Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Olsson: Jag förstår inte 3-5-2 - skrota det

Sverige med Olof Mellberg blev mållöst i VM-kvalpremiären.
Albanien höll på att gå i konkurs i ett pyramidspel på 90-talet.
I går var det som att spela Monopol: Sverige drog kortet där det står "gå till hörnet, gå direkt till hörnet utan att passera mållinjen".
Sverige gick lydigt till hörnet och Albanien målade in oss.
Det är där vi är efter nittio minuters VM-kval: inmålade i det förhatliga hörnet.

FAKTA

OLSSON MINNS LAGERBÄCKS ALLA KVALPREMIÄRER

Lettland (b) 2/9 -2006
1-0

En svår match där Sverige hade många chanser, men till slut var det bara ett mål av Kim Källström som gav tre poäng.

Malta (b) 4/9 -2004
7-0

Efter ett hat trick av Zlatan Ibrahimovic på tio minuter var det ingen match längre, Sveriges största kvalseger.

Lettland (b) 7/9 -2002
0-0

Lite samma läge som i Tirana: vi åkte från Riga med bara 0- 0 efter en riktig skitmatch, men gick ändå till EM i Portugal.

Azerbajdzjan (b) 2/9 -2000
1-0

En pest och pina till match där ett feset skott av Anders Svensson snedstudsade sig in i mål och räddade tre poäng.

England (h) 5/9 -1998
2-1

En riktig klang- och jubeltillställning trots (eller kanske därför) att vi fick svårast möjliga motstånd redan i första matchen.

Det var en het, fuktig, svettig och högljudd kväll i Tirana.
När jublet steg mot himlen och raketerna brann på läktarna var det för att det lilla oförargliga och utfattiga Albanien hade fläkt sig, sparkat, rensat, krympt ytor, tjongat och satt fart på en pigg liten ytter vid namn Jahmir Hyka, nummer 11, och till slut spelat 0- 0 och tagit en poäng av de blågula giganterna från långt upp i norr.
Sverige borde och skulle ha vunnit den här matchen, men det är som om OS-förbannelsen sitter i: vi är egentligen bäst, men det skiter motståndarna i.
Jag förstår fortfarande inte 3- 5- 2-experimentet.
Tanken var eller är att få fram folk i anfall, att skapa bättre kontakt mellan anfallare och mittfältare och att följa fotbollens klassiska formel: komma runt på kanterna.
Oscar Wendts vänsterfot skulle spränga Albaniens försvarsmur på ena kanten medan Mikael Nilsson (äntligen tillbaka som mittfältare, det trodde du inte, Micke!) skulle slå in kilarna från höger.
Men det började nervöst, tillbakapressat och stillastående och såg både oroligt, ovant och pissnödigt ut.

Världens mest defensiva system

Efteråt fick vi höra att Wendt och Nilsson hade fått order om att "ligga lågt" och det är fullständigt obegripligt, då blir det offensiva 3- 5- 2-systemet världens mest defensiva med fem backar.
Det är kanske Lars Lagerbäcks önskedröm, att ha så många backar som möjligt.
Men att ge yttrarna order om att "ligga lågt" är som att sätta Lewis Hamilton i världens snabbaste bil och sen säga att han bara får köra på ettans växel.
I trebackslinjen tog Olof Mellberg många initiativ, kom upp på högerkanten och drog igång anfall, men försatte sig också i de mest udda situationer där han halkade, kom på mellanhand och slog otroliga felpassningar utan att befinna sig under press.
Ska man spela 3- 5- 2 måste man ha åtminstone en back som är spel- och passningsskicklig och inte bara slår långbollar på chans och inte har förmågan att trä in bollar som kan öppna låsta dörrar och släppa fri en Kim Källström.
Nu startade nio av tio anfall hos Olof Mellberg, och jag är inte alls säker på att han är mannen som ska bygga det svenska spelet.
Skrota 3- 5- 2 innan det är försent.
Ett gammalt hederligt 4- 4- 2 kan vara lika offensivt.
Det är inte systemet som är viktigt, det är hur man utnyttjar det.

Seb styrde och ställde

Det fanns en vinnare i går: Sebastian Larsson.
När Tobias Linderoth skadade sig i första minuten kom Larsson in och uppträdde nästan som en härförare: tog stort ansvar, styrde och befallde, pekade med hela handen och tog utan rädsla hand om en del frisparkar.
Jag förutsätter att Sebastian Larsson spelar från start mot Ungern på onsdag.
Till Lars Lagerbäcks försvar ska sägas att han inte drog några valser, han sa:
- Jag är definitivt inte nöjd med 0- 0.
Det ska han inte vara.
Några spelare - men mest Källström - sa att många andra bra lag kommer att få problem här i Tirana och det är inte omöjligt. Men tänk om många andra lag inte alls får problem utan ganska behändigt kör över ett Albanien som har disciplin, organisation och offervilja som större spelingredienser än teknik, bländande passningsspel och hundraprocentig talang.
Den lille Hyka var väldigt bra, men planens bäste var målvakten Arjan Beqaj.
Hans reflexiga enhandsräddning på Daniel Majstorovics nick efter en fin frispark från Sebastian Larsson var häpnadsväckande. Och Beqaj visade stor spelförståelse när han låg raklång i luften och boxade ut ett lurigt, skruvigt skott från Zlatan Ibrahimovic. En annan gång klackade Zlatan fram Kim Källström som såg ut att komma förbi sin försvarare Elvin Beqiri men Beqiri stoppade bollen. Kim sa:
- Han låg ner och tog den med handen, men jag förstår om domaren inte såg det.

Blev bättre fart i andra halvlek

Om jag lägger till att Zlatan hade ett skott i stolpen känns det ännu mer som om vi bara gav bort den här matchen. Tre eller fyra så givna målchanser måste resultera i åtminstone ett mål, annars sitter vi i vinter och nästa år och räknar poäng och målskillnad och vad som händer om det laget slår det laget och så vidare.
Ett lag går direkt till VM och som en boxare hänger vi på repen, som en brottare är vi redan nu nere i brygga.
Det ska sägas att det blev lite bättre fart på Sveriges spel i andra halvlek, men det slutade ändå med att en holländare, förbundskaptenen Arie Haan, i förväg hade läst spelmanualen och slog igen ytorna med rejäla plankor och sjutumsspik.
Och den lilla optimismen om att "många lag kan få problem här" lät mest som munväder, det räckte att se på spelarna för att känna besvikelsen. Zlatan gick rakt förbi kaoset i en omixad zon och - det var han inte ensam om: de albanska spelarna gick rakt ut till bussen utan att ens titta på de albanska journalister som hoppade, skrek, trängdes, klängdes, blåste rök och luktade svett. Då kändes ändå 0- 0 som albansk seger.
Några mer eller mindre påklädda, men väldigt smutsiga, pojkar sprang efter oss utanför Qemal Stafa-stadion, de skrek nåt jag inte begrep men de gjorde alla tummen upp, det är kanske den albanska versionen av fuck you-fingret.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!