Det blir aldrig som man tänkt sig.
Marcus Hellner var visserligen en medalj- kandidat i 30 kilometer skiathlon, men ingen hade sagt att Johan Olsson skulle dominera loppet.
Och ingen hade sagt att Lukas Bauer och Petter Northug skulle hållas utanför pallen.
Ännu en klassiker
Det är så många klassiska upplevelser i detta OS att jag inte vet vad jag ska välja, men Johan Olssons ryck och uppoffring efter skidbytet är nåt av det bästa och häftigaste jag sett.
(Det var för övrigt Johan Olsson, som efter att ha kört fel i ett tidigare OS-lopp sa att han var skidåkare, och inte orienterare.)
Han är bäst på klassiskt, och förmodligen insåg han efter skidbytet att skulle han ha nån som helst chans i det här loppet var han tvungen att rycka och sticka just där och då, annars kunde han åkt hem.
Och som han ryckte.
Och som han stack.
Det är så många som jiddrar om hur mycket bättre det var förr när klockorna tickade i tv-rutan och man jämförde tider och mellantider och tidkontroller.
Men så underbart att se en sån här fajt, direkt i verkliga livet, och se hur Olsson nästan nästan nästan orkade hålla undan för klungan.
Magknipande att se
Så vansinnigt mag- knipande att först uppleva Olssons enorma försprång och sen se klungan närma sig, Lukas Bauer, kanske Northug, Tobias Angerer, men mest ryssen Alexander Legkov och länge låg Marcus Hellner och Anders Södergren och bromsade klungan, taktikkörde på det där elaka sättet som vi svenskar så sällan gör (och som vi hatar när nån annan gör) och när spurten kom var Bauer slut, Hellner hade alla krafterna - och när Angerer spurtade sig till ett silver kunde till och med den uppoffrande, grovjobbande, slutkörde Johan Olsson hålla Alexander Legkov bakom sig och ta en bronsmedalj det fortfarande skräller om.
Det här...det här är svensk skidåkning som den var på Gunde Svans tid. Och...det är visserligen en individuell sport - men vilken svensk laginsats!
Petter Northug, som jag själv trodde skulle bli detta OS Michael Phelphs och vinna allt han ställde upp i, har gjort en Helena Jonsson.
Det är så många numera som talar om vilka bilder man tar med sig och vilka man låter bli liggande i besvikelsearkivet, men är det nåt som ska kunna sätta eld i röven på skidskyttarna i dag är det den här svenska uppvisningen av Marcus Hellner och Johan Olsson.
Det går.
Man kan.
Om man vill.
Kör och skjut för guld!
Helena Jonsson får i dag, än en gång, chans till revansch.
Och Anna Carin Olofsson-Zidek ska ut och försvara sitt OS-guld från Turin 2006, där hon vann före Kati Wilhelm och Uschi Disl.
Det finns inget annat.
Ha Hellner och Olsson på näthinnan! Kör och skjut för guld!
Om det var snudd på tropisk värme på längdskidåkningen (för det var det) var det synnerligen bistert och frostbitet i Anja-backen.
Groggmonstren från vip-tälten satt i en bländande sol, och det var svårt att avgöra vad som var ginrosor och vad som var solrodnad i deras ansikten, medan vi i fotfolket stod i skuggsidans fålla, och det var där så pass kallt att fingrarna styvnade och fötterna domnade och blev lika okänsliga som Anja Pärsons vänstra.
Anja blev elva i super-G i en svår och krävande backe, där många åkte ur. Det är inte mycket att säga om.
Det såg ut som om Anja åkte försiktigt, som om hon hade respekt för backen, och kanske var lite rädd - men, nej: respekt, rädd och Anja Pärson skyr varandra som varulvar och vitlök, och efteråt förklarade hon varför det sett så försiktigt ut.
- Tjugo sekunder in (i åket) kände jag inte av min fot, det är lite svårt att åka då.
För egentligen var det en Anja-bana. Det var visserligen österrikaren Jürgen Kriechbaum som satt banan, och det var österrikiskan Andrea Fischbacher som åkte fantastiskt, men detta är normalt en bana som Anja gillar.
- Jag kände att det var mitt åk, det var tekniskt svårt, det hände mycket i banan och jag kan verkligen vara stark och aggressiv, sa hon.
Och det var fascinerande att se klasskillnaden mellan de seedade och oseedade.
Alla trodde på nytt guld för Vonn
Förutom Julia Mancuso, som åkte allra först - fräck som en kvinnlig Fräcke Fransson, for de andra åkarna som bowlingkäglor efter den stora, snäva och krävande långsvängen.
Men en efter en lärde de sig, och när Lindsey Vonn höll en suverän linje och gick in på 1.20,88 trodde alla att hon tog guldet. Inte minst Lindsey Vonn själv.
Men både Andrea Fischbacher, trea på VM i fjol, och Tina Maze straffade henne.
Anja Pärson har nu två chanser kvar till fler OS-medaljer, storslalom den 24 och slalom den 26 februari, och bäst chans har hon i storslalom.
