"Jag vet att jag kan ringa pappa när som helst och han finns alltid där som ett stöd för mig"

Nathalie Stenmark har mycket att berätta om sin uppväxt, dusterna med Maria Sjarapova, karriären i Los Angeles och det storslagna bröllopet som väntar i sommar. Men först och främst måste vi reda ut en viktig sak.

Det handlar om relationen mellan henne och pappa Ingemar Stenmark, 61.

– Ja, jag hörde om det där uttalandet, säger Nathalie Stenmark och suckar.

I samband med att skidlegendaren släppte sin bok "Mästaren" under hösten 2016 pratade han om Nathalie och förklarade att han "nog inte var en riktigt bra pappa" när hon var liten. Han menade att han varit borta för mycket på grund av alla tävlingar – och ja, det ledde så klart till rubriker.

Hon tycker dock att han är väl hård mot sig själv.

– Vi sågs inte så mycket när jag var liten, eftersom han var mitt uppe i sin karriär. Samtidigt skilde sig mina föräldrar. Men vi hade hela tiden en väldigt bra relation och jag har aldrig uppfattat det som att han varit frånvarande, säger Nathalie Stenmark.

– Han har verkligen alltid funnits där för mig. Alltid.

Hon berättar att hon fick följa med pappa på världscuptävlingarna ibland. Annars följde hon hans framfart i backarna på tv – och det var alltid lika speciellt.

– Jag kommer ihåg det där, även om jag bara var fyra år gammal. Men jag tänkte aldrig ”min pappa är världens bästa skidåkare”, utan jag tänkte ”pappa har magiska krafter, för han kan hoppa in i tv:n!”

BILDEXTRA: Svajpa för fler härliga familjebilder på Ingemar & lilla Nathalie

FöregåendeNästa

1 / 7

Stäng fullskärmsläge

Hon skrattar.

– Jag kunde inte förstå hur han kunde vara där inne i tv:n! ”Hur gör han?!”

Vilken kontakt har du och pappa i dag?

– Vi är väldigt nära varandra. Vi ses bara några gånger om året nu, eftersom jag bor här i Los Angeles och han bor hemma i Stockholm. Men vi pratar i telefon ofta.

– Jag vet att jag kan ringa honom när som helst och han finns alltid där som ett stöd för mig.

Nathalie Stenmark bor i änglarnas stad – Los Angeles

Vi träffar Nathalie Stenmark i Century City, en stadsdel i västra Los Angeles där många stora företag har sina kontor. Här står skyskraporna på rad och i en av alla glansiga jättebyggnader hittar vi advokatbyrån Venable LLP.

Där är där hon jobbar.

Vi representerar i princip alla kända skådespelare, filmstjärnor, artister, dj:s och musikproducenter här i LA.

– Vi skatteplanerar åt våra klienter, hjälper dem med testamenten och äktenskapsförord – egentligen allting som handlar om att förvalta deras förmögenhet, förklarar Nathalie samtidigt som hon vandrar fram över det nypolerade golvet vid entrén.

Vad är det för klienter ni har?

– Vi representerar i princip alla kända skådespelare, filmstjärnor, artister, dj:s och musikproducenter här i LA, så… det är spännande klienter man träffar varje dag.

Kan du ge oss några namn?

– Haha, tyvärr. Det är hemligt.

Nathalie visar oss runt i företagets lokaler. Inredningen är exklusiv, pampiga mötesrum avlöser varandra och genom de väldiga fönsterrutorna här uppe på våning 23 ser man ut över hela Los Angeles. Det är svindlande.

Till slut kommer vi fram till kontoret där det står ”Nathalie Stenmark” på skylten. Men dit får vi inte komma in.

– Nej, jag har en del papper där inne med uppgifter som inte får komma ut.

Hon berättar att hon jobbat på Venable LLP i snart ett år och att vägen hit har varit lång. Hon har gått på universitet i London, arbetat på bank i Schweiz och efter att ha tagit sig igenom den amerikanska juristutbildningen fick hon till slut sitt drömjobb.

FöregåendeNästa

1 / 7

Stäng fullskärmsläge

– Det har blivit mycket studier, men det är verkligen ingenting jag ångrar, säger Nathalie.

– Pappa har uppmuntrat mig hela tiden också, eftersom han själv aldrig gick på universitetet. ”Det är aldrig bortkastat, allt man lär sig bär man med sig i livet”, brukar han säga. Jag valde en annan väg än honom och det var medvetet, men han har stöttat mig ändå.

Nathalie Stenmark tänker mycket på hur det är att vara Ingemars dotter

Nathalie Stenmark har tidigare aldrig ställt upp på en större intervju med svensk media. Hon har velat ligga lågt, berättar hon.

Men när vi förklarar att vi vill göra en artikelserie om gener tackar hon snabbt ja till vår förfrågan.

Hon har nämligen hunnit fundera en hel del på vad det egentligen innebär att växa upp som barn till en av Sveriges största idrottsstjärnor genom tiderna.

– Jag tycker det här är intressant, säger Nathalie Stenmark.

– Min känsla är först och främst att omgivningen får helt andra förväntningar på dig, om någon av dina föräldrar varit en idrottsstjärna. Varenda gång man kliver in i en tävling tänker folk: "Du är Ingemar Stenmarks dotter, du måste vara bra!"

Hon skakar på huvudet.

– Det har säkert varit likadant för Julia Svan, Bianca Salming och flera andra. Och det är ganska tufft att få den pressen på sig när man är ung.

Nathalie stod på skidor redan som 2-åring, men det var inte den sporten hon fastnade för. Hon ville spela tennis. Vid tolv års ålder var hon en av Sveriges bästa spelare i sin åldersklass och plötsligt började det dyka upp journalister och fotografer på matcherna.

– Jag tyckte det var jobbigt. Jag var liksom tolv år och spelade tennis för att det var kul. Nu låg det fotografer på banan och jag minns att det blev en del uppståndelse – motståndare och föräldrar reagerade på det där. Sen kom frågorna också: "Ska du bli bäst i världen, precis som pappa?"

– Det blev en extra press.

Generna har också inneburit fördelar. Hon är övertygad om att hon fått flera egenskaper från sin pappa.

– Jag har ärvt en atletisk förmåga och en tävlingsinstinkt. Och det är två egenskaper som hjälper en inom idrotten. Men det krävs så otroligt mycket för att nå den absoluta världstoppen.

Hon tar tennisen som exempel.

– Det som skiljer den som är rankad tia i världen från den som är rankad hundra i världen är egentligen psyket och hur du presterar under press. Alla är i princip lika bra rent tekniskt.

– Det är extremt små marginaler.

Nathalie Stenmark flyttade till USA med sin mamma Ann

Nathalie Stenmarks talang tog henne till Nick Bollettieris tennisakademi i Brandenton, Florida. Hon var tolv år gammal när hon korsade Atlanten tillsammans med mamma Ann Stenmark (tidigare Uvhagen) för att ge idrotten en ordentlig chans.

Nathalie gick i skolan 07.00-12.00 och spelade tennis 13.00-18.00 och bland träningskompisarna fanns bland andra en rysk supertalang vid namn Maria Sjarapova, som skulle komma att bli ett av sportens stora affischnamn i framtiden.

Det känns coolt att kunna säga det i efterhand, att jag slagit Maria Sjarapova i tennis.

– Jag var där i två år och det gav mig otroligt mycket. Jag utvecklades mycket både som spelare och människa.

Hur var det att träna ihop med Sjarapova?

– Man märkte verkligen att hon hade en stark vinnarinstinkt. Redan då var det solklart att hon skulle bli någonting stort. Men... jag slog henne ändå några gånger och det känns coolt att kunna säga det i efterhand, att jag slagit Maria Sjarapova i tennis. Samtidigt var jag tre år äldre än henne, så det var kanske inte helt rättvist.

Har ni någon kontakt i dag?

– Nej, det har vi inte, vi hänger inte på helgerna.

Hon blev förbannad för att du slog henne?

– Haha, exakt.

För Nathalie Stenmark tog tenniskarriären slut kort efter USA-äventyret. Träning fem timmar om dagen på hardcourt hade tagit ut sin rätt och knäna började protestera. Hon drabbades av schlatter (inflammation i knäskålssenan) och tvingades vila i ett och ett halvt år.

Plötsligt var det dags att välja gymnasium och hon stod vid ett vägskäl.

– Skulle jag satsa på tennisen eller skolan? Jag valde skolan. Det var dags för en ny fas i livet.

Var du tvungen att välja i så tidig ålder?

– Martina Hingis vann Franska öppna när hon var 16 år. Det var en press att man skulle lyckas tidigt och det kändes inte som att man kunde gå ut skolan och börja satsa fullt ut först när man var 18–19 år.

– Det var allt eller inget.

Tävlingsinstinkten som hon ärvde från pappa har hon dock fått nytta av även i sin nya karriär. Hon jobbar 40-60 timmar i veckan och drivkraften är att vara bäst.

– Det är inte alltid en tävling mot andra i branschen, men det är en tävling mot sig själv. Jag går inte till jobbet och sitter av mina timmar. Aldrig.

– Jag vill vara bäst.

Nathalie började åka skidor först efter tenniskarriären

Vi lämnar kontoret i Century City, äter brunch på det klassiska hotellet Chateau Marmont och tar en promenad uppe i bergen vid Runyon Canyon. Det är mitt på dagen, solen bränner oss i nacken. Nathalie Stenmark ställer sig på en av klipporna och blickar ut över Hollywood Hills.

Det är lätt att få uppfattningen att Nathalie valt att leva ett liv så långt ifrån alpinvärlden som möjligt, men det är inte helt sant.

Hon åker fortfarande skidor. Och hon gör det så ofta hon bara kan.

– Jag har varit i Aspen fem gånger den här säsongen. Det tar bara några timmar och varje gång jag får chansen åker jag dit tillsammans med mina tjejkompisar.

Hon var också på plats under världscupavslutningen i Aspen för två veckor sen, när André Myhrer tog hem segern i herrarnas slalom framför näsan på Felix Neureuther och Michael Matt.

– Det var sjukt kul att se! Jag ville ta en bild med Myhrer efteråt, men han försvann direkt och jag hittade honom inte. Jag bara: "Åh, vad synd!"

Hur duktig är du på att åka själv?

– Jag är inte alls så bra som man kanske skulle kunna tro! Men jag tycker det är väldigt kul och jag kan ta mig ner överallt. Jag nöjer mig med det.

– När jag spelade tennis åkte jag inte skidor alls, för mina tränare tyckte att skaderisken var för stor. Men när jag var 16–17 år började åka igen och jag tyckte det var hur kul som helst. Jag älskar verkligen att vara i backen.

Blir det ofta reaktioner på ditt efternamn när du rör dig i den världen?

– Hela tiden. Det är många som undrar om jag är släkt med Ingemar Stenmark och ofta blir folk lite fundersamma: "Vänta nu, det där namnet känner jag igen. Det var faktiskt en gammal skidåkare som hette så!"

– Men det är verkligen bara kul. Jag är stolt över pappa och det han gjort.

I augusti blir det bröllop – paret träffades på en restaurang i Beverly Hills

Innan det är dags att lämna Los Angeles och flyga hem till ett betydligt svalare Sverige hinner Nathalie Stenmark ta med oss till den trendiga restaurangen Laurel Hardware. Hon beställer in vin och några spektakulära smårätter – och avslöjar att det är en speciell sommar som väntar.

Hennes amerikanske pojkvän Eric Koefoed har friat och den 5 augusti blir det bröllop, med vigsel i Jakobskyrkan i Stockholm och fest inne på Grand Hôtel.

– Jag ser verkligen fram emot det, säger Nathalie.

Hur träffades du och Eric?

– Vi träffades på en restaurang i Beverly Hills för tre år sen. Jag var där med några av mina tjejkompisar, han var där med några av sina killkompisar.

– Nu har vi varit ett par i tre år.

Hon berättar att frieriet var väldigt speciellt. Det var två dagar innan hennes födelsedag och de satt i solnedgången på balkongen i deras bostad i Beverly Hills.

Från ingenstans tog Eric fram en flaska av hennes favoritchampagne.

– "Den brukar vi inte ha hemma?", tänkte jag. Då gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Jag blev väldigt förvånad och väldigt glad. Och jag svarade så klart "ja".

Efter det väntade middag med hennes närmaste vänner. Eric hade nämligen bjudit in dem till en överraskningsfest för att fira Nathalies födelsedag, men väl på plats fick alla beskedet att de hade förlovat sig. Senare under kvällen fortsatte firandet på en bar i stan.

– Det var sjukt bra planerat! Det var bara en enda person som visste om att han skulle fria och det var pappa. Men pappa är väldigt bra på att hålla hemligheter, så han hade så klart inte sagt nåt till mig.

Hur visste din pappa om det?

– Eric hade ringt till pappa för att få hans "blessing". Det är vanligt att man gör så i USA, som en fin gest, men kanske inte lika vanligt i Sverige. Pappa blev väldigt förvånad! Han hade aldrig hört talas om att man gör så och det är nog ganska sällan Eric ringer honom. Pappa frågade mig efteråt också: "Är det en amerikansk grej, att man gör så?"

Hon brister ut i skratt.

– Men pappa tyckte i alla fall det var helt okej att han skulle fria!

Det var faktiskt han som frågade mig: "Vill du att jag ska gå med dig i kyrkan?" Jag svarade direkt: "Ja, absolut!"

En annan amerikansk tradition är att paret tar makens efternamn när de gifter sig. Så blir det också i det här fallet.

Det var aldrig ens aktuellt att Eric skulle bli en Stenmark.

– Det skulle aldrig hända här i USA. Nej, nej, nej, nej. Många av våra svenska vänner trodde också att han skulle ta mitt namn, men han bara: "Nej, vad menar du? Aldrig." Det finns inte i USA.

Vad tänker du om det?

– Det är fine, helt okej. Jag kommer att behålla mitt efternamn och lägga till hans. Han har också sagt att han inte bryr sig om hur jag gör, om jag tar hans namn eller inte. Men han tänker inte ta mitt namn.

Mörkret har lagt sig över Los Angeles. Nathalie Stenmark berättar om planerna för själva ceremonin inne i Jakobskyrkan, där hennes familj kommer att vara väldigt involverad.

Halvsystern Iza, 9, ska vara brudnäbb och ser verkligen fram emot uppdraget.

– Jag kommer inte att ha några tärnor, så det blir Iza som kommer att stå där framme med mig. Hon tycker att det är spännande att få en så viktig roll.

Även pappa Ingemar har ett ärofyllt uppdrag.

– Pappa kommer att leda mig in i kyrkan och lämna över mig, vilket jag inte tror är så vanligt i Sverige. Det var faktiskt han som frågade mig: "Vill du att jag ska gå med dig i kyrkan?" Jag svarade direkt: "Ja, absolut!"

Efter ett dygn med Nathalie Stenmark i Los Angeles känns svaret ganska givet, men vi ställer frågan ändå...

Vad betyder din pappa för dig?

– Allt.