Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Varför håller du på som du gör, Stina?

Stina Nilsson tog OS-guld i sprint. Foto: SVEN LINDWALL
Foto: SVEN LINDWALL
Foto: SVEN LINDWALL

PYEONGCHANG. Stina Nilsson står där på scenen med sin guldmedalj hängande runt halsen. Och tårarna rinner igen.

Det är en stund att minnas.

Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över en sak där jag står på Medal Plaza.

Varför håller du på som du gör, Stina?

Först kliver Johannes Hösflot Kläbo upp på prispallen för att ta emot sin guldmedalj. 

Ett par meter framför mig står hans morfar och tränare Kåre Hösflot, 75. I ena handen har han en norsk flagga - med den andra försöker han samtidigt filma sitt barnbarn med en skakig hand när Johannes får sin guldmedalj.

Man blir ju lite varm i bröstet när man ser sånt.

Och när sedan Stina Nilsson (till slut) kliver högst upp på pallen, hulkandes av gråt är det ju inte direkt mindre rörande.

 

Jo, det var verkligen en fin kväll.

Det här var första gången Stina Nilsson fick vara med på en olympisk medaljceremoni efter ett individuellt lopp. Men det var naturligtvis inte den sista.

Jag är fullständigt övertygad om att hon får återvända till samma scen ett par gånger redan de närmaste dagarna. 

Och jo, sedan väntar ju ett par OS till.

Det är en sån här kväll jag inte kan låta bli att fundera på hur bra denna superåkare verkligen kan bli.

Speciellt om hon gav upp en del av sin dröm.

Och i stället satsade allt på att förädla den medfödda snabbhet och gudabenådade talang hon har för sprint.

Bara ett problem. 

Så verkar man ju inte få göra i denna sport.

Ser du till andra idrotter är det obegripligt

För så här är det:

Som sprintåkare ska du prestera i som längst fyra minuter. Alltså borde man väl maximera hela sin satsning mot just dessa få minuter.

Det låter i alla fall logiskt.

Men...nä, det är det inte i skidvärlden.

I stället tränar de flesta sprinters ungefär som alla andra åkare. Nöter långa uthållighetspass. Splittrar upp sitt tävlingsfokus mellan speediga sprintlopp och mer än timslånga distanslopp.

Ser du till andra idrotter är det obegripligt.

Ta friidrott: Usain Bolt har inte en tanke på att ställa upp på 5 000 meter.

Ta simning: Sarah Sjöström struntar fullständigt i 10 000 meter öppet vatten.

 

De satsar i stället allt på de kortare, explosiva, distanser de är bäst på.

 

Så varför gör inte sprintåkarna det?

Möjligen är det en fråga om status och traditioner. Sprint är historiskt sett en nymodighet i längdvärlden, eller om man så vill: Den fula ankungen.

Fortfarande anser många ett guld i distans har betydligt högre status än ett i sprint. 

Vilket förstås är rent stenålderstänk.

 

LÄS MER: OS 2018 – här är programmet dag för dag.

 

Stina Nilsson är ingen dålig distanslöpare, tvärtom kan hon en toppdag mäta sig med de allra, allra bästa.

Men i sprint är hon en lysande superstjärna. 

Hur vass skulle Stina Nilsson bli om hon bara valde att koncentrera sig på sprint? Enbart fokuserade på att trimma sin kropp för tre-fyra minuters prestation?  Spetsa de kvaliteter hon är bäst på? Gav upp distanssatsningen?

Ingen vet.

Men jag har en god gissning:…

Hon skulle inte bara vara världens bästa sprinter i OS 2018.

Stina Nilsson skulle kunna bli den bästa genom alla tider.

Då måste OS-gudarna vara tokiga

Till sist. Ni vet vad det är för datum på torsdag, va?

Det var den 15 februari 2010 som Charlotte Kalla vann sitt livs första OS-guld efter 10 kilometersloppet i Vancouver.

Det var den 15 februari 2014 som Charlotte Kalla vann sitt andra OS-guld efter supersträckan i stafetten i Sotji.

Och nu vänder vi blad i almanackan till den 15 februari 2018.

Än en gång står Charlotte Kalla på startlinjen i ett OS. Än en gång handlar det om favoritdistansen 10 kilometer fristil.

Summa summarum: 

Om det inte blir ett nytt guld för Charlotte Kalla i dag måste ju faktiskt OS-gudarna vara tokiga.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!