”Det har hänt att vi slåss med knytnävarna mer än en gång”

Foto: Olle Sporrong
Foto: Olle Sporrong / OLLE SPORRONG

FALUN. Om de mot förmodan tröttnar på varandra så räcker det med en dags uppehåll, sedan hänger de igen. 

Men tro inte att tvillingsystrarna Sanna och Jenny Kallur alltid har varit sams.

– Det har hänt att vi slåss med knytnävarna mer än en gång. 

I en stor intervju berättar de före detta friidrottsstjärnorna om en oroande träningshets, nya satsningen och varför de smyger med presenter.  

Vi ses hemma hos Sanna, men det är Jenny som sätter på kaffet och hon känns lika hemma i köket hos sin tvillingsyster som om det vore hennes eget. 

På morgonen har de båda före detta friidrottsstjärnorna suttit och jobbat vid köksbordet, och de är väldigt glada över att äntligen få göra något tillsammans igen. 

För om det utifrån kan tyckas som om systrarna Kallur alltid hänger ihop så har det inte alltid varit så. 

Jenny avslutade friidrottskarriären sex år innan Sanna och under den tiden var relationen inte lika tajt. 

Men sedan Sanna tog farväl av friidrottsscenen 2017 så har de bland annat dragit i gång en podd och står nu redo för ett nytt projekt tillsammans. 

– Vi har startat en träningstjänst online där man ska kunna träna ensam hemma, men samtidigt tillsammans med oss och andra, förklarar Sanna. 

Sanna och Jenny Kallur bor båda i Falun, och sedan en tid tillbaka är familjerna grannar.
Foto: Olle Sporrong
I februari fyller Sanna och Jenny Kallur 40 år.
Foto: Olle Sporrong

Att det skulle vara träning som står i fokus i systrarnas Kallurs nya projekt har det inte varit något snack om. 

– Att få folk att träna är oerhört viktigt, för det ser svinrisigt ut bland svenska befolkningen. Om inte ens vi skulle orka träna. Vem ska göra det då?

Sanna slår ut med armarna och fortsätter:

– Och vi ska inte sitta på några höga hästar, det här med att komma upp i 150 pulshöjande minuter i veckan, som är rekommendationen, det mäktar vi inte alltid med. Och då är vi ändå två personer som älskar att träna. Så man fattar att många inte orkar. 

Jenny menar att det kan finnas ett problem att man inte tror att den träningen man gör är bra nog. 

– Det finns en träningshets som gör att man tror att det kanske inte är fränt nog att gå på en medeljympa en onsdag kväll, och då struntar man i det. Det blir en tröskel och man tror att ”träning är inte något för mig”, att man inte känner sig välkommen. Så kan jag också känna. 

– Men det där vill vi försöka få bort. 

Sanna och Jenny Kallur har podden ”Motionsklubben” tillsammans.
Foto: OLLE SPORRONG

Sanna Kallurs allra största framgångar som häcklöpare är EM-guld utomhus, VM-brons inomhus och världsrekord på 60 meter häck. För Jennys del är ett EM-silver inomhus och en mängd SM-medaljer de största meriterna. 

Båda två säger att det är nöjda med tidpunkten de valde att avsluta sina friidrottskärrirer.

Nu behöver jag inte pressa mig till saker som gör ont längre

Men att det finns bitar de kan sakna, som att vara i Sydafrika på ett träningsläger i stället för som just nu hemma i vintermörkret i Falun. 

– Och tävlandet, att ställa sig på startlinjen när man är i bra form. Men det som krävs för att ta sig dit, det saknar jag inte det minsta, säger Sanna och fortsätter: 

– Att vara elitidrottare är en härlig livsstil, att man har träning och tävling som jobb. Samtidigt är det inte hälsosamt. Man tränar knappast för hälsans skull och man är precis på gränsen för vad kroppen klarar av, och ibland går man över den gränsen. Det är väl vi två lysande exempel på. 

– Jag med mitt trasiga smalben. 

Under sin karriär drabbades Sanna Kallur av en stressfaktur och för att få bukt med problemen opererades en 33 centimeter lång märgspik in i benet. Smärtan finns dock där fortfarande. 

– Men nu behöver jag inte pressa mig till saker som gör ont längre. 

Kan du springa?

– Jag har en form av löpning som jag kallar björnlufs. Man kan nog säga att det är en art av joggning med väldigt mjuka steg, allra helst i terrängen. Det finns lösningar, jag har hittat dem. För att komma ut och springa är bland det bästa jag vet. 

Trots skadeproblem under stora delar av sin karriär ångrar Sanna Kallur inte att hon höll på så länge som hon gjorde. 

– Skadeåren var ändå bland de mest lärorika. Och att jag tog mig igenom dem, det känns skönt att ha i bagaget. Om jag inte hade fortsatt så länge som jag gjorde trots skadan så hade jag nog funderat på ”hur skulle det ha gått?, hur fort hade jag kunnat springa?”. 

– Nu vet jag, inte så jättefort. 

Sanna och Jenny brister ut i ett stort och hjärtligt skratt. 

Systrarna Kallur avslöjar: "Hon är mest vältränad"

”Då var jag tvungen att ta till knytnävarna”

De jobbar tillsammans, tränar ihop och familjerna umgås ofta. Och när Sanna med familj tidigare i december flyttade från utkanten av Falun så var det till grannhuset där Jenny och hennes familj bor i centrala Falun. 

Men tröttnar tvillingarna Kallur aldrig på varandra? 

– Jo, säger Jenny. 

– Va, tröttnar du på mig? 

Systrarna tittar på varandra och skrattar innan Jenny fortsätter: 

– Det är klart att det kan bli för mycket ibland. Men då hänger vi inte så mycket med varandra, på någon dag. Mer än så krävs det inte för att det ska bli bra igen. Så har det alltid varit, även när vi tränade och tävlade tillsammans. 

Sanna berättar vidare att de sällan hamnar i några hårda diskussioner och aldrig bråkar. 

– Men när vi var yngre så slogs vid med knytnävar. Men det har vi slutat med nu. 

Hur gamla var ni när ni slogs med knytnävar?

Jenny: Ja, när var det? 

Sanna: Vi var ändå ganska gamla?

Jenny: Ja, lite för gamla för att slåss.

Sanna: Vi höll nog på med det upp till vi var 15. 

Vem var bäst på att slåss? 

Sanna: Vi hade olika knep. Jag tror att jag var mest retsam. 

Jenny: Då var jag tvungen att ta till knytnävarna. Det gick inte att ge igen med att retas längre.

Sanna: Och då hängde jag på. 

Sanna och Jenny Kallur.
Foto: OLLE SPORRONG
Foto: OLLE SPORRONG

I februari fyller Sanna och Jenny Kallur 40 år, men de säger att de känner sig som 25 och inte har några problem med att bli 40. 

Från början fanns en plan på att fira födelsedagarna i New York, men de planerna ställdes in på grund av coronapandemin. Nu blir det i stället firande hemma i Falun med familjerna. 

Och de kommer definitivt att köpa presenter till varandra. 

– Det är alltid de bästa presenterna. Det har det varit hela livet. Presenten från dig, Jenny, det är den jag helst öppnar.

– Vi kan säga till resten av familjen och släkten att ”vi köper inga julklappar i år”, för att vi egentligen tycker att det är onödigt att köpa massa saker. 

– Men sedan köper vi ändå något i smyg till varandra. Och de presenterna är alltid perfekta, ofta någonting som man inte hade önskat sig men precis det man ville ha. 

Om systrarna Kallur har köpt samma present till varandra någon gång? Så klart. 

– Vi hade köpt exakt samma tröja en gång. Men då lämnade vi tillbaka en och hade den andra ihop. 

”Mitt första riktiga jobb”

Under slutet av sin häcklöpningskarriär utbildade sig Jenny Kallur till copywriter och har jobbat som det sedan hon slutade. 

För Sannas del har tiden efter hon lade av med friidrotten varit mer oviss. 

– Det är svårt att veta vilken väg man ska gå. Jag hade en period för ett par år sedan då jag kände att jag skulle bli tränare och gå utbildningar. Men jag tänkte så sent som i natt på att det inte blev så. Det kanske kommer senare. 

– Det här med träningstjänsten känns lite som det första riktiga jobbet för mig. Och just nu känns det roligare att jobba med motionsspåret än elitidrott. 

SportExpressens Anna Friberg har träffat systrarna Kallur hemma i Falun.
Foto: OLLE SPORRONG

LÄS FLER INTERVJUER AV ANNA FRIBERG

Stina Nilsson: ”Det är folk väldigt nyfikna på”

Magdalena Forsberg: ”Jag förberedde mina barn på det värsta” 

Emelie Öhrstig: ”Vilka är vi att tycka att det är fel” 

Mathias Fredriksson: ”Pengar är min drivkraft” 

Tord Grip: ”Jag känner mig, väldigt, väldigt ensam”