Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

OS-bluffen som alla talar tyst om

Foto: MURAD SEZER / BILDBYRÅN

KASUMIGASEKI. Det målas ofta upp en bild att vinna ett OS-guld är både det största och svåraste du kan uppnå som idrottare.

Det är en bluff.

Och aldrig blir den bluffen tydligare synad än här på Kasumigaseki Country Club.

Henrik Norlander torkar svetten ur pannan efter att precis avverkat sitt livs första OS-runda. Det blev en helt okej debut - med tre slag under par ligger Norlander bra till inför fortsättningen.

Och OS har uppenbarligen gett mersmak.

– Mmm, när de presenterade oss i morse framför en stor tv-skärm och jag stod där som representant för Sverige... det var bland det största jag varit med om. Jag fick rysningar, säger 34-åringen.

Vi är - som väntat - på ett fint ställe.

Bara en dryg timmes bildfärd från centrala Tokyos ihopklämda värld där varje centimeter nyttjas ligger Kasumigaseki Country Club likt en vidsträckt, grön, oas i en betongöken.

Själva banan? 

Perfekt.

– Jag har nog aldrig i mitt liv spelat på en bana i bättre kondition, säger Henrik Norlander.

Det finns annat som skiljer golfen från de flesta andra idrotter på OS-programmet. Här är det inte japaner som styr över arrangemanget, i stället amerikaner hämtade från golfens vanliga proffsvärld.

Och så en sak till.

Alla stjärnor som inte är här.


MEDALJ I SIKTE? Henrik Norlander på sin första OS-runda.
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN

OS är omgärdat av sina speciella regler för vilka som får delta - och aldrig blir effekten av reglementet mer speciellt än i golf.

I korthet:…

Bara 60 spelare får delta - jämfört med det dubbla på en major-tävling.

Varje land får ha med två deltagare - eller max fyra om samtliga är inom topp 15 på rankingen. Något som bara USA uppfyller.

Alexander Norén och Henrik Norlander är Sveriges representanter i Japan. Norén är rankad 92:a i världen och Norlander 128:a. Två rutinerade, stabila, spelare men knappast namn som nämns som favoriter i de större tävlingarna på proffstourerna.

Men... i Tokyo har de faktiskt en hyfsad chans att slå till.

I OS är det nämligen de små nationerna som glider in till spel på en räkmacka.

Vi tar Alexander Norén som exempel.

Han är alltså rankad 92:a i världen. Men före Norén på rankingen finns inte mindre än 42 (!) amerikaner. Men bara fyra av dem får vara med i Tokyo.

Samma sak med britterna. De har tio spelare på rankingen före Norén - men åtta av dem är inte välkomna.

Effekten?

Vips så susar Alexander Norén upp i rakningen över vilka som faktiskt får delta. Borta är ju 46 amerikaner och britter som på i alla fall på papperet är bättre än Norén.

Kul för Norén. Kul för Norlander vars chanser förstås också ökar dramatiskt. Kul för Sverige.

Men för golfen?

Knappast.

– Det är väl jättebra att det är många nationer som är representerade. Men vill golfen bli riktigt stor i OS måste de bästa i världen få vara med, säger Henrik Norlander.

Det är lättare att vinna OS än en major-tävling nu, va?

– Absolut.

Golfen togs tillbaka på OS-programmet så sent som 2016. Och dess status bland världens allra bästa är väl inte så där toppenhög.

Så vad göra?

– Kanske öka startfältet till 100 spelare. Låta topp 30 i världen få friplatser - och sedan dela ut två platser per nation, säger Henrik Norlander.

Det är ett bra förslag. 

För något är väldigt, väldigt fel när flera av världens allra bästa inte ens är välkomna till OS. För vad är då ett OS-guld egentligen värt?

Och problemet finns inte bara för golfen. Fråga till exempel Xu Xin.

* * *


Inne i Tokyo Metropolitan Gymnasium kommer Ma Long gående in i intervjuzonen. Han har just slagit ut Omar Assar i fyra raka set.

Ytterst väntat.

KUNGEN AV BORDTENNIS: Ma Long.
Foto: KIN CHEUNG / AP TT NYHETSBYRÅN

Mer oväntat var att det inte var Sveriges Mattias Falck som Ma Long mötte denna kväll. Men i åttondelen slog Omar Assar ut svensken.

– Mattias är fortfarande ung. Jag tror att han bara kommer bli bättre och bättre, han har en ljus framtid framför sig, säger Ma Long.

Det är faktiskt smått förbluffande att Ma Long väljer att stanna till för ett par frågor efter att ha gjort sin obligatoriska intervju med kinesisk statstelevison.

Long, eller ”Diktatorn” som han ibland kallas, är bordtennisens superstjärna. Han vann OS i Rio, han har tre raka VM-guld i singel.

Men han stannar och svarar artigt. Och lyckligast av alla är de tre unga japanska volontärer som hjälper till med tolkningen - att få prata med ikonen Ma Long är uppenbarligen ett minne för livet.

– Tack, tack, TACK!, säger de tre volontärerna i en mun efter tolkandet av intervjun är över.

Fast jo, det var ju vi som skulle tacka.

Vad Ma Long sa mer? Inte mycket. Men i alla fall:

– Jag vill bara fokusera på mitt spel här i Tokyo.

Ok.

Men precis som inom golfen har Ma Long lite färre hot än vanligt att koncentrera sig på under OS. Bara två spelare per nation får delta i singel.

Och för Kina är det ett delikat problem.

Ma Long själv har under senaste året halkat ner som nummer tre på världsrankingen, etta är just nu Fan Zhendong - och de två spelar singel för Kina.

Men Xu Xin, tvåa på världsrankingen, stoppas från herrarnas singelturnering. Han får i stället ”bara” spela mixed och lagtävlingen.

Världstvåan alltså.

Det finns många fler exempel på samma fenomen i OS. Som alla världsklass-etioper som stoppas från att springa 10 000 meter och så vidare.

Det här är inget som vare sig IOK eller värdstäderna nämner när de ska marknadsföra OS. De vill hellre bygga upp bilden av att OS är platsen där världens allra bästa idrottare möts. Att inget är större än att vinna ett OS-guld. Att ingen prestation är större.

De har lyckats bra med den PR-kampanjen.

Synd bara att det faktiskt inte stämmer.


GUIDE: OS dag för dag – här är hela programmet

GUIDE: Allt om fotbollen i OS • Tider och program