ut. Det går inte att snacka bort en bild.

Personen fortsätter:

– Situationen i Kenya är inte bra. Det är så mycket doping här, världen förstår inte hur illa det är. Frågar du mig skulle jag säga att nio av tio löpare här antingen använder doping eller har använt doping. Den allmänna uppfattningen är att man inte kan lyckas om man inte använder doping, eller ”medicin” som alla säger här.

Men nio av tio löpare åker inte fast?

– Nej, men det finns en bra förklaring till det. Här nere handlar allting om en sak: Pengar. Dopingjägarna är så korrupta att du inte tror det är sant. Betalar du så spelar det ingen roll vad som finns i din urin eller i ditt blod, du åker inte fast. Du kan till och med låta din kompis kissa i testet. Så enkelt är det.

– Just nu är det färre tester än vanligt. Men ja, egentligen gör det ingen större skillnad.

Var får löparna tag på dopingen?

– Det är bara att gå in på närmaste apotek och köpa.

Löpare från hela världen kommer till Kenya för att träna. En av dem som regelbundet åkt dit är Reid Coolsaet från Kanada, som sprungit maraton på OS två gånger om.

Han har också fått uppleva ett dopingtest i Kenya.

– Det stämmer. Det var i Iten 2016 och det var väldigt speciellt, säger Coolsaet.

– Kvällen före fick jag reda på att jag skulle bli testad. Jag tänkte direkt: ”What? Så här ska det inte gå till.” Hemma i Kanada brukar dopingjägarna knacka på dörren och så får man lämna ett prov på stört. Här var det helt annorlunda.

Vad minns du av själva testet?

– Det var ganska häftigt faktiskt. Morgonen därpå fick jag åka 30 mil, från Iten till Eldoret, för att göra det här testet. Jag kom in i en lokal och där satt många välkända ansikten. Det var löpare som Eliud Kipchoge, Geoffrey Mutai, Ezekiel Kemboi Thomas Longosiwa…alla de stora stjärnorna!

Och de hade också fått information kvällen innan?

– Ja, det var så det fungerade helt enkelt. Alla visste om när de skulle bli testade. Och det är kanske inte optimalt.

Varför tror du att Kenya har så stora problem med doping?

– Två anledningar. Först och främst är det alldeles för många duktiga löpare där och för få dopingjägare. De hinner inte med, helt enkelt. Och då syftar jag inte på situationen just nu, utan det är även så i vanliga fall. Sen har de en annan syn på doping i Kenya jämfört med många andra länder.

På vilket sätt?

– Åker man fast för doping i Kanada så har man smutsat ner sitt namn för alltid. Jag antar att det ser likadant ut i Sverige. Men i Kenya är löpningen en väg till ett bättre liv, en väg till pengar, och folket förstår varför man tar till alla möjliga medel för att lyckas.

– Problemet där nere är verkligen djupt rotade.

***

✓ 18 maj 2020. Helsingfors, Finland.

Det är måndag morgon hemma hos den finska häckstjärnan Annimari Korte. Ännu en vecka i coronakrisen.

Plötsligt knackar det på dörren.

När hon öppnar möts hon av en dopingjägare – och en husbil.

– Det har varit utmanande veckor och vi har behövt hitta lösningar för att kunna utföra tester överhuvudtaget. En av våra lösningar är den här husbilen, säger Kajta Huotari som är chef för dopingtesterna i Finland.

Varför en husbil?

– Med hjälp av husbilen kan vi komma hem till idrottare och testa dem, utan att behöva gå in i deras bostäder. Då säkerställer vi att vi har en trygg miljö där vi kan utföra testet.

Annimari Korte, som slog finskt rekord på 100 meter häck när hon sprang på 12,72 i fjol, berättar att det kändes tryggt att kliva in i husbilen och göra testet där. Hon fick sprita sina händer, ta på sig handskar och mask – och under hela tiden hade hon minst två meter till närmaste människa.

– Jag tycker det är grymt att Finlands antidopingbyrå hittar den här lösningen så att de kan fortsätta att göra tester, även under den här tuffa perioden. Och det kändes som ett helt vanligt dopingtest, förutom att jag var inne i en husbil, säger Korte.

Hur såg det ut där inne?

– Det fanns både bord och en toalett. Det var rymligt och renligt. Jag lämnade både blod och urin och det var inga problem.

Korte är samtidigt medveten om att dopingtesterna ligger nere helt i många andra länder. Och hon tävlar mot idrottare från alla världens olika hörn.

Det gör henne en smula orolig.

– Vissa idrottare kan dopa sig helt fritt just nu och det är klart att det är bekymrande. Jag är säker på att några kommer att utnyttja den här situationen, men jag hoppas att det är en minoritet. Och jag hoppas att det i såna fall ska kunna avslöjas av tester i framtiden.

När tävlingarna startar igen kommer många misstänka att de tävlar mot fuskare

✓ 13 april 2020. Palo Alto, USA.

En stor, brun kartong levereras till lägenheten där simstjärnan Katie Ledecky har låst in sig under coronapandemin. På ovansidan av kartongen sitter ett klistermärke från USADA, USA:s antidopingbyrå.

Det har blivit dags för ett virtuellt dopingtest.

– Det gäller att vara kreativ för att kunna göra tester just nu och jag tycker det är ett jättebra initiativ med virtuella dopingtester, säger Ledecky till USA Today.

Exakt hur testet går till? Allting börjar med att hon startar ett videosamtal med USADA där de berättar om allting som finns i kartongen. Sen hjälper de henne, steg för steg, att fylla de olika behållarna med både urin och blod – samtidigt som hon hela tiden filmas av webbkameran. Processen tar runt 50 minuter.

Sen skickar hon tillbaka proverna till USADA på posten.

– Jag vet att dopingtesterna ligger nere på flera håll i världen och när tävlingarna startar igen kommer många misstänka att de tävlar mot fuskare. Men det känns bra att jag kan dra mitt strå till stacken här och bli dopingtestad och få chansen att visa att jag är ren, säger Ledecky som har hunnit vinna 5 OS-guld och 15 VM-guld trots att hon bara är 23 år gammal.

Runt 20 idrottare i USA har fått genomgå virtuella dopingtester. Men enligt Åke Andrén Sandberg, som är ordförande i Riksidrottsförbundets dopingkommission, finns det stora brister med USADA:s nya metod.

– Så länge det inte upptäcks någon doping i proverna så är det väl bra. Men om det skulle finnas någonting där, håller det då juridiskt? Jag är tveksam till det. Sen är det ju också uppenbart att det här ger fuskarna en större möjlighet att fiffla, jämfört med vanliga tester, eftersom det bara är en webbkamera som övervakar dem.

Han fortsätter:

– Det är en intressant lösning för att kolla upp Sarah Sjöström, Charlotte Kalla och andra ”snällisar”. Men om jag har verkliga misstankar om att någon skulle vara dopad, då tror jag inte att jag skulle få fast dem med ett virtuellt test.

Hur gör ni antidopingarbetet i Sverige just nu?

– Vi har tagit till speciallösningar. Bland annat har vi också en husbil, precis som Finland och Norge. Men vi talar helst inte om precis vad vi gör. Det är lite som med arbetet för att stoppa narkotikabrott eller ekonomisk brottslighet. Jag menar, om jag berättar för dig om någonting riktigt bra som vi faktiskt håller på med, då kanske du skriver om det i tidningen?

Det kommer jag absolut göra.

– Ja, och då förstör man effekten lite, så det vågar jag inte göra. Men… jag kan säga att vi har lite otraditionella lösningar just nu.

***

Fuskarnas julafton pågår just nu. Men hur länge till? I takt med att restriktionerna lättar runtom i världen kommer Witold Bánka och hans dopingjägare komma ut på banan igen och göra fler tester än någonsin.

Samtidigt vittnar tidigare fuskare om att några veckors användande av förbjudna substanser kan ha effekt under en längre tid framåt. Men andra ord: Dopar du dig under karantänen i april och maj så kan du få en fördel under tävlingar i september och oktober.

Det är också en av anledningarna att internationella friidrottsförbundet (World Athletics) bestämt att inga resultat gjorda mellan den 6 april och den 1 december 2020 kan kvalificera en idrottare till OS i Tokyo.

Beslutet har dock mött motstånd – från Sverige.

Det svenska friidrottsförbundet skickade in ett protestbrev till World Athletics, i hopp om att de skulle tänka om och låta idrottare kvala in till OS redan i sommar.

– Ja, det stämmer, säger förbundskaptenen Karin Torneklint.

– Vi tyckte att det skulle vara märkligt om man till exempel slog världsrekord i sommar och ändå inte kvalade in till OS. Och för oss i Sverige är det här extra viktigt. I vissa grenar går det inte att kvala inomhus och då får man väldigt kort tid på sig nästa år, eftersom vårt kalla klimat gör att vårsäsongen är väldigt kort.

Vad fick ni för svar?

– World Athletics förklarade att de var oroliga för att antidoping-arbetet inte skulle fungera runtom i världen. Och när vi fick det svaret, då kunde vi acceptera beslutet. Samtidigt…de länder som har ett fungerande antidoping-arbete kanske skulle kunna få räkna resultaten från en viss period nu i sommar? Det borde finnas lösningar, tycker jag.

Jonas Karlsson, som själv ska bevaka OS för Discovery, är förvånad över den svenska protesten. Han tycker att World Athletics beslut är ”rimligt ur alla perspektiv”.

– Visst kan man tycka att det är konstigt om ett världsrekord på en Diamond League-gala i augusti inte är kvalificerande för ett OS. Men samtidigt är det en väldigt speciell situation, och att pausa kvalmöjligheterna gör det mer rättvist, både ur ett antidoping-perspektiv, eftersom en vettig testverksamhet förhoppningsvis kommer i gång snart - och dels ur aspekten att vissa länder drabbats hårdare av pandemin och karantänregler, vilket påverkat möjligheten att bedriva vettig träning, säger Karlsson.

– Jag har lite svårt att förstå upprördheten. Att begränsa smittspridning måste vara prio 1 och då får man acceptera att det ser ut som det gör. Jag tycker det känns fair.

Oavsett hur många tester som görs så har en sak blivit tydlig under de senaste åren: Fuskarna ligger fortfarande steget före dopingjägarna.

När vi frågar Witold Bánka hur han och Wada ska ändra på den situationen så börjar han direkt protestera.

– Jag håller inte med om det. Det finns inga bevis som stödjer ditt påstående om att fuskarna ligger steget före oss. Sant är däremot att antidopingarbetet i världen aldrig har varit bättre, säger Bánka.

Okej, men vad gör ni för att bli ännu bättre?

– Vi har faktiskt en ny testmetod på gång nu. Den kallas för DBS, ”dried blood spot”, och går ut på att idrottaren lämnar en droppe blod på ett papper och sen kan vi testa den.

– Det här kommer ge oss så många fördelar.

Till exempel?

– Det blir enklare att ta blodet, det blir enklare att frakta blodet och det blir enklare att förvara blodet. Vi kommer att starta det här projektet inför OS i Tokyo och vi hoppas ha det helt klart till OS i Peking. Det kommer göra att vi sparar mycket pengar.

Pengar har länge varit ett problem inom antidoping. Har ni tillräckligt med resurser i dag?

– Nej, absolut inte. Vi har en budget på drygt 30 miljoner dollar per år. Jämför det med fotbollsklubbar eller cykelteam! Ibland känns det som ett skämt.

– Vi är en stark organisation, med experter och moderna verktyg. Men för att bli ännu starkare behöver vi mycket mer pengar. Jag har en förhoppning om att kunna lansera en solidaritetsfond i Wada och bjuda in olika sponsorer. Det skulle kunna hjälpa oss att bli ännu mer effektiva i jakten på fuskarna.