Under måndagskvällen är det dags för den årliga cancergalan i TV4 och då ska dessutom Cancerfondens 70-årsjubileum firas även om galan blir utan publik den här gången.
Precis som förra året sänds galan från Blå hallen i Stockholms stadshus och artister som Benjamin Ingrosso uppträder. Men en gala för allvarliga cancersjukdomar är inte bara en fest och en av gästerna på galan är den tidigare MMA-fajtern Waldo Zapata, 44. Zapata är en av de största profilerna inom svensk kampsport och han har förutom att tävla själv bland annat varit tränare för proffsfajtern Simon Sköld och tv-expert för Nent Group i Viaplay.
Men i somras kom beskedet som gör att han nu är med på cancergalan. Svår cancer i gallvägarna.
– Jag tror att man kommer få en nära bild på galan, det blir intimt på något sätt. Det kändes så när de filmade mig. Jag är svinpeppad på det, jag tror att det kan bli en väldigt bra kväll att få en inblick i hur det är att leva med det och få ett besked. Jag tror att det kan bli väldigt bra, väldigt fint, säger Waldo Zapata.
Till sist blev det självklart för honom att prata om sin svåra sjukdom.
– Det var verkligen inte självklart från början. Men det blev väldigt uppenbart efter operationen när jag förstod att hela den svenska sjukvården behöver få medaljer varje dag och mycket högre lön. Vi ska inte bara applådera en kvart från balkongen, det hjälper inte så jävla mycket. Det där är hjältar som går på knäna i alla situationer, inte bara i en pandemi. Då kände jag att om det finns något forum där jag kan få säga något som får någon att tänka ”fan, det där kan man ge ett litet bidrag till” så vill jag göra det, säger Zapata och fortsätter:
– När jag var liten tänkte jag att cancer var för folk som hade rökt hela livet och jobbat i en kolgruva. Det är inte så, det är verkligen inte så. Det tror jag att fler och fler behöver haja.
Waldo Zapata berättar om sin cancer
Ända sedan cancerbeskedet kom har det varit tvära vändningar för Waldo Zapata. Först skulle hans cancer opereras ”ganska lätt”, sedan skulle det inte gå alls och till sist gick det att genomföra en farlig operation.
– Jag visste inte vad jag skulle förhålla mig till. På något sätt var det nästan skönt samtidigt att jag kunde tänka att ”det är inte någon som vet, då behöver jag inte ge upp i alla fall”. Sen gjordes operationen och den gick svinbra. Den gick alldeles fantastiskt och man fick bort hela tumören, all cancervävnad som de hade hittat. Den gick som en succé.
Efter succén med operationen svängde pendeln åt andra hållet igen. Zapata blev kvar på sjukhuset i en månad och när han väl kommit hem tvingades han till behandling med dropp i hemmet innan det ljusnade i december.
– Jag började med cellgifter precis innan jul och kommer hålla på med det ända till maj. Peppar peppar så har jag inte någon biverkning än så länge men sen kan det också vända så klart. Vid det här laget är jag rätt van vid att saker tvärvänder.
Är det risk att det kommer tillbaka?
– Det är ju det tyvärr. Det är en sån cancer som det nästan är mer sannolikt att den kommer tillbaka men förhoppningen är att den kommer tillbaka ganska mycket senare och att man tar den i ett tidigare skede.
Zapata har ett mål att bli den första personen som klarar av en så svår operation och sen går en veteranmatch i MMA.
– Innan det här tänkte jag att mina knän är för dåliga men nu känns dåliga knän som en passus i sammanhanget. Det är bara att tejpa och bita ihop.
Hur har sporten hjälpt dig under den här tiden?
– Jag tror att skallen med pannbenet och målmedvetenheten har hjälpt. Det tror jag gäller alla som har någon form av lite längre idrottskarriär i bakgrunden, högt eller lågt. Har man gjort något i många år har man lärt sig ta sig igenom de tunga och trista perioderna.
”Mellandottern har det stökigare”
Om cancerbeskedet var helvete hände något som snarare kan beskrivas som himmel ett par veckor senare. Waldo Zapata gifte sig med sin Louise och paret har två döttrar tillsammans, två och åtta år gamla. Dessutom ingår en 20-årig bonusdotter i familjen.
– Återigen: det är en bergochdalbana. Samtalen med min äldsta dotter som är åtta och min bonusdotter var inte så roliga. Det är nog det värsta jag har gjort alla kategorier, säger Zapata.
– Men någonstans bestämde jag mig ganska tidigt. Det är som ”memen” där Nasse säger till Nalle Puh att ”en dag kommer alla dö” och Nalle Puh svarar ”men alla andra dagar kommer vi leva”. Jag fick bara bestämma mig för det. Nu ska det levas, punkt. Det var det som hände, sen kom hela bröllopsgrejen som slängdes ihop på ett par veckor av helt magiska kompisar. Det kändes som Hollywood på något sätt, det var världens succé.
Hur mycket har du det tråkiga i bakhuvudet när du ska leva varje dag?
– Jag skulle gissa på att min fru har det mer i bakhuvudet men jag tror jag har blivit ganska bra på att leva med det i stället för att leva mot det. Det ligger där och då och då funderar man på det men nu är det nästan oftare ett bränsle till något bra. När jag blir för arg på något kommer jag på att ”det där var helt onödigt, jag behöver inte bli så arg på att hon inte har städat sitt rum”. Det kunde vara värre. På så sätt har det nästan blivit ett bra bränsle att påminna om vad som är viktigt och inte viktigt.
Många säger så när de har fått en allvarlig sjukdom.
– Alla de här klyschorna som man garvade åt förut, att det är viktigare att leva nu, de blir plötsligt jävligt sanna. De kommer någonstans ifrån och det är ingen som har suttit och chansat. Men man fattar dem nog inte riktigt förrän man själv sitter i sitsen.
Waldo Zapata berättar att familjen fått bra hjälp i hur de ska prata med barnen om sjukdomen.
– Min yngsta dotter var mest intresserad av att se hur stort plåster jag hade på magen. För henne var det ”pappa är sjuk, pappa måste sova”, säger han.
– Mellandottern har det mycket stökigare. 2020, åtta år gammal. Då kunde man googla. Sen kanske hon inte hade kapacitet att sortera ut informationen. Söker du på cancer på Google och är åtta bast finns det ganska stor risk att du får en skev bild av vad det är. Henne fick man prata med på ett annat sätt och största tjejen på ett tredje sätt.
Finns det något du är rädd för?
– Alltså rädd... snarare orolig. Det är lite som att jag har bestämt mig för att inte vara rädd just. Innan operationen tänkte jag att ”det kanske är bättre att fimpa inom ett år i alla fall”. Så att inte minsta dottern kommer ihåg en. Det låter jävligt grovt, men lite så. Men i efterhand känner jag att jag vill leva ett tvåsiffrigt antal år framåt – minst. Jag är mer motiverad helt enkelt, så oron är att det inte blir så.
– Det var det jag tyckte var absolut klurigast. Hur kommer mina barn ställa sig till det här? Det fortsätter vara tanken först och främst. Min fru är vuxen. Sorg är sorg och skitjobbigt men som vuxen har man fler intellektuella verktyg som kan ta hand om det. Som barn är det något helt annat.
Waldo Zapata medverkar i galan ”Tillsammans mot cancer” som sänds på TV4 med start 20.00 på måndagen.
