Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den sista folksporten i Sverige - Speedway

Andreas Jonsson. Foto: Göran Johansson / Frilansfotograferna / GJ FRILANSFOTOGRAFERNA.SE
Foto: Göran Johansson / Frilansfotograferna / GJ FRILANSFOTOGRAFERNA.SE
Foto: Göran Johansson / Frilansfotograferna / GJ FRILANSFOTOGRAFERNA.SE

HALLSTAVIK. Seger för Rospiggarna mot Indianerna i slutspelet.

Och ännu en seger för svensk speedway.

Över 4500 åskådare i en ort med 4000 invånare var ännu en bra kväll för Sveriges tredje största publiksport.

Sen är inte speedwayförare bara legoknektar, bittra över förluster och dålig mat på vägkrogar i Polen mitt i natten - det är också superstjärnor med riktig klubbkänsla.

FAKTA

SLUTSPELSSERIEN

Rospiggarna-Indianerna 55-35

Det var Indianerna som var favoriter i mötet mellan dessa båda lag i slutspelsserien, men Rospiggarna har nu vunnit dubbelt. Timo Lahti tog 16 poäng, Rospiggarna vann nio av 15 heat och även Jason Doyle och Andreas Jonsson imponerade.

Piraterna-Dackarna 53-38

Dackarna vann första mötet mellan dessa lag. I Motala fick Piraterna sin revansch. Greg Hancock, som leder VM-serien, och Peter Kildemand körde båda in 13 poäng. Nu väntar dubbelmöten nästa vecka mellan Rospiggarna-Piraterna och Indianerna-Dackarna.

Första gången det hände trodde Andreas Jonsson att han hade fått magsjuka. Det var tisdag och hemmamatch i Hallstavik, där han är född och uppväxt, några mil från Norrtälje.

– Jag fick gå på toaletten flera gånger och mådde inte bra. Sen var det likadant nästa hemmamatch och nästa och nästa och då fattade jag. Jag var nervös...

36-årige GP-föraren Jonsson har varit med om det mesta i speedwayvärlden, men att köra hemma tycker han fortfarande är nervöst.

– Det känns alltid speciellt, jag menar: jag känner de flesta som är här. Jag vill verkligen Rospiggarnas bästa. Jag har vunnit SM-guld här och jag vill verkligen göra det igen. Det skulle vara ännu mer speciellt att göra det igen.

För sex år sedan valde Rospiggarna att flytta ner från högsta serien frivilligt av ekonomiska skäl.

Klubben behövde sanera ekonomin och därefter följde några tuffa år allsvenskan.

– Nu har vi fantastiskt uppbackning av alla och jag som körde här även i allsvenskan har också fått vara med hela resan. Det här är mitt lag där jag växt upp och där jag bor, säger Jonsson, skrattar och fortsätter:

– Min fru vill inte längre åka ut och handla med mig. Jag får stanna hemma. Annars är det så många som vill snacka speedway så att det tar väldigt lång tid.

Den sista folksporten

Rospiggarna, Indianerna, Piraterna och Dackarna är inblandade i en slutspelsserie där alla möter alla hemma och borta och de två bästa lagen möts sedan i final.

Hallstavik, Kumla, Motala och Målilla är alltså inblandade i guldstriden i ligan med Sveriges tredje bästa publiksport. Endast allsvenskan i fotboll och SHL har högre publiksnitt än elitserien i speedway.

Visst, en speedwaysäsong är inte så många matcher. Men det är också matcher som regnar bort och det är som sagt små orter. Speedway känns ofta som en resa bakåt i tiden, till matcher med publik som aldrig slåss och har kul tillsammans även om de hejar på olika lag.

En publik som inte vill sitta på fina platser och äta snittar - det är människor från alla samhällsklasser, i alla åldrar, och en del har med sig egna fällstolar som de placerar i gräsbackar runt arenan.

Speedway är på många sätt den sista folksporten.

En arbetarklassport.

På speedway är inte de skäggiga grabbarna i flanellskjortor hipsters, utan gubbar som kört samma stil sedan 70-talet.

Speedway är inte champagne, det är folköl.

Det är skitigt och farligt - och många gånger svårslagen underhållning av artister av absolut världsklass som kan ta smällar utan att gnälla bättre än de allra flesta hyllade hårdingar i sportens värld.

Som Niels-Kristian Iversen som drog omkull ordentligt i fjärde heatet så ambulans rullade in på banan.

De flesta normala människor hade tackat för sig.

Iversen är inte normal - han är speedwayförare av världsklass.

Han tog sig haltande upp på benen igen, var med i omstarten och i ren jävla ilska över att han gått i backen körde han så snabbt att han var två tiondelar från banrekordet.

Är ett med sin motorcykel

Den här kvällen var hemmalaget för bra och vann med klara 55-35.

Men det var som vanligt stor underhållning att se Antonio Lindbäck.

Legendaren Varg-Olle Nygren beskrev en gång att det även inom motorsporten finns en motsvarighet till bollkänsla, som då speedwayförare är ett med sin motorcykel.

Sådan var Nygren och Lindbäck är likadan.

Ibland får Lindbäck det vansinnigt svåra och farliga med att köra speedway att se så enkelt ut, då han gör omkörningar som borde vara omöjliga.

– Det är det som är det roliga med speedway, säger han själv och han uppskattade naturligtvis Nygrens beröm.

– En sådan som Jason Doyle som vann senaste GP-tävlingen har fått kämpa hårt i många år, medan jag och några andra haft det lättare. Men talang räcker bara en viss bit, sedan måste du jobba hårt också. Det är väl något jag lärt mig med åren.

Däremot saknar Lindbäck flera unga svenska talanger, även om Rospiggarnas Jacob Thorssell har börjat presentera sig på allvar.

– Svensk speedway behöver flera nya förare, menar Lindbäck

De bästa svenska förarna är fortfarande GP-trion Lindbäck, Jonsson och Fredrik Lindgren som möttes i 13.e heatet (som Jonsson vann utan att visa några nerver alls).

Ibland lagkompisar och ibland värsta rivaler.

Vardag i speedway, men inte helt problemfritt.

– Nej, ibland kan det tända till ordentligt någon match. Men sedan är vi snabbt vänner igen och skrattar åt det, säger Lindbäck.

Jag undrar vem av de tre som har kortast stubin?

– Det är Lindbäck, helt klart, säger Jonsson.

Frågan går så klart vidare till Lindbäck som både skrattade och svor.

– Sa han mig? Den jäveln, haha. Men det kan nog fan stämma. Jag är nog hetast av oss tre. Lindgren är definitivt den lugnaste. Så är det. Men mest tycker jag att vi pushar varandra och hjälper varandra att bli bättre, säger Lindbäck.

Föreningen Rospiggarna skulle också kunna pusha och hjälpa andra att bli bättre.

Förre föraren Mikael Teurnberg är anställd av klubben för att sköta marknadsföring och vara ledare.

– Vi behövde åren i allsvenskan och att börja om. Nu jobbar vi stenhårt för att ha bra samarbete med sponsorer och att locka publik. Vi har bland annat många som reser hit från Uppsala för att kolla matcher. Vi har jobbat hårt med marknadsföring i hela Uppland och vi har byggt om här på arenan för att göra det bättre för publiken. Det går inte att ta något för givet utan det är hårt arbete som ligger bakom.

Som sagt:

Rospiggarna har lärt sig det som många andra klubbar i många andra sporter så lätt glömmer bort.

Och det tar oss tillbaka till sportens ursprung och arbetarklassbakgrund.

Teurnberg ord tål att upprepas:

– Det går inte att ta något för givet utan det är hårt arbete som ligger bakom.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.