”Pappa var rädd – men det handlade om att ge tillbaka”

Göran Zachrisson blev 83 år gammal.

Han somnade in på Ersta sjukhus under onsdagsmorgonen.

– Pappa åkte in på sjukhus den 2 juli men kom aldrig mer hem igen, säger Petter Zachrisson.

Han är rörd och har svårt att hålla tillbaka sina tårar. Han blir känslosam när han berättar om sin pappa Göran Zachrisson.

Journalisten Göran Zachrisson hade ett unikt sätt att berätta, han var litterär och sökte alltid sanningen bakom en framgång eller ett resultat när han gjorde sina reportage.

Han mötte stjärnor över hela världen under sina 30 år på SVT-sporten. Som Björn Borg, Ingemar Stenmark, Muhammad Ali.

1993 gick han vidare från SVT till Viasat och kommenterade de största namnen i golf fram till 2019.

Göran Zachrissons röst var hans instrument. Men under hans sista tid hade han svårt att prata.

– Pappa blev svagare det sista året. I juni i år fick han diagnosen strupcancer. Han lärde sig tala igen med en slags ventil även om det inte blev så långa meningar, säger Petter Zachrisson. Han fick en kanyl i sin hals för att kunna andas.

Fair play ett nyckelord

Nu har det gått några dagar sedan hans älskade pappa gick bort.

Petter beskriver sin pappa Göran som mycket kärleksfull och där fair play var ett nyckelord i hans liv.

– Fair play var pappas måttstock, bröt någon mot det då fick man höra det.

Petter Zachrisson växte upp med lillebror Jonas, mamma Gunilla och pappa Göran under 1960- och 70-talet i Djursholm.

Petter blev förlamad när han var sju år.

Han hade problem med fötter och ben och hade svårt att gå.

I dag lever han med en funktionsnedsättning på grund av förlamningen.

– Pappas och min relation byggde inte på idrott och prestation som den gjorde med min lillebror Jonas. Men pappa var mycket mån om mig och Jonas. Vår mamma Gunilla, Jonas och jag var hans fasta punkter i livet.

Hur var det att växa upp med en känd pappa som hade hela världen som sin arbetsplats?

– Han var ingen nio till fem-pappa när vi var små. Det var tomt ibland när han var ute och reste. Han var borta mycket på helgerna, men när han kom hem så var det fest.

Sönerna busade i SVT-huset

Fick du och Jonas följa med när han arbetade?

– Ja, det var ett stort äventyr. Vi var med många gånger i SVT-huset. Jag och Jonas busade i hissarna. Hans kollegor var kanske inte så glada alla gånger, men pappa sa inte så mycket. Han tog med oss på mycket, även på sina resor utomlands.

Petter Zachrisson berättar om en gång när han var tolv år och familjen åkte på en skidresa till Frankrike.

– Han hyrde pjäxor och skidor till mig fast jag inte kunde åka. Vi tränade vi i smyg. Det gick bra, pjäxorna gjorde att mina ben kändes mer starka och stabila. Där lärde jag mig att åka skidor. Det blev en överraskning för våra vänner och min familj.

– Pappa tog mig mig på många fina resor över hela världen. När jag var 20 så fick jag arbeta som kameraassistent när vi filmade under en månad i Japan. Min och Jonas värld blev större än bara Sverige.

Familjen Zachrisson bodde i ett radhus Djursholm strax norr om Stockholm.

Där stod alltid dörren öppen för Görans vänner.

– Vårt köksbord blev en fin samlingsplats. Pappas vänner blev även familjens vänner. Jag har suttit hemma och ätit middag med Ingemar Stenmark. Ingemar var blyg, men hade stor humor. Vi hade även Sven Tumba på middag.

Träffade Olof Palme i hissen

Hur var det att träffa så många kändisar?

– Det var spännande, alla hans vänner var spännande, men allt var så odramatiskt. Pappa bemötte alla människor på samma sätt, väldigt generöst.

Petter Zachrisson berättar en fin historia när han fick följa med sin pappa till riksdagshuset.

– Temat var hur tråkigt det var där, när vi åkte hissen ner efteråt så delade vi den med Olof Palme. Han morsade på pappa som frågade hur det gick när Palme spelade tennis

– Palme sa att han tyckte tennisen var jobbig och tung. Ja, sa pappa kort, det där kommer ju med åldern.

Vad svarade Palme?

– Han blev sur, jag tyckte det var häftigt att träffa en stor politiker som Palme. Idrottskillarna jag träffade var vardagsmat. Jag beundrade Olof Palme, det gjorde även pappa.

SVT-journalisten Jens Lind träffade Göran Zachrisson för över 40 år sedan.

– Det är Göran som har lärt mig allt jag kan, säger Jens Lind. Han har varit en mentor för mig genom min karriär.

I fjol släppte Jens Lind den uppmärksammade dokumentären ”Göran Zachrisson – porträttet”.

Där berättade Zachrisson öppenhjärtigt om hur både hans fru Gunilla och son Jonas hade gått bort i cancer. Dödsfall som påverkade honom väldigt djupt.

– Mamma var ankaret i pappas liv. Hon var envis och älskade pappa. Hon sa alltid att jag släpper honom aldrig.

Det var mamma som var förutsättningen för köksbordet när pappa bjöd in vänner. Hon var så generös

Gunilla dog 2012

Gunilla Zachrisson avled i cancer 2012. Några år senare dog familjens hund Raja.

Familjen Zachrisson drabbades av flera tragedier.

Jonas, Petters ett och ett halvt år yngre bror, fick strax efter sin mammas död besked att han drabbats av cancer.

Jonas Zachrisson var 53 år gammal när han avled våren 2019.

– Jag började gå in och fick hjälpa pappa med en massa saker efter Jonas död. Pappa var rädd för döden. Han hade svårt att hälsa på Jonas när han låg på sjukhuset.

Hur hanterade du den situationen?

– Jag sa att nu åker vi till Jonas, sedan fick de sitta där på Jonas sjukrum och prata. Pappa tyckte det var svårt, men vi fick hjälpas åt tillsammans. Det var en väldigt svår tid.

Göran Zachrisson drabbades själv av cancer som spred sig i kroppen.

– Han fick flera sjukdomar, det var många turer till olika sjukhus, berättar Petter Zachrisson.

Den populäre tv-personligheten Göran Zachrisson tvingades genomgång en rad olika behandlingar.

– Men sjukdomsförloppet gick snabbt. Pappa var för svag för att ta emot strålbehandling mot sin cancer.

Den sista tiden i livet tillbringade Göran Zachrisson på Ersta sjukhus på söder i Stockholm.

– Det var många som ville besöka pappa, men vi begränsade det till familjen och hans närmaste vänner. Det var väldigt fint när pappas bröder Björn och Johan besökte honom. Då såg jag värme och glädje i hans ögon när de satt tillsammans.

”Det var svårt att prata”

Hur mådde han?

– Pappa var trött, men det gick upp och ner på slutet.

Hur tog han sitt sjukdomsbesked?

– Jag vet att han var rädd, men det var svårt att prata.

– Jag fick ge tillbaka precis som personalen på Ersta. De var fantastiska och en stor trygghet för både pappa och oss i hans närhet. Personalen hanterade hans rädsla på bästa sätt.

Petter Zachrisson höll sin pappas hand när han låg där i sin säng, svårt präglad av sin sjukdom.

– Han kramade tillbaka med sin hand innan han blev för svag. Pappas hund Greta, en Westie, fick vara med under hans sista tid på sjukhuset Det var fint. Greta hoppade alltid upp och lade sig i hans säng när vi kom in på hans rum.

Petter Zachrisson har svårt att förstå att hans pappa är borta.

– Jag blir rörd av allt fint som skrivits och sagts om pappa, säger Petter Zachrisson. Jag har tagit hand om brev från olika människor som skrivit till honom för att visa sin uppskattning för vad han gjorde under sin karriär.

Hur var din pappa som person?

– Stilig, han hade en fin bil, gillade god mat och så var det ordning och reda. Han var också en tjurskalle, det förstod jag tidigt att han behövde vara för att hålla intresset för allt han gjorde. 

– Det var ingen glamour alla gånger att resa över hela världen och sitta i en liten barack och kommentera golf i åtta timmar utan att kunna gå på toaletten.