Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Jag tänkte: shit, ska jag aldrig få mitt break?”

Foto: PAUL SANCYA / AP TT NYHETSBYRÅN

Han firade sin framgång med champagne och hamburgare.

Han har fått gratulationer från både formel 1-stjärnor och NHL-stjärnor.

För SportExpressen berättar Marcus Ericsson om rysaren i Detroit, då han äntligen landade på prispallen i Indycar.

– Det var helt sjukt hur loppet slutade. Jag tänkte: shit, ska jag aldrig få mitt break? 

I helgen kördes dubbla Indyrace i Detroit och söndagens tävling blev en stor seger för Marcus Ericsson, som för första gången landade på prispallen i Indy, då han blev tvåa efter flerfaldige mästaren Scott Dixon.

En stor triumf för 28-årige Ericsson som inte stått på prispallen sedan 2013 - då han körde GP 2. 

Under åren i formel 1 lyckades han ta några poängplatser, men det var också det bästa han kunde göra med de bilar han hade då-

Den svart- och guldfärgade bilen han kör för Arrow Schmidt Peterson har kapacitet för större framgångar - och i helgen visade Ericsson sin klass som förare då han i ett stökigt lopp med flera omstarter pallade trycket ända till målflagg.

Men redan på första varvet krävdes en snygg manöver av dig för att undvika att bli inblandad i en krasch?

– Ja, i såna lägen gäller det att ta ett blixtsnabbt beslut. Jag såg en öppning och tog rätt väg. Det var avgörande för racet. Fel beslut där och det kan vara kört direkt.

När förstod du att du skulle vara med i toppen?

– Redan i kvalet kände jag att vi hade bra fart. Jag gjorde en liten miss i slutet, så jag fick tolfte startplats, men jag visste att jag hade farten att vara med och slåss om en pallplats.

Det blev ett stökigt lopp med avåkningar, krascher och flera omstarter.

– Det blev ett strategispel och teamet gjorde ett jättebra jobb. Vi tog några vågade beslut som betalde av sig bra. Mitt andra depåstopp gick jag in topp fem och kom ut på 15:e plats. Men det var bra senare i racet då jag hade ett stopp mindre än de andra kvar.

I slutet av racet såg det säkert ut, Marcus var tvåa och hotade till och med ledaren Scott Dixon. Men då inträffade ytterligare en krasch och det blev till och med röd flagg, som betyder att alla bilar tvingades tillbaka till depån. 

Det blev ofrivillig vila i nästan tio minuter, innan tävlingens sista omstart inför de sista fem varven - då allt stod på spel.

– Innan dess tänkte jag att jag kanske kunde jobba mig ikapp Scott Dixon och slåss om segern. Sedan satt jag i bilen i depån med allt försprång till dem bakom mig borta och då gällde det att tänka rätt.

Många oroliga fans tänkte förstås: ”bara Ericsson inte blir blåst på pallplatsen i slutet för att något händer” och Marcus själv medger att tanken slog även honom.

– Det var helt sjukt hur loppet slutade. Jag tänkte: shit, ska jag aldrig få mitt break? 

”I en omstart kan allt hända”

Han fortsätter:

– I en omstart kan allt hända. Någon bakom med kalla däck kan låsa däcken i en inbromsning och köra in i dig. Jag var lite nervös och orolig. Jag hade kontroll på mig själv och bilen. Men jag tänkte att inget runt mig får hända. Sen var jag tvungen att slå bort alla såna tankar och bara fokusera på vad jag skulle göra. Det är verkligen viktigt i det läget att inte tänka för mycket. 

Det var inte heller läge för någon att kallsnacka med dig?

– Nej, det var viktigt för mig att stanna i min bubbla. Med motorn avstängd och bara väntan är det lätt att tankarna fladdrar i väg. Det var så mycket som stod på spel - för hela min karriär. Jag behövde verkligen ett bra resultat.

Vad hände under stoppet?

– Det kom några mekaniker och gav mig vatten och frågade om jag ville ha något annat. Jag tackade nej. Och sen satt jag bara där och väntade. Jag visste att det skulle bli en tuff avslutning. Jag hade flera av toppförarna i Indy precis bakom mig, några Indy 500-mästare. Jag visste att jag skulle bli jagad.

Du är mentalt stark?

– Min mentala styrka är en styrka för mig. Så har det alltid varit. Jag visste att det gällde att vara fokuserad och att det skulle bli tufft de sista varven.

Du var egentligen aldrig hotad av någon bakom dig?

– Kurva tre, där kraschen på första varvet inträffade, oroade mig lite, där kan flera komma i bredd och där kan det hända saker. Men när jag klarade mig igenom bra direkt efter sista omstarten kunde jag rycka ifrån lite igen och sedan kändes andra platsen säker. Det är klart jag ville vinna, men Dixon är en rutinerad räv och en av de bästa om inte den bäste genom tiderna i Indy. Han var för snabb - den här gången.

Hur var känslan när du gick över mållinjen?

– Det var en otroligt stor lättnad. Det var den största känslan. Alla problem och omstarter i loppet gjorde också att det bara kändes ännu bättre. Jag har jobbat så jäkla hårt så jäkla länge och i väldigt stark motvind många gånger. Det har varit jäkligt tufft mentalt. Även om jag alltid trott på mig själv så kommer lite tvivel när det går tungt.

- Den här framgången gör allt hårt jobb värt det. Jag har vetat länge att jag haft kvalitéer för att göra bra resultat. Med hårt jobb och järnvilja kommer man långt i den här världen. 

Extra skönt med denna framgång efter Indy 500?

– Ja, verkligen. Jag har aldrig varit så besviken i hela mitt liv som efter Indy 500. Jag var så ledsen, på riktigt ledsen. Vi hade förberett oss och gjort så mycket bra i nästan en månad inför världens största tävling. Jag gör ett perfekt race hela vägen fram till mitt misstag.

”Det blev lite skumpa på pallen”

Hade han inte snurrat i depåkurvan så hade Ericsson kunnat sluta topp fem i loppet.

– Det var så otroligt, otroligt tungt att det slutade så. Hade jag bromsat lite tidigare och lite lättare, då hade det aldrig hänt. Men dagen efter knöt jag näven ännu mer och det fick mig ännu mer motiverad att lyckas. 

Du har haft lite otur genom åren?

– Det där var ett förarmisstag och man ska inte skylla på otur. Men det har varit några gånger då jag verkligen haft stolpe ut och jag har inte haft så mycket tur.

Men nu kommer du till helgens ovalrace i Texas med en pallplats i ryggen, det blir lite skillnad?

– Ja, till hundra procent. Man får självförtroende av resultat och framgångar, så är det .  Jag längtar till nästa race.

Efter sin första pallplats i Indycar har Marcus fått gratulationer från många, bland andra formel 1-föraren Sergio Perez och hockeystjärnan Erik Karlsson.

Hur firade du?

– Det blev lite skumpa på pallen, men sedan körde vi hem direkt från Detroit till Indianapolis, fyra och en halv timme på kvällen. Vi stannade och käkade hamburgare och pommes frites på hemvägen.