Stödet från Carl Philip – efter stora kaoset

Det är den 19 augusti och STCC-tävlingar på Gelleråsen i Karlskoga.

Karlstadföraren Mikaela Åhlin-Kottulinsky är i pole position inför söndagens sista lopp. 

– Hela den helgen hade känts väldigt bra. Jag var väldigt bra mentalt med. Under varv tre eller fyra så tänkte jag att det här känns bra. Då tänkte jag att nu måste fokusera på varje kurva, ta sväng för sväng, bromspunkt för bromspunkt. Inte förivra sig och då kanske jag vinner det här, säger hon och minns tillbaka. 

Segerglädjen var total när hon blev första kvinnliga förare att vinna en deltävling i STCC. Men glädjen blev kortvarig. 

Stödet från prinsen 

Vid presskonferensen fick hon reda på att hennes team kolleger fått en protest mot sig i loppet innan. 

Avgassystemet på deras tävlingsbilar stämde inte överens med de tekniska handlingar som samtliga bilar i STCC ska ha. 

Åhlin-Kottulinsky hade kört med samma materiella förutsättningar och kort därefter diskades hon och de andra förarna i PWR Racing Team.

I dag har det gått snart en månad och inget besked har kommit efter deras överklagan.

Mikaela är inställd på att det kan dröja ett tag och efter helgens tävlingar känner hon sig bättre till mods.

– När vi åkte i Rudskogen nu i helgen hade vi alla avgassystem och ljuddämpare som det enligt förbundet ska vara och då gjorde jag mitt bästa kvalresultat.

Prins Carl Philip var på plats och då träffade de på varandra för första gången. 

– Han kom fram och sa ”vad synd det var med den där vinsten, du vann ju oavsett vad som händer nu”. 

”Var ganska anti...”

Mikaela Åhlin-Kottulinsky kommer från en riktig motorfamilj.
Morfar Freddy vann Dakarrallyt och mamma Susanne vann EM i rally. Pappa Jerry – han var svensk juniormästare i rally. 

Dessutom kör hennes ett år äldre bror Fredrik rally. 

– Till och med mormor körde, flikar hon in och fortsätter: 

– Det har alltid varit mycket motorsport. Men för att vara helt ärlig. Från början var jag ganska anti det. Jag har alltid varit en person som gått min egen väg så när jag var liten tyckte jag inte att det var intressant. Jag höll på med gymnastik och dans och var helt inne i det.

Som lillasyster fick hon ärva brosans saker och när han skulle gå vidare från gokart var det något som väcktes inom henne. 

– Det roliga är att jag kommer ihåg det här samtalet när vi satt hemma och att de sa att de skulle sälja hans gokart. Då kommer jag ihåg att jag yttrar orden ”Men vadå, ska inte jag prova?”, säger hon och skiner upp. 

– Men jag kommer inte ihåg varför jag kände så. Jag minns inte att jag hade någon vilja att köra då. Så det är så sjukt egentligen att det har blivit som det har blivit. Mina föräldrar blev chockade - men glada. 

2015 blev det stor uppståndelse runt Åhlin-Kottulinsky då hon och F1-föraren Max Verstappen gick ut med att de var ett par.  

De fick stor uppmärksamhet i holländska och svenska medier. Men i dag är det något som hon har lämnat bakom sig. 

– Vi har ingen kontakt alls, det var rätt så länge sen. 

”Fått ta mer och tuffare kritik”

Motorsporten är en av få sporter där män och kvinnor tävlar mot varandra på lika villkor.

Tjugoåriga Jessica Bäckman och Mikaela Åhlin-Kottulinsky är STCC:s två kvinnliga förare. 

Ibland upplever Mikaela att det har krävts mer av kvinnliga förare. 

– Man måste nog kämpa lite mer för att bli accepterad i början. Man måste ibland ge lite svar på tal och visa att man kan det man gör. Visa att man är duktig. Jag känner att jag är mycket mer accepterad i STCC i år än förra året. Men det är också för att det har gått mycket bättre. Till slut slutar de att se en som en tjej och mer som en tuff medtävlare.

Hon gläds över att hon i dag har ett starkt team bakom sig. 

Speciellt när gliringarna kommer. 

– Många säger ibland att “du kör bara där för att du är tjej” eller ”du har bara fått den där samarbetspartnern för att du är tjej” och det är lite sådana där små kommentarer som jag ibland måste kämpa emot och motbevisa, säger hon och fortsätter: 

– Det var också det som var så himla skönt med den där vinsten – att jag kan vinna precis lika väl som grabbarna.

FIA Women In Motorsport – en avdelning inom FIA som är den högsta organisationen inom motorsport – samlade för två veckor sedan femton av de enligt dem bästa kvinnliga förarna i världen i Spanien. 

Där fick de testa på att köra formelbil och GT-bil samt utbyta erfarenheter: 

– Det är en speciell värld och det händer ibland speciella saker, då är det skönt att kunna diskutera med någon annan som förstår vad man menar. 

”Trodde jag brutit nacken”

Motorsporten har förknippats med mer eller mindre våldsamma krascher och för bara två veckor sedan råkade Marcus Ericsson ut för en otäck krasch.   

Tänker du mycket på riskerna? 

– Det nog olika från person till person. Men man måste ha respekt för det man gör och inse att vi åker fort. Det är andra personer som sitter livslevande i de andra bilarna. Det måste man respektera och respektera farten. 

Hon minns tillbaka till förra året när hon tävlade utomlands:

–  Då hade jag faktiskt en ganska stor smäll. Då var vi mest oroliga för nacken, vi trodde faktiskt att jag hade brutit den först. Men det visade sig att det var lugnt. Men några månader senare fick jag väldigt ont i ländryggen och det har jag nu också. Jag kör rehab och det blir bättre. Men det hänger fortfarande kvar. 

Smällen tog på henne mentalt och efter det blev det viktigt för henne och teamet att göra allt för att hon skulle känna sig trygg. 

Att vara rädd – det finns inte ute på banan.

– När man känner sig rädd åker man inte på gränsen, för då är man just rädd. 

– Det kan alltid hända saker, men så länge jag vet varför det händer så är jag lugn – det är när man inte vet som hände som man kan bli rädd.