Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

OS-hjälten: "Såg hela karriären svepa förbi"

Foto: Jens L'Estrade

Han läxar upp kritiker i bubbelpoolen och försöker få sin dotter att börja brottas. Jimmy Lidberg brinner för sin idrott.

Trots att han nu valt att lägga av.

SPORT-Expressen har träffat Farstas 30-årige OS-medaljör och hans familj i Gamla stan.

Fyra månader efter OS-bronset berättar de om ett helt nytt liv - och minns Jimmy Lidbergs stora dag.

– Jag minns att jag såg hela min karriär svepa förbi i huvudet.

Utanför fönstren faller snön. Granen är klädd och julklapparna inhandlade.

Sonen Lexus, 2 år, springer runt benen på pappa Jimmy Lidberg och ropar exalterat "Boocka". Efter sitt femte glas mjölk vill han brottas med pappa.

Stämningen är avslappnad och familjen ser lycklig ut.

Annat var det för ett halvår sedan.

Då såg Jimmy Lidberg sin ukrainske tränare mer än han såg sin fru Johanna. Han tvivlade på sig själv - och trodde absolut inte på en OS-succé.

- I ärlighetens namn tvekade jag ganska mycket det sista året. Jag drog upp höften i december 2011 efter att jag hade tagit VM-silver. Jag fick mer skador, mina föräldrar skilde sig och jag hade mentala problem. Jag var anmäld på åtta tävlingar men genomförde bara en av dem.

- Så sent som sex veckor innan OS hoppade jag på kryckor. Då kändes det inte som att jag skulle ha en ärlig chans.

Familjen minns vändningen

Jimmy Lidberg tittar upp, han ler mot Johanna och bläddrar i SPORT-Expressens tidning från den åttonde augusti i år. Sonen Lexus, som krupit upp mellan föräldrarna i soffan, pekar i tidningen och utropar: "titta pappa!"

Dottern Melina, 7 år, nyss hem­kommen från en kompis, skrattar till.

Tillsammans minns familjen vändningen som fick glädjen att komma tillbaka igen.

- Jag hade i bakhuvudet att det kanske var min sista match, det var sorgligt bara det. Jag minns att jag såg hela min karriär svepa förbi i huvudet, jag tänkte på de första stegen jag tog på brottar­mattan, alla tävlingar och träningar.

- När jag vann bronset var det värt guld för mig, säger Jimmy.

Johanna tittar på en av bilderna från bronsmatchen, tårarna som rann ned för hennes kinder den där London-natten anas i hennes ögon igen.

- Det kanske är fel ord men för mig var det en lättnad. Att Jimmy fick komma ut i rampljuset, att han fick bli en stjärna efter att ha varit en anonym men duktig idrottsman. Det kommer att följa oss resten av livet.

OS-bronset är troligen Jimmy Lidbergs sista internationella medalj. Efter ett liv med elitidrotten i första hand har nu familjen fått högsta prioritet.

Lidberg har bestämt sig för att sluta - eller åtminstone pausa.

- Jag har hållit på med brottning sedan jag var så himla liten, om jag bara skulle säga att jag slutar nu skulle det vara ungefär som en rökare som säger att han slutar röka. Det han egentligen säger är att han gör ett uppehåll eller försök att sluta, lite så är det. Brottningen är ett gift för mig. Så jag ser det mer som ett brejk, sen får vi se vad det mynnar ut i.

Tränar fyra pass i veckan

Träningen är dock fortfarande en viktig del av Jimmy Lidbergs vardag.

- Jag vill ju inte dega till mig utan hålla mig i form, säger 30-åringen.

Lidberg tränar nu två styrkepass och två brottningspass i veckan. När SPORT-Expressen följer med brottaren till gymmet blir det ett 40 minuters rehabiliterings­pass.

Därefter simmar Lidberg i tio minuter innan han slappnar av i bubbel­badet.

När två äldre herrar kliver ner i vattnet undrar de till en början om det är brodern Martin Lidberg de sitter och bubblar med. De börjar prata om korruption - ett ämne Jimmy brottats med flertalet gånger sedan OS-bronset blev hans.

- Visst finns det grejer som måste komma fram som inte ska sopas under mattan, men jag vill lyfta fram det positiva. Jag stannar ofta upp och pratar med de som säger: Grattis till OS-bronsen men vad har hänt med din sport? Då börjar jag förklara och ge en annan infallsvinkel, säger Jimmy Lidberg.

Foto: Foto: Jens L'Estrade - Jag berättar att brottningen har otroligt bra delar men att de kanske bara ser en match vart fjärde år. Då förstår de inte reglerna och ser bara de bästa i världen möta varandra, och det är väldigt tajta matcher, men ser de till exempel nationella matcher är det många spektakulära kast. Innan de uttalar sig för mycket och sprider de negativa ringarna vidare måste de försöka hitta en annan infallsvinkel.

Jimmy Lidberg talar passionerat. Han är angelägen om att nå ut med sitt budskap - och tysta kritiker.

- Man måste sätta det i perspektiv till vad det är. Vissa bara häver ur sig att det var bättre på 70-talet, men då var sporten så eftersatt, då kunde du supa ena dagen och vinna nästa dag.

Jimmy Lidberg har tagit över sam­talet. Nu ställer han även frågorna själv.

- Hur ofta ser du brottning på tv?

- Vi får aldrig in nationella eller internationella tävlingar på tv. Men nu visade de curling-EM på tv och det har varit dans. Varför skulle de inte kunna visa SM i brottning eller i alla fall ett samman­drag? Skulle de göra det hade svenskarna fått se att det är en väldig rolig sport.

Hela familjen brottas - nästan

Jimmy Lidberg brinner för brottningen. Hans hustru Johanna är tidigare brottare och sonen Lexus vill ständigt försöka brotta ner sin mamma på köksgolvet. När Jimmy gick sin bronsmatch i somras satt sonen hemma framför tv:n och sa sina första ord: "Heja pappa".

Jimmy har försökt att även få dottern Melina intresserad - men sjuåringen har satt stopp:

- Jag har tagit med henne några gånger men hon säger alltid: "pappa det är inget för mig, det måste du förstå. Pappa, du måste acceptera att jag inte gillar brottning!"

"Känslorna gick genom rutan"

Liksom i familjen Lidberg är meningarna bland svenska folket delade när det gäller brottning. Det är nämligen inte bara kritiker som stoppar Jimmy på stan.

- Det som värmer är att känslorna från OS har gått igenom rutan, många säger att min medalj var speciell, att det verkligen syntes att jag var glad från hjärtat. Det är kul, det är det man vill med idrotten, att skänka glädje.

- Det skulle inte vara kul att hålla på med idrott om ingen brydde sig.

Du har alltså blivit en kändis?

- Ja, det är stor skillnad. Det är kul, men det är också lite sorgligt på sitt sätt. Man tänker: Shit, jag har åtta internationella medaljer och har varit i två VM-finaler. Då var det inte så många som kände igen mig.

- Men nu, bara för att det går bra på ett OS, slår det plötsligt om. Så borde det inte vara, brottningen borde synas mycket mer annars också. Våra medaljer borde uppskattas mycket mer.

Vill starta klädmärke

Drygt fyra timmar har gått sedan vi först träffade Jimmy Lidberg på Drottning­gatan i Stockholm.

Sedan dess har han hunnit lyfta 100 kilo i en Smithmaskin, bada bubbelbad med två skeptiska herrar och visat upp sitt hem i Gamla stan.

Killen som såg sin första brottarmatta bara tre dagar gammal har liksom hustrun Johanna en inbyggd charm.

Foto: Foto: Jens L'Estrade Han har lätt för att prata och fortsätter berätta om sitt nya liv.

- Jag föreläser en hel del och för­söker starta ett klädmärke med street- och idrottskläder, sen jobbar jag även som säljare för en hälsoprodukt. Jag har några projekt som jag lägger min energi på. Sedan har jag även tränaruppdrag, bland annat för kampsportare och för brottnings­klubben Sparta i Malmö.

- Jag är i fasen där jag känner lite på alla trådar, vad jag tycker är kul. Som idrottare har man väldigt mycket driv i kroppen, jag tror att de idrottare som inte lyckas överföra drivet till något annat är de som faller ner i depressioner.

- Jag har väldigt mycket driv, nu gäller det bara att hitta formen för att få ut det.

Jimmy Lidberg öppnar etuiet med sin OS-medalj i. På väggen bakom honom hänger en löpsedel från sommarens mäster­skap.

Klockan har hunnit bli åtta på kvällen. Middagen är på gång, eller rättare sagt - bara en fråga bort:

Är det så att du börjar summera karriären?

- På ett sätt gör jag det. Just nu anser jag mig ha slutat, jag har släppt elitsatsningen helt och hållet, säger Jimmy Lidberg utan att vilja sätta punkt:

- Säg att jag får jättemycket motivation och blir hungrig, då kommer jag börja tävla igen...

- Men jag kommer inte gå in i en comeback om jag inte kan bli lika bra som jag har varit, ska jag satsa igen ska jag göra ett seriöst försök att ta de stora medaljerna igen.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!