– Jag visste att han skulle spela fotboll, det är något som ligger i släkten. Han var fyra när han började. Men innan det älskade han bara bollar, han kunde sova med bollar till och med. Han sparkade boll överallt i lägenheten, säger Efuto Kanga.
Hennes son Jardell har nyligen skrivit på ett A-lagskontrakt med BP. Klubbens yngsta spelare genom tiderna att nå seniorlaget.
– Allt började med min kusin (Josafat Mendes, Hammarby) som spelade fotboll. Efter skolan brukade hans mamma hämta oss när mina föräldrar jobbade. Då följde jag med till hans träning och tittade på från sidan. Det var någon träning när bollen gick utanför sidlinjen och jag fick tag i den, sen vägrade jag att ge tillbaka den, säger Jardell Kanga.
Han står på Grimsta IP iklädd helröda kläder från Nike. Inne i tältet som herr- och damlaget tränar i till vardags är det den här lördagen nästan tomt. Jardell får tag i en boll och börjar trixa. Om några veckor sitter han på ett plan på väg bort från Stockholms kalla vinterväder för att ta sig till Spanien, där väntar ett läger med storklubben FC Barcelona.
– Det är stort, jag är väldigt glad för det. Barça är ju en av världens största klubbar.
Motståndare har tvivlat på hans ålder
Jardells resa har knappt hunnit börja. Men anfallaren som föddes sent i december 2005 har sedan flera år tillbaka fångat mångas uppmärksamhet. De runtomkring honom beskriver en kille som alltid varit bäst. Och som gång på gång flyttats upp i ungdomslagen för att spela med äldre.
– Under hösten flyttades han upp till BP:s U19 och klarade sig väldigt väldigt bra. Han var i princip bäst där. Efter det fick han gå upp och rotera med A-laget och gjorde direkt två mål i elva mot elva. Vår tränare sa direkt ”men herregud vilken lirare”, säger Peter Kisfaludy, tidigare tränare i P05, nu sportchef i BP.
– Han fortsätter att utvecklas hela tiden och i BP tittar vi aldrig i passet när killarna är födda utan vi tittar bara hur bra de är på fotbollsplanen, det är det som ska avgöra var de ska spela inte hur gamla de är.
Men det har funnits de som velat titta i Jardells pass. Motståndare har tvivlat på hur gammal han är, några har till och med trott att han fifflat med sin ålder.
– Jag var stor i kroppen när jag var yngre. Folk sa då ”hur kan du vara 05:a?”, ”hur kan du vara 12?”, ”du är äldre”, och såna saker. Det har hänt att jag har behövt visa upp mitt pass. Efter matcher har folk frågat hur gammal jag är och när jag säger min ålder har de sagt att det är omöjligt. Då frågar de om jag kan visa mitt pass, om jag kan visa upp något bevis, berättar han.
Hur har det känts?
– Jag tog aldrig det personligt, jag vet sanningen själv. Det gick in i ena örat och ut i det andra.
Mamma Efuto minns en speciell incident när motståndarna inte litat på att Jardell är 05:a. I dag kan hon skratta åt historien.
– För jag kom själv till Sverige som väldigt liten. Han är född i Stockholm på Södersjukhuset, han har gått på dagis här. Därför kan man inte ta det så hårt, för vi vet att det inte är sant, säger hon.
Vad säger man till sitt barn när sånt händer?
– Jag brukar säga till Jardell att i den värld han gett sig in i kommer det vara mycket sånt här. Eftersom han är mörkhyad och vissa kanske har erfarenhet av att folk sänker sin ålder. Då tror de så fort de ser en mörkhyad spelare som är bra att det inte är hans riktiga ålder. Det är inget vi kan ändra på, världen fungerar så. Det är bara försöka stärka ens barns självförtroende i stället.
Agenter började ta kontakt när han var tolv år
Uppväxt i Akalla och Hjulsta spenderade han sommarloven på gården där otaliga matcher med vännerna avgjordes. Via en fotbollsskola i Spånga började Jardell spela i sin första klubb, AFC i Solna, innan han sökte sig till Brommapojkarna.
– Första gången blev jag nekad. De fanns bättre spelare än mig då. Då gick jag till Vasalund för att spela och där utvecklades jag mycket. Ett och ett halvt år senare kom jag tillbaka till BP. Då fick jag revansch och fick vara med i förstalaget, säger han med ett leende.
Klubben beskriver han som ”hemma” och de har lärt honom saker som är bra att ha på mer än bara fotbollsplanen.
– I början var jag inte seriös, jag kom ofta sent. Jag kom från en förort och hade aldrig blivit lärd att man måste vara professionell. Andra vändan lärde jag mig att om jag vill vara proffs måste jag vara seriös.
Fotbollen är en smutsig bransch
I takt med att han utvecklades hamnade hans talang i blickfånget hos flera klubbar, både i Sverige och utomlands.
– Att skydda Jardell har varit min prioritet. För fotbollen är en smutsig bransch, säger pappa Kutshi Kanga som själv spelat i Syrianska IF.
När Jardell var tolv år började agenter höra av sig. I vissa fall direkt till honom.
– Vi har alltid haft samarbete med BP. Det har varit jobbigt med agenter ända tills Hasan Cetinkaya kom in i bilden. Han gjorde allt rätt och det känns bra med familjen nu, vi är nöjda. Andra agenter gick bakom ryggen på familjen och kontaktade Jardell direkt, han är fortfarande ett barn. Agenterna ska kontakta familjen först. Det var en jättetuff period, säger Kutshi.
Hur har agenter gått tillväga?
– Vissa agenter skickade sina spelare för att bli vän och övertyga Jardell om att deras agentur var bra. Det är tur att det finns regelverk som säger att när man är under 18 år får man inte bestämma själv, det skulle annars vara jätteproblematiskt för Jardell.
– Agenterna skickar de som kallas ”springpojkar” för att försöka bli vän med min son. Det är en sak när barnen är hemma, men där ute är barnen fria och då kan andra människor sätta press och påverka dem.
”Det blev som ett tryck”
Ännu en snöklump glider ner för tältet på Grimsta. Jardell berättar om agenterna som hört av sig.
– Vissa har ju skrivit till mig på Instagram, vissa har ringt mig. Det är en grej jag bara ger till min pappa och de runtomkring mig så får de sköta det. Jag vill ju bara spela fotboll. Jag vill bara ha roligt.
Mamma Efuto beskriver en rädsla att allting runtomkring skulle påverka hennes son.
– Det blev som ett tryck. Det jag var rädd för var att det skulle bli för mycket för Jardell. För när den ringer, och den ringer, kan man hamna i den situationen där man fattar fel beslut.
Hur har ni hanterat det?
– Det viktigaste har varit dialogen med Jardell. Försöka förklara, för så klart tycker han det är kul att många är intresserade och han vill bara spela. Man får försöka förklara att vi måste vänta och låta det ta sin tid. Och förklara varför. Har man en bra relation till sitt barn blir allt mycket enklare.
– Vi ville att det skulle kännas rätt och att han skulle få vara med och välja.
Finns ingenting som har varit en så stor lättnad
Valet som kändes rätt var tidigare nämnda Hasan Cetinkaya. Stjärnagenten har flera svenska landslagsspelare i sitt stall och tog även nederländske mittfältaren Frenkie de Jong till Barcelona.
– Det är jätteskönt, det var skönt först och främst för att Jardell fick en agent och att det blev en agent både vi och han vill jobba med och litar på. Och att kontraktet med BP är klart, det finns ingenting som har varit en så stor lättnad, säger Efuto.
För det var flera klubbar som hörde av sig när fjolårssäsongen i U19 tog slut. Men till sist var inget annat än att fortsätta i klubben från Bromma aktuellt.
– Det kändes självklart, för både mig och min familj. Min mamma sa ”ingen annan klubb, det är bara BP som gäller”. Sen första dagen jag kom hit har det bara känts som hemma. BP har vid många tillfällen visat att om du är bra får du spela. Det var också en grej som fick mig att stanna kvar, de har alltid trott på mig, säger Jardell.
– Ju tidigare jag får spela seniorfotboll, desto bättre. Sen att jag gör det i BP gör det ännu roligare. Men jag känner ingen stress över det, jag är fortfarande bara 15 år.
Berättar om stödet
Det är en gedigen skara framgångsrika svenska fotbollsspelare som kommit upp i BP:s ungdomsverksamhet. En spelare har inspirerat Jardell extra mycket.
– Nabil Bahoui, det är en bra vän till mig, en förebild och en mentor. Han inspireras jag av. Han har mycket erfarenhet som han delar med sig av.
Förutom familjen och Nabil finns det en annan stadig stöttepelare i 15-åringens liv. På andra sidan konstgräsplanen står Hasan Kilic. Jardell beskriver honom som en storebror. De träffades på den där fotbollsskolan i Spånga.
– Han har betytt mycket. Han löser allt. Han var den första som trodde på mig. Han har varit en trygg punkt för mig, när jag har mått dåligt har han varit där. Han har alltid stöttat mig, han har gjort småsaker som för mig är stort. Allt från att skjutsa hem mig, kolla hur jag mår, de här två sekunder korta samtalen, han har visat mig rätt väg, vad som är rätt och fel. Han och hans fru är familj för mig.
Han har fortfarande inte gått ut högstadiet och nästa steg i hans fotbollsliv är resan till Barcelona. Drömmen är de största ligorna och de största turneringarna. Efuto avslutar med att berätta om när hon ficka höra att Barça var intresserade:
– Det kom som en chock, att en så stor klubb har fått upp ögonen för vår son. Jag var på väg till jobbet när jag fick veta det och fick tårar i ögonen. Jag blev så rörd.
– Jag är en väldigt stolt mamma.
Det är just familjen och de runtomkring honom som är det stora stödet när pressen av att ha många blickar riktade mot sig blir påtaglig.
– De hjälper mig mycket, de är glada för min skull och ger mig mer motivation. De är ju dem jag gör det här för, det ger mig motivation att fortsätta. För det här är bara början, säger Jardell.
