Njut nu, ”Jossan” – för i morgon är du glömd

OS-silver för Josefin Olsson: "Hård fajt på vattnet".
Foto: CARLOS BARRIA / REUTERS BILDBYRÅN
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN

ENOSHIMA. Vi har inte brytt oss om dig på fem år - men nu är du allas vår hjälte för en dag.

Så njut ordentligt av den, ”Jossan”.

För den brutala sanningen är ju tyvärr att nu bryr vi oss inte ett smack på några år igen.

Nej, det är inte elakt på något sätt. Det är bara spelreglerna för seglare, kanotister och ett gäng andra OS-sporter.

Vi vet det.

Utövarna själv vet det.

Deras enda chans att få toppa alla Sveriges nyhetssajter är under ett OS. Åren däremellan får de hålla till godo med några spridda rubriker på det egna förbundets hemsida.

– Precis. Vi får skina lite var fjärde år, säger Josefin Olsson där hon står med sin silvermedalj runt halsen i hamnen i Enoshima.

– Den är ganska tung faktiskt. Nästan nackspärrvarning, säger 31-åringen och ler.

Hon är trött.

Hon är väldigt lycklig.

Men hon säger också att nu är plötsligt att avsluta karriären ett alternativ. Att hon inte är säker på om det blir en ny satsning i det tysta fram till nästa OS. 

Till nästa chans att få skina.

Det är förstås väldigt lätt att förstå Josefin Olssons tvekan.


Personligen älskar jag annars precis det vi just fått uppleva. Om Daniel Ståhl eller ”Mondo” Duplantis briljerar hem ett OS-guld må vara kul, men för mig är det inte i närheten av glädjen att få uppleva samma sak med en seglare, kanotist eller skytt.

Det är ju vad som gör OS så speciellt.

När prestationen av en okänd (nåja) idrottare som pluggat sig genom Handels vid sidan av karriären är precis lika viktig som ett friidrottssilver av en pengadränkt superstjärna.

När vi alla får uppleva den där känslan av ”Oj! OS-medalj! Kul! Men...vem är den där som vann den egentligen?

Svaret den här gången är Josefin Olsson, 31 år, boende i Stockholm.

Hur hon är?

– Väldigt stabil. Väldigt lugn. Med massor av rutin, säger Anton Dahlberg.

Och Dahlberg, tungt medaljhopp i 470 tillsammans med Fredrik Bergström, borde veta.

– Jag har känt henne ända sedan vi var små. Och de senaste sex åren har vi faktiskt bott i samma hus. ”Jossan” bor i lägenheten under, säger Dahlberg.

Sedan skrattar han:…

– Och ja, hon brukar skicka ett mess när jag spelar lite för hög musik.

Vi står och pratar precis före Josefin Olssons medaljrace ska starta. Både Dahlberg och Fredrik Bergström är nervösa för sin kompis. 

– Det måste gå vägen nu. Det skulle ju vara så otroligt stort för ”Jossan” med en medalj. Hon har kämpat så länge för det här, säger Anton Dahlberg.

– Nu håller vi tummarna, hojtar Fredrik Bergström innan de rusar i väg för att följa dramat.

Japp. Familjen Segling har varandras ryggar.


När jag sitter och skriver det här har Josefin Olsson precis klättrat upp på en scen här i presscentret i Enoshima. Den internationella presskonferensen väntar.

Hon tittar ut över ett par hundra av oss journalister. Och jo, det märks ganska tydligt att detta verkligen inte är en del av Olssons vardag.

Den känslan delar hon i och för sig med såväl guldmedaljören Anne-Marie Rindom och holländskan Marit Bouwmeester där uppe på podiet.

Det blir om inte annat väldigt tydligt när danskan Rindom börjar prata - tills hon sedan inser att hon glömt att slå på mikrofonen. 

– Förlåt. Men jag har ju aldrig varit på en sån här presskonferens förut, säger Rindbom.

Nej, det är ju så verkligheten är.

Men den här dagen är er. Den här dagen har en stor, stor del av det svenska folket fått lära sig ett alldeles nytt namn.

Hon heter Josefin Olsson. 

Det trista är att förmodligen har ni snart glömt det igen. 



GUIDE: OS dag för dag – här är hela programmet 

Här dansar olympierna i synk fram på Tokyos gator