Ann McKee har slagit larm om alarmerande upptäckterna – men ignoreras av NHL och NFL • SportExpressen besöker kliniken i Boston

Doktor Död dissekerar före detta idrottsstjärnornas hjärnor

BOSTON. Hon kallas Doktor Död för sin forskning om hjärnskador hos före detta idrottsmän.

SportExpressen har besökt kliniken där Ann McKee dissekerar hjärnor. 

– Unga idrottare får hjärnskador i onödan och jag tänker aldrig ge upp det här arbetet, säger läkaren, som möter hårt motstånd från amerikanska fotbollsligan NFL och hockeyligan NHL.

– NHL förnekar det här totalt. 

Publicerad 5 nov 2017 kl 06.11

Försiktigt lyfter hon locket på en låda, tar upp en människas hjärna och lägger den på en blå skärbräda.

Hon tar upp en vass kniv och skär hjärnan i två delar.

– Se här. Den här vita förgreningen, den är mycket tunnare än normalt. Och de här svarta prickarna. Det är tydliga tecken på skador på hjärnan, säger hon.

Vad jag inte vet just då är att i samma ögonblick som hon pekar och berättar har en av hennes medarbetare diskret gått fram snett bakom mig. I händelse av att jag ska svimma. Det har hänt besökare här förr 

Han hade fått fullt utvecklad demens i 40-års åldern. Så skadad var hans hjärna.

Det är lätt att bli både omskakad och ödmjuk till livet på doktor Ann McKees arbetsplats på sjukhuset vid Boston University. Hon är professor i både neurologi och patologi.

– Han var NFL-spelare och dog av sina hjärnskador vid 42 års ålder, fortsätter hon och tittar på det hon har framför sig.

Doktorn skär smörgåstjocka skivor av hjärnan och det slår mig:

Den här mannen hade allt de flesta drömmer om i livet.

Pojkdrömmen uppfylld, berömmelse, rikedom...

Nu är allt som återstår en förstörd hjärna på en blå skärbräda. 

Hit kom även Derek Boogaards hjärna. Den beryktade slagskämpen i Minnesota Wild och New York Rangers som dog av en överdos piller och alkohol 28 år gammal.

– Vi kunde konstatera att Boogaard hade fått fullt utvecklad demens i 40-års åldern. Så skadad var hans hjärna, berättar Ann McKee.

Derek Boogaard.

Foto: AP

För att kunna genomdriva sin forskning har doktor McKee och hennes kollegor i Boston i flera år samlat in hjärnor från nyligen avlidna före detta idrottsmän. Många hade visat tecken på hjärnskador och deras anhöriga ville att de skulle undersökas.

Resultaten av undersökningarna och forskningen är alarmerande.

Av alla hjärnor från före detta NFL-spelare har läkarna i Boston hittat skador i 110 av 110 hjärnor. 99 procent av spelarna hade CTE (chronic traumatic encephalopathy) alltså en kronisk hjärnskada efter trauma mot huvudet.

Det betyder inte att 99 procent av alla som spelar amerikansk fotboll får hjärnskador, dessa hjärnor kommer från män som redan hade visat symptom på sjukdom.

Det är också delvis därför NFL avfärdar hennes forskning, och hävdar att problemet inte är så omfattande som hon påstår.

"Jag vill hjälpa de familjer som drabbas", säger Ann McKee.

Foto: Bryce Vickmark

20 000 spelare stämde ligan

Samtidigt har den amerikanska fotbollsligan stora problem med att hantera den här situationen och en lång rad före detta spelare har drabbats av olika typer av hjärnskador.

 

LÄS MER: NHL-fajtern hetsades till sin död

 

För en tid sedan betalade NFL ut en miljard dollar till över 20 000 spelare som stämt ligan på grund av skadorna som drabbat dem när de utövat sin sport.

Hockeyn har skakats av flera uppmärksammade dödsfall som drabbat före detta slagskämpar som fått problem efter karriären. Några har fått CTE, andra har gått under av depressioner och tagit sitt liv.

Jag blev väldigt förvånad över hur nedlåtande de behandlade mig.

I USA har det varit stor uppmärksamhet kring den före detta amerikanske fotbollsspelaren Aaron Hernandez, som gick från att spela för världens bästa lag New England Patriots till att dömas för mord och sedan ta livet av sig i fängelset.

27-årige Hernandez hade CTE och en hjärna som en 70-åring.

NFL har skänkt en miljon dollar till forskning om CTE men också fått kritik för märkliga undersökningar och utredningar, som den gången ligan "glömde bort" att redovisa hundra hjärnskakningar.

Samtidigt har USA en president som attackerat NFL för att det "tacklas för lite" i ligan och borde vara ett ännu tuffare spel.

Presidenten sitter ofta i tv-soffan och jublar över våldsamma tacklingar i NFL, precis som miljontals andra amerikaner.

Amerikansk fotboll är den största sporten i USA.

Både NFL och NHL skakas av stämningar från före detta spelare som drabbats av hjärnskador och forskningen i Boston rör upp känslor.

– Det är tufft för oss. Många tvivlar. Det är svårt att ändra folks åsikter när känslor och stora pengar är inblandat. Vi vill bara nå fram till att kunna upptäcka sjukdomen tidigare och hitta botemedel. Jag vill hjälpa de familjer som drabbas. Och vi börjar förstå mekanismerna och göra framsteg, säger  Ann McKee, som själv växte upp i fotbollsstaden Green Bay.

Besöket i New York blev ett misslyckande

Hela hennes familj har spelat amerikansk fotboll och alltid följt matcherna med Green Bay Packers. Hon älskade sporten och kände ett personligt engagemang och trodde att hennes forskning skulle välkomnas av en liga som hon trodde bara ville det bästa för sina spelare.

Men hennes enda besök på NFL:s huvudkontor i New York blev inte alls som honhade väntat sig.

– Först möttes jag av en sexistisk och nedlåtande attityd, i stil med "vad gör du här inne lilla gumman, var är den riktiga doktorn?". Inget sa så öppet. Det behövdes inte. Sådan var känslan i rummet. Då hade jag undersökt hjärnor i flera år och visste hur allvarliga skador många hade fått. 

"NFL struntar i min forskning", säger Ann McKee.

Foto: Bryce Vickmark

Hon ser sorgsen ut när hon berättar och fortsätter:

– Jag använder inte ordet chockad, men jag blev väldigt förvånad över hur nedlåtande de behandlade mig. För mig hade det känts som ett stort ögonblick att få ett möte med NFL och jag älskade verkligen sporten. Och så slutade det så. Det var hjärtskärande.

Nu för tiden tittar hon aldrig på amerikansk fotboll. Hon klarar inte av det, Inte efter alla hjärnor hon undersökt och förtvivlade anhöriga hon pratat med.

– NFL struntar i min forskning. Det jag har berättat för dem har varit för döva öron. Det är svårt för mig att veta deras motiv, men i slutändan handlar det oftast om pengar och så kan det nog vara i det här fallet också.

NHL förnekar problemen totalt

Kontakterna med NHL har varit lika misslyckade.

– Ja du, NHL förnekar det här totalt, säger hon och kan inte låta bli att skratta uppgivet.

Derek Boogaard är en av flera hockeyspelares hjärnor hon undersökt. Han hade redan vid 28 års ålder börjat uppvisa tecken på problem, skadorna han hade efter hundratals slagsmål och smällar mot huvudet hade bland annat påverkat hans minne.

– Sjukdomen börjar med ett allvarligt trauma på hjärnan, sedan sprider det sig. Många vill hitta andra anledningar till hans död. Som tabletter och missburk, men vi kunde se alla hans skador på hjärnan. Och det är klart att ditt omdöme påverkas av alla smällar mot huvudet och att det i sig kan leda till tablettmissbruk. Jag förstår inte hur någon kan ifrågasätta trauman mot hjärnan.

Klicka vidare för att se fler bilder från kliniken. OBS: Varning för starka bilder.

Foto: Bryce Vickmark / POLARIS IMAGES

Foto: Bryce Vickmark / POLARIS IMAGES

Foto: Bryce Vickmark / POLARIS IMAGES

Foto: Bryce Vickmark / POLARIS IMAGES

Foto: Bryce Vickmark / POLARIS IMAGES

Foto: Bryce Vickmark / POLARIS IMAGES

"Hjärnbanken" på sjukhuset i Boston består av hundratals hjärnor, några syns tydligt i glasburkar på hyllor, andra finns i stora frysrum i lokaler som från utsidan ser ut som ett garage intill sjukhusets huvudbyggnad.

Hon tar fram ännu en hjärna. Den är mycket mindre. Den är från ett barn som fick en fruktansvärd smäll i huvudet i samband med en skolmatch i amerikansk fotboll som 13 åring och dog några år senare.

- Vi ser fler och fler som dör unga, säger hon och tystnar.

Doktorn som en gång i tiden älskade amerikansk fotboll avråder alla från att ägna sig åt den sporten och boxning får henne bara att skaka på huvudet.

Sedan pratar vi hockey där vissa spelare i juniorligor i Kanada, farmarligor och i NHL slåss regelbundet - och då är det utan boxningshandskar och med stenhårda knytnävar som träffar med slag mot huvudet.

Ann McKee skulle inte vilja se sina egna barn eller barnbarn spela hockey i en liga där slagsmål anses vara en del av spelet, som i Nordamerika.

– Det borde inte finnas några slagsmål alls. Jag vill inte se coacher som hetsar och uppmuntrar till tjuvsmällar, för det är farligt. Jag tycker hockeyn ska göra allt man kan för att minimera smällar mot huvudet. Sedan måste vi förstå att även hockey är en sport som blir farligare när alla blir större, starkare och snabbare. 

Hon suckar över det sanktionerade våldet i hockeyn.

– Det finns inga ursäkter att låta slagsmål vara en del av spelet, upprepar hon.

– Och det där snacket om att man ska "lära motståndare en läxa". Det är bara osportsligt uppträdande. Fighting måste bort från hockeyn. Det är något som bara utsätter spelare för onödig fara. 

Hon har ingenting emot hockey utan våld och tjuvsmällar.

– Men tyvärr är det väl så att vi människor törstar efter våld, men vi kan inte fortsätt med det, utan att inse konsekvenserna.

CTE upptäcks först efter döden

Problemet med CTE är att det inte kan upptäckas förrän efter döden. Målet med forskningen är att upptäcka det tidigare och helst hitta botemedel.

– Det vi vet säkert nu är att om du drabbats av CTE så blir du aldrig bättre. Bara sämre, säger Ann McKee.

Men hur klarar man av att undersöka skadade hjärnor hela dagarna?

Först hör hon inte ens min fråga.

Ann McKee pratar med ganska hög röst och med stor entusiasm, det är med stor förtjusning hon visar upp det senaste mikroskopet som de fått till kliniken och hon pekar på bilder, berättar detaljerat om celler och nerver och små prickar som är stora skador och det är nästan svårt att hänga med.

Jag är deprimerad och sorgsen ibland. Jag har haft svårt att sova. Jag vill inte känna mig som Doktor Död.

Hon hinner fråga lite om Sverige också, för att återgå till att prata ännu mer om värdet av forskning och hur hon tycker om sin personal och hon nämner några anställda vid namn som hon vill berömma extra mycket.

Flera av hennes kollegor viskar till mig, när hon inte hör.

– Doktorn gör ett fantastiskt jobb.

Jag får ställa frågan en andra gång, med lite mer bestämt tonfall?

Hur mår du mitt uppe i allt detta?

– Jag är deprimerad och sorgsen ibland. Jag har haft svårt att sova. Jag vill inte känna mig som Doktor Död, som jobbar med sorgliga och deprimerande saker. Men även om det ibland känns hopplöst så kan jag inte sluta med det här. Jag fortsätter göra allt vad jag kan för att vi ska få positiv utveckling att berätta om.

Att bemötas sexistiskt av NFL och få höra av högste NHL-bossen Gary Bettman att "tack och hej, vi är inte intresserade", tar också på krafterna. 

– Lagläkare har delade meningar jämfört med mig. Men det är också läkare som är anställda av lagen och ligorna. Men jag tycker tyvärr inte att de här lagen och ligorna tar ansvar för sina spelare. Det är tråkigt att se. Man borde leva upp till sitt ansvar.  

 

LÄS MER: Så gick det sen för slagskämparna i NHL.

Ann McKee: "Måste tänka på priset"

Hon berättar om ett möte med en före detta NHL-spelare som slagits många gånger och drabbats av flera hjärnskakningar, men den gamle hockeyspelaren försvarade slagsmål som en del av sporten.

– Han hade själv mått dåligt många gånger. Man kan tycka att kan borde lärt sig av det. Men vi människor gillar inte att förändra oss.

Har även media och supportar lite ansvar som oftast bara hyllar spelare som är tillbaka snabbt efter hjärnskakningar eller kanske spelar när de borde vila?

– Alla borde absolut prata mer om att spelare ibland mår bäst av att vila. Särskilt i slutspel. Då allt handlar om att vinna. Men ibland måste man tänka vilket pris det kan bli att få betala.

När flera barn drabbas av hjärnskador, då måste vi ta det på största allvar.

Hon erkänner samtidigt att hon är fascinerad över vad elitidrottsmän kan klara av trots hjärnskakningar.

– Det finns spelare som får smällar mot huvudet och som efteråt inte minns någonting av matchen överhuvudtaget. Men ändå klarade av att prestera på toppnivå ändå. Det är intressant vad människor klarar av. Spelare som inte ens vet vilken stadion de befinner sig i, men ändå spelar bra. 

Hon applåderar ändå NFL och NHL för att ligorna infört oberoende "spotters" på läktarna. Läkare som kan ta bort spelare ur matchen mot deras lags vilja om huvudskada misstänks.

– Att man infört det är väldigt bra. Jag förstår att lagläkare kan ha svårt att säga stopp när både spelare och tränare vill att man ska spela vidare. Då är det bättre att utomstående får ta det beslutet.

Hon respekterar också dem som säger att farorna är ett pris värt att betala för att uppleva drömmen om att bli stjärna i en sport. En del kan dra det så långt som att säga att NFL-spelaren vars hjärna vi just haft framför oss som dog ung ändå haft ett rikare liv än de flesta andra som blir riktigt gamla.

– Vuxna människor har förstås rätt att bestämma över sina egna liv. Men alla måste vara medvetna om riskerna och när flera barn drabbas av hjärnskador, då måste vi ta det på största allvar.

- Alla de som tvingats lägga av med sina sporter på grund av hjärnskakningar, det finns en rad före detta ishockeyspelare bara i Sverige, ska de vara oroliga över att drabbas av hjärnskador?

- Jag vill inte skrämma folk och du kan drabbas av en rad hjärnskakningar utan att få CTE. Och blir du bra efter en hjärnskakning, då har du inte CTE. Då är du okej. Har du CTE blir du aldrig bättre. Sen finns det förstås redan hos många som inte vet om det ännu. 

 

SportExpressens Magnus Nyström med Ann McKee.

Foto: Bryce Vickmark

Uppmaningen: "Det är inte att tjalla"

Hon pratar om idrottarna som drabbas av CTE med värme och omtanke i rösten.

– Jag tycker synd om idrottarna och deras familjer. Detta är väldigt tragiska historier. Jag är en läkare som vill hålla folk friska, samtidigt vill jag väcka uppmärksamhet för något som kanske kan lindra de drabbades smärta något.

I stället för att läka sår har hon fått trösta föräldrar som förlorat sina barn.

– Det är i alla fall lättare för mig än för föräldrarna som drabbas. Jag kan inte tänka mig hur det känns för de föräldrar som förlorar sina barn.

Sen är det inte så enkelt att vara lagkompis med någon som har en misstänkt huvudskada. 

Ann McKee uppmuntrar alla att larma lagläkare vid misstanke om att någon lagkompis inte mår bra efter smäll mot huvudet.

– Jag förstår att många tvekar när det gäller sådant här och att själva erkänna att man mår dåligt. För som elitidrottsman är du i en tuff miljö, med extremt tuff konkurrens. Du kan lätt förlora din plats där. Så jag vet att det kan uppfattas som att man tjallar om man berättar om någon annan, säger hon.

Men det är skillnad på att ha ont i en arm eller ett knä jämfört med att ha ont i huvudet. Ingen spelare ska bära på den hemligheten.

– Du tjallar inte om du tar upp det. Utan du sviker din lagkompis om du inte berättar.