När Fotbollsgalans tv-sändning var slut svimmade hon. Men efterspelet var långt ifrån över för Nilla Fischer.

"Jag pekade ut män – men inte en enskild grupp män"

Text: Anna Friberg
Publicerad 1 jan 2019 kl 07.01

"Ni är som kossor som springer runt i en hage."

"Kvinnor som spelar fotboll borde ha sexigare kläder, då skulle fler titta."

För Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare det gångna året är ovanstående påståenden vardagsmat. I hennes sociala medier är det gott om dem. 

– Det kan vara betydligt grövre än så. Som att jag är en jävla hora som hör hemma i köket, eller att jag ska våldtas och hålla käften. 

Nilla Fischer, 34, sitter i vardagsrummet hos sin svägerska strax utanför Linköping. Hon och frun Maria Michaela, "Mika", Fischer, 33, och sonen Neo, 1, är hemma i Sverige på julledighet.

Om ett halvår kommer familjen Fischer att bo ett stenkast bort, där har de köpt en villa. 

Efter sex år i Wolfsburg lämnar Nilla Fischer Tyskland för Sverige. 

Hon kommer att spela vårsäsongen ut i Wolfsburg innan den nya klubbadressen blir Linköping i damallsvenskan. 

– Det var ett lätt val, det var de som var mest intresserade och professionella i sitt bemötande.

Hade du andra erbjudanden?

– Ja, två. Men det var till Linköping jag ville. 

Nilla Fischer har insett att det kommer bli en stor omställning att flytta.  

– Jag längtar jättemycket efter att komma hem. Och det är för familjens skull jag flyttar, fotbollen kommer att bli något helt annat nu. Allt från träningsmiljö till organisation och medspelare. I Wolfsburg har vi landslagsspelare på varje position. 

– Det är en process och jag jobbar med de tankarna kontinuerligt, men det är nog inte förrän det sker som jag på riktigt kommer att förstå att den karriären är slut. Det är lite sorgligt på ett sätt, men beslutet känns oerhört rätt. 

undefined

Nilla Fischer, sonen Neo, 1, och frun Mika Fischer. Just nu är familjen hemma i Sverige på jul- och nyårsledighet.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Den gångna säsongen vann Nilla Fischer Bundesliga och tyska cupen med sitt Wolfsburg, laget tog sig också till Champions League-final där man fick stryk av Lyon. Hon var en tongivande spelare i det svenska landslag som blev klart för VM i Frankrike i sommar.

För det belönades Fischer med Diamantbollen på Fotbollsgalan i november, det var första gången hon fick priset. 

– Jag har tyckt att jag hade kunnat vinna Diamantbollen tidigare men de som vunnit den har verkligen varit värda den. Men det kändes jättekul att det var min tur nu. 

En vecka innan Fotbollsgalan fick Nilla Fischer reda på att hon skulle tilldelas Diamantbollen. Då började hon också fundera på det som skulle komma att få stor uppmärksamhet, hennes tal i Globen. 

Under några dagar filade Nilla Fischer och hennes fru "Mika" på vad hon skulle säga. 

– Det är flera kvinnor före mig som har hållit bra tal under Fotbollsgalan, jag tycker "Kosse" pratade bra ifjol till exempel, och jag kände att jag också ville nyttja min plattform och nå ut till många. 

– Jag ville prata om någonting bra och något som betyder mycket för mig.

Nilla Fischer berättar att hon funderade på hur hon skulle formulera sig, att hon kunde ha använt starkare ord än hon gjorde. Att hon repeterade talet under promenader med sonen Neo. 

Det här sa Nilla Fischer i sitt tal på Fotbollsgalan: 

”Till alla älskade flickor: Jag vet hur det känns att bli hånad av killarna för fotbollens skull. För att du inte är tillräckligt bra eller för att du helt enkelt är bättre. Jag vet hur det känns när någon säger "Varför spelar ni inte på en mindre plan eller med en mindre boll?" och jag vet hur det känns när klubben eller tränaren inte står bakom dig. Jag vet exakt hur det känns. Om jag stod här i dag som man, med den karriär jag haft, så hade jag aldrig mer behövt oroa mig ekonomiskt igen, för mig och mina barn. Vi spelar för att vi älskar sporten. Vi spelar för livet. Därför vill jag säga till er tjejer: Sluta aldrig spela fotboll. Sluta aldrig kämpa för jämställdhet. Känn ingen tacksamhetsskuld. Vi är värda så mycket mer. Och alla ni pojkar och killar och framför allt alla män, det är dags att komma in i matchen nu. Jämställdhet gynnar oss alla men är något vi måste göra tillsammans och helt ärligt: We have no more fucks to give.”

undefined

Nilla Fischer höll ett brandtal om jämställdhet på Fotbollsgalan i Globen i november.

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

– Jag pekade inte ut en enskild individ i talet. Ja, jag pekade ut män, men inte en enskild grupp män. Jag var också noga med att säga att jämställdhet är någonting vi måste jobba med tillsammans. 

– Jag höll mig på en nivå som kändes rimlig för att undvika de värsta kritikerstormarna. 

Uppståndelsen efter Nilla Fischers tal blev enorm.   

– Någon form av reaktion förstod jag att det skulle bli, men aldrig att det skulle bli så stort som det blev. 

Jag svimmade av och föll handlöst rakt ned på golvet

Applåderna började redan innan talet var klart, och när Nilla Fischer klev ned från scenen kände hon en lättnad. 

– Det var många som kom fram efteråt och sa att de gillat talet. Mobilen kollade jag inte speciellt mycket den kvällen, jag började må dåligt på efterfesten till galan. 

– Vi stod ett gäng och snackade när jag kände att jag helt plötsligt behövde luft. Men jag hann aldrig gå ut innan jag svimmade av. Jag föll handlöst rakt ned på golvet. 

När Nilla Fischer några dagar senare kom tillbaka till Wolfsburg gjordes en grundlig läkarundersökning, men läkarna hittade inga fel på henne. 

– Det blev för mycket, inte det att jag hade druckit alkohol utan mentalt. Hela dagen hade gått i ett, jag hade ätit dåligt och när anspänningarna efter talet släppte sa kroppen ifrån.  

Nilla Fischer och hennes fru "Mika", paret gifte sig 2013.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Nilla Fischer berättar nu om uppståndelsen efter hennes tal på Fotbollsgalan.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Nilla Fischer i Linghem, utanför Linköping, där hon och familjen spenderat delar av julledigheten i Sverige.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Efterspelet till Fotbollsgalan och Nilla Fischers tal var dock långt ifrån över. När herrlandslagets lagkapten Andreas Granqvist på en pressträff dagen efter galan fick frågan vad han tyckte om Fischers tal var han allt annat än positiv. 

"Jag står också för jämställdhet och har en fru och två döttrar, mina flickor som jag önskar alla möjligheter. Det blir lite orättvist när man drar alla över en kam."

Granqvist sa också att herrlandslaget gått med på att sänka sin ersättning för att ge damlandslaget bättre avtal.

"Vi kan göra vårt och det har vi gjort men det har inte kommit fram heller. Vi skrev på ett nytt avtal där vi gick ner rejält i ersättning men det har tydligen inte kommit ut. Jag är trött på den här diskussionen, den dyker upp varenda samling och vi får ta skit för det när det är förbundet som egentligen ska stå här och prata om det."

undefined

Herrlandslagets lagkapten Andreas Granqvist var inte positiv till Nilla Fischers tal under Fotbollsgalan.

Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT

Nilla Fischer har tidigare endast kort kommenterat Granqvists utspel. 

Nu, en och en halv månad senare, berättar hon mer om hur hon ser på hans ord. 

– Jag blev väldigt förvånad över att han sa det han gjorde, och min första reaktion var att "har han överhuvudtaget lyssnat på vad jag har sagt?". Jag förstår inte hur han kunde tolka talet på det sättet som han gjorde. 

Hon brusar inte upp, men låter alltmer irriterad och fortsätter: 

– Det är vi i damlandslaget som alltid får frågor om orättvisor och jämställdhet. Att Granqvist tycker att det är jobbigt att svara på de här frågorna någon gång, det är obegripligt. Och att han säger att herrarna alltid får prata om de här frågorna, det är rent skitsnack för mig. 

– Som manlig idrottare kan man inte tycka det är jämställt, det är omöjligt. Åtminstone om man tänker logiskt och har lite kunskap. Att som man ha fru och döttrar, det betyder ingenting. Självklart vill män det bästa för sina döttrar, men det betyder inte att man aktivt jobbar för jämställdhet. Och säga att man är för jämställdhet betyder inte att man gör ett skit för att det ska bli jämställt. 

"Vet inte vad som är sant"

Det Andreas Granqvist sa om att herrlandslaget sänkt sin ersättning för damernas skull dementerades av Svenska fotbollförbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand strax efter. 

Nilla Fischer tycker situationen är märklig. 

– På Granqvist lät det ju som att det har varit väldigt tydligt att förbundet hade sagt att de hade sänkt sin ersättning för att vi ska få mer. Jag vet inte vad som är sant, men det är någonting som inte stämmer. 

Just landslagsersättningen har varit en stötesten mellan förbundet och damlandslaget, och förhandlingarna innan man kom fram till det nu rådande avtalet var långdragna. 

– Vi förhandlade i ett år, och hela den tiden spelade vi utan kollektivavtal, bland annat under EM i Nederländerna. Det tror jag inte hade inte hänt på herrsidan.

Varför?

– För det första har de inget behov av att höja sin ersättning, spelarna i herrlandslaget tjänar stora pengar i sina klubbar och är inte beroende av landslagsersättningen på samma sätt som vi är. Jag vet att man som spelare inte ska räkna med att huvudersättningen ska komma från landslaget men den betyder mycket för en del av spelarna i damlandslaget. 

– Men om herrlandslaget ändå hade velat förhandla så tror jag att förbundet hade tagit sig den tiden. Det hade aldrig tagit så lång tid som det gjorde för oss. Jag kan åtminstone inte tänka mig det.

undefined

I vår spelar Nilla Fischer sin sista säsong i Wolfsburg, sedan väntar spel i Linköping och damallsvenskan.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Nilla Fischer menar att det finns mycket att jobba på inom svensk fotboll, att herr- och damlandslagen borde vara mer som ett landslag där man stöttar varandra. 

Trots kritiken, som bland annat kom från Andreas Granqvist, efter hennes tal har hon inte ångrat att hon höll det. 

– Definitivt inte, jag fick sagt det som jag ville ha sagt. Och jag riktade mig i första hand till alla tjejer och flickor som vill spela fotboll, att de ska göra det. Men att de tyvärr också måste kämpa för att komma någonstans. Inte bara genom att träna hårt, utan att de också måste klara av en del hinder på vägen. 

Själv säger Nilla Fischer att hon har fått kämpa mer i vuxen ålder. 

– När jag var liten var det en självklarhet att jag skulle spela fotboll och att jag spelade med killarna var inget konstigt. Allt var enkelt ute på landet där jag växte upp. Det är nu i vuxenålder som det har varit tuffare. Då har jag och andra kvinnliga fotbollsspelare fått strida för att vi ska bli respekterade på samma sätt som manliga idrottare och inte hela tiden ifrågasättas. De senaste tre åren har det nästan bara handlat om jämställdhet och att försöka förbättra förutsättningarna. 

undefined

Nilla Fischer i den svenska landslagströjan, i sommar väntar VM i Frankrike.

Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

I sommar väntar VM i Frankrike för damlandslaget. I gruppspelet ställs Sverige mot Chile, Thailand och USA, en lottning som Nilla Fischer är nöjd med. 

– Jag kan inget om varken Chile eller Thailand som lag, men sett till rankning är det matcher som vi ska vinna. Sedan hade jag gärna haft USA först, det är lättare att ha tufft motstånd direkt. Då är det bara in och köra. 

"Kan gå käpprätt åt skogen"

Nilla Fischer är 34 år och börjar så smått se slutet på landslagskarriären.

– När jag tänker på VM i Frankrike är en tanke att det är mitt sista VM och sista chansen att vinna guld. Samtidigt är jag spänd på att se hur långt vi kommer hinna att ta oss med Peter (Gerhardsson, förbundskapten) och Magnus (Wikman, assisterande förbundskapten) fram till VM, hur mycket vi hinner utveckla vårt spel. 

Vad krävs för att Sverige ska gå långt i VM?

– Det kan låta klyschigt men först och främst att alla är friska och hela. Och att vi lyckas pricka toppformen.

– VM kan gå käpprätt åt skogen, men det kan också gå riktigt bra. Så är det alltid i mästerskap.  

Blir VM ditt sista mästerskap?

– Det beror mycket på hur det går i Frankrike. Det skulle vara häftigt med ett OS till, speciellt i Tokyo. Men jag ska ju också vara tillräckligt bra för det, och att det fungerar med familjen. 

Vi går ut och tar en promenad på de ishala grusvägarna i Linghem, utanför Linköping. Nilla Fischer har sonen Neo på armen. Det är här, ute på landet, som hon och familjen ska bo om ett halvår. 

En mil bort kommer hon att ha sin nya hemmaarena.

– Att sluta med fotbollen helt nu var aldrig ett alternativ. Jag har skrivit kontrakt på två och ett halvt år med Linköping, och ser fram emot att spela där. 

Nilla Fischer tröttnar inte på att slåss för jämställdhet, men hoppas att det kommer en dag då kvinnliga fotbollsspelare får prata mer om sporten de ägnar sig åt än att försvara varför de gör det. 

– Vi tar oss sakta men säkert framåt men det gäller att hela tiden titta på vad vi kan göra i nästa steg. Slår vi oss till ro kommer ingenting att hända. 

Har du pratat med Andreas Granqvist efter Fotbollsgalan?

– Nej, och jag vet inte vad jag skulle få ut av att göra det. 

undefined

SportExpressens Anna Friberg har träffat Nilla Fischer och hennes familj under deras julledighet i Sverige.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON