Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Önskar att jag skulle fått ta ett sista farväl”

Foto: MELI PETERSSON ELLAFI / BILDBYRÅN
Foto: HENRIK JANSSON

Det har gått ett år sedan Frank Andersson gick bort. 

Hans vänner minns honom med värme och kommer ihåg många saker som han sagt och gjort.

– En otroligt skön lirare som jag uppskattade mycket. Han är väldigt saknad, säger Patrick Ekwall. 

För ett år sedan hade Frank Andersson nyss genomgått en svår hjärtoperation. I dagarna som följde drabbades av komplikationer som ledde till att han somnade in, 62 år gammal. 

Kort innan hjärtoperaton hade han umgåtts med vännen Patrick Ekwall, mångårig fotbollsreporter i framför allt TV4. Ekwall ser tillbaka på det gångna året som ett år av saknad. 

– Jag har tänkt på det då och då under året, att ”Frankie Boy” inte är med oss längre. Han var den typen av människa jag gillar, han blickade alltid framåt. Sedan var han strulig med tider, pengar… det fick man ha i beräkningen, men han var oftast jävligt glad och hade ett stort och starkt bultande hjärta. Det uppskattade jag, säger Ekwall och fortsätter: 

– Jag träffade honom sista gången veckan innan han gick bort. På Karolinska, han var gulvit i ansiktet. Det var jävligt jobbigt. Då var han tydligt medtagen i väntan på operation och jag fick den känslan då när jag träffade honom, att ”det här kändes inte bra”. Jag är ingen doktor, men han kändes mer illa däran än han ville göra gällande. Men sån var han, han ville inte gnälla. Han ville mer prata om brudar och V75 och blicka framåt. Sett till alla idrottsmänniskor jag träffat genom åren är han absolut en favorit. 

Även brottarkollegan Martin Lidberg, som hade Frank Andersson som en förebild på vägen mot VM-guld, träffade Andersson kort innan operationen för en fika.

– Det är en stor tomhet. Han var en person som vi brottare såg upp till. Han inspirerade oss. Jag tänker ofta på Frank, på alla våra roliga och trevliga stunder vi hade tillsammans.

Lidberg är ledsen över att han inte fick chansen att säga hejdå.

– Jag hade önskat att jag skulle fått ta ett sista farväl och tacka honom för alla fina minnen. Jag saknar Frank.

Bordtennislegendaren Jan-Ove Waldner stötte på Frank Andersson redan när han var ung och spelade tennis Med Mikael Appelgren.

– De tränade vägg i vägg med oss i SL-hallen i Midsommarkransen i Stockholm. Vi hade börjat köra med skivstång under den här tiden och efter våra pass gick vi över till brottarna och körde, säger Waldner som också hade flera projekt tillsammans med Andersson innan hans bortgång.

– Frank var en skön gubbe. Han dog inte nyfiken. Jag och min kompanjon och agent Mattias Frisk hade en del projekt med Frank under de två sista åren innan han dog. Han ringde upp Mattias och ville ha ett samarbete.

– Jag och Mattias pratar ofta om Frank. Han var med på min 50-årsfest, jag gick när han fyllde 60. Han var en rolig gubbe med härliga skämt. Det var fullt ös hela tiden. Frank hade ett väldigt stort hjärta. Han tog sig tid för alla han kände.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.