Stockholm är i vinterskrud, det är lördagen den 6:e februari och i Eriksdalshallen har Sarah Sjöström på förmiddagen simmat en träningstävling.
27-åringen klockades på otroliga 24,07. En tid som på OS i Rio hade räckt till guld på 50 frisim och som var ett fantastiskt formbesked inför Tokyo.
Men några timmar senare, isfläcken och allt föll samman.
När Sarah Sjöström fick beskedet att hennes armbåge var bruten var den första tanken; ”det är kört med OS”.
Nu är platsen en annan, det är den 1 augusti, ett tryckande hett Tokyo och en lika varm simarena.
Hon, som för mindre än ett halvår sedan inte kunde ta på sig badmössan, nu hade hon en sista chans till en individuell medalj.
Om Sarah Sjöström inte skulle lyckas, ja då hade det varit en bragd ändå. Bara det att hon tagit sig till Tokyo var imponerande nog för att både hon själv och alla andra skulle vara nöjda.
Men så i dag, när Sjöström tittar upp på tavlan efter att ha tagit sig igenom de 50 meterna.
24,07, samma tid som den där ödesdigra dagen i februari – och OS-silver.
Ett segervrål och det otroliga var ett faktum.
Snudd på omänskligt
Det Sarah Sjöström har gjort är snudd på omänskligt, hon är unik på så många sätt.
Och det var med rätta som konkurrenter, lagkamrater och varenda jäkel hyllade hennes prestation. För det skulle ju egentligen inte gå.
När Sarah Sjöström tagit av sig badmössan, drog handen genom sitt rosa hår, konstaterade hon själv att det var hennes största prestation någonsin.
När alla öst superlativ över Sjöströms insats så stod tränaren Johan Wallberg utanför den väldiga simarenan och pratade lika lugnt som vanligt.
Wallberg lyfte fram det medicinska teamet, Sarahs stora fördel att vara lättränad. Och han själv, ja, han hade ju ”bara skött simträningen”.
Men Johan Wallberg nämnde också en annan sak, att Sjöström inte bara varit tvungen att göra om hela sitt upplägg inför OS utan att hon också sluppit massa press.
I Rio tog Sarah Sjöström tre medaljer, guld, silver, brons. Och hade det inte varit för armbågsskadan, ja då hade förväntningarna och pressen på henne varit bassängstora.
Inte minst från henne själv.
Extra, extra, allt
En skada är självklart aldrig någonsin bra, men om den här skadan ändå hade något lite gott med sig. Ja, då var det nog just det att Sjöström kunde åka till Tokyo och ”bara” göra sitt bästa och det skulle vara bra nog.
Sarah Sjöström har varit på ett strålande humör hela OS, varje gång hon har mött oss i media har det varit ett brett leende och att avslappnat sätt. Även när hon misslyckats att försvara sitt guld från Rio, inte lyckades ta sig upp på pallen på 100 fritt.
Men glädjen i dag, den var något extra, extra allt. Jag har aldrig någonsin sett Sarah Sjöström så glad.
Och det är klart, det skulle ju egentligen inte gå.
***
Finalen på 50 frisim avgjordes redan 10.37 i morse japansk tid. Sjöström har varit tydlig hela OS med att hon ogillar att man lagt finalpassen på morgonen, hon är inte en morgonsimmare. I dag var det dock inte ett problem, för i natt sov Sarah Sjöström noll timmar. Varför? ”Det var omöjligt att somna efter att hon sett Daniel Ståhl och Simon Pettersson ta guld och silver.
I Rio var det Sjöström som visade vägen när hon tog Sveriges första medaljer i OS, den här gången var hon inte sen att haka på de som visat vägen.
Inom loppet av ett halvt dygn har Sverige tagit tre OS-medaljer.
Vilken boost för resten av svenska gänget.
