Han tävlade dopad för Sverige i både EM och i Finnkampen – nu väljer Andreas Gustafsson att bryta tystnaden.

"Jag klev in på apoteket och frågade om de hade epo och det hade de"

LAS VEGAS. Han tävlade för Sverige både i EM och i Finnkampen – med dopingmedel i kroppen.

Sen gick Andreas Gustafsson under jorden.

Två år senare väljer 35-åringen nu att bryta tystnaden och berätta allting om sitt fuskande, i en exklusiv intervju med SportExpressen.

– Det är dags att folk får reda på sanningen, säger Gustafsson.

Publicerad 1 apr 2017 kl 05.04

Det är ännu en hysterisk kväll i Las Vegas, Nevada. Vi kliver in på lyxcasinot Bellagio och möts av en doft av svett, alkohol och cigarettrök.

Spelmaskinerna går på högvarv, det plingar överallt och folk sitter och trängs vid pokerborden. Det är för stora kostymer, för korta kjolar och heltäckningsmattor vart man än vrider blicken.

Till slut hittar vi mannen vi är här för att träffa.

– Tjena grabbar! Tack för att ni kunde ta er hit, säger Andreas Gustafsson och tar i hand.

Under två års tid har han ignorerat varenda intervjuförfrågan och inte sagt ett enda ord till media. Men nu har det blivit dags att lägga korten på bordet.

Andreas Gustafsson har bestämt sig för att berätta varför han valde att injicera sin kropp med erytropoetin (epo) – den värsta sortens doping – och han ska berätta exakt hur det gick till.

Samtidigt har han en stor nyhet om sin framtid.

"Till slut spårade det ur för mig"

Natten sveper in över Las Vegas och när solen går upp igen träffar vi Andreas Gustafsson utanför hans bostad i Summerlin, en betydligt lugnare del av USA:s galnaste stad.

Vi står mitt i ett lummigt radhusområde och det känns nästan som att vi är hemma i Sverige.

– Jag bor här tillsammans med min fru Molly och vår son Dylan, som är två år nu, och vi trivs hur bra som helst, säger Gustafsson.

– Tidigare bodde vi i San Diego, men jag ville komma närmare min mamma eftersom hon har haft lite problem med hälsan. Hon bor i Salt Lake City. Sen reser jag väldigt mycket och det är smidigt att göra det härifrån.

undefined

Andreas med hustrun Molly och sonen Dylan.

Foto: Kristoffer Ruckemann

Vi vandrar någon minut i solskenet och kommer fram till en liten park, med bänkar och bord i rött stål. Vi hittar en plats i skuggan, ställer fram tv-kameran och trycker på ”rec”.

Det har blivit dags för Andreas Gustafsson att berätta sin historia.

– Jag inledde året 2014 otroligt bra. Jag slog nästan världsrekord på en mile inomhus i februari och tänkte att jag skulle kunna fajtas om guldet på EM i Zürich, säger Gustafsson, som under de senaste åren varit en av Sveriges absolut bästa gångare.

– Men när jag skulle inleda utomhussäsongen på en tävling i Schweiz hade jag fått problem med ett magsår. Jag kunde inte träna någonting och efter det blev saker bara värre och värre.

Magsåret vägrade läka, berättar han. Han fick problem med sömnen och gick upp i vikt. Trots det fortsatte han att tävla, men resultaten blev inte vad han hade hoppats på och stressen inför EM växte för varje sekund som gick.

– Till slut spårade det ur för mig…

Jag mådde dåligt, jag kände mig desperat… det var en knäpp i huvudet

Köpte epo på apoteket

Andreas Gustafsson förklarar att sjukvården i USA kan vara dyr. Därför hade han vid flera tillfällen varit nere i Mexiko för att uppsöka läkarvård. Och där hade han inte kunnat undgå att se hur apoteken skyltade med att de sålde olika dopingpreparat.

Provocerande, så klart.

Men i det här läget – vid månadsskiftet juni-juli 2014 – kändes det också lockande.

Han bestämde sig för att slå till.

– Jag klev in på apoteket och frågade om de hade epo och det hade de. Jag bestämde mig bara för att köpa en del och så höll jag på med det ett tag, säger Gustafsson.

Var det planerat eller någonting du bestämde dig för i stunden?

– Det var inte planerat. Jag mådde dåligt, jag kände mig desperat… det var en knäpp i huvudet jag fick, som gjorde att det blev så. Tyvärr. Det är någonting som jag verkligen ångrar. Det var verkligen fel, tycker jag, att göra det.

Var det någon annan involverad i det här eller agerade du helt själv?

– Det var någonting jag gjorde utan någon annans vetskap. Jag hade ingen hjälp av någon, det var ingen som visste om det.

Epo ökar mängden röda blodkroppar och ger en ökad syreupptagningsförmåga. Det är ett av de mest effektiva dopingmedlen som finns och därför också ett av de absolut vanligaste.

Det här är EPO

Erytropoetin (epo) är ett protein som bildas naturligt i kroppen. Om kroppen känner av en brist av röda blodkroppar startar produktionen av epo, vilket höjer syrekoncentrationen.
 Epo används som medicinering vid vissa sjukdomstillstånd som innebär att man har en bristande förmåga att producera röda blodkroppar. Det används även illegalt som prestationshöjande medel inom idrotten.
 Lance Armstrong är en av alla idrottare som använt sig av epo under karriären. Bland svenska namn märks cyklisten Niklas Axelsson (avstängd på livstid) och långdistanslöparen Adil Bouafif, som var rumskompis med Andreas Gustafsson under EM i Zürich 2014.
Tidigare bestraffades epo-doping i grunden med avstängning i två år, men när Wada-koden ändrades 1 januari 2015 höjdes straffet till avstängning i fyra år.

Gustafsson berättar att han köpte det i form av sprutor.

Men han minns inte första gången han satte nålen i kroppen och tryckte in dopingen i sitt blod.

– Nej, jag mådde så dåligt då. Jag hade varit väldigt rädd för det innan, men… ”Nu gör jag bara det här”, tänkte jag.

Du visste själv att det var fel?

– Ja, absolut. Det var väldigt många sömnlösa nätter efter att jag gjorde det där. Om jag inte hade någon att träna med, då tränade jag ofta inte alls. Jag låg mest hemma och mådde lite halvdåligt, helt enkelt. Hade jag en dålig träningsdag kunde jag också strunta i att träna flera dagar efter det.

Märkte du av någon effekt rent fysiskt av sprutorna?

– Ja, man märker efter ett tag. Pulsen går ner några slag. Men det är svårt att säga, eftersom jag var i så dålig form innan jag började ta dem.

– Samtidigt var jag inte särskilt motiverad att träna när jag höll på med det där, eftersom jag mådde så dåligt. I efterhand känner jag att jag hade kunnat vara bättre eller lika bra utan att använda epo.

Var dopad under EM i Zürich

Andreas Gustafsson hävdar att han tog sprutorna under cirka sex månaders tid och det varierade hur ofta han injicerade sig själv. Man kan bara använda epo i några veckor i taget, berättar han, annars riskerar man att få för höga blodvärden.

Och han erkänner utan omsvep att han var dopad när han tävlade för Sverige under EM i Zürich 2014.

– Ja, det var jag, säger Gustafsson.

Andreas Gustafsson under EM 2014.

Foto: Carl Sandin / BILDBYRÅN

Gustafsson på Finnkampen 2013. Året efter var han dopad under tävlingen.

Foto: Niklas Larsson / BILDBYRÅN

Efter att han åkt fast la Andreas Gustafsson friidrottskarriären åt sidan: "Dylan var på väg, och jag fokuserade helt på det".

Foto: Kristoffer Ruckemann

Hur mycket tänkte du på att det skulle vara dopingkontroller som du var tvungen att passera?

– Jag visste om att de skulle göra dopingkontroller och att jag kanske skulle kunna komma undan det.

– Och jag blev testad innan loppet.

Vad tänker du om att du inte åkte fast i det testet?

– Man åker inte fast på blodprov och jag hade inget urinprov som togs innan det. Men det är klart att det känns… man tar ett test och man kanske åker dit, eller åker kanske inte dit.

Under EM delade du rum med Adil Bouafif, som också åkte fast för just epo. Vad säger du om det?

undefined

Adil Bouafif.

Foto: Kristoffer Ruckemann

– Vi pratade ingenting om det alls. Det var bara en ren tillfällighet.

Andreas Gustafsson erkänner också att han var dopad när han tävlade i Finnkampen i Helsingfors, i slutet av augusti 2014.

– Då kom faktiskt dopingkontrollanterna precis när vi hade ett möte där. Och ja, då förstod jag att mitt blodtest från Zürich inte var riktigt rätt. Det kändes: ”Okej, någonting blev fel, nu vill de ha både blod- och urintest.”

– Inför den tävlingen sov jag inte en enda minut under hela natten. Jag var helt borta.

Sen skäms jag också i efterhand, eftersom jag faktiskt var väldigt bra vän med många av friidrottarna i landslaget

Trots det slutade han tvåa i tävlingen över 10 km, bakom lagkompisen Perseus Karlström. Anatole Ibañez blev trea och Sverige tog en trippel framför näsan på finnarna.

– När jag kom hem från Finnkampen sov jag inte på fyra-fem nätter. Jag var inte i bra form, kan man lätt säga. Jag visste inte vad som skulle hända. Till slut tog jag några sömntabletter.

– Jag mådde väldigt, väldigt dåligt. Fruktansvärt dåligt.

Skämdes du?

– Ja, det är klart jag gjorde. Jag skämdes väldigt mycket också för hur jag mådde. Att det kunde bli som det blivit. Jag tycker själv att jag är en ganska stark människa med bra självförtroende och jag tänker att sånt där inte ska hända mig. Men nu gjorde det tyvärr det.

Han fortsätter:

– Sen skäms jag också i efterhand, eftersom jag faktiskt var väldigt bra vän med många av friidrottarna i landslaget.

undefined

Våren 2015 avslöjades Andreas Gustafsson.

Foto: Kristoffer Ruckemann

"Visste att de var mig i hälarna"

Vi sitter kvar vid stålbordet i den lilla parken. En bit bort leker frun Molly med Dylan och vid ett tillfälle får vi avbryta intervjun för att Dylan stormar fram och vill leka med ”daddy”.

Men det är tydligt att Andreas Gustafsson vill fortsätta att berätta sin historia. Det är viktigt för honom. Och vi kommer snart in på de minst sagt omtumlande dagarna under våren 2015, då han blev avslöjad som en fuskare inför hela världen.

– Det var på de amerikanska mästerskapen i december 2014 som jag lämnade det positiva testet. Jag blev testad väldigt ofta där och jag visste om att de var mig i hälarna.

Hur fick du beskedet att du åkt fast?

– Några månader gick och i mars skrev Birger Fält på gångförbundet ett mejl till mig. Han undrade om jag hade öppnat ett brev från RF. Det hade jag inte gjort, men då misstänkte jag direkt vad det handlade om. Sen började svensk press höra av sig på min mobil… då förstod jag att jag förmodligen hade testat positivt.

Hur är känslan när man blivit avslöjad?

– Jag tar på mig ansvaret för det som hände och jag vet att jag gjorde fel. Och det var hemskt att åkta dit. Men… för mig var det nog ändå en bra dag.

Han förklarar:

– Jag mådde verkligen jättedåligt under en längre tid och jag kände att det där nog var det bästa som kunde hända mig. Nu kunde jag avsluta det kapitlet i mitt liv och starta ett nytt.

– Det var en jättestor lättnad.

Gustafsson påstår att han hade velat erkänna sitt fuskande redan innan han åkte fast. Han hade till och med formulerat ett mejl till Riksidrottsförbundet (RF), säger han, men han lyckades aldrig klicka på "skicka”.

– Jag kunde bara inte göra det, på grund av press från lite överallt. Jag ville göra det, men det blev inte av.

Vad blev reaktionerna när allting avslöjades?

– Väldigt många undrade vad som hänt. Jag pratade med kompisar och familj och förklarade allting, jag höll inte tillbaka.

Ett samtal var mer speciellt än de andra. Andreas Gustafsson brister ut i gråt när han berättar hur det var att ringa hem till pappa Bo, som själv vann OS-silver i gång 1984 och som under alla år har varit hans tränare.

– Jag tror inte att han var så glad över allt det här, men när jag pratade med honom…han är ändå min pappa, han älskar mig och han stöttade mig verkligen jättemycket.
Tårarna rinner längs hans kinder. 

– Han är fantastisk, han var verkligen ett stort stöd till mig. Han sa: ”Tyvärr är det så ibland. Men det är bara att gå vidare i livet, Andreas. Det är helt okej.”

– Han var ett väldigt stort stöd för mig.

Egentligen hade jag tänkt byta landslag redan inför OS i Rio 2016, men nu blev det ju inte så

Siktar nu mot friidrotts-VM i London

Samma dag som dopingskandalen blev officiell ringde Andreas Gustafsson också till RF.

Han erkände att han dopat sig, förklarade att det inte skulle krävas någon analys av B-provet och avslöjade exakt hur allting gått till.

– Jag valde att samarbeta med dem, säger Gustafsson.

Kort därpå kom domen. Han stängdes av från allt tävlande och all organiserad träning i två år – vilket då var grundstraffet för epo.

I samma stund la han karriären åt sidan.

– Jag skulle bli pappa då, Dylan var på väg, och jag fokuserade helt på det. Men även efter att han fötts tränade jag inte för någon comeback och jag funderade faktiskt inte alls på att ta mig tillbaka.

Det gör han dock nu.

undefined

Andreas Gustafsson siktar mot VM i sommar – men kommer inte att tävla för Sverige.

Foto: Kristoffer Ruckemann/Niklas Larsson/Bildbyrån

Två år har passerat, avstängningen har löpt ut och redan i morgon gör Andreas Gustafsson comeback. Han kommer att gå en tävling i Philadelphia för att kvala in till de panamerikanska mästerskapen – och därefter kunna ta en plats till friidrotts-VM i London som avgörs i augusti.

Men där kommer han inte att tävla för Sverige.

Gustafsson är amerikansk medborgare och har bestämt sig för att representera USA framöver.

Är utbildad pilot

Namn: Andreas Gustafsson.

Ålder: 35 år.
Född: Göteborg, Sverige.
Bor: Las Vegas, Nevada, USA.
Familj: Frun Molly och sonen Dylan.
Yrke: Gångare och säljare (dessutom utbildad pilot).
Tränare: Bo Gustafsson, pappa och tidigare gångare med en silvermedalj från OS i Los Angeles 1984 som främsta merit.
Främsta meriter: 21:a på VM i Berlin 2009 och tolva på EM i Barcelona 2010. 2014 gick han en amerikansk mile (1 609 meter) på 5,34.45 – knappt en sekund ifrån världsrekordet.

– Även om jag växte upp i Sverige och i grunden är svensk så känner jag mig väldigt amerikansk. Jag är amerikan.

Vi frågar om det beror på att gångförbundet valt att stänga ute honom från det svenska landslaget fram till 2019, men det handlar inte om det. Det är inte heller SOK:s tuffa kvalgränser som fått honom att byta landslag, menar han.

– Nej, det är en känsla jag har, att jag vill tävla för USA. Egentligen hade jag tänkt byta landslag redan inför OS i Rio 2016, men nu blev det ju inte så.

Vad förväntar du dig för reaktioner om du kommer till VM?

– Jag är beredd på att folk kommer ge mig hårda ord. Men många stöttar mig samtidigt. Jag har ganska bra självförtroende och är en ganska stark människa. Får jag hårda ord… då får de känna så. Jag förväntar mig det och det är någonting som jag får ta.

Intervjun är över.

Vi stänger av tv-kameran, kliver ut från skuggan och börjar vandra tillbaka mot hans bostad. Från en av kullarna ser man Bellagio och alla andra casinon och hotell som står och trängs nere på ”The Strip” i centrala Las Vegas.

Innan vi lämnar Andreas Gustafsson frågar vi om det är någonting han vill hälsa till alla friidrottsfans som följt honom genom åren.

Han blir tyst i någon sekund, sen svarar han:

– Jag vill egentligen bara säga att jag är ledsen för det som har hänt. Ibland är det svårt att vara en idrottsman, vi är under stor press och tränar på en fruktansvärt hög nivå och… saker och ting händer.

– Det är helt fel att hålla på med doping och det är aldrig värt det. Det är ingenting som jag någonsin under hela min idrottskarriär tänkte att jag skulle göra, men det blev som det blev.

– Jag ber om ursäkt.