God morgon, Sverige, ni vaknar upp till två finalplatser och ett svenskt OS-rekord.
En del var så klart vakna och fick helt okej valuta för nattsuddandet om man tittade på OS och simning.
Efter gårdagens sensationella tid av Sarah Sjöström i försöket på 100 meter fjäril (56,18) var frågan inför semifinalen om det var en lyckosam engångsföreteelse eller om den svenska simstjärnan faktiskt klarar av att simma fjäril på riktigt igen.
Sjöström gav ett bassängvattenklart besked.
Det gick inte lika snabbt som i går, men med tiden 56,40 var hon fjärde snabbast totalt och finalplatsen klar.
I kölvattnet simmade Louise Hansson också till sig en finalplats på distansen efter att ha slagit handen i kaklet på tiden 56,92.
Vad var det där?
En knapp timme senare var det dags att dyka i vattnet igen i damernas lagkapp, 4x100 frisim.
Det såg ut som att Sverige hade lite häng på medalj men Sophie Hansson kroknade lite på sista sträckan.
Men vänta lite, vad var det där?
En titt på resultatlistan och rekordet var ett faktum.
På sin förstasträcka hade Sarah Sjöström, lite i det tysta eller möjligtvis bara i farten, slagit till med nytt olympiskt rekord.
Ni kan ju storyn vid det här laget, hur Sjöström i februari halkade på en isfläck, bröt armbågen, tvingades till operation.
Och efter det rehabilitering, rehabilitering, rehabilitering.
Trots det, nu är Sjöström på plats på OS i Tokyo och med tider som vittnar om hur imponerande snabbt hon har lyckats ta sig tillbaka.
Såg annorlunda ut
Men det finns något mer i det här, om man tittar lite längre tillbaka i tiden.
2016 simmade Sjöström hem tre medaljer på OS i Rio, guld, silver, brons. 2017 fortsatte sedan framgångarna.
Men efter det dalade svenskans kurva lite, tiderna var inte lika bra längre.
Inte det att Sjöström inte simmade hem medaljer och titlar, det gör hon mer eller mindre alltid. Men om hennes utveckling pekat spikat rakt upp sedan den första EM-medaljen som 14-åring så såg det annorlunda ut nu.
Att det sådant händer i en så framgångsrik karriär och på den nivå Sjöström befinner sig på är så klart helt rimligt.
Men det som lite varit Sjöströms signum dittills, snabbheten och styrkan i slutet av loppen, den fanns inte riktigt längre på samma sätt.
Nu ser den dock ut att vara där igen. Sjöström har avslutat blixtrande snabbt hittills i Tokyo.
Och när hon i dag kom upp är bassängen så var det med ord som ”jag känner mig stark”.
Armbågsskadan har, av förklariga skäl, inneburit att Sjöström inte har kunnat träna armar och överkropp på samma sätt som vanligt.
Den första tiden inte alls.
Häpnadsväckande bra
I stället har vintern och våren bestått av mängder timmar benträning, och Sjöström har själv berättat hur trött hon var på den där ”förbannade motionscykeln”.
Men hon har senare också sagt att hon ”så klart” är mycket starkare i benen än vanligt.
Hur stark i benen, och hur återställd Sjöströms arm har hunnit bli känns ännu osäkert.
Det har trots allt bara varit två tävlingsdagar i simningen i Tokyo.
Men det har börjat häpnadsväckande bra.
Så bra att ni där hemma nog ska överväga lite nattsudd, det kan mycket väl bli en final med svensk medalj.
GUIDE: Allt du behöver veta om simningen i OS 2021 • Tider och program
LÄS MER: Sjöström: ”Nu hade jag behövt honom som mest”
