Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så skapades världens bästa längdlandslag

Foto: Tobias Röstlund / Tt

SOTJI/STOCKHOLM. Hur skapar man världens bästa landslag - på mindre än ett år?

Rikard Grip pratade i telefon i 14 timmar om dagen i en månad.

Sen hade han svaret.

SPORT-Expressen kan i dag berätta om Sveriges sensationella resa mot medaljrekordet i OS.

Med brutal träning, norska hånflin - och ett beslut som avgjorde allt.

kommande medaljchanser

19 februari: Sprintstafett, både damer och herrar

Båda kan ha guldchans, men det beror mycket på dagsformen. Hur mår Emil Jönsson? Och vem backar upp Ida Ingemarsdotter bäst?

22 februari: 30 km, damer

Guldchans för Charlotte Kalla, som har skrämt slag på samtliga konkurrenter.

23 februari: 50 km, herrar

Kan Johan Olsson stå för ett nytt bragdlopp? Orkar Marcus Hellner fem mil? Daniel Richardsson är i bra form och kan bli en outsider.

Sammanställning: Adam Eriksson

31 mars 2013. Svenska landslaget har precis kommit hem från VM i Val di Fiemme.

Då kommer chockbeskedet.

Förbundskapten Lars Öberg avgår efter ett knappt år på posten. Robin Johansson, assisterande tränare, väljer också att hoppa av.

Samtidigt har både Charlotte Kalla och Marcus Hellner ett tungt mästerskap bakom sig.

Noll individuella medaljer.

Långt ifrån toppform.

Ännu längre ifrån Norges toppåkare.

Stämningen i laget? Det är en aning frustrerat. Det är en aning rörigt. Enligt uppgifter till SPORT-Expressen är flera åkare missnöjda med situationen.

Bara ett år senare ser allting helt annorlunda ut.

Sverige dominerar i OS.

Kalla kör hem stafettguldet på damsidan. Hellner kör hem stafettguldet på herrsidan. Efter åtta lopp har vi tagit nio medaljer - nytt nationellt rekord.

Samtidigt är det kris i Norge, som står kvar på sju medaljer.

Så vad är det egentligen som har hänt? Hur har den här förvandlingen gått till?

Johan Olsson svarar utan att tveka:

- En stor del i det som vi ser här handlar om Rikard Grip.

"Givet att Rikard skulle ta över"

23 dagar efter att Lars Öberg tackat för sig så utsågs Rikard Grip till ny förbundskapten.

Sveriges längdchef Johan Sares avslöjar nu att valet var enkelt.

- Direkt när Lars lämnade oss var det ganska givet att Rikard skulle ta över. Jag kände i hela kroppen att han var den perfeka efterträdaren, säger Sares.

Grip, som då var damtränare i landslaget, blev smickrad av frågan. Men innan det togs något beslut ville han höra med de aktiva.

- Om de inte hade velat ha mig hade jag inte tagit jobbet. Aldrig i världen, säger Grip.

Men de ville ha honom.

Under april månad började Grip, tillsammans med de aktiva, att slipa på en plan för att landslaget skulle vara så bra som möjligt till OS i Sotji. Och han tog ett avgörande beslut direkt: Att lämna över makt till åkarna.

- Jag har lagt mycket tid på att prata med dem om hur de ser på saker och ting. Mitt mål har varit att vi ska komma fram till saker och ting tillsammans, säger Grip.

- Jag satt i princip under telefon 14-18 timmar om dagen i hela april.

Johan Olsson:

- Vi har fått vara med och bestämma i stort sett hela tiden. De har vågat lita på vår erfarenhet och det är jävligt stora ledare som gör så.

Marcus Hellner håller med.

- Det var verkligen kanon. Man har ju varit med någon gång förut om att det bestämts utan att vi är med och pratar om det...

Ville få in Mats Larsson

Ett av åkarnas första önskemål var att få in den tidigare landslagsåkaren Mats Larsson som tränare.

Det uppfylldes.

- När jag fick frågan fanns det ingen tvekan överhuvudtaget. Det är ju fantastiskt att få komma tillbaka till gänget man tillbringat en stor del av mitt liv med, säger Larsson.

Sen satte de sig ner och började skissa på träningsschemat.

Marcus Hellner ville skruva upp belastningen.

Träna mer, träna hårdare.

Och övriga åkare bestämde sig för att haka på.

- Vi har kommit överens om att vi ska spränga gränser och verkligen gå hårt och tufft på läger, säger Grip.

- Det har nog varit tillfällen då vi varit på gränsen. De har sagt: "Vad fan är det här?". Men då är det ganska enkelt att säga: "Vi var överens om det här grabbar, så nu kör vi".

Johan Olsson:

- Det gör en grym skillnad för motivationen. Och det har varit viktigt för hela laget.

- Vissa pass har verkligen varit brutala. Man har trott att man är klar, men så är det fem intervaller kvar. Och då får man bita i, för det är vi själva som har bestämt det.

Värsta passet?

- Tossebergsklätten. Skejtintervaller uppför. 200 meter i höjdskillnad. Direkt när man kommit upp så är det ner med bil och börja om igen. Vad man tänker då? Att man måste överleva! Haha. "Ge mig nån dricka!"

Andersson gjorde ett utspel

En annan del i OS-planen var att hålla sig relativt mycket på låg höjd under sommaren och hösten, för att kunna köra de hårda intervallpassen. Beslutet väckte uppmärksamhet i längdvärlden.

Lina Andersson, OS-medaljör 2006, kom med ett utspel i SPORT-Expressen:

- Jag tycker man ska titta på Norge och härma dem. De är väldigt mycket på höjd och uppenbarligen gör de någonting rätt. Vi har ingen riktig strategi för höghöjdsträningen.

Norge satsade på fem höghöjdsläger inför OS - och var oförstående till Sveriges upplägg.

- För vår del hade det inte varit ett alternativ att göra som svenskarna. Och jag förstår att folk reagerar på deras upplägg. Man behöver x antal dagar på höjd för att klara av OS i Sotji, sa landslagstränaren Egil Kristiansen i en intervju med tv-kanalen NRK.

Där fick han frågan: "Men det kan inte vara så att svenskarna har hittat en lösning som plötsligt kan visa sig vara helt genial?"

Kristiansen flinade.

- Det kan vi ju aldrig veta helt säkert, men vi har i alla fall en orubblig tro på vårt upplägg.

När Rikard Grip tänker tillbaka på diskussionerna smyger sig ett litet leende fram på hans läppar.

- Jo, det var en del frågor där. Men vi har stått på oss i vår linje. Vi tror fortfarande att det viktigaste för att prestera på hög höjd är att acklimatisera sig under den sista perioden innan OS. Vi hade tre veckor - i Seiser Alm, Davos och här.

- Det är ett enormt tydligt pussel bakom allt det här.

Lagts stora resurser

Johan Sares berättar att förbundets ekonomi är starkare den här säsongen jämfört med den förra.

Sponsorerna pumpar in allt mer pengar.

- Och de resurser som kommer in ska ut till verksamheten, säger Sares.

- Det gäller att vara effektiv där och jobba för att få ut så mycket som möjligt för varje satsad krona.

Han vill inte gå in på detaljer, utan säger att "helheten" har lyfts. Men stora resurser har lagts på vallateamet, där Urban Nilsson är ansvarig.

De har gjort en rad resor till Sotji för att kunna göra tester i OS-spåren. Snön här är nämligen väldigt speciell.

Resultatet? Det har ni kunnat se hemma i tv-sofforna under den senaste veckan.

Ingen nation har lika bra skidor som Sverige.

- Vi har haft helt fantastiskt bra skidor hittills. Vallateamet har gjort ett grymt jobb, säger Charlotte Kalla.

Johan Olsson:

- Och det betyder så mycket. Det är det man står på, det är friktionen mot backen. Det har en enorm inverkan på det vi håller på med. Man kan vara i hur bra form som helst - om man har dåliga skidor så har man ändå ingen chans i det här föret. Och ja, Norge har haft dåliga skidor.

Sverige hade i går kväll ännu ett tårtkalas inne i OS-byn. Frustrationen är som bortblåst. Rörigheten också.

Och det verkar inte längre finnas några missnöjda åkare i det svenska laget.

- Det råder en lugn harmoni i hela teamet, säger Mats Larsson.

- Hela organisationen är lugn och harmonisk. Vi har väldigt, väldigt kul när vi är ute. Fast det är hårt jobb har vi en glädje med i allt vi gör. Det tror jag är viktigt.

Grip lyfter också fram glädjen som en av nycklarna till den blågula succén.

- Vi är ett stort gäng som verkligen trivs tillsammans. Vi har roligt, även om det är hårt jobb.

OS i Sotji är inte över än. Fyra lopp återstår: Sprintstafetterna, tremilen och femmilen. Sverige har faktiskt möjlighet att slå Sovjetunionens sjuka rekord från 1988, då de tog 13 medaljer i längdspåren.

Grip och gänget jobbar vidare för att göra landslaget ännu bättre.

Och de kommer att fortsätta att följa sin linje - oavsett synpunkter från grannlandet i väst.

- Det är som jag brukar säga: Det är svårt att komma först om man går i andras fotspår, säger Johan Sares.