Jag ber en bön här i Tokyo: Aldrig mer

Foto: TASOS KATOPODIS/UPI/SHUTTERSTOCK / TASOS KATOPODIS/UPI/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: Shuji Kajiyama / TT NYHETSBYRÅN

TOKYO. Lika högljudda som ilskna protester utanför. Lätt vilsna vinkningar från idrottarna upp mot de tomma läktarna innanför. 

Och en nota för festligheterna på 1,3 miljarder kronor.

OS är invigt.

Jag kan bara be en bön om att vi slipper uppleva något liknande igen. 

Invigningen håller precis på att avslutas inför mina ögon här på läktaren inne i Olympic Stadium.

Det meddelas att vi är runt tusen personer på stadion. Ytterligare 67 000 platser gapar däremot tomma. Ett par tusen demonstranter utanför.

Tre som inte var här?…

1) Kentaro Kobayash.

Chefen för invigningsceremonin som sparkades i torsdags. Anledningen: Ett skämt han drog om förintelsen för 23 år sedan.


2) Keigo Oyamada.

Kompositören till en del av musiken under invigningen som sparkades tidigare i veckan. Anledningen: Oyamada hade mobbat klasskamrater i skolan på 90-talet. 

3) Hiroshi Sasaki.

Kreativ chef för ceremonierna under OS som sparkades i mars. Anledningen: Sasaki föreslog att skådespelerskan Naomi Watanabe skulle klä ut sig till en gris under invigningen - och uppträda som en ”Olympig”.

Ja, herregud. 

Man kan väl lugnt slå fast att en märklig blandning av idioti, skandaler och ängslighet hade präglat förberedelserna för den här kvällen.

Så vad blev kvar efter alla turer?


Rätt mycket ändå. 


Själv hade jag inte besökt en OS-invigning på plats sedan Lillehammer för 27 år sedan. Här var det inte bara 50 grader varmare än den där norska februarikvällen 1994 - det var också, förstås på en helt annan nivå.

Jo, publiken saknades enormt. Jo, att flera av de inmarscherade trupperna av deltagare var minimala gav ett smått futtigt intryck. Och jo, de svenska dräkterna var...eh,...rätt trista. 

Men ceremonin var väl helt okej - om än tortyrlångt utdragen. Klockan var bara några minuter från midnatt när äntligen Naomi Osaka fick tända OS-elden. Japans egen superstjärna i tennis var förstås ett lika givet som perfekt val.

Men samtidigt var kvällen också en tudelad upplevelse. Precis som med så mycket annat i detta OS.

✓ Som inramningen.

Direkt musiken tystnade inne på arenan hördes tydligt ljudet från protesterna utanför. En stor del av det japanska folket tycker inte ett OS under en pandemi är en bra idé. Det har de förstås helt rätt i. 

Och ropen utifrån med orden ”Folk dör - med corona ingen fred” och ”Dra åt helvete, IOK” gav i alla fall mig en klump i magen i kväll. 

✓ Som publikstoppet.

Någon vecka före OS kom beslutet att förbjuda all publik under spelen. Men samtidigt tillåts fullknökade läktare på exempelvis basebollarenorna i samma Tokyo. 

Logiken i det?

Svaret är förmodligen ett politiskt skickligt spel av premiärminister Yoshihide Suga för att blidka den OS-kritiska majoriteten i landet.

Som behandlingen av gästande icke-japaner.

De japanska arrangörerna har valt en rätt fientlig inställning till oss. Att vi ska ses som pestsmittade och isoleras från övriga befolkningen på alla sätt. 

Men samtidigt: Alla, verkligen alla, japanska funktionärer och säkerhetsvakter är så otroligt vänliga. En dag tog sig en tungt beväpnad militär tid att visa mig vägen till toalett. Han vinkade till och med när jag gick in i mitt bås.

Som corona-restriktionerna.

Vi gästarbetare under OS hålls alltså åtskilda från lokalbefolkningen. På vägen in till Olympic Stadium i kväll matades vi tillexempel fram i en trång fålla - ivrigt fotade av flanerande tokyobor på avstånd. 

Men samtidigt trycks vi själva ihop i bussar och utrymmen där du möjligtvis kan hålla ett par centimeters avstånd till varandra. Rena virusparadiset.

Och så vidare.

* * *

Lika kluven känner jag mig inför det som nu pågått framför mig i ett par timmar.  

Jo, det har ibland varit vackert. Ibland hisnande läckert. Ibland bara konstigt. Men nä, ingen show i världen kan vara värd en nota på 1,3 miljarder kronor vilket är kostnaden enbart för invigningen och avslutningen. 

Precis som ingen två veckor lång idrottslek kan vara värd en kostnad av totalt 260 miljarder kronor. Det är bara groteskt.

Så slutorden skrivs med samma kluvna känsla som jag ständigt bär på dessa dagar:


Tack för showen, Tokyo. Men jag hoppas vi aldrig behöver uppleva något liknande igen. 


LÄS MER. Protester utanför OS-arenan: ”Dra åt helvete IOK” 

GUIDE: OS dag för dag – här är hela programmet 

LÄS MER: Norska dopingbråket: ”Galet att upphäva”