Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Anja berättar – därför tog hon jobbet på OS

Foto: Nils Petter Nilsson
Foto: Nils Petter Nilsson
Foto: Nils Petter Nilsson

SOTJI. Anja Pärson gör sitt första OS som expertkommentator – och hyllas av tv-tittarna.

Expressen har träffat Viasats nya profil och pratat om folkets kärlek, anti-gay-protester och säkerhetsrisken inför familjens ankomst.

– Vi har valt att leva vårt liv som vi gör och det hoppas vi att folk respekterar, säger Pärson.

Det är sju grader varmt och solens strålar slår mot den vita snön på Kaukasus-bergens ­toppar. Anja Pärson har precis kommit ner till byn Estosadok där press­centret ligger.

Hon byter om till svalare kläder och äter en snabb lunch på restaurang Moskva.

– Det är inte så att det är någon semester på något vis, det är fullt upp hela dagarna, säger Anja Pärson som efter vår intervju ska ta bussen ner till hockey­arenan och därefter vara med i Viasats kvällssändning.

Rollen den tidigare alpina stjärnan har nu skiljer sig mycket från den hon hade på SVT.

– Nu ska vi uppfinna hjulet och det tar tid. Men alla har haft skitbra tålamod.
På SVT kom Pärson till ett ­färdigt paket där alla hade tydliga roller.

– Det som är annorlunda nu är att man har fått kliva in och ta en större roll. Men det var lite ­därför jag tog jobbet också för att få större utmaning och större ­frihet.

Rapporter om tv-succé

Från Sverige kommer det ­ständiga rapporter om att Anja ­Pärson gör tv-succé. Hon har pondus och vågar sticka ut hakan.

– Jag har fått väldigt mycket positiva kommentarer hemifrån. Det är skönt att veta att man går åt rätt håll och att folk fattar vad man säger. Jag har alltid känt att jag kan ha en förmåga att förklara saker på ett bra sätt. Sedan får man tänka på att de flesta tittarna på ett OS inte följer det alpina slaviskt, så det gäller att försöka hålla det på en nivå där alla förstår.

För Anja Pärson är OS i Sotji det första olympiska spelet där hon själv inte är aktiv.

Nu – med facit i hand – inser 32-åringen ­vilken skillnad det är att leva i OS-byn jämfört med utanför.

– Som aktiv är det rena semestern på ett OS, du ska bara upp och leverera, träna, sova och äta. Allting städas framför dig.

Nu bor Anja Pärson i en lägenhet med eget kök. Och om några dagar kommer familjen med ­sambon Filippa Rådin och sonen Elvis.

Problem med sonens visum

Ett tag såg det dock ut som att Anja Pärson skulle få bo själv i sin lägenhet. När sonen Elvis visum skulle utfärdas blev det problem när Anja och Filippa inte kunde uppge namnet på hans pappa eftersom spermadonatorer är anonyma enligt svensk lag.

Men till slut kom stämpeln i hans pass.

– Det är inte så lätt att förstå visumansökningarna. Det har varit strul till och med för aktiva hörde jag på Arlanda när de skulle checka in. Det har inte varit simpelt för någon.

Svårt att få in barnen

Även den förre skidskytten Helena Ekholm hade problem med att få visum åt sin dotter enligt Anja Pärson.

– Det har varit väldigt svårt att få in barnen, men Viasat har gjort ett hästjobb för att vi ska få ta med oss barn in i landet.

Hur känns det nu när du är på plats, känner du att det är säkert ta hit familjen?

– Ja, det tycker jag. Man lever i en bubbla här och det är så klart väldigt speciellt, men någonstans så drivs man av tanken att man står för något själv och att det är viktigt att få leva det liv man vill. Sen får vi se, det handlar inte bara om att komma hit. Att ha med barn på ett mästerskap är inte optimalt. Speciellt inte om en av oss jobbar.

Vad har du fått för intryck av Sotji?

– De har verkligen sett till så att alla är hjälpsamma, de är inte så många som kan engelska men var man än frågar så försöker de hjälpa till. Det är som på alla OS, det blir som en bubbla när det väl kommer i gång. Sen vet man inte så mycket mer om det. Nu är man så inne i sitt jobb men samtidigt har man en eftertanke så klart.

Tre av landslagstränarna i den svenska free­styletruppen har haft regnbågsfärgade hörlurar på tävling, vad tycker du om det?

– Alla måste få göra det de känner för att göra och sedan är det bra att ta diskussionen om SOK:s ramar.

Runt om oss är säkerheten ­massiv. En säkerhetsvakt i svart pälsmössa finns inom räckhåll var du än befinner dig på det olympiska området.

– Det är ungefär samma som när vi var i Salt Lake City när elfte september hade varit, det är som ett tryggt lugn med en känsla av att något kan ske, har skett. Jag tror det är väldigt svårt att greppa tag i det där hemma att vi är här i Ryssland och allt som har hänt, men det är inte så att man inte förstår vad som har hänt.

Hur känner du inför det?

– Det som jag känner mig trygg i är mitt arbete bakom allting och det arbete som kommer att ske efteråt också. Nu är vi här och det är det som gäller, att göra det man ska göra här. Sedan är det mer upp till alla att ta sitt ansvar när spelen är över för det är då det blir tyst. Om man inte fortsätter så glöms det bort. Där känner jag mig trygg i mina roller och det är bra att jag fortfarande är ordförande i de aktivas kommitté i SOK där vi kan fortsätta ha ett snack. Det ska bli väldigt intressant att höra efterspelet med IOK och SOK med allt som händer.

Du ser ingen säkerhetsrisk att vara här med familjen?

– Jag kan aldrig svara på vad som är och vad som inte är men vi har valt att leva vårt liv som vi gör och det hoppas vi att folk respekterar.