Supertalangen: ”Blir ledsen av att se det”

Rasmus Dahlin intervjuas av SportExpressens Magnus Nyström.
Foto: CAROLINE LARSSON
Foto: CAROLINE LARSSON
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: CAROLINE LARSSON

För två och ett halvt år sedan spelade han i tv-pucken, nu ska 17-årige Rasmus Dahlin göra OS-debut med Tre Kronor.

- Utan stödet från pappa och mamma hade jag inte varit på OS, säger han i ett möte med SportExpressen.

Han avslöjar också vad han gjorde med silvermedaljen från JVM, vad han gillar att göra på hotellrummet mellan matcherna vad han tycker om föräldrar som pressar sina barn.  

När vi första gången ska stämma träffa med Rasmus Dahlin här i Incheon under Tre Kronors uppladdning inför OS blir han allvarlig.

- Nej, den tiden går inte. Då har jag ett viktigt samtal.

Oj, tänker vi. Kanske hans agent som vill snacka mer inför sommarens NHL-draft då Rasmus kommer väljas etta som förste svensk sedan Mats Sundin, eller kanske är det någon NHL-scout som vill prata med hockeyvärldens mest omtalande talang.

Nej, inget av det.

- Då ska jag prata med mamma och pappa, förklarar Rasmus bestämt.

Rasmus Dahlin har blivit hockeyvärldens bäste tonåring och olympier vid 17 års ålder för att han har bästa möjliga uppbackning hemifrån.


LÄS OCKSÅ: OS 2018 - program och tv-tider måndag 12 februari 


Hade pappa som tränare i många år

Pappa Martin var Rasmus hockeytränare ända från första skären till han som 15-åring flyttade till Frölunda och hockeygymnasiet i Göteborg. Men trots att Martin har varit både tränare och hockeykonsult, så har ingen av Rasmus föräldrar lagt sig i sonens hockeykarriär, de har aldrig hetsat stressat eller ställt krav. 

- Mamma och pappa har betytt hur mycket som helst, de har så bra koll på livet de har svar på alla frågor. Och det är likadant med min bror Felix och lillasyster Ella, alla stöttar mig jättemycket och det är jag grymt tacksam för.

På vilket sätt har de varit det perfekta stödet?

- Jag och min bror står varandra väldigt nära, är det något som händer utanför hockeyn, vad som helst, så stöttar vi varandra. 

Men att din pappa som är tränare inte pratar om din roll i laget nu, hur klarar han att låta bli?

- Hemma är det mycket hockeysnack. Men vi snackar inte taktik, utan mer generellt om hockey. Vi har stenkoll på alla ligor, så pappa får ut hockeysnacket den vägen, haha. Sen är vi en vanlig familj som pratar om annat än hockey också.



"Och sen dödar man de andra..."

På många sätt är Rasmus en väldigt vanlig 17-åring, som bara råkar vara en extremt ovanlig talang.

Hans rumskompis under OS är rutinerade backen Erik Gustafsson.

- Rasmus är fantastiskt ödmjuk och mogen för sin ålder men han är också en 17-åring som spelar tv-spel med med sina kompisar i Sverige, de sitter uppkopplade med varandra och spelar ihop, berättar Erik.

Rasmus förklarar:

- Det är ett nytt spel som heter Fortnite. Det är som filmen Hunger Games, man skickas ner i en värld och letar vapen och sen dödar man de andra och ja...

Rasmus tystnar och tittar på gubben framför sig.

- Min son gillar det, säger jag, och tänker på åttaåringen där hemma.

- Det förstår jag, säger Rasmus, som också berättar att han börjat kolla på tv-serien Narcos, "den får fyra getingar". 


LÄS OCKSÅ: Få senaste nytt från OS 2018 direkt i Messenger!  


"Nu är det han som lär mig grejor"

Sedan hyllar Rasmus sin tolv år äldre rumskompis.

- Erik är snäll och har koll på grejorna. Det är han som bossar på rummet och när han vill släcka på kvällen då gör vi det.

Erik kan knappt sluta le när jag frågar om Rasmus.

- Jag skämtade först och sa att jag skulle lära Rasmus allt jag kan, sen gick det jäkligt snabbt, nu är det han som lär mig grejor. Att ha sådan press på sig som han har och kunna vara så bra. Det är väldigt, väldigt imponerande. När jag var 17 år spelade jag med B-juniorerna i Timrå, det fanns definitivt inget OS med i bilden, haha. 

"Kärlek är det bästa"

Rasmus har förstås en exceptionell talang och dessutom bästa möjliga uppbackning hemifrån.

Sen pratar han om kärlek. Både till sporten, "att spela hockey är det bästa jag vet", och som ett råd till alla föräldrar.

När jag frågar hur föräldrar till barn som idrottar ska vara säger han:

- Jag har märkt föräldrar som mer vill att deras barn ska bli bra än att det är barnet som vill spela. Det känns inte bra. Jag bli ledsen av att se sånt. Det bästa föräldrar kan göra är att ge stöd, se till att barnet mår bra, käkar bra och får kärlek. Det är det bästa.

Men du kan inte vara helt perfekt, när har dina föräldrar gnällt på dig?

- Nej, haha, jag är inte perfekt. Och de har skällt på mig från allt till att jag inte orkat gå till skolan på morgonen till annat. Det har funnits mycket.


Rasmus Dahlin delar rum med Erik Gustafsson under OS.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Fått kritik av Calle Johansson

En del experter har gnällt på Rasmus också, för hans ibland bristande defensiv, senast var det förre NHL-backen och tv-experten Calle Johansson som tyckte Dahlin har mycket att lära i egen zon.

- Jag är 17 år, jag har massor att fila på. Spelet i egen zon är viktigast. Jag jobbar stenhårt på det, sen möter jag vuxna män och jag har mycket att lära. Jag tycker det gick jättebra defensivt i JVM. Och i Frölunda spelar vi med press och understöder varandra, då gör det inget om man går bort sig någon gång.

När det ser ut som du gjort bort dig är det meningen att en lagkompis ska täcka upp för dig?

- Ja så är det i Frölunda. Det är så vi jobbar. Sen jobbar jag med detaljer, som att få fast motståndarna bättre, så att de blir stillastående, vi jobbar med detaljer i spelet hela tiden. 

Dahlin hyllar Peter Popovic 

Rasmus hyllar backcoachen Pär Johansson i Frölunda, som sitter tillsammans med Rasmus efter varje match och kollar igenom alla hans byten på video: "Jag lär mig jättemycket av det".

- I Tre Kronor får jag väldigt bra hjälp av backcoachen Peter Popovic. Poppe är en grym tränare, som är här av en anledning, klart att jag lyssnar på honom. På så hör hög nivå blir andra grejor viktigare än i SHL.

Som vadå?

- Att hela tiden ligga på rätt sida, här är det så skickliga forwards som kommer med hög fart. Jag kan liksom inte rusa fram mot Pavel Datsjuk, då är man bortgjord direkt. 

Hur blir det om ni får möta detta ryska lag i OS med superstars som Datsjuk och Ilja Kovaltjuk?

- Det kommer vara häftigt på uppvärmningen. Sen när pucken släpps då är de motståndare.

 Måndag är det träningsmatch mot Kanada och torsdag OS-premiär mot Norge, hur är känslan att vara här på OS?

- Förväntansfull. Jag är väldigt förväntansfull. 



Stolt över silvermedaljen

Hans senaste landslagsturnering blev en besvikelse då Juniorkronorna förlorade finalen mot Kanada, Lias Andersson kastade upp medaljen på läktaren, Rasmus vägrade sätta medaljen på sig, satt med den i handen och svor i båset.

Hur tänker du om JVM nu?

- Nu är jag jättestolt och bara positiv till det vi gjorde, direkt efter matchen var jag arg. Nu har jag smält det. Vi kunde egentligen inte göra mer än vi gjorde. Det var en grymt turnering av laget och från min sida, det vara bara fler mål i finalen som saknades.

Du var inte på väg att kasta upp medaljen på läktaren?

- Nej, även om det är sånt som händer, haha. Nu är jag väldigt stolt över den och har den i mitt prisskåp hemma i lägenheten.

Inget besvär alls för Rasmus just nu?

Jo, faktiskt, ett litet bekymmer. Rasmus är en väldigt berest ung man, "jag har nog varit i Kanada tio gånger" och han är väldigt imponerad av Sydkorea, som han redan rankar som sitt favoritresmål. 

- Men jag har lite problem med maten här. Min mage tål inte riktigt den starka maten.  

Rasmus saknar helt enkelt mammas köttbullar.

- Ja, jag gillar den kanske lite tråkigare svenska maten.