Noa Bachner följer spåren i en bisarr industri – och hamnar hos en 72-årig man på en liten ort i Hälsingland

Drömmer om liv som stjärnor – och hamnar här

YTTERHOGDAL. De lockas av drömmar om Champions League, pengar och ett nytt liv.

Varje år lämnar tusentals unga män sina afrikanska hemländer i tron om att en fotbollskarriär väntar i Europa – men de flesta möts av något helt annat.

Sverige är inget undantag.

Under vintern har SportExpressen grävt i svensk fotbolls bakgård.

Spåren leder till Nigeria, norrländska division fem, misstankar om människohandel, mystiska affärsintressen – och en assisterande förbundskapten.

Text: Noa Bachner
Publicerad 27 jan 2019 kl 19.01

Ni läste säkert om det, eller såg det på tv. Väg 84 var avstängd, röken steg över träden, miljontals kronor gick förlorade. Ett tag tycktes det som om lågorna aldrig ville avta. Med det idylliska vinterlandskapet och en frusen Ljusnan som glittrar till i ögonvrån kan det kännas avlägset, men i Färila, 14 kilometer väster om Ljusdal, är spåren djupa efter sommarens bränder. 

Mitt i byn pågår en utställning om traumat som heter “Samling vid elden”.

– Annars är det väl inte så jävla mycket, säger Uffe Mickelsson som sitter i sportgruppen, den nio personer stora ledningen som styr den lokala fotbollsklubben Färila IF.

Det är ju en bit från Nigeria hit. Det lär väl vara någonting?

Han står med händerna i jackfickorna på en parkeringsplats och tittar lite undrande på sin kollega Leif Brink. Det knastrar under fötterna medan han gungar i sidled. Strax under 2000 personer bor här och det ligger ett och annat stort sågverk i krokarna. 

Men nej, så jävla mycket är det inte annars instämmer Leif.

Förutom Färila IF. Uffes farfar var ordförande innan pappa Lars-Ove tog över. Klubben har funnits i snart 100 år och är “byns lunga”. För några säsonger sedan var man uppe i division 3, men sedan blev det jobbigare. Nästan alla spelare slutade och nu består laget till väldigt stor del av ensamkommande flyktingar som bor i Ljusdal. Byns pensionärer åker in på eftermiddagarna och hämtar spelarna med en minibuss som föreningen har köpt. I år är det spel i norrländska division fem som gäller. 

Men snart händer det grejer. 

I april 2019 landar två nyförvärv, och inte vilka som helst. Från Nigeria kommer Muyideen Tijana, född 1999, och Eduka Uche, född 2000. Uffe och Leif vet inte hur bra rekryteringarna är, men de har höga förhoppningar.

– Det är ju en bit från Nigeria hit. Det lär väl vara någonting?, säger Uffe och höjer på ögonbrynen.

undefined

Skylten som välkomnar till Färila.

Foto: Noa Bachner

Jag kastar en blick över den snötäckta planen bakom oss och tänker att jo, nog är det en bit från Nigeria hit. Det har dock inte hindrat andra från att ge sig av. Enligt den afrikanska välgörenhetsorganisationen Foot Solidaire lämnar ungefär 15 000 män Västafrika varje år för att söka fotbollslyckan i Europa. Deras öden skiljer sig åt. Ur den hysteriska jakten på nästa guldkorn har en smått bisarr industri uppstått. 

Sverige är inte förskonat. 

Under vintermånaderna har jag följt spåren från en besynnerlig historia. Den tar sin början i Småland och har lett mig hit, till Hälsingland. Men vi ska inte bara till Färila, utan längre upp i Sverige, hela vägen till en 72-årig man som verkar hålla i många trådar.

Drömmer om Champions League

Till Lagos, där eftermiddagen kryper sig på. I bakgrunden hörs den enorma stadens brusiga ljudkuliss; bilar som tutar på varandra, ett barn som gråter och ett gäng upprörda röster som argumenterar. Emmanuel Abayomi Adebayo sitter på en stentrappa och suckar tungt i telefonen. Han har precis tränat, gjort det han kan för att hålla sig i form om något skulle dyka upp.

– Säg till om du hör om en klubb som kan passa mig, säger han innan rösten blandas upp i ett sökande mummel.

Division 3-laget Växjö Uniteds lagkapten från förra säsongen är 24 år och drömmer om att spela i Champions League. Hans plan är att ta sig dit via Sverige, han vill klättra genom divisionerna, som till exempel Mohamed Bangura gjorde, berättar han.

Hur det går? Sådär. Emmanuel är ganska nöjd med sitt 2018, men med facit i hand var det inget bra år, inte utifrån sett. Växjö Uniteds prestationer var det inget större fel på. Laget vann distriktscupen i Småland och snavade på målsnöret i kvalet till division 2 – men runtomkring hopade sig problemen.

undefined

Emmanuel Abayomi Adebayo efter vinsten i Hyundai Cup.

Foto: Privat.

I mitten av januari kunde Dagens Nyheter visa hur klubben just nu utreds av polisen. En spelare som tillhört föreningen och en annan klubb i samma serie berättade under vintern för Migrationsverket att han vistats i Sverige under falsk identitet och nu blivit utsatt för hot. Det framträder efter ytterligare polisförhör att flera spelare i klubben har liknande upplevelser.

Det tog hus i helvete

Händelsen följer en höst då Växjö United redan utretts av Svenska fotbollförbundet, som till slut bestämde sig för att lämna över ärendet till polisen. Laget tappade formen dramatiskt under säsongsavslutningen. En rad konstiga resultat sammanföll med anmärkningsvärda förändringar på spelmarknaden, vilket väckt misstankar om matchfixning. Föreningen fälldes av Disciplinnämnden för att ha spelat med en otillåten spelare. Spelaren i fråga har tidigare varit avstängd för matchfixning vid två tillfällen. I november portar Växjö kommun klubben från sina träningsplaner eftersom de obetalda fakturorna blivit för många och skuldbeloppet för högt. Ordföranden och föreningens starke man, Mohamed Abdi Elmi, 38 år, har flera konkurser bakom sig, bland annat en personlig.

– Det tog hus i helvete, sammanfattar tränaren Alexander Gitselov när jag pratar med honom. 

Själv avgick Gitselov i protest mot “hur korrupt svensk fotboll är” efter att Växjö United misslyckats med en egen anmälan, även den om en otillåten spelare som skulle ha spelat för konkurrenten Älmboda/Linneryd. Spelaren är densamma som senare polisanmälde hoten.

I mitten av oktober 2018 mottog även jag flera tips om Växjö United. Flera av de händelser som DN:s granskningar redovisat för har även jag kartlagt. Men berättelsen om Växjö United förgrenar sig i flera spår, och ett fångade min uppmärksamhet mer än alla andra.

I truppen fanns flera spelare från Nigeria, däribland Emmanuel Abayomi Adebayo, som under 2018 vistades i Sverige på ett så kallat turistvisum för att spela amatörfotboll, utan möjlighet att tjäna pengar, men på jakt efter ett liv som professionell spelare.

Vem tog hit honom?

Skulle bli Djurgårdens största försäljning

Runt 50 miljoner kronor. Det skulle ha blivit den största försäljningen i Djurgårdens historia – men Aliou Badji ville hellre flytta till Frankrike och blev kvar. Efter Michael Olunga, Sam Johnson och Tino Kadewere var den 21-årige anfallaren, som Djurgården hämtat billigt från senegalesiska Casa Sports 2017, nära att förvandlas till en enorm vinstaffär. 

undefined

Aliou Badji, Djurgården.

Foto: MATS ÅSTRAND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är inte bara i Djurgården eller svensk fotboll utan hela Europa som drömmen om en lågbudgetvärvning från till exempel Ghana, Nigeria eller Zimbabwe har fött en hysterisk jakt på nästa billiga afrikanska stjärnskott. Scouter, sportchefer och agenter flockas runt akademier och träningsanläggningar, och samtidigt drömmer många afrikanska ungdomar om att göra karriär i Europa, om att skapa ett annat liv för sig själva och sina – ofta fattiga – familjer.

Men om till exempel Badji, Bangura eller Joseph Aidoos öden skildrar en berättelse om jakten på nästa succé döljer sig en annan version i europeisk fotbolls kulisser.

Ur den enorma efterfrågan på spelare har en dunkel och bedräglig industri uppstått. I grund och botten går den ut på att ta betalt för att skicka afrikanska ungdomar på provspel i Europa. Viljan att komma iväg är stark, pengar kan ofta vaskas fram. Det som händer därefter är väldigt olika saker, antalet exempel på spelare som utnyttjats eller farit illa är hur många som helst. På andra sidan väntar oftare osäkerhet och besvikelse än förverkligade drömmar.

Så fungerar trafficking i fotbollen

Dr. James Esson, forskare vid brittiska Loughborough University, har kartlagt den “typiska processen” för vad han kallar “fotbolls-trafficking”. 

 

1. En spelare blir kontaktad, ibland via internet, ibland genom ett fysiskt möte, av en scout eller agent eller organisation som säger sig kunna ordna ett provspel med en europeisk klubb. 

 

2. Pengar byter sedan händer och aktören sätter spelaren på ett flygplan till Europa. Spelaren anländer nästan alltid med hjälp av ett så kallat turistvisum, ett tillstånd att vistas i landet under kort tid.

 

3. I vissa fall omhändertar förmedlaren fickpengar och identitetshandlingar på plats och försvinner sedan.

 

4. I vissa fall äger provspelet inte rum, i andra fall är flera provspel inbokade.

 

5. Om spelaren skriver ett avtal med en klubb är det “ofta under problematiska omständigheter” där spelaren löper stor risk att bli utnyttjad.

 

6. Esson nämner ytterligare komplicerande faktorer: När afrikanska spelare upptäcker att vardagen i Europa är utsatt eller utnyttjas av andra människor är det inte omöjligt att de ändå inte vill återvända till sitt hemland, utan gör allt i sin makt för att stanna kvar. Om detta skriver journalisten Ed Hawkins i sin bok “The Lost Boys: Inside Football’s Slave Trade”, där han menar att en del unga afrikanska spelare åker till Europa väl medvetna om att de inte kommer att kunna vinna ett proffskontrakt, men drivna av längtan bort från sin jobbiga vardag och med målsättningen att skaffa sig ett jobb, om det så blir på den svarta marknaden. 

Minst nio spelare med turistvisum

 I slutet av oktober 2018 skickar jag iväg en fullständig förteckning över Växjö Uniteds ovanligt stora spelartrupp till Migrationsverket. 

Svaret kommer strax innan jul: Minst nio spelare – alla namn är inte sökbara i myndighetens system – har vistats i Sverige på så kallat turistvisum under året. Många av dessa har varit ordinarie i Växjö Uniteds startelva nästan hela säsongen.

Med turistvisum får man inte jobba i Sverige. För ett arbetstillstånd som fotbollsspelare krävs ett avtal med en klubb i division 1 eller högre, och Växjö United spelar i division 3. 

Det väcker i sin tur frågor. Vem har försörjt spelarna? Var har de bott?

undefined

Araby Park arena.

Foto: Johanna Dahlén.

– Vi har öppnat möjligheten för den som befinner sig i landet tillfälligt att spela fotboll på amatörnivå, men bara om man är här av andra skäl än att spela fotboll, till exempel för att studera eller hälsa på vänner och släkt, säger Tobias Tibell, jurist på Svenska fotbollförbundet och tillförordnad tävlingschef.

– Vi ska inte ha en systematisk införsel av spelare på amatörnivå, det är inte tillåtet. Skälen till det är flera. Dels vill inte fotbollen exponera sig regulatoriskt för att människor tas hit av det enda skälet att de ska spela amatörfotboll. Man har då inte en försörjning säkrad och den sociala kontexten blir ett stort osäkerhetsmoment. Det vill vi inte bidra till.

–  Vi har även en skyldighet att skydda integriteten i våra tävlingar. Man kan inte ställa ut en trupp med överkvalificerade spelare som anlänt till Sverige kort inpå seriestart. Det kan i sin tur skada föreningar i närområdet med bredare verksamhet som förser svensk fotboll med spelare som kommer upp genom de egna leden. Det blir ett angrepp på den sportsliga integriteten.

Marknadsför sig i Hammarby-dress

När jag börjar kartlägga spelarna i Växjö United får jag snabbt en inblick i den internetbaserade värld som speglar många av de nigerianska spelarnas stora drömmar. På Facebook-sidor och Instagram-konton varvas hemgjorda kollage med bilder och fakta om spelaren i fråga. Överallt syns ivriga förfrågningar till agenter, scouter och klubbar i kommentarsfält, verklighetstrogna så väl som uppsminkade meritlistor, korta klipp på mer eller mindre spektakulära fotbollsaktioner. Mycket tycks gå ut på att skapa ett intryck av att karriären är på gång, att man antingen lever det händelserika proffslivet eller är snubblande nära att nå dit.

En spelare har varit på provspel med Hammarby under en vecka 2015. Sedan dess skickar han ut bilder på sig själv i deras träningsdress med jämna mellanrum, trots att kopplingarna till klubben upphörde efter sju dagar. När nigerianska fotbollssajter skriver om Emmanuel Adebayo och hans lagkamrater i Sverige är det inte ovanligt med rejäla faktafel. I en artikel står att han spelar för Brommapojkarna.

Det var totalt kaos. Vi kunde vara åtta spelare på en träning och 45 på nästa

Växjö United är ett fall för sig.

Laget kommer från Araby, ett socialt utsatt, invandrartätt område av Växjö. Bakom klubben står Mohamed Abdi Elmi, enligt flera personer SportExpressen pratat med är han i praktiken ensam om att styra den. Elmi har även drivit flera företag i Växjö-området och tidigare haft ett politiskt engagemang i Socialdemokraterna. Han har även stått bakom Somaliska Ungdomsföreningen. Växjö United hette från början Sufstars FC och grundades 2004. Suf är en förkortning av Somaliska ungdomsföreningen. Det hela började som ett uttalat integrationsprojekt, skildrades positivt i lokala medier och uppmärksammades även av Aftonbladet i samband med en cupmatch mot Elfsborg.

undefined

Araby Park arena i Växjö.

Foto: Johanna Dahlén.

Personer med bakgrund i klubben vittnar dock om en mer bekymmersam miljö.

– Det var totalt kaos. Vi kunde vara åtta spelare på en träning och 45 på nästa. Varje match blev man erbjuden att spela under en annan identitet än sin egen. Vissa spelare bodde jättetrångt i samma lägenhet inne i Växjö, säger en före detta spelare som vill vara anonym.

Under januari 2019 har Mohamed Abdi Elmi, parallellt med att polisutredningen tog fart, granskats av Dagens Nyheter i egenskap av ordförande för klubben. Tidningen kunde visa att många av de bolag och föreningar han varit involverad i gått i konkurs och att betydande bidragssummor tillfallit Växjö United. Gemensamt för många av bolagen är också att de saknat bokföring.

Under en lång period av det här arbetet dras även min uppmärksamhet till ett bolag: Elmi Kraft AB. Det ska ha erbjudit “stöd och matchningsverksamhet, konsulentstöd och familjehemsvård till ensamkommande flyktingbarn” innan det gick i konkurs under 2018. Elmis egen koppling till det är svår att fastställa. Han företrädde det inte i någon officiell kapacitet och förnekar sin inblandning när vi talar med varandra på telefon. På företagets hemsida finns en länk till Växjö United. Numret under “Kontakta oss” går direkt till Elmis mobiltelefon. Advokaten som ansökte om konkurs, Jan Pyrell, säger att han bara har fått kontakt med en kvinna som bor på samma adress som Elmi. Han vet ingenting om bolagets verksamhet. Inte konkursförvaltaren Johan Wenersjö heller, som säger att bokföring saknas.

– Man famlar i blindo, suckar han.

Under en tid var bolaget registrerat på en adress i Norrhult, strax utanför Växjö. På adressen ligger en villa på 272 kvadratmeter. Den har tidigare fungerat som rehabiliteringshem för alkoholister, berättas för mig, och enligt Uppvidinge kommun, där Norrhult ingår, ska det ha förekommit “någon sorts hem för flyktingar” där de senaste åren.

Under 2018 var två personer skrivna på adressen i Norrhult: Emmanuel Abayomi Adebayo och en annan spelare i Växjö United.

undefined

Huset i Norrhult.

Foto: Johanna Dahlén.

Alexander Gitselov, som tränade Växjö United förra säsongen, berättar att han har varit i huset.

– För några år sedan när den stora invandringsvågen kom vid 2015 startade Elmi företag. Det gick åt skogen. Jag vetefan, jag vill inte gå in på detaljer. Han renoverade det där huset igen sen eftersom de ensamkommande barnen vandaliserade så jäkla mycket. Badrummet läckte och andra problem. Sedan förberedde han det till spelare som skulle komma istället, säger han.

“Lite pengar till att köpa småsaker”

 När jag får tag på Emmanuel är han tillbaka i Lagos för andra vintern i rad. Precis som förra året har han tvingats lämna Sverige eftersom uppehållstillståndet löpt ut.

– Fotbollen kan ta mig var som helst, säger han.

Den tog honom till Skandinavien för första gången för ett par år sedan. Danska Midtjyllands scouter såg honom spela i Nigeria, kort därefter värvades han till deras ungdomsakademi. När kontraktet gick ut flyttade han över gränsen till Oddevold, då i svenska division 1, och sedan vidare till IK Gauthiod i division 2.

undefined

Emmanuel Abayomi Adebayo.

Foto: Privat.

Inför säsongen 2018 dök ett annat sorts erbjudande upp: Han fick höra om en klubb i svenska division 3, Växjö United, som kunde betala boende, mat och – ska det visa sig – en del fickpengar om Emmanuel ville flytta dit och spela fotboll. Han blev såld på idén om ett skyltfönster, säger han – och han var långt ifrån ensam.

När jag frågar honom om livet i Norrhult är han ganska fåordig. Ofta var det ganska tråkigt, ibland frustrerande, men han klagar inte. Han och de andra spelarna fick tillgång till en bil. Då och då åkte de in till ett köpcenter och gick på butiken “New York” för att köpa kläder säger han. Jag frågar hur han hade råd med det. Han berättar att ordföranden gav honom “lite pengar till att köpa småsaker” ibland. Han betonar hela tiden att han är “professionell” i sitt sätt att vara.

Under mina samtal med Emmanuel och Gitselov råder det ingen tvekan om att Emmanuel och flera andra spelare kom till Växjö enbart för sina fotbollskarriärers skull – men till DN säger Mohamed Abdi Elmi att de afrikanska spelarna i klubben varit i landet som studenter eller för att hälsa på sina familjer.

– Några är utbytesstudenter, andra är här på tillfälligt familjebesök. Det är inte alla klubbar som tar emot invandrare, men vi har sagt att hudfärg inte ska göra någon skillnad. Många av dem som kommer till oss vill visa lite extra och är man bättre än någon annan får man chansen, säger han till tidningen.

Det går snabbt att bli skeptisk till den versionen. 

Dels med tanke på sättet Växjö United jobbat målmedvetet med spelare från Afrika tidigare. Enligt uppgifter till SportExpressen arbetade man under 2016 med en man från Uganda vid namn Kabugo Mansoor, något som bekräftas av dennes Facebook och Instagram-konton. Mansoor har nära kopplingar till en fotbollsklubb i Kampala. Personer som SportExpressen pratar med beskriver honom som en sorts blandning av agent och sportchef under tiden i Växjö. Han ska ha öppnat en kanal för ugandiska spelare till klubben. Under hans tid i Växjö såldes spelare: Tif Kiddu och Kamaliza Ndhodi till Syrianska och ytterligare två, Moses Waiswa och Brian Kakaire, till den ugandiska klubben Vipers.

Men skepsis uppstår också med tanke på vad som ska framträda härnäst.

 Vi ser hur en eller flera personer från ett nätverk åker ner till Västafrika och får med sig ett helt lag hem till Skandinavien

Polisen utreder i Växjö

Var går egentligen gränsen mellan välvilliga fotbollsövergångar – och något helt annat?

– Vi har även fått uppgifter om att man har hämtat spelare från afrikanska länder under förespeglingen att de ska spela fotboll och få betalt för det här. Vi utreder det just nu och ser om det finns ett brottsligt förfarande. Jag har svårt att säga exakt hur det ska ha gått till, men våra uppgifter säger att någon ska rekrytera lovande spelare och ta dem till Sverige, säger Nils Martling, som är inspektör och förundersökningsledare för polisens Aktionsgrupp Idrott och leder utredningen i Växjö.

I januari uttalar sig Martlings kollega, Fredrik Gårdare, som leder polisens insatser mot organiserad brottslighet, med anledning av samma misstanke.

– Vi ser hur en eller flera personer från ett nätverk åker ner till Västafrika och får med sig ett helt lag hem till Skandinavien. Sedan fördelas spelarna ut över de nordiska länderna. Är det för att tjäna pengarna på dem eller för en god saks skull? Gör man det för fotbollens skull eller för pojkarnas egen skull?, säger han till Aftonbladet. 

– Gör du tillräckligt många små affärer så är det inte småpengar längre. Sedan ser vi också att det placeras utländska spelare i vissa svenska klubbar, speciellt klubbar som är hårt ansatta ekonomiskt. Helt plötsligt dyker det bara upp spelare där någon står för deras levnadsomkostnader. En del personer känner vi igen från andra länder där de har varit inblandade i misstänkt matchfixning.

SÅ UTREDS VÄXJÖ UNITED ENLIGT POLISEN

– Det som pågår just nu är en förundersökning gällande hot mot en spelare. Hotet har framställts från en företrädare för en klubb i Småland. Spelaren hotades i slutet av säsongen, säger Nils Martling, som är inspektör och förundersökningsledare för polisens Aktionsgrupp Idrott och leder utredningen i Växjö.

 

– Vi har även fått uppgifter om att man har hämtat spelare från afrikanska länder under förespeglingen att de ska spela fotboll och få betalt för det här. Vi utreder det just nu och ser om det finns ett brottsligt förfarande. Jag har svårt att säga exakt hur det ska ha gått till, men våra uppgifter säger att någon ska rekrytera lovande spelare och ta dem till Sverige, säger han.

 

– Min erfarenhet av att ta hit spelare på turistvisum rent generellt är att många far väldigt illa. Det finns talangfulla spelare som lyckas bra, men jag skulle påstå att det här är ett utbrett problem. Det finns i Sverige på samma sätt som i andra länder nu.

Nätverk som hämtar hela lag från Västafrika?

Under min kartläggning av klubben är det inte bara kopplingen till Kabugo Mansoor som dyker upp, utan även en annan aktör är av intresse. Många av spelarna i Växjö United publicerar väldigt många bilder, inlägg och filmer från något som heter “Tiki Taka Academy”.

Vi skulle skicka tillbaka två spelare, men då blev de förbannade

Under ett samtal med Alexander Gitselov börjar namnet fånga min uppmärksamhet på allvar.

– Föreningen hade ett avtal med en akademi, spelarna fick komma hit och visa upp sig, säger han.

När du säger “akademi”, menar du Tiki Taka Academy?

– Ja. Jag vet ingenting om människorna bakom. De pratade med Elmi och skickade spelare. Det kom spelare en vecka innan säsongen började. Vi försökte skicka hem några, men Elmi är en medmänsklig person. Han tyckte synd om killarna och behöll dem en månad till.

Hur försörjde sig spelarna om de kom hit för att spela fotboll? De kan ju inte ha fått någon lön.

– Nej, vi har inga sådana avtal. Men ordföranden betalade ur egen ficka. Han betalar till spelarna, mat och allt. Han kom överens med en akademi om att de skulle betala för mat, men de backade ur. Elmi fick betala själv.

– De säger en sak och gör en annan. Vi skulle skicka tillbaka två spelare, men då blev de förbannade. Det var väldigt svårt att komma överens. Men Elmi löste det, han betalade ur sin egen ficka. “Stackars killar” tänkte han. Han gjorde sitt bästa, säger Gitselov.

Även Emmanuel Adebayo säger att han hamnade i Växjö genom Tiki Taka.

– Ja, Tiki Taka Academy är mina representanter, de försöker fixa klubbar till mig. De kollade på min situation när jag kom tillbaka till Afrika. Det var bara papprena som inte stämde, jag fick inte jobba här, så jag kunde ju åka tillbaka så här i stället, säger han.

– Vi kommunicerar. De introducerade mig för Växjö. Jag ville inte åka hem till Afrika, jag ville spela i Växjö för att fortsätta min karriär.

Männen bakom Tiki Taka Academy

Tiki Taka Academy startades 2011 med verksamhet i både Nigeria och Sverige men har sedan expanderat till andra länder, bland annat Kamerun och USA. Organisationen anordnar träningsläger, så kallade “Talent Hunts” och aviserar tydligt att man kan fixa provspel i europeiska klubbar. På Facebook affischerar man med jämna mellanrum inför träningsläger och uttagningar där spelarna betalar för att visa upp sig och slåss om en plats i deras Gothia Cup-lag eller ett provspel i Europa. 

Tiki Takas reklamblad på Facebook.

Foto: Skärmdump från Facebook.

På sina Facebook-sidor marknadsför man sedan många av spelarna som deltagit i företagets aktiviteter, främst mot svenska klubbar. Annonslika inlägg läggs upp där man som svensk klubb ombeds kontakta Tiki Taka vid intresse av deras spelare. Bolaget är inte registrerat som agentur eller förmedlare hos Svenska fotbollförbundet.

Annons från Tiki Taka Football Development.

Foto: Skärmdump från Facebook.

Två bekanta fotbollsansikten står bakom företaget: Det startades av den före detta Hammarbytränaren, Tony Gustavsson, och hans pappa Börje Gustavsson. Tony Gustavsson drog sig ur för ett par år sedan.

Tiki Taka Football Development HB är skrivet i Ytterhogdal, 14 mil söder om Östersund. Börje Gustavsson har en historia i den lokala klubben, Ytterhogdals IK, och det går snabbt att hitta en händelse som påminner om rekryteringarna till Växjö. Säsongen 2007 värvades plötsligt åtta brasilianska spelare in några veckor innan serien började, samtliga med turistvisum. I en intervju med Sveriges Radio berättade Börje att spelarna “inte skulle få skälig ersättning” utan “betalade för fickpengar och flygbiljetter själva”, men erbjöds boende och mat. När en reporter frågade om han tyckte att det kändes okej svarade han att spelarna “valt det själva”.

DETTA ÄR TIKI TAKA FOOTBALL DEVELOPMENT

• Bolaget drivs av Börje Gustavsson och Tommy Johansson, som står som "utvecklingschef" på bolagets hemsida. I Sverige är bolaget registrerat som Tiki Taka Football Development HB, ett handelsbolag, och har inte inrapporterat någon vinst till Skatteverket vare sig 2016 eller 2017.

• I Sverige har man framförallt skapat sig ett namn för framgångar i Gothia Cup där lag med nigerianska spelare deltagit. Man arrangerar vad man kallar för "Pre Pro Camp", träningsläger som ska vara förberedande för professionell karriär i Europa, i Sverige för afrikanska spelare. Man har även ett samarbetsavtal med IFK Göteborg som löper över 2020. IFK Göteborg har även värvat Alhassan Yusuf via verksamheten.

Spelare från Tiki Taka Academy har annars kommit och gått i svenska klubbar i flera år. SportExpressens kartläggning visar att en överväldigande majoritet inte kommer längre än till provspel.

■ Häcken testade anfallaren Wilfred Ammeh i mitten av 2016, men han fick inget kontrakt.

■ Både Hammarby och Norrköping har tagit emot ett par spelare utan att teckna några avtal.

■ Mjällbys U19-lag testade Joseph Abedu Ikuchukwu, men han har nu gått vidare till Nosaby IF i division 2. Även Joseph Babatunde spelade en kort period med Mjällbys U19 utan att få kontrakt.

• Förutom Växjö United har flera föreningar långt under allsvenskan erbjudits att ta emot spelare från företaget. Ytterhogdals IK tackade nej senast 2018. Ändå reste två spelare och en tränare från Nigeria till den lilla orten och tränade en vecka.

– Vi kan ju inte hålla på så, vi är ju ingen proffsklubb, hur ska spelarna kunna leva drägligt här?, säger en person i föreningen som föredrar att vara anonym.

• Även Halmia IS, i division 2 Västra Götaland, har ett avtal med Tiki Taka Academy och tog in tre spelare under säsongen 2018. Det blev sammanlagt sju inhopp för trion Emmanuel Adoy, Odera Edeh och Mustapha Idris under säsongen.

Far och son Gustavssons kopplingar till Nigeria har figurerat i svensk fotboll tidigare, bland annat under Tony Gustavssons tid som tränare i den skandalomsusade klubben Tyresö FF. När bolaget Tyresö Fotboll AB ansökte om företagsrekonstruktion satsade man, enligt domen som föll 2015, i huvudsak på ett “samarbete med en delstat i Nigeria som innebar att konkursbolaget skulle etablera en fotbollsakademi”, enligt förvaltarberättelsen.

“Syftet med utbildningen var att skola studenterna inför en kommande karriär som fotbollsproffs i Europa. Studenterna skulle komma till Sverige i omgångar under utbildningen.”, står det.

Bakom samarbetet låg Tiki Taka Football Development.

I svensk fotboll är omdömet högst varierande. En välrenommerad person som är anställd i en av Sveriges största klubbar, men vill vara anonym, beskriver Tiki Taka Academy som “väldigt oseriösa” och berättar om en resa till Ghana för ett par år sedan. Tiki Taka Academy ska ha anlänt till en träningsmatch med en buss full av spelare från Nigeria, en resa som hade tagit ungefär 3 dagar. Det var tänkt att laget skulle stanna en vecka, men väl på plats skickades man tillbaka nästan omedelbart eftersom spelarna höll alldeles för låg nivå.

Andra har bättre erfarenheter. Sommaren 2018 skrev till exempel IFK Göteborg ett avtal med Tiki Taka Academy som löper över 2020. Klubben har också värvat en spelare, Alhassan Yusuf. Förutom två spelare som värvades till Kristianstad från Växjö United under förra säsongen är han den hittills enda spelaren från Gustavssons företag som fått ett A-lagskontrakt på elitnivå i Sverige.

Listan på spelare som vistats i klubbar långt under allsvenskan kan göras desto längre, inte minst under 2018.

Många drömmer om att bli som Messi eller Zlatan, men det är inte alla som lyckas 

Slöt avtal med Växjö United

Efter att ha träffats i samband med Gothia Cup slöt Tiki Taka ett avtal med Växjö United om att skicka över ett stort antal amatörspelare inför säsongen 2018. Trots vetskapen om att dessa inte hade möjligheter till att tjäna pengar vitt. Trots att Tiki Taka Academy inte är registrerade som förmedlare eller agenter hos Fotbollsförbundet. Trots att själva affärsverksamheten, att förmedla amatörspelare till Svenska division 3-klubbar, inte har någon logisk ekonomisk vinning.

undefined

Tiki Taka-spelaren Samson Akoh Abah skriver på för Växjö United. Till höger Mohamed Abdi Elmi, klubbens ordförande.

Foto: Skärmdump från Facebook.

När jag pratar med Mohamed Abdi Elmi säger han att Växjö United “lånade spelare” av Tiki Taka Academy, som i sin tur vill sälja dessa till större klubbar. En eventuell övergång ska ge båda klubbarna “några procent”.

– Vi ville ge talangerna möjligheter att visa upp sig. Vi har ett avtal med Tiki Taka Academy för att vi ska hjälpa varandra. Växjö United är ansvariga för boende och mat. Det är amatörspelare, vi ger dem en plattform för spelarna att få visa sig. Många drömmer om att bli proffs, det kräver hård träning och anpassning, säger han.

– Om någon vill köpa spelarna får vi en procent och Tiki Taka några procent. Tiki Taka har inget lag, de marknadsför spelare till olika klubbar. Blir man värvad av till exempel AIK och Malmö FF går det pengar till dem. De äger spelarna.

Vem hos Tiki Taka har förhandlat fram det här avtalet?

– Börje Gustavsson är ansvarig. Du får väl fråga Tiki Taka. Det här samarbetet handlar bara om att utveckla spelare. Många drömmer om att bli som Messi eller Zlatan, men det är inte alla som lyckas. Det är viktigt att man får träna ordentligt.

Så vem hos Tiki Taka kan berätta om hur det här avtalet ser ut eller uppstod?

– Det bästa är om du ringer Tiki Taka och säger att du har frågor. De får vägleda dig till rätt person. Jag kan inte säga vem som sköter vad.

De blir kändisar i byn

I Färila kryper termometern närmare tio minus. Jag föreställer mig en uppväxt i Lagos eller Abuja så gott jag kan och fantiserar om att mötas av det här landskapet när man landar i Sverige.

– Kanske känner man igen sig lite mer upp mot Korskrogen där det har brunnit något djävulskt, säger Uffe.

undefined

Ulf Mickelsson (mitten) och Leif Brink (t.h.) i samtal med SportExpressens Noa Bachner.

Foto: Albin Julin.

Han och Leif berättar att Börje Gustavsson har skickat hit spelare tidigare. Spelarna betalar resan själva men Färila IF står för uppehället. Eduka och Muyideen ska antingen bo i ett gäng stugor bakom Färila Idrottspark eller i en lägenhet som håller på att renoveras. Förhoppningsvis kommer det lite scouter från division 1. Mat finns hemma hos byborna eller i klubbhuset. De blir kändisar i byn, följer med och fiskar och går på bio.

– Målet är att de ska lära sig proffsverksamhet. Affärsintresset vi har är att vi kan visa upp en jättetrevlig fotboll för att locka mer publik. Så vi har inget ekonomiskt intresse, säger Leif.

– Men det är klart. Det låter konstigt att man vill att proffskärriären ska ta fart här hos oss. Det låter jättekonstigt, säger han fundersamt. 

– Men vi vill inte vara i division fem vi heller, så vi ska försöka ta oss härifrån, fyller Uffe i.

Vi äter lunch tillsammans, stuvade makaroner och köttbullar inne i klubbhuset, innan det bär av vidare. Vi åker genom Korskrogen, som inte är jättelikt Abuja. Trots kylan råder det ingen tvekan om att Färila IF är en varm plats att komma till, oavsett vilka ambitioner man har som fotbollsspelare. Jag tänker att Eduka och Muyideen har tur som inleder sitt äventyr där.

En dryg timme senare rullar vi in i Ytterhogdal. Solen har smugit sig närmare den bergiga kulissen och kastar ett lite ödesmättat ljus över Svedjevallen, den lokala klubbens hemmaplan.

Vi tjänar ingenting på det

Börje Gustavsson, 72, kliver ur en ljusblå bil. Han har en svart träningsjacka från Tiki Taka Academy på sig och är på ganska gott humör. Innan vi börjar prata vill han klargöra en sak: Det här handlar inte om transfers.

– Spelarna står för flygbiljetten och för själva campen. Men det är självkostnadspris. Vi tjänar ingenting på det, säger han.

undefined

Börje Gustavsson.

Foto: Albin Julin

Vi börjar promenera runt planen.

Ingenting?

– Nej, inte ett öre. Det är rent självkostnadspris.

Vad är syftet för er som affärsverksamhet?

– Det här är mer en ideell verksamhet. Jag brinner för utveckling. Det är det. Titta bara på Gothia Cup-historierna. Det har kostat oss närmare en miljon. Det är ingen normal affärsverksamhet där vi ska tjäna massa pengar. Det vi kan tjäna pengar på är om det blir en bra transfer i framtiden.

Du säger att det här inte är en agentverksamhet.

– Definitivt inte.

Men ni har ju annonser för era spelare på era Facebook-sidor. Det står att man ska höra av sig om man är intresserad.

– Hmm.

Det var flera sådana inför 2018.

– Det har jag inget minne av. Det vet jag inte, vad kan det vara för spelare?

Flera stycken. Ett par av dem spelade sedan för Växjö United.

– Som vi har annonserat ut?

Ja. De är tillgängliga och man ska höra av sig om man är intresserad.

– Det får du gärna visa mig.

Det kan jag göra. Men du ser inte det här själv som en agentverksamhet?

– Absolut inte.

Men ändå skrev ni ett avtal med Växjö United förra säsongen där ni som organisation såg till att spelare som vistades på turistvisum i Sverige kom dit för att spela. Hur såg det avtalet ut?

– Alla de spelarna har varit här på våra utvecklingscamper. När vi var på Gothia Cup sommaren 2017 kontaktade deras ledare oss och undrade om han kunde få låna några spelare. Vi diskuterade det länge, Tommy och jag. Vi undrade om vi skulle ge oss in det. Sedan ville vi ha en bekräftelse på att de här spelarna kunde komma till en bra miljö träningsmässigt, att de kunde få ett bra boende och att man ser till att de får bra – då gick vi med på det.

Hur tycker du att samarbetet fungerade?

– Det har inte fungerat bra. Vi har lagt ned det.

Men många spelare stannade ändå hela säsongen. Vad var det som inte fungerade?

– Vissa spelare registrerades överhuvudtaget inte. De fick vara med och träna, men de fick aldrig spela matcher.

Var det det stora problemet?

– Någon har sagt att det inte fungerade speciellt bra med boendet. Tommy åkte dit och tittade vid två-tre tillfällen. Han bedömde att det var ett okej boende.

Ordföranden i Växjö United säger att de lånade spelare av er, men att ni hade ett gemensamt intresse av att de skulle säljas vidare?

– Naturligtvis är det så att spelarna vill ut och spela professionell fotboll. Det är därför vi utvecklar dem.

Men då tjänar ni ju pengar på transfers i Sverige?

– Vi har en liten del i akademierna. Det är akademierna som äger spelarna i Nigeria. De tjänar de stora pengarna. 

Så ni tecknar låneavtal med svenska klubbar?

– Ja.

Spelarna som kommer hit, alla är här på turistvisum. Alltså får de inte tjäna pengar vitt i Sverige. Någon ska betala för deras uppehälle. Tycker du att ni har något ansvar för att detta sker på rätt sätt när ni kopplar ihop spelarna med svenska klubbar?

– Ja, det har vi. Jag är väl medveten om sjätte paragrafen, kapitel fyra i representationsbestämmelserna. Det följer vi. De kommer ju inte hit för att spela fotboll.

Inte?

– Nej, de kommer hit för att utvecklas.

Men vad är skillnaden?

– Ja det är en djävulsk skillnad. Att spela fotboll, då tar vi hit spelare för att de ska spela i en klubb. Det gör ju inte vi. Vi tar ju hit dem för att de ska utvecklas. De flesta åker hem.

Men jag förstår inte riktigt. Det var ju sju spelare i Växjö United som spelade hela säsongen tack vare ett avtal med er. Du menar att de inte är här för att spela fotboll?

– Nej, de är här för att utvecklas. Sedan om de under den tiden har sitt turistvisum tecknar ett avtal med en klubb för att spela, då blir det en helt annan sak. Det är inte avsikten. Vi har ett väldigt bra samarbete med svenska ambassaden i Nigeria. De vet mycket väl att killarna åker hit för att utvecklas på våra camper.

Men det var ju tre spelare som spelade matcher för IS Halmia förra året också.

– Aja. Men de flesta åker tillbaka efter utvecklingen på våra camper. Det är inte alls avsikten när de kommer hit.

Så ni som akademi tar hit spelare och placerar i fotbollsklubbar, men avsikten är inte att de ska spela fotboll?

– Nej. Vi tar hit dem på våra camper.

Men sedan har ni ju avtal med klubbar, där spelarna placeras ut?

– Några få.

Så det här sker ju ändå?

– Ja.

Men tycker inte du att det här systemet utsätter spelarna för en viss risk?

– Jag förstår att du och andra kan tycka att det är en risk. Vi ser det inte så. Det är precis tvärtom. Vi fokuserar på att utveckla spelare som vi har utvecklat tidigare i Nigeria och tar hit dem i nästa steg. Varför gör vi det? Jo, för att anpassa dem till klimat, till mat, till träningsförhållande, att vara tillsammans med vita människor. 

Börje rynkar på ögonbrynen.

– En afrikansk spelare som kommer till Europa – det tar en jäkla tid att acklimatisera sig. Våra läger är till för acklimatisering. Om det kommer en klubb under perioden de är här – om vi tror att den klubben får trevliga förhållanden – då tycker jag att det är okej. Det är en del i utvecklingen. Men återigen: Avsikten är inte att ta hit spelare för att de ska spela för klubbar. 

Du sa förut att det inte finns något affärsintresse i det här.

– Inte i första hand. Nej.

Det låter ju inte så trovärdigt, utifrån. Om man tar amatörspelare, eller spelare med professionella ambitioner, som ska spela amatörfotboll i Sverige. Det måste ju finnas ett affärsintresse.

– Naturligtvis hoppas vi att kunna tjäna någon slant på sikt. Men Tiki Taka Football Development HB och vi som privatpersoner har säkert en miljon kronor i det här som vi inte har fått igen.

Så det finns ingen fungerande intäktsmodell nere i Nigeria heller?

– Vad menar du?

Om ni bedriver verksamhet nere i Nigeria – hur får personerna som hjälper er där betalt?

– Nej, ingenting.

undefined

Börje med SportExpressens Noa Bachner.

Foto: Albin Julin

Börje gnider händerna mot varandra. Han har rätt, det är fruktansvärt kallt. 

Han föreslår att vi åker och tar en fika. Mörkret börjar lägga sig över Ytterhogdal samtidigt som vi kliver in på Peterssons, en lokal blandning av kiosk, café och bar. Alicia Keys trycker ut refrängen till “No one” i högtalarna. Börje känner att Tiki Taka Academy har framställts orättvist, säger han. Han berättar att Växjö United kändes som ett misstag, att Migrationsverket ringde och bad honom "hålla ett öga" på vad som hände där när spelarnas uppehållstillstånd förnyades under sommaren. Han skickade ned Tommy Johansson “två-tre gånger”, men borde kanske ha gjort något mer. Han säger att Tiki Taka ska skala ned verksamheten, att han har gjort sin sista resa till Nigeria.

Till slut reser han sig från bordet.

– Ja hörrni, säger han.

“I know some people search the world to find what we have”, ylar Alicia Keys i bakgrunden.

– Det var roligt att träffas. Men samtidigt inte så roligt.