SportExpressen granskar: Hetsen i ungdomsfotbollen och kampen om nästa stjärna

Den allvarsamma leken – vem är det som inte får vara med?

Bara sex procent av 144 svenska herrlandslagsspelare är födda det sista kvartalet.

I svensk fotbolls kulisser utspelar sig en kamp om anledningarna.

Selektering och elitsatsningar har länge krupit nedåt i åldrarna i AIK, Hammarby, Brommapojkarna och Djurgården. De anklagas för att snedvrida ett "system" och bryta mot regler om att rekrytera barn – men de har börjat dra åt olika håll.

SportExpressen har granskat ungdomsfotbollen.

Del 1: Stockholm.

Text: Noa Bachner
Publicerad 31 okt 2018 kl 08.10

Simon Thern gungar på en stol och sätter armbågarna i bordet. På konstgräset utanför fönstret är några spelare i de yngre tonåren i full färd med sin träning. Det är röda koner, gula västar, ett ställ med vattenflaskor och en tränare med överlång vindjacka och supertajt mössa.

Thern suckar innan han släpper ut ett långt resonemang.

Det handlar först om kroaten Alen Halilovic, som gjorde debut för Dinamo Zagreb när han var 16 år och sedan lämnade för Barcelona, och hans landsman, Luka Modric, som några månader tidigare har fört sitt land till VM-final. Han pratar om att ge unga spelare chansen även om de inte är bättre än sina äldre lagkamrater för stunden, om att ge ungdomar rätt “medel” att bli så bra som möjligt. I nästa mening beklagar han sig över att kortvuxna spelare som borde spela innermittfältare alltid får spela på kanten i Sverige. Han drar exempel från sin egen karriär.

– Men gör man på ett sätt som alla köper blir det lättare. Gör man något annat och sticker ut, och det inte fungerar, då frågar många vad fan du sysslar med. Det är kortsiktigt. Vi kan inte hålla på så. Kan Kroatien med fyra miljoner invånare, varför kan inte vi det med 10 miljoner? Det här gäller klubblag, ledare. Alla, säger han.

– Vi behöver nya visioner om hur svensk fotboll ska producera så bra spelare som möjligt och konkurrera med de största länderna.

Hur ska svensk fotboll producera så bra spelare som möjligt?

Simon Thern är långt ifrån ensam om att vilja föra upp diskussionen på dagordningen.

undefined

Simon Thern jublar efter sitt mål mot AIK den 16 september 2018.

Foto: Stefan Jerrevång/TT

På väg hem från Norrköping har jag hans brandtal ringande i öronen och bestämmer mig för att orientera mig i frågan. Den leder mig in på två spår: Ett nationellt, som ska skildra ett svenskt fotbollförbund i politiskt kaos. 

Men även ett spår som leder raka vägen in i Stockholmsfotbollen, där fyra stora klubbar anklagas för att driva fram en problematisk hets, men har börjat dra åt olika håll. Det ska snart visa sig att båda fallen i huvudsak kretsar kring en fråga mer än alla andra: Selektering.

Vem väljs ut och vem slås ut?

***

Svensk fotboll förlorar flest utövare i åldern 12-13 år. I Svenska fotbollförbundets senaste mätning från 2017, som SportExpressen har fått tillgång till, sjönk antalet fotbollsspelare från 32 053 vid 12 års ålder till 23 604 för 13-åringar. 

Det finns även andra siffror att begrunda. I våras uppmärksammade Radiosportens Richard Henriksson att bara två av de 100 spelare som tagits ut i de svenska pojklandslagen för spelare födda 1999, 2000 och 2001 var födda under någon av det sista kvartalets månader. I början av oktober bestämde jag mig för att själv sammanställa de totalt 288 spelare som senast hade tagits ut i de svenska landslagen på både herr– och damsidan, från A-landslag ned till 15-åringar.

Landslagspelarnas ålder

undefined

Tendensen är densamma. Hela 77 procent av Sveriges manliga landslagsspelare är födda första halvåret, 40 procent redan första kvartalet. Försvinnande få – ynka 6 procent – är födda sista kvartalet. På damsidan har fördelningen likheter men är inte lika extrem: 61 procent är födda första halvan av året, 16 procent sista kvartalet.

Att det ser ut så här är ingen överraskning, det gör det i många länder och har gjort ganska länge. En hel del forskning har gjorts på fenomenet ”relativ ålderseffekt”, ett begrepp som beskriver snedfördelningen och som syns inom många områden, även utanför idrottens värld. Personer som är födda tidigt på året gynnas ofta av sin tidiga mognad i många avseenden, i många olika sammanhang.

Men resultaten i svensk fotboll skapar sina egna följdfrågor. 

För det första är herrsidan värre drabbad än damsidan. Varför? 

För det andra går det inte att ignorera det faktum att man – hur vanligt det än är – faktiskt tycks missa väldigt många potentiellt duktiga fotbollsspelare bara på grund av deras födelsedatum eftersom de slås ut av något eller någon redan i ung ålder.

***

När ska man dra gränsen mellan lek och allvar?

Några veckor innan jag träffar Simon Thern i Norrköping hör jag den idrottspsykologiske rådgivaren Johan Fallby prata om selektering och tidiga elitsatsningar i sin podcast “Wag the Dog” som han driver tillsammans med Magnus Lindwall, professor i hälsopsykologi vid Göteborgs Universitet.

Johan Fallby har jobbat för Svenska fotbollförbundet, FC Köpenhamn och Djurgårdens IF. När jag tar kontakt med honom skickar han över en rad idrottspsykologiska forskningsartiklar som pekar i samma riktning: Tidig identifiering av talang – alltså selektering och toppade lag – är inte en metod som har speciellt stort vetenskapligt stöd.

– Både selektering och tidig specialisering är ändå väldigt vanligt i Sverige och internationellt. Det finns många negativa aspekter, psykologiska som fysiologiska. Man undergräver även materialet, alltså urvalet av spelare, eftersom barn slås ut och slutar. Det är inte den effektivaste vägen för att få fram duktiga fotbollsspelare, inte som vi känner till i dag, säger Fallby.

undefined

Idrottspsykologen Johan Fallby

Foto: Daniel Stiller / BILDBYRÅN

Han menar att det finns “en stark kultur som ofta bygger på anekdotiska bevis på att selektering fungerar”.

– “Jag känner honom eller henne", eller "den tränaren fick fram den och den talangen”. Kommersialiseringen av fotbollen har spelat en viktig roll, framför allt bland killar. Man har utvecklat en enorm rädsla för att missa nästa stora stjärna som sedan ska innebära ära och berömmelse för personen som har “upptäckt” spelaren. 

Jag nämner min egen kartläggning och siffrorna som visar att sent födda i princip är helt utslagna i landslagssammanhang. Fallby drar paralleller till klubbfotbollen. Han pratar bland annat om ett ”system” som har skapats av olika aktörer och drivkrafter inom herrfotbollen, och menar att det nu är så ”effektiviserat” och ”förfinat” att man ser det i landslagen.

– Fotbollen blir väldigt resultatorienterad i tidig ålder. Speciellt i Stockholm. Det finns även pengar och agenter som driver på det här. Det här är ett strukturellt system där man bör väga in till exempel elitläger och ungdomslandslag i helhetsbilden. Och föräldrar som har för lite kunskap om vad som är en sund miljö, säger han.

– Snedfördelningen lever kvar upp i åldrarna mer nu än tidigare. Det är oroväckande. Det betyder att selekteringen blir mer och mer effektiv, vi exkluderar fler och fler. Det finns inte många vägar att ta sig in i elitfotbollen. Det gäller att vara med från början, annars blir det knöligt.

Johan Fallby säger att det “inte råder något tvivel” om att de fyra Stockholmsklubbarna AIK, Hammarby, Djurgården och Brommapojkarna har spelat en viktig roll. Han menar att de i hög grad ligger bakom det "snedvridna systemet" och att arbetssättet spridit sig även till mindre klubbar.

– Det argument man möter oftast när man är ute i föreningar och pratar är att ”de andra gör det”. Det visar vilken låg nivå diskussionen är på. Rädslan driver på systemet. Dessvärre får jag signaler om att damfotbollen går i herrfotbollens spår. De har börjat selektera mer i lägre åldrar där också, säger han. 

– Den som väljer den här modellen tar även på sig ett stort etiskt och moraliskt ansvar. Man behandlar barn på ett sätt som vi vet är problematiskt, det säger nästan all forskning. Vet en 22-årig tränare det? En 30-åring som tränar 8-åringar? Utbildningsansvariga? Styrelsen i en förening? Vi behöver en saklig diskussion om det här i Sverige.

***

I Stockholms ytterkanter finns förutom de fyra stora klubbarna ett antal föreningar med stort upptagningsområde. Det är ofta fyra klubbar som kommer på tal: IFK Lidingö, Huddinge IF, Täby FK och Enskede IK. Flera personer vittnar om hur dessa klubbar och andra, med flera tusen barn och ungdomar i sina lag, är extra utsatta för aktiv rekrytering av ungdomsspelare från de fyra allsvenska klubbarna.

Stockholms fotbollförbund har sedan 2011 anammat och kommunicerat “ledord” vad gäller värvningar mellan föreningar: 

“StFF ska motverka alla former av värvningar, speciellt i åldersgrupper upp till och med 14 år. Ledordet är en uppmaning åt föreningarna att agera aktivt”, skriver man på sin hemsida.

Det här ämnet blir snabbt komplicerat. Gränsen mellan att “aktivt rekrytera” och “attrahera” en spelare är grumlig, ord står ofta mot ord och processen bakom en övergång är svår att kartlägga. Å ena sidan erbjuder de stora klubbarna bäst utvecklingsmöjligheter vilket gör det naturligt för begåvade fotbollsspelare att söka sig dit, men å andra sidan bedriver de scouting av barn långt ned i åldrarna och kan påverka på olika sätt. Det framstår som svårt att avgöra när en spelare själv sökt sig till en annan klubb, eller blivit uppvaktad.

Hos de många personer jag pratar med är uppfattningen snarlik: Det finns krafter inom alla Stockholmsfotbollens klubbar som hela tiden jobbar för att skapa ett bra klimat där reglerna följs – och det finns krafter som till varje pris försöker kringgå bestämmelsen.

Relationen till Hammarby har spruckit totalt på grund av deras sätt att rekrytera

Problemen tycks påtagliga. Ingen av de jag pratar med i de mindre klubbarna “vågar” citeras med namn. Det huvudsakliga argumentet är att “kraftiga markeringar betyder ännu svårare och mer besvärliga metoder från de här klubbarna”. 

Vad går problemen ut på? En högt uppsatt ledare i en stor Stockholmsklubb, som vill vara anonym, tar ett exempel. När han kom tillbaka efter sommaren 2018 var ett av klubbens mest talangfulla barn borta, enligt ledaren utan dialog med den nya föreningen. En ledare i en annan klubb berättar om en 10-åring som erbjudits ett "gratis träningsläger" med en annan klubb för att komma i kontakt med den.

– Vi förstår att det sker en kartläggning av spelare, så ser det ut i hela Europa. Det är ingenting konstigt. Alla stora klubbar är här och fiskar, men det drabbar spelarna när man går direkt på dem, säger en annan av ledarna.

– Relationen till Hammarby har spruckit totalt på grund av deras sätt att rekrytera spelare från vår förening. Vi ska ju inte kontakta eller rekrytera spelare under 14 år. Men det gör dem. Definitivt.

Hur unga spelare pratar vi om?

– Det är spelare i 10-12 årsåldern. Man vänder sig till föräldrar och via föräldrar till föräldrar. De har listor på våra spelare i alla ålderskullar. Alla klubbar har listor med telefonnummer och adresser. Det kan jag säga med säkerhet.

undefined

Christian Gentile, Djurgårdens akademichef

– Det finns en ekonomi i det, att man vill ta spelarna innan de är 16 år och dyra. Men det finns även en etik. Det här är barn. De har listor med barn. Man glömmer bort det och ser det som någonting man kan tjäna pengar på i sin verksamhet. Man vill vinna cuper och serier. Man använder barnen i ett annat syfte än vad man säger.

***

Djurgården rekryterar inte spelare under 15 år

I många av de exempel jag får berättade för mig är det Hammarby och Brommapojkarna som kritiseras hårdast. Om detta är en slump eller inte är svårt att avgöra, bevisen är anekdotiska, kartläggningen inte fullständig. Många påpekar också att Djurgården och AIK har eller har haft för vana att arbeta på samma sätt.

Djurgården har akademilag från 10 års ålder och har haft samma upplägg i 10 års tid. Man har inget policydokument tillgängligt på sin hemsida som detaljerar hur man arbetar, men klubbens akademichef, Christian Gentile, menar att man inte rekryterar spelare alls under 15 år.

– Nej, det förekommer inte. Då får spelare höra av sig till oss. Vi kan inte säkerställa det, men däremot kan vi prata om det och säga att vi inte gör så. Vi upplever inte att det är ett problem, säger han.

Hammarbys akademiverksamhet inleds längre ned i åldrarna, akademilag finns från 8 år. Man uttrycker sig även annorlunda vad gäller frågor om rekrytering av barn och ungdomar. I klubbens dokument “Bajen-modellen”, som finns tillgänglig på föreningens hemsida, skriver man:

“Hammarby rekryterar, scoutar och dokumenterar spelare från 8 års ålder. Enligt nuvarande regler kan inte spelare aktivt rekryteras förrän inför säsongen då spelaren blir 15 år. Hammarby marknadsför därför sin fotbollsutbildning för att få talangfulla spelare att aktivt själv söka sig till Hammarby”.

undefined

Hammarbys verksamhetsplan

Klubbens tekniske direktör, Ola Larsson, som kom från Brommapojkarna 2016, har tidigare uttryckt sin övertygelse om hur tidig identifiering av talang är rätt väg att gå. I en intervju med tidningen Renew Magazine från 2013, när han var i BP, finner man det här stycket:

"Potential för fotboll ser man, enligt honom (Larsson) framför allt i rörelsemönstret hos barnet. Och det går att se tidigt, redan i sju-åttaårsåldern.

– Man ser om han rör sig som en fotbollsspelare. Det är något med balansen och koordinationen."

Peter Kleve, föreningschef i Hammarby, förklarar att klubben bland annat utgår från andra forskningsperspektiv än till exempel de som Johan Fallby pratar utifrån.

– Det finns olika sorters forskning på ungdomsfotboll. Det finns de som forskar på beteende, och de som forskar på teknisk inlärning eller fysisk utveckling. Pratar man teknisk inlärning är det jätteviktigt när man är mellan 8 och 12, en gyllene ålder. Många tar upp det du tar upp om selektering, men det är bara en vinkel. Vi förhåller oss mer till forskning som inte är lika beteendevetenskaplig, säger han.

undefined

Ola Larsson, teknisk direktör Hammarby

– Man läser ofta om att Belgien skulle fokusera på bredd, men det stämmer inte. De har 8-åringar i en nationell liga med de tio bästa lagen. Det är superelit. Det vore intressant med en debatt mellan forskare som har olika teser om det här. 

Han nekar också att klubben ska ha försökt rekrytera spelare i för unga åldrar.

– Vi förhåller oss absolut till reglerna. Eftersom man inte får rekrytera – och det här är ju bara i Stockholm, inte någonstans i resten av världen – så måste vi göra en noggrann scouting och kartläggning. Vi har inga rekryteringsansvariga, det har andra klubbar. Vi har 800 barn som söker sig till klubben varje år, säger han.

– Om någon klubb tycker att vi gör överträdelser ska man anmäla det till StFF. Vi har ingen anmälan på oss på fyra år. Det känns väldigt olustigt att bli utpekade när vi inte har sådana fall.

undefined

BP:s verksamhetsplan

***

I slutet av september uppmärksammade Aftonbladet ett utdrag ur ett styrdokument som låg öppet på Brommapojkarnas hemsida. I detta uppmanades spelare så unga som åtta år att ”välja sina vänner med omsorg” och ”ibland välja bort vänner” för att lyckas som fotbollsspelare. Belysningen framkallade mycket kritik och BP meddelade snabbt via sin akademichef Mikael Sörnäs att man höll på med en revidering av dokumentet.

BP är internationellt hyllade för sin ungdomsfotboll. Man sysselsätter ungefär 4000 barn och ungdomar och har fostrat flest elitspelare i Sverige (just nu 67 stycken aktiva). Man har Sveriges högst rankade akademi enligt Svensk Elitfotbolls certifieringsmodell, men även ett uttalat fokus på breddverksamhet och behåller många spelare högt upp i åldrarna. BP har även i vissa avseenden varit en av landets mest progressiva klubbar de senaste åren och bland annat anställt en jämställdhetsstrateg. Man röstade till exempel om att byta namn från Brommapojkarna till IFBP för att bli mer inkluderande vid sitt senaste årsmöte.

 

Eget lag för "sent födda"

 Även Brommapojkarna driver akademilag från att spelarna fyller 8 år, men här finns även ett annat upplägg. För fyra år sedan införde man ett lag per årskull för spelare som är “sent födda” eftersom “det visat sig att ungefär 80% av spelarna som kommit fram i akademiverksamheten är födda första halvåret”.

Efter publiceringarna om innehållet i styrdokumentet tar ett ganska stort antal personer kontakt med SportExpressen, alltifrån föräldrar till tränare, spelare och scouter. Flera ifrågasätter Brommapojkarnas arbetssätt, men vill även de vara anonyma eftersom de har barn i klubben eller andra kopplingar. Jag tar även själv kontakt med före detta spelare och ledare. Många är nöjda med sin tid och utbildning i klubben, men vissa vittnesmål kastar ett mer varierat ljus över verksamheten.

En ungdomstränare, som vill vara anonym, berättar att ledande personer i ungdomsorganisationen tar “inofficiell” kontakt med föräldrar till 7-8-åringar och erbjuder plats på extraträningar. Väl där ska barnen, enligt ungdomstränaren, ha blivit ombedda att ”inte säga någonting” om sin medverkan. 

– De har sagt till barnen, redan på första samlingen, att det här är ingenting man går och pratar om, säger tränaren, som även vittnar om hur barn som i sin tur inte blivit valda övervägt att sluta spela, trots att vissa är så unga som sju år.

Vi har flera barn i laget som vill sluta för att de indirekt får höra att de inte är tillräckligt bra

En förälder visar bilder från ett utvecklingsläger för 11-åringar. Spelarna har testats i olika grenar, däribland jonglering med bollen och löpning på 30 meter. Därefter har deras resultat registrerats, rangordnats, skrivits ut och satts upp på en vägg. SportExpressen tar del av ett foto på listan där barnen rankats från plats 1 till 55. En elvaåring har alltså hamnat på 55:e plats.

Från flera oberoende källor kommer uppgifter om att BP är en klubb som “aktivt rekryterar barn som är så unga som sex-sju år” och ifrågasätter klubbens förhållande till de regler som gäller. Ytterligare föräldrar berättar om barn som vill sluta eller får ångest inför träningar för att de “känner sig för dåliga” när deras vänner väljs ut till akademilag och dylikt.

– Vi har flera barn i laget som vill sluta för att de indirekt får höra att de inte är tillräckligt bra, säger en annan förälder.

***

 

"BP är en inkluderande klubb"

Klubbens ordförande Fredrik Bergholm vill inte svara på mina frågor, utan ser hellre att jag träffar akademichefen Mikael Sörnäs ackompanjerad av klubbdirektören Henrik Nilsson. De båda tar emot mig på klubbens träningsanläggning, Grimsta IP.

– BP är i grunden en inkluderande klubb. Vi släpper upp 500 spelare per ålderskull, pojkar och flickor. Det är unikt. Av de spelarna finns hela spannet: De som tycker att fotboll är så där kul, och de som är fanatiska, säger Sörnäs.

Hur vet ni vad som är barnets vilja och förälderns vilja?

– Det är svårt. Jag vet inte om någon förening lyckas med det, men jag tycker att man snart märker om barnen är där för sina kompisar eller inte. Vi brukar fråga föräldrarna vem som står i hallen och tjatar på att man ska åka. Man ska inte sticka under stol med att föräldrar har ambitioner här också, det måste vi kunna hantera, säger Sörnäs.

Ni har akademiverksamhet från åtta års ålder. Det är en selekteringsmiljö som träder i kraft ganska tidigt. Gynnar det försöken att få med så många som möjligt?

– Ja, på ett sätt. I akademin kan vi jobba med resurser och ta in avlönade tränare. Vi kan utbilda spelarna och tränarna, i stället för att lämna över det till outbildade föräldrar, säger Nilsson.

undefined

Henrik Nilsson

Foto: Brommapojkarna

En hel del forskning visar att selektering i unga åldrar kan undergräva materialet, att barn kan känna sig otillräckliga och slås ut i tidig ålder. Hur förhåller ni er till den typen av forskningsrön?

– Det är klart att vi måste förhålla oss till det. Men om du tittar på hela BP är vi inte bara en selekterande förening. Akademispelarna är 5-10 procent av spelarna i föreningen. Resten är välkomna. Vad har vi för bemötande i akademin? För mål och visioner? Vi ska titta på det långsiktiga, på utbildningsperspektivet, inte att vinna turneringar när spelarna är 8 eller 9 år, säger Sörnäs.

Men gör inte en högre ålder för akademiverksamhet att man arbetar mer efter den sortens forsknings riktlinjer?

– Jo, och det har vi reflekterat över, och gör hela tiden. I BP har vi valt att ändå fortsätta med vår miljö. Det handlar snarare om att vi inte ska bedriva de negativa aspekterna, pressen och resultathetsen, säger Sörnäs.

I BP-Mallen står det att ni “givetvis följer StFF:s bestämmelser att inte aktivt rekrytera spelare före 15 års ålder”. Hur säkra är ni på att det efterlevs av ledare i klubben?

– Vi har tränare och föräldrar. Människor lär känna varandra, det pågår samtal mellan människor och föreningar. Vi kan inte styra alla, men vi är väldigt tydliga med vad våra riktlinjer är. Vi följer de uppsatta reglerna, säger Henrik Nilsson.

I flera vittnesmål återkommer historier om att barn som är så unga som 6-7 år kontaktats. Vem ansvarar för att sådant inte sker här?

– Vi ska följa de regelverk som finns. Får vi information om att det har skett på annat sätt så tittar vi på det. Sedan ska man heller inte glömma bort att vi får spelare till oss. Har vi en bra utbildning lockar det till sig många spelare, och föräldrar, så klart, säger Mikael Sörnäs.

Barn utvecklas ju i olika takt, både mentalt och fysiskt. Jag har pratat med en del föräldrar vars barn känner sig "otillräckliga" när de inte väljs ut i ung ålder. Går ni inte miste om potentiella spelare då?

– Jag tror inte att spelarna är speciellt medvetna om de kommer med i akademin eller inte när de är åtta år. Jag tror inte att de känner sig bortsorterade. Vi ställer inte spelarna på linje och säger du kom med, du kom inte med, säger Sörnäs.

En del av våra vittnesmål strider mot den upplevelsen. Bland annat om barn som "inte får lov att prata" om extraträningar som de valts ut till. 

– Okej.

Det sker inte med er vetskap?

– Nej, det vet vi inte om. Skulle vi få reda på det tar vi tag i det. Det är en utmaning för oss där vi har 4000 spelare och 700 ledare. Vi försöker vara tydliga i utbildning och kommunikation. BP-Mallen ska säga vad vi står för. Vi jobbar utifrån ett system där vi ska kunna kontrollera och följa upp. Får vi reda på sådant här, där ledare bryter mot våra riktlinjer, då tar vi tag i det och hanterar det, säger Sörnäs.

Ni har även haft ett utvecklingsläger för 11-12-åringar där spelarna tävlat i ett antal grenar, däribland jonglering och löpning på 30 meter. Sedan har resultaten registrerats, printats ut och satts upp på en vägg. Ett barn är alltså rankat 55:a framför alla andra. På vilket sätt gynnar det utvecklingsmiljön?

– Det var en glädjefull tävlingsverksamhet, en femkamp. Men det är något vi själva har tagit upp och funderat på vad syftet är. Jag kan förstå den åsikten. Vi har tagit upp det och utvärderar det. Hela andemeningen med lägret, och det kan jag vittna om som ledare, är att vi har kul som BP. Det finns detaljer där som vi har uppmärksammat och funderat på om vi ska göra annorlunda. Jag har full respekt för att det kan uppfattas på ett annat sätt, säger Sörnäs.

– Vi ska ha transparens och man ska kunna vända sig till tränaren. Om vi inte lever upp till det kan man vända sig vidare till ledningen. I vår utbildning är vi jättetydliga med att allas utveckling är lika viktig.

Förstår ni åsikten att BP varit en av klubbarna som "drivit fram ett system där spelare gallras bort i tidig ålder" med selektering och rekrytering av barn i ung ålder?

Henrik Nilsson suckar.

– Någonstans ligger sanningen i betraktarens ögon. Det här ligger inte i linje med hur vi vill eller ska uppfattas, speciellt inte utifrån det regelverk vi har. Det finns ju uppenbarligen en problematik. Det får vi ta med oss, vi får se vad vi behöver göra för åtgärder för att kunna leva upp till det vi ska leva upp till. Den här verksamheten ska bygga på glädje. Det är avgörande för att vi ska vara inkluderande och öppna. Vi har ett jobb att göra, säger han.

***
 

Någonting har förändrats i AIK

Även AIK nämns ofta i samma mening som övriga klubbar, men flera gånger med ett tillägg: Någonting har förändrats. Bland annat påtalar Johan Fallby att han nyligen har haft AIK:s sportchef för ungdomsfotbollen, Leif Karlsson, som gäst i "Wag the Dog", och rekommenderar mig att läsa AIK:s verksamhetsplan. 

Förra året tog klubben beslut om att i fortsättningen inleda akademiverksamheten för pojkar och flickor först vid 13 års ålder istället för 9, som tidigare. Leif Karlsson säger att han "hamnade i bryderier" och "började fundera på om det var rätt att bedöma och värdera 8-åringar" för ett par år sedan. 

– Man ska komma ihåg att St. Erikscupen i fotboll har varit en resultatstyrd verksamhet. Det har präglat ungdomsfotbollen i Stockholm länge. Framgångsrika föreningar har fått tillskott på spelare när föräldrar vill ha sina barn i de klubbar som vinner. Vi, Hammarby, Djurgården och Brommapojkarna har under tio års tid träffats för att försöka stilla hetsen, säger han.

– Vi har själva tidigare gått nedåt i åldrarna med våra akademilag, från 13 till 11 till 9. Men med utgångspunkt i de erfarenheterna och forskning om barn– och ungdomsidrott tog jag initiativ till en genomlysning av hela ungdomsverksamheten.

undefined

AIK:s sportchef för ungdomsfotbollen, Leif Karlsson

Foto: Cornelia Nordström

Klubben använde sig av en intern arbetsgrupp och en extern referensgrupp med personer från bland annat Riksidrottsförbundet, SvFF, ishockey– och Innebandyförbundet, och Centrum för Idrottsforskning. Man tittade på FN:s barnkonvention, RF:s “Idrotten vill” och SvFF:s “Spela, lek och lär”.

– Vi tittade på vårt uppdrag som idrottsförening. Vi tyckte inte att det var att ha kortsiktiga, resultatmässiga framgångar för våra lag. Alla ska vara med på lika villkor, då kan man inte exkludera 8-åringar från en del av verksamheten. Vi vet att barn utvecklas i olika takt, säger han.

– Det har varit en förhärskande del i Stockholmsfotbollen att vinna matcher. Vi ser det som vårt uppdrag att i stället se till att de barn och ungdomar som finns i AIK ska må bra först och främst, att vi ska skapa en verksamhet där alla känner sig sedda, delaktiga och får spela. Med det som grundtes tror jag att vi skapar en lärandemiljö med positiv inriktning.

AIK är även ensamma bland de stora Stockholmsklubbarna om att i sin rekryteringspolicy uppmuntra spelare att "stanna i sitt närområde" i stället för att byta till AIK.

– Det är för att undvika att spelare i unga åldrar ska åka långa sträckor och i stället för att spela fotboll i sin hemmiljö, säger Karlsson.

Han menar samtidigt att det finns en missuppfattning om att AIK skulle ha "lagt ned" sin satsning på att få fram egna spelare.

– Vi vill fostra och utveckla, ta hand om barn och ungdomar och ge dem en bra miljö. Det kommer att ge oss fler bra fotbollsspelare. Om vi väljer ut 8-10 spelare som vi bedömer är blivande elitspelare i unga år tror jag att vi har sämre förutsättningar att få fram spelare än om vi ger alla bra förutsättningar. Vi har inte lagt ned satsningen på egna spelare, tvärtom. Vi genomför massiva utbildningsinsatser och har anställd personal som ska utforma det här i praktiken. Fram till 12 år är det lika för alla, både killar och tjejer. Från 13 års ålder ska vi ha akademiverksamhet på toppnivå.
***

Ämnet blir ofta "pajkastning"

Under det här arbetet får jag väldigt många mejl, sms och telefonsamtal från personer som är verksamma inom Stockholmsfotbollen. De flesta efterfrågar en seriös diskussion om selektering där olika synsätt får möta varandra, lika många beklagar sig över hur ofta ämnet övergår i "pajkastning".

Om det är svårt att dra några långtgående slutsatser om vad som beror på vad, om det stora bortfallet av sent födda spelare faktiskt har sina orsaker i det ena eller andra synsättet, är det desto enklare att konstatera att två helt olika perspektiv går en tuff kamp om framtidens ungdomsfotboll.

Detsamma är det minsta man kan säga om det som sker i resten av Sverige.

 

I MORGON: LÄS DEL 2