Historiskt deltagande för flyktinglaget i OS

Flyktinglaget på plats i RIo
Foto: Felipe Dana / AP TT NYHETSBYRÅN
Geraldo Bernardes är coach för flyktinglaget
Foto: Dean Mouhtaropoulos / GETTY IMAGES GETTY IMAGES SOUTH AMERICA

RIO DE JANEIRO. För ett år sedan simmade hon en skräcksträcka över Medelhavet och kämpade för sitt eget och 19 andra människors liv.

Nu gör den syriska flyktingen Yusra Mardini, 18, en historisk OS-start i det lag som kommer att få motta högst jubel på invigningen.

– Jag vill göra alla flyktingar stolta över mig och visa dem att även om vi har haft en tuff resa kan vi åstadkomma något.

Klockan 23.00 på fredag kväll riktas världens ögon mot den mäktiga Maracanãstadion i Rio.

Värdnationen Brasilien kommer enligt traditionen att tåga in allra sist av de över 200 länderna, men framför sig kommer de att ha en speciell grupp människor.

Sex män och fyra kvinnor gör en historisk entré i OS.

En trupp bestående av idrottare som inte har möjlighet att representera sina hemländer, som saknar en egen flagga, och som i stället kommer att tävla för den olympiska flaggan med de fem ringarna.

Två simmare från Syrien, två judoutövare från Demokratiska Republiken Kongo, fem löpare från Södra Sudan och en maratonlöpare från Etiopien.

Det är de som är "Team of Refugee Olympic Athletes" förkortat "ROA".

Flyktinglaget.


■■■


Simmaren Yusra Mardini, 18, från Syrien är yngst i laget.

Hon är en av de över miljonen flyktingar som flytt till Europa det senaste året.

Tillsammans med sin syster Sarah lämnade Yusra Mardini sitt hem i Damaskus i augusti 2015, de tog sig vidare till Beirut, sedan Istanbul och slutligen till Izmir i Turkiet.

Där lyckades de få platser på en jolle för att korsa Medelhavet med den grekiska ön Lesbos som mål.

Men efter bara en halvtimme på havet stannade motorn på båten som egentligen var avsedd för sju personer, men nu hade 20 flyktingar ombord.

När båten dessutom började ta in vatten spreds skräcken.

Räddningen för den allt mer desperata gruppen människor i den lilla båten blev Yusra Mardinis simkunskaper.

Tillsammans med ytterligare en simkunnig kvinna ombord lyckades hon på ett nästintill omänskligt sätt bogsera båten hela vägen till Lesbos.

– Jag såg det som en skam om jag skulle drunkna ute på havet, eftersom jag är en simmare, säger Yusra Mardini, men berättar också att hon hatat havet sedan den där fasansfulla dagen.


"De har blivit som en andra familj"


Nu, nästan exakt år efter den skräckfyllda flykten från Syrien, hoppas Yusra Mardini att hennes simkunskaper som räddade henne och 19 andra människor ska förändra hennes liv på nytt.

Yusra som numera bor och tränar i Berlin är en av de tio idrottare som blivit uttagna i flyktinglaget.


Den syriska simmaren Yusra Mardini
Foto: Dean Mouhtaropoulos / GETTY IMAGES GETTY IMAGES SOUTH AMERICA

På den flyktingmottagning där Mardini hamnade i den tyska huvudstaden fanns en tolk som hjälpte henne att komma i kontakt med en av Berlins mest väletablerade simklubbar, Wasserfreunde Spandau 04.

– Jag är väldigt tacksam för hur jag togs emot av klubben. Jag kom dit utan någonting, jag hade ingen baddräkt, ingen badmössa. Ingenting. Men när jag sa "hej, jag är simmare, kan ni hjälpa mig?" fick jag allt jag behövde.

– Det var ett fantastiskt mottagande och jag har dem att tacka för mycket. Klubben har blivit som en andra familj för mig, berättar Yusra Mardini.


"Jag vill göra alla flyktingar stolta över mig"


I Wasserfreunde Spandau 04 fanns också tränaren Sven Spannekrebs som knöt Yusra Mardini till sitt team.

– Jag såg direkt hennes stora talang, säger Spannekrebs, och vid sidan av studierna började Mardini träna för klubben och köra två pass om dagen i den tyska OS-simhallen som ligger alldeles bredvid hennes skola.

– Många människor skulle kunna ha Yusra som förebild. Hon är mycket fokuserad, har tydliga mål och organiserar sitt liv runt dem. Yusras förmåga att hålla positionerna var nästan tysk redan när hon kom hit, säger Sven Spannekrebs och fortsätter.

– Redan från start såg jag att det fanns en sådan potential i Yusras simning att hon med rätt förutsättningar skulle kunna bli aktuell för OS i Tokyo 2020.

Men det gick snabbare än så.

När IOK, efter beslutet i slutet av förra året att låta ett flyktinglag ställa upp i spelen i Rio, började ta ut truppen i våras blev den 18-åriga syriska simmaren en av de som fick glädjebeskedet att hon var utvald.

Yusra Mardini, som representerade Syrien i VM 2012, vet vad hon vill uppnå i det som blir hennes största mästerskap i karriären.

– Jag vill göra alla flyktingar stolta över mig. Jag vill visa att även om vi har haft en tuff resa kan vi åstadkomma något, säger Yusra som kommer att simma distanserna 100 meter fjäril och 100 meter frisim.


Flyktinglaget på plats i Rio
Foto: Felipe Dana / AP TT NYHETSBYRÅN

Och när Yusra Madini äntrar den olympiska simstadion i Rio kommer hon att göra det i en träningsoverall som likt hennes baddräkt inte liknar någon annans.

Flyktinglaget har, i stället för nationsfärger och flaggor, de olympiska ringarna designade på sina dräkter. Och den olympiska hymnen kommer att vara flyktinglagets "nationalsång".

Yusra Mardini ser inte något problem med den unika representationen.

– Det är en stor ära för mig att få tävla i OS. Jag känner att jag både representerar Syrien, Tyskland och IOK, säger Yusra men fyller snabbt i:

– Men jag är syrier. Kanske kommer jag att bygga mitt liv i Tyskland, men när jag blir en gammal dam flyttar jag nog tillbaka till Syrien och delar med mig av mina erfarenheter till människorna i mitt hemland.


■■■


Efter att ha besökt det utbredda flyktinglägret Kakuma i nordvästra Kenya, nära gränsen mot det hårt krigshärjade Södra Sudan, sa Pere Miro, chef för IOK:s solidaritetsprogram,  att han var "mer övertygad än någonsin att ett flyktinglag skulle kunna fungera".

– Jag blev rörd av att se hur människor lever i detta läger. Det är i mitten av ingenstans. Tusentals människor där har ingenting att göra. Den huvudsakliga verksamheten som håller dem motiverade och levande är sport, säger Pere Miro.

I flyktinglaget ingår fem flyktingar från Södra Sudan, alla löpare.

IOK:s president Thomas Bach är stolt över beslutet att det kommer att finnas ett flyktinglag i OS.

– Vi har alla berörts av den senaste tidens flyktingkriser och att det här nu blir verklighet känns väldigt bra. Flyktinglaget kommer att behandlas som vilket annat tävlande land som helst, säger Bach.


"Jag minns inte deras ansikten"


När judoutövaren Popole Misenga från den Demokratiska Republiken Kongo på en presskonferens inför OS ombads att kommentera vilket budskap han hoppas förmedla i och med sitt olympiska deltagande bröt 24-åringen ihop.

Stunden blev alltför känsloladdad för Misenga.

– Jag har två bröder som jag inte har sett på flera år. Jag minns inte ens hur deras ansikten ser ut, sa han gråtande.

Popole Misenga var nio år gammal när han flydde striderna i Kisangani i Demokratiska Republiken Kongo.

Skild från sin familj, gömde han sig i djungeln i åtta dagar innan han räddades och fördes till ett centrum för fördrivna barn i Kinshasa.

Popole Misenga från Demokratiska Republiken Kongo
Foto: Dean Mouhtaropoulos / GETTY IMAGES GETTY IMAGES SOUTH AMERICA

Efter judo-VM i Brasilien 2013 bosatte sig Misenga i Brasilien.

– Jag vill skicka kramar och kyssar till mina bröder och jag hoppas att jag kan ta dem hit till Brasilien en vacker dag. Så att vi kan leva tillsammans igen, säger Misenga och hyllar IOK:s initiativ till flyktinglaget.

– Det betyder att den olympiska kommittén ser på oss flyktingar som människor. Och jag kommer personligen att ge allt för att flyktingar ska känna tro och hopp när de ser mig tävla.

Popole Misenga menar att idrotten har format hans liv fullständigt.

– Om det inte hade varit för idrotten så vet jag inte vad som hänt. Jag hade i alla fall inte varit här där jag är i dag. Men jag hade aldrig kunnat drömma om att en dag få tävla i OS. Det är fantastiskt.

Yolande Mabika är också från Demokratiska Republiken Kongo men bosatt i Brasilien och tävlar i judo. Hon hoppas att hennes deltagande i OS i Rio inte bara ska bli en sportslig framgång utan också vara en möjlighet att få kontakt med familjen.

– Jag har inte hört något från min familj på över tre år, jag vet inte var de är. Om de vet var jag är vet jag inte. Men jag tänker att de kanske får syn på mig under OS. Jag hoppas det, säger Yolande Mabika.




■■■


Rami Anis, är likt Yusra Mardini en syrisk simmare.

Anis flydde Syrien under 2011 för att undvika att värvas till armén. Efter att en tid ha varit bosatt i Istanbul bor Rami Anis nu i Belgien.

Men även om han är stolt över att få tävla för flyktinglaget i OS i Rio önskar Anis att läget vore annorlunda.

– Jag är mycket stolt över att vara här i Rio men jag känner lite sorg över att jag inte tävlar för Syrien, säger Rami Anis.

Rami Anis tillsammans med Yusra Mardini
Foto: Buda Mendes / GETTY IMAGES GETTY IMAGES SOUTH AMERICA

Det finns dock något mer än själva tävlandet i Rio som lockar Rami Anis.

Han hoppas att få träffa sin stora idol Michael Phelps.

Anis stötte ihop med Phelps under VM 2009 och bad då om att få ta en selfie med superstjärnan.

Men fick nobben.

– Jag gissar att han är väldigt påpassad och hade fullt upp just då. Men jag hoppas att jag får en ny chans nu i Rio, säger Rami Anis.


■■■


Geraldo Bernardes är coach för det historiska flyktinglaget.

– Folk frågar om de kan vinna medaljer. Jag säger att de har redan har vunnit sina medaljer bara genom att ta sig till Rio, säger Bernardes.

Tegla Loroupe, en annan av ledarna för det unika laget fyller i:

– Det är ett väldigt speciellt lag. Att bli kallad flykting är inte lätt för någon människa, och alla måste inse att varje flykting också är en människa, säger Loroupe.


Källor: The Telegraph, The Guardian, Aljazeera och IOK